Det finns beröringspunkter mellan medialitet och schizofreni. I båda fallen kan ju personen uppleva sig höra röster och att utifrån kommande tankar inplanteras i huvudet (tankestörningar). Det finns dock skillnader, och en viktig sådan är att ett medium kan kontrollera intrycken vilket en schizofren person inte kan. I det senare fallet medför oförmågan att personligheten bryts ner.
Ett medium måste vanligtvis träna sig i att medvetet öppna sig för utomkroppsliga intryck. Sådan träning är mycket viktig då en ständigt öppen andlig kanal stör vardagslivet. Själva öppnandet kan bestå i att under lätt meditation genomgå en ritual, som i min frus fall handlar om att i sekvens öppna sina ”chakran”. Det är en slags psykisk visualiseringsövning. Lika viktigt efter att ha hållit en andlig seans är att stänga sina chakran igen, varvid hon utför proceduren baklänges.
Vad är det då som öppnas? Jo, min fru kallar det för ”det tredje ögat” och är tänkt att sitta i pannan. Det är en andlig kanal varigenom hon kan motta signaler från andra dimensioner. Ett medium kan vanligtvis känna av, eller se, om en annan person har ett öppet tredje öga och inte. Jag kan säga att det är ganska ovanligt. Det är inte en fråga enbart om ja eller nej, utan det tredje ögat kan vara delvis öppnat. En sådan person kan mycket väl ha en strålande god intuition. Fast en viss förmåga till intuition har egentligen alla människor.
”Jordning” och bön
Förutom att kunna slå av och på sin medialitet finns det ytterligare två detaljer som är av stor vikt för att medium. Det ena är att vara ”jordad” med vilket man enkelt kan säga är att ha båda fötterna på jorden. Annars finns en risk för att man påverkas alltför mycket av den andliga dimensionen och hamnar i en – för vår jordiska tillvaro – orealistisk drömvärld. Aktiviteter som ökar ”jordningen” är att syssla med praktiska och fysiska vardagsaktiviteter och jordiska ting som fokuserar uppmärksamheten. Sport är också bra. Att leva planlöst och utan plikter hör definitivt inte dit. Den som är ojordad kan upplevas som en knasig drömmare som inte kan fokusera och som inte får något gjort. Då får man svårare att hantera och styra en medial förmåga.
Den andra detaljen är bön. Det gäller att genom bön erhålla ett andligt beskydd så att kommunikationen sker med positiva energier, och helst på så hög andlig nivå som möjligt. Det är lättare om mediet har en fast kommunikatör i andevärlden men det har inte alla, och kanske inte heller jämt. Det förekommer tyvärr låga energier ”out there” som man kan bli både lurad och skadad av. Min fru och jag har med ett praktiskt exempel beskrivit vad som då kan hända i boken Den rena källan (2004) som tyvärr är slutsåld på förlaget.
Medialiteten måste vara kontrollerad
För att förstå hur man bäst skall hantera och utveckla sin medialitet så krävs alltså vissa kunskaper om hur den skall kontrolleras. Om ett medium inte skulle kunna öppna upp och stänga av sin medialitet av egen kraft, om den var utom jagets kontroll, är jag övertygad om att denna oförmåga så småningom skulle leda psykiskt sjukdom. Då skulle ju personligheten uppfattas som uppsplittrad. Det är nedbrytande att ständigt besväras av tankestörningar. Det hotar uppfattningen om vad ”jaget” egentligen står för. Om mediet dessutom var ”ojordad” och få kontakt med mörka och inte uppbyggliga energier genom sitt tredje öga så befarar jag att hon skulle få ångest och kunna bli klassad som schizofren.
Nu säger jag inte att schizofreni är missförstådd medialitet. Vad schizofreni ytterst orsakas av vet varken vetenskapen eller jag. Mitt resonemang på den här delen av bloggen har också sin utgångspunkt i andliga synsätt och – just här – inte i medicinska. Alla ni kritiker av andliga synsätt får faktiskt tåla det.
Praktiska konsekvenser
Men det finns praktiska konsekvenser av likheterna mellan medialitet och schizofreni. Den som inte förstår att han eller hon är medial kan tro att det rör sig om sinnessjukdom. Läkare kan tro samma sak eftersom medialitet i medicinska kretsar är ett så okänt begrepp. När jag gick läkarutbildningen på 1970-talet så fick vi inte höra någonting alls om detta. Det var först i 35-årsåldern jag hörde ordet ”medial” överhuvudtaget.
