ANALYS OCH DEBATT. Den svenska landstingsvården är dyr och svagpresterande. Det finns en rad rapporter och tidningsartiklar som visar på systematiska brister (några källor nedan). Vårdkvaliteten är hög i Sverige, men ändå inte i topp. Många problem tynger landstingens vårdapparat. Detta trista konstaterande beror på fem tydliga fel.
Text: Torsten Sandström som är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. Han skrev boken “Ceremonimästarna – en berättelse om rit och rätt”. Han driver Anti-pk-bloggen.se | Bild: Svensk sjukvård. Foto: Oles Kanebckuu. Licens: Pexels.com
1. Hög kostnad per vårdinsats
Sveriges medborgare betalar mer än tiondel av sin lön till landstingen. Annorlunda mätt förbrukar vårdapparaten c:a 11% av Sveriges BNP. Följden blir en fjärdeplats i ligan om Europas dyraste vård. Tankeexperimentet (baserat på aktuella anbudspriser) att all vård i stället utförts av privata entreprenadföretag, såsom exv Capio AB, visar att prislappen kan sänkas med mellan 10-15 procent.
Detta innebär att nuvarande vård i offentlig regi kostar folket omkring 75 miljarder kronor extra per år. Besparingspotentialen är med andra ord stor.
2. Bristande tillgänglighet
Det som tydligast visar på problem inom landstingens vårdapparat är de långa köerna. Trots att Sverige ligger i toppen avseende antalet läkare per medborgare så låter landstingen patienterna vänta. Allvarligt sjuka tvingas stå i kö länge, ibland mer än ett halvår. Antalet som väntat mer än 90 dagar har nästan fördubblats till 110.000 under de senaste fyra åren.
Också plötsligt sjuka med vardagliga krämpor tvingas vänta för en tid hos vad som ironiskt nog brukar kallas ”öppenvården”. Med detta avses i allmänhet en vårdcentral. Och alltså inte den privata läkare, med egen mottagning, som ofta utomlands snabbt kan kontaktas per telefon.
Vidare visar det sig att bokade vårdinsatser inte sällan ställs in eller att lediga läkare saknas. Det är därför vanligt att dyrbar teknisk sjukhusutrustning helt enkelt står stilla, oanvänd under en del av arbetsdagen. Kirurger har exv i genomsnitt enbart en operationstid på 5-6 timmar per vecka och andra specialistläkare ägnar bara 1/3 av sin arbetstid åt möten med sjuka!
3. Överdimensionerad administration
Den viktigaste förklaringen till patienternas väntan är att landstingens administrativa apparat funkar dåligt. Trots en ökning av antalet läkare med 20 % och antalet byråkrater med 36 % det senaste decenniet så utförs landstingens vårdinsatser i ett markant lägre tempo än utomlands. Allt tyder på att mängden administratörer medfört att vården stoppar upp och kör fast.
Detta sammanhänger med den svärm av rapporter, statistik, blanketter, regeldiskussioner, sammanträden mm som tynger den offentliga vårdpersonalen, med resultat att viktigt vårdjobb blir lidande. En svensk sjukhusläkare har enbart 900 patientmöten per år, jämfört med OECD-snittet på 2,400!
Vidare lägger våra läkare ned 2,5 gånger mer tid åt administration än sina engelska kollegor. Det administrativa problemet syns också i personalens arbetstider, som medför att landstingens vårdapparat stockar sig.
På grund av generösa avtalsregler, rörande exempelvis jourkompensation, hålls viktig vårdpersonal utanför arbetsplatsen. Man kan därför säga att landstingen och vårdfacken – som står bakom kollektivavtalen – tillsammans ansvarar för att patienterna inte i tid nås av den vård de så dyrt betalar för.
4. Specialisering som utarmar vårdyrkena
Det är fullt klart att läkarvetenskapen skördat enorma framgångar enbart under de senaste femtio åren. Detta är förstås mycket bra och syns i en ökad medellivslängd. Men specialiseringen i drygt 60 egna discipliner skapar samtidigt problem med vilken läkare som ska ansvara för vad.
Experterna flyr naturligt nog den ”öppna” vården. Där förvandlas allmänläkarna till stressade remittenter och receptskrivare. De får svårt att följa patienternas vårdförlopp. Återkopplingen mellan deras jobb och specialisternas slirar. Den viktiga kunskapsuppbyggnaden hos vårdens ”fotsoldater” hindras alltså.