Medialitet behöver uppenbarligen inte behandlas med antipsykotiska läkemedel eftersom man kan träna sig i att stänga av och på den. Den som vill kan stänga av den helt. Genom kunskap om sin medialitet kan dock förmågan dessutom utvecklas till något intressant och värdefullt. Ett bra exempel är den resa som jag och min familj fått, och som beskrivs i våra fyra böcker (se www.hahnbooks.com). Medialiteten har i allra högsta grad berikat våra liv.
Vetenskapligt kontra andligt synsätt
Skillnaden i synsätt mellan vetenskapligt och andligt tänkande är dock uppenbart inom det här området.
Det vetenskapliga synsättet är att psykotiska upplevelser kommer inifrån människan själv, att det rör sig om rubbad balans i olika signalsubstanser i hjärnan, och att en viss grad av ärftlighet ligger bakom.
Det andliga synsättet är att vi människor är omgivna av en andlig verklighet som är fylld av signaler som de flesta människor är avskärmade från. Där finns andeväsen som, i motsats till oss, inte tagit boning i en kropp, och som befinner sig på en högst varierande utvecklingsnivå. Där fortplantas även tankar som vi människor skickar ut. Tanken är en psykisk kraft som visserligen behöver hjärnan för att fungera här på jorden. Men en fri ande (utan kropp) kan också tänka. Dessa signaler kan en människa uppfatta (även om djur gör det lättare) om den naturliga avskärmningen falerar.
Med uppluckringen av personligheten kan dock schizofreni börja leva sitt eget liv, även enligt vårt andliga synsätt. Under våra seanser har det sagts att det undermedvetna och minnen från tidigare kan bli väldigt aktuella istället för att, hos de som är friska, bara göra sig diskret påminda. Rädslor kan börja leva sitt ”eget liv”. Till slut är tillståndet minst sagt komplicerat med både påverkan inifrån och utifrån.
Varför blir vissa mediala och andra sjuka?
Men varför blir då vissa personer mediala och andra schizofrena? I våra böcker har vi fått fram att människan lever många liv. Reinkarnation är alltså en viktig princip. En serie jordiska inkarnationer kan röra sig om flera hundra. Det är i slutet av en sådan inkarnationskedja som medialitet uppstår. Det är alltså fråga om en utvecklingsprocess. Förmågan att kommunicera med högre andliga nivåer kräver lång själslig erfarenhet och förståelse för mänskligt liv och lidande. Schizofren kan man däremot bli när som helst i inkarnationskedjan.
I boken Klara svar från andevärlden från 1997 har min fru och jag skrivit ett kapitel som handlar om andliga synsätt på sjukdomar som kan tänkas ha en andlig bakgrund. På frågan om vetenskapens förklaring av schizofreni så gav hennes andliga kommunikatör ett svar som sedan dess fascinerat och sporrat mig. Vi fick veta att vetenskapen är inne på ”fel spår”.
Jag har länge sagt att jag efter pensionen vill fördjupa mig i schizofrenins gåta och på medial väg söka alternativa förklaringar till denna mystiska sjukdom, som plågat ungefär 1% av mänskligheten i (vad vi vet) alla tider. Det är några år dit, men det känns mycket spännande.
Tack.
Tack Robert. Var underbart att läsa detta. Jag tror jag är medial, jag ser ansikten på nätterna ibland och hör röster och ser energier och är mycket intresserad av andlighet. Men sen hade jag en period då jag såg läskiga saker med, under en vecka. Såg både mindre trevliga varelser och änglar. Då vart jag inlagd på pykiatriskt klinik och de sa jag hade en psykos. Men för det mest är det under kontroll, men ibland kan jag se lite läskiga grejer, men det är bara ibland. Men enligt psykiatrin har jag en psykos sjukdom och ska äta antipsykotisk medicin. Satt och läste om medicinien précis, det står: hjälper tillstånd som orskar sytom som tex: att du kanske ser, hör eller känner sådant som inte finns, tror på sådant som inte är verkligt och lite mer saker. Min fråga är nu: Hur vet de att de saker jag ser och hör och känner, är sådant som inte finns? Och hur vet de att det jag tror på inte är verkligt? Nä jag har stor lust att skippa medicinen, men då blir väl ens anhöriga skit oroliga. Då de inte är mediala och tror jag är sjuk. Önskar alla var mediala lite mer, hade varit så mycket lättare då. Vet du Robert vart man kan lära sig mer om att stänga av? Jag ber till ärkängel Mikael att bestydda mig och ser hans ljusblå energi. Och så ber jag till Gud. Men man kanske skulle lära sig mera om hur man kan stänga av och jorda sig, som du skriver om.
Generellt trodde jag medier behöver kunna balansera genom att stänga av på ett praktiskt sätt. Men det verkar ju finnas det som RM förklarar att man har möjlighet att balansera ständig uppkoppling, kanske det är individuellt? Det vet jag inget om själv men det finns antagligen mycket kunskap om hur det skall hanteras från er som har de här förmågorna tror jag. Det skulle kunna bli en enorm framgång i samhället om det här togs på allvar av den etablerade sjuk/psyk-vården och att man vågar visa nyfikenhet på vad det kan tillföra. Jag upplever det som att vi har eller alltid har haft, en naturlig jätteskatt runt hörnet att ösa kunskap och vishet ur, men hittills har det inte varit helt rumsrent, för det har under lång tid getts stämpeln vidskepelse av negativa auktoriteter som vill styra verkligheten enligt sin egen tro. Men den trenden tycker jag är på väg att vända?
Tack för dina intressanta tankar kring schizofreni och mediumskap, jag har själv jobbat som mentalskötare/boendestödjare för personer med psykiska funktionshinder Jag var då kontaktperson till en person med just diagnosen schizofreni med återkommande psykoser. Den här personen var helt klart medial och vidöppen hela tiden det var en blandning av klara budskap och ”elaka” röster. Tänk om det fanns en mer öppen syn på detta vilken lättnad det skulle vara för dessa människor om de skulle kunna få lära sig tekninker för att hantera sin medialitet. Tack än en gång och lycka till med ditt/ert fortsatta forskande kring detta intressanta ämne.
Alltså tack Robert!
Vilket kanoninlägg! Tänk om jag vetat detta när det höll på att gå åt skogen under en utlandsvistelse. Upplevelserna jag fick där har gäckat mig i över sex år och jag håller fortfarande på med att hämta mig från dem. Det är oerhört tufft att bli ”spontant” medial och inte veta vad som händer. Man försöker bromsa det och vill bara vara som alla andra, avskärmad och normal. Ja, ärligt talat känns den starka intuitien, hyperkänsligheten och medialiteten som en jäkla förbannelse ibland. Jag vill ärligt talat inte ha den här ”gåvan” och det frestar på hjärnans resurser med alla intryck och allt mentala intryck. Kan man sluta vara medial eller är det så att när väl ”dörren” öppnats så går det inte att gå tillbaka? Vad tror du?
Tack igen för det du skriver, så oerhört rent, klart och totalt oflummigt. Känns befriande att läsa!
Har träffat många medium genom åren och visst har jag häpnat över träffsäkerheten många gånger men när jag lyssnat på inspelningarna jag och mina vänner gjort har häpnaden övergått till förundran över deras förmåga till inkänning men också förmågan att bygga vidare på svaren de fått av oss. Det är skickligt gjort men knappast behövs en andekontakt för att lyckas med det. Spela in dina möten själv ser du säkert lite annorlunda på det.
Om du läser mitt inlägg ser du att jag fått till mig det som inte passar in i det jag anser vara empatisk förmåga utan det verkar som att medierna ibland är i kontakt med något som skulle kunna vara en ande eller ett allomfattande medvetande. Vet inte riktigt vad jag ska kalla det, kanske högre Jaget, som i sin tur har kontakt med något där allt finns som någonsin sagts och tänkts, en minnesbank. Men det är bara en bråkdel av det som mediet förmedlar. Min tanke är att det är omöjligt för ett mänskligt sinne att en längre stund vara uppkopplad till en annan dimension, resten av tiden läser mediet av oss och med den unika empatiska förmågan missuppfattar både mediet och vi det som en andekontakt.
Mvh
Titti
Jag har de flesta gångerna inspelade och visst det behöver inte vara någon ande som medierna är i kontakt med, det kan lika gärna vara mig som de är ”uppkopplade” till och att de därifrån får informationen. Däremot sa ett medium en gång en mängd saker om min mamma som jag fick lov att fråga henne om eftersom jag inte visste något om det som sades. Min mamma bekräftade vad mediet hade sagt men det i sin tur kan ju innebära att mediet var uppkopplat till någon form av allomfattande medvetande. Det har även hänt vid ett flertal tillfällen att jag har fått ”information” som någon annan inom min familj eller vänkrets har kunnat bekräfta.
Det är ett intressant område som även vi i västvärlden har börjat så smått att acceptera. Ser man det hela globalt så är vi trots allt på efterkälken men även den mediala bollen har börjat på att rulla och hastigheten bara ökar.