Många patienter hamnar även mellan stolarna hos de stora sjukhusens specialister. Och åtskilliga patienter slussas hit och dit för att till sist hamna i limbo. Vårdinsatserna splittras alltså, delvis i onödan. Utvecklingen motverkar en helhetssyn på patient och hälsa.
5. Inkompetent styrning
Den långa rad av brister som jag (stödd på vårdexperter) radar upp har sin enkla förklaring. Den svenska vården styrs ovanifrån av politisk inkompetens. Detta är ett ofrånkomligt faktum. Visst är beskattning och vårdprioriteringar i grunden politiska frågor, som kräver medverkan av demokratiskt valda män och kvinnor.
Men för en god vård behövs sannerligen inte 21 svenska landsting. Inte heller SKL, föreningen Sveriges kommuner och landsting, med 1200 byråkrater. Alltså 21 landsting och SKL som tex inte ens klarar av att samordna landets IT-system för vården – förmodligen på grund av okunniga beslutsfattare.
Inte heller behöver svensk vård många hundra välbetalda politiker som sammanträder dagarna i ända, utan att ändå åstadkomma ett resultat som är i nivå med Europa. Mycket grus i maskineriet skapas dessutom genom att SKL sluter avtal med vårdfacken rörande arbetstider och vårdarbetets innehåll. Två politiska världar som tillsammans gör upp.
Resultatet blir att politiker och fack sitter i varandras knän. Och att de svenska kollektivavtalen om arbetstider motverkar ett rimligt tempo på vårdinsatserna. Det blir patienterna som hamnar i kläm.
Slutsats: gigantiska reformbehov finns
Med tanke på mängden svåra problem som jag nämnt väcks frågan om vad som måste ske. Här finns mycket att säga. Men först och främst menar jag att landstingen och SKL måste avvecklas. De har helt enkelt förlorat spelet. I stället bör en statlig vårdmyndighet för upphandling och finansiering ta över ansvaret.
Till en lägre kostnad för skattebetalarna blir det därefter riksdagens uppgift att besluta om pengar till vården och allmänna kostnadsramar.
Sedan ska den nya statliga myndigheten (rimligtvis via en handfull regionala kontor) handla upp vård från olika vårdleverantörer.
Upphandlingen bör i främsta ledet ske via ett nytt system med många privata läkare med egna mottagningar (här finns som sagt flera effektiva EU-förebilder). I andra ledet via privata vårdcentraler. Både privatläkare och vårdcentraler ska normalt erbjuda veritabel ”öppen” vård, dvs en vårdtid på dagen för patientens begäran. Och i det tredje ledet ska upphandling ske från stora sjukhus som – liksom vårdcentralerna – drivs av privata vårdföretag.
Systemet bygger på konkurrerande företag, som (i likhet med Capio AB idag) driver vården betydligt effektivare och billigare än landstingen. Om det offentligas prislapp minskas rejält måste alla kloka människor strunta i att vinst kan komma utdelas till företagens aktieägare. Allt tal om ”förbud mot vinst i vården” har nämligen blivit en metod att dölja ineffektiviteten i landstingens drift av hälsovården.
Det är oerhört viktigt att den politiska och fackliga styrningen av det dagliga vårdarbetet upphör. Politikerna och vårdpersonalens fackföreningar ska inte lägga sig i vårdens och vårdyrkenas utformning och innehåll. Och när privata vårdföretag sluter egna kollektivavtal kommer löner och arbetstider att anpassas till EU- snittet. Lönerna kommer sannolikt att höjas något, medan arbetstiderna i gengäld normaliseras.
Vidare måste särskilda insatser till för att stoppa utarmningen av allmänläkarnas viktiga sysslor i hälsovårdens frontled. Och de stora sjukhusen måste jobba hårdare med att ta hand om sjuka som riskerar att hamna mellan specialklinikernas allt snävare verksamhetsområden. Här finns alltså mycket att göra även om lösningarna inte är enkla.
Med ett stort alexandershugg ska således landstingens och SKL:s resursslöseri stoppas. Den som söker vård måste ställas i centrum, inte bara i ord, utan i handling. Omställningsarbetet blir som sagt krävande.
Det behövs en kulturrevolution i synen på vårdens effektivitet. Även omfattande juridiska reformer måste självfallet till. Men om något är detta en viktig uppgift för Sveriges riksdag.