Det är förstås ett intressant påstående att det är omöjligt för det mänskliga sinnet att vara uppkopplat. Jag upplever att jag ständigt är uppkopplad och tar in information från olika dimensioner av verkligheten, och jag har inga som helst problem med detta. Jag känner, hör och upplever och är i ständig kommunikation med vår omvärld på flera plan, och det är något som alltid har varit fullständigt naturligt för mig ända sedan jag var liten. Jag upplevde mina tidigare liv och såg reinkarnation som en självklarhet innan jag ens hade hört talas om det från någon annan innan. När jag var barn trodde jag att andra upplevde precis som jag, och det blev rätt jobbigt att uppleva att så var det inte – eller iaf var det inte accepterat att diskutera det på annat vis än att det skulle vara en fantasi.
Dr. Rupert Sheldrake har gjort mycket forskning och genom teorin ”morphgenetic field theory” visar han hur väsen omkring hela tiden utväxlar information, att vi har energifält omkring oss som utväxlar informationsbitar med varandra (och dessa informationsenheter som kommunicerar kallas här för biofotoner). Allt levande – människor, djur och växter – har dessa energifält och står i ständig informationskontakt på ett undermedvetet plan.
Det finns också en teori som heter spegelneuroner som visar hur vi människor tar in varandra och det som finns i omvärlden.
Allt detta ingår också i att vara medial – prata med djur, träd, stenar, olika former av naturväsen och andar – för allting finns och existerar, iaf i min verklighet.
Tragiskt är att jag vet personer som tvångsintagits på klinik för de har pratat om änglar. De hade inget problem med att uppleva änglar, det var omgivningen som hade problem med den upplevelsen…
Vi har en kultur som gör andliga eller översinnliga upplevelser till psykiska sjukdomar och det anser jag strider mot FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, det strider mot trosfriheten och det är dessutom psykisk våldtäkt på individen.
Och den som verkligen kan veta om sina upplevelser, ja det är ju faktiskt personen som har dem.
En utomstående kan inte veta någonting alls om en annans personliga upplevelse.
De som förnekar andra människors upplevelser av medialitet och andlighet, respekterar inte andras personliga upplevelser.
Det ÄR en skillnad mellan att känna in det som kommer utifrån, den stora kontakten med allting som finns, allting som är, och det som enbart är producerat av den egna fantasin. Att uppleva detta inom sig går bortom orden, för det är oändligt och evigt, det är djupet i varje människas själ och medvetande som finns i kontakt med allt. Ändliga ord kan inte ens komma i närheten av att beskriva denna upplevelse. Oändligheten ryms inte i orden.
Med min mångåriga kontakt med medium, privatsittningar och storseanser, som grund för min åsikt hävdar jag att inget medium kan förmedla några klara svar från andevärlden. Man kan enkelt sortera bort det mesta de säger och det blir inte mycket äkta kvar att sätta tänderna i och förundras över varifrån de inhämtat sin information. Det mesta de förmedlar kan man utan tvekan finna naturliga förklaringar till och därför tycker jag det är märkligt att du och din fru så tveklöst verkar ta till er informationen som ett faktum.
Hur sorterar ni bland all information ni verkar få eller är det så att ni anser att allt vad som förmedlas är från en ande, din frus uppfattade kommunikatör i andevärlden? Av det jag läst om era frågor och svar har jag inte funnit en enda fråga från ditt håll vars ”svar” inte skulle kunna vara en produkt av din frus fantasi och inlevelseförmåga för övrigt.
Mvh
Titti
Min erfarenhet är då tvärtemot din Titti. Jag vet inte vilka medium som du har träffat men de som jag har träffat har sagt saker om mig, min familj samt om min släkt som de omöjligtvis kan ha hittat på. Det är bland annat saker om min familj som ingen utomstående har vetat om, det är saker om mig som jag aldrig har berättat för någon. Så min erfarenhet av medium är endast positivt och med den utveckling som äger rum just nu så blir det förhoppningsvis snart accepterat att vi människor har andlig energi med vilken vissa kan kommunicera.
Ja idéhistorians arkeologi får Noah att skura sig sakta på halsen, när det råkar sig så.
På vilket sätt kan öppnandet och stängandet av de inre skotten kunna hjälpa personer med Schizofreni och hur har de konkreta resultaten gestaltat sig i praktiken när vi skådar andens frekventerande utmed de molekylära grändernas vibranta staccato, från cell till själ?
Medicinsk antropologi, psykiska åkommor.
Det som gör antropologin så speciell är de kulturella studierna som bland annat visar att det mesta varierar från kultur till kultur. Så våra invanda föreställningar är egentligen inte något annat än en produkt av vår egen kultur. En människas bild av människan blir därför i stor utsträckning en kulturprodukt. Det är de här kulturella föreställningarna om vad det är att vara människa som i hög grad även formar människor. Alla befolkningar har därför sina egna kulturella egenheter, det är inte enbart de andra, de som bor långt bort som har de här egenheterna. Om man ska få sin egen kulturella egenart att bli synlig så måste den därför jämföras med någon annan kulturs egenart.
Det är det här synsättet som antropologer använder sig av när de tittar på den moderna människans känsloliv: våra upplevelser av ensamhet, ångest, depression men även av närhet från andra människor. En grundläggande fråga är därför vilka anspråk den västerländska psykologin kan ha när det gäller att utgöra en universell tillämpningsbar vetenskap.
Den västerländska psykologins synsätt på människan, det personliga, är långtifrån självklar om man ser det hela ur ett jämförande perspektiv. Kropp och själ samt förnuft och känsla glöms bort. De västerländska psykologerna tar heller inte hänsyn till olika sociala och kulturella föreställningar och hur dessa formar människan. Det bortses ofta från att det som definieras som normalt och inte avvikande inte ses ur ett kulturellt definierat synsätt. Det som tolkas som normalt och inte avvikande i en kultur kan tolkas som något helt annat i en annan kultur. Vid behandling av psykiskt lidande behövs det mera utgå från kulturella premisser.
Psykiatrin har under de senaste decennierna skyllt de flesta psykiska sjukdomar på fysiska orsaker. De här fysiska orsakerna har för det mesta inte gått att bevisa, ett exempel är när man talar om kemisk obalans i hjärnan vilket inte har kunnat beläggas. Den västerländska läkarkåren bluff förklarar det som inte passar dem, ett slags stereotyp tänkande mot den grupp som har ett annat sätt att angripa problemen på. De angriper andra kulturer och samhällens läkare och andra kunniga som inte passar in i deras västerländska medicinska synsätt. Den västerländska läkekonsten har en förmåga att skilja ut de som har en annan syn på läkekonst och misskreditera dem. Här stigmatiserat man en hel grupp människor.
Panikångest är ett tillstånd som inte har så tydliga gränsdragningar som den moderna västerländska psykiatrin ger intrycket av. Det här nya begreppet fångade tidigt läkemedelsindustrins intresse som såg ett nytt område som kunde generera mycket pengar, därför så beskrev man panikångest som något som kan fixas med mediciner. Panikångest tolkas även olika beroende på i vilken del av världen man lever, ändå får den västerländska definitionen av panikångest ett slags tolkningsföreträde. Det här är en form av stigmatisering som diskvalificerar de andra från att vara kompetenta redan innan man har tagit reda på vilka kunskaper som de besitter.
Ett antropologiskt problem som uppkommer är om man ska behandla symtomen genom de kulturella variationerna i symtom beskrivningen eller som om de vore kulturellt producerade åkommor. Tillstånd som vi i västvärlden beskriver som ångest kan beskrivas på ett annat sätt i ett annat kulturellt sammanhang. Men man kanske inte ska reducera allt psykiskt lidande till vare sig en biologisk eller en kulturell företeelse. Studier av schizofreni visar att personer i utvecklingsländerna har en bättre prognos än de i västvärlden. Det här kan naturligtvis tolkas på flera sätt, olika kulturella definitioner av psykiskt lidande kan ge olika förväntningar på tillfrisknandet. Även omgivningens bemötande och det känslomässiga klimatet i den sociala omgivningen kan spela en avgörande roll. Det här innebär att andra kulturer och samhällen kan ha större psykologiska kunskaper än de som finns i det västerländska samhället. Vilket visar att man inte kan ta allt för givet och att den västerländska psykiatrin inte har svaren på allt trots att den vill få oss att tro det.
Ronny
Antropolog
Hej Ronny! Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig för att ställa några frågor som är av personligt intresse för mig. Kontakta mig gärna via mail!
Tack för spännande läsning!
Jag instämmer med Monica Elisabeth.
Att det allmänt kommer accepteras att vi människor har andlig energi och inte bara är materia blir nog verklig snart, hoppas jag i alla fall.
Hej.
Mycket intressant att få ta del av detta!!
Det finns ett otal kanaliseringar att läsa på nätet bl a..en del känns äkta andra är något ”helt annat”.
Jag har läst alla era böcker och med glädje tagit del av både frågor svar och kanaliseringar….mkt berikande!!
mvh
Monica