Det går inte att år efter år smita ifrån uppgiften genom att hänvisa till landstingsapparaten. Landstingen har nämligen gjort sitt och fått ett rungande underbetyg vad gäller de fem basala punkter som nyss nämnts! Landstingens symptom på sjukdom är alltför tydliga. De har blivit en del av det onda. Därför måste landstingen avvecklas. Många politiska makthavare har sin försörjning genom landstingens döda hand. Detta problem får inte stoppa framväxten av ett nytt svenskt vårdsystem.
Text: Torsten Sandström, Anti-pk-bloggen.se
Utvalda källor och relaterat
- DN: Wettervik mfl, Bara om staten tar ansvar för vården kan köerna kapas
- Dagens Samhälle: Fölster mfl i Dagens samhälle, Läkarna är fångar i ett ineffektivt system
- Timbro: Sandström i Timbro/Smedjan: Landstingens döda hand
- Läs mer av Torsten Sandström
Tacksam för kommentarer. Tyvärr hinner jag inte svara på alla. Men jag läser. Och tänker över.
Torsten
Tack för ditt svar.
Torsten!
Längre livslängd beror mest på bättre levnadsförhållanden. Det betyder mycket vilken kost man har under uppväxten. Efter andra världskriget har vår kost förändrats till det sämre. Vi hungrar inte utan mättas av tomma kalorier och lider av näringsbrister och obalanser mellan olika näringsämnen. Så på sätt och vis är vi tillbaka till början av 1900-talet.
Naturligt åldrande betyder inte att man måste ha krämpor. Dessutom kommer inte krämporna i slutet av livet och för varje generation kommer de allt tidigare. Vi är olika. Vi har olika arv. En del har bra gener som gör att deras kroppar fixar att avgifta sig. Jag föddes med näringsbrister och en lever som inte arbetar optimalt.
Läkemedlen som du tror på förstör vår goda tarmflora som är 70-80% av vårt immunförsvar. Jag vill inte kalla dem läkemedel utan gifter.
Egentligen är alla diagnoser som vi får från ADHD till Alzheimers en metabol sjukdom som får olika namn beroende på vilken ålder man har.
Skolmedicinen kan inte behandla metabola sjukdomar.
Upplysning säger du. Den har vi verkligen fått kämpa för. Det är inget som myndigheterna eller skolmedicinen stöttat oss med. De har till och med motarbetat det och fortsätter att göra det. Rökning, amalgam, kolesterolmyten, vaccinationer etc.
De där klara bevisen på faror finns redan. Problemet är att de som tjänar på att vi inte blir friska äger media också. Så därför får vanligt folk inte kännedom om dem.
Det gäller att ha bra ekonomi om man ska ta sitt ansvar för om man bara har råd att vända sig till skolmedicinen har man inga rättigheter.
Behöver man ha hemhjälp så får man vackert finna sig i skolmedicinens ordinationer.
Norrtälje kommun utnyttjade att jag inte officiellt var god man till Inger född 1946. En kvinna som själv anlitat mig för att sköta hennes ekonomi. Hon klarade inte att räkna och hantera kontokort. Fastän Inger lämnat in ansökan till att jag skulle bli officiell ordnade kommunen med en annan god man som var okänd för Inger. Tingsrätten brydde sig inte ens om att kontakta mig om att det kom in två ansökningar. Jag undrar ju vad det står om mig i deras rullor ?
Inger fick bo en tid på Birgittagården i Rimbo och då förbjöd man mig att träffa hennes doktor. Tidigare hade kommunen utnyttjat mig att fylla i för hennes vård i hennes hem tre trappor utan hiss. De hade bestämt alldeles för lite resurser. Inger bara låg hela dagarna och hon vägde 32 kilo.
I åratal har hon gått till vårdcentralen och gått hem med en burk kortison som hon ätit sporadiskt för hon mådde inte bra av den. Hon fick också nässelutslag.
På Birgittagården låg hon också hela dagarna dock på en slags luftmadrass som motverkade liggsår. Efter tre månader kom hon hem igen och då fick det duga att ligga på bäddsoffan hela dagarna. Till slut bäddade de ut soffan och la dit madrassen hon hade i sängen. Så matade de henne med gifterna igen och utslagen blossade upp. Först låg hon för öppen dörr och då kunde jag skriva meddelande till dem att det var gifterna som orsakade utslagen. Efter det ordnade de så att dörren var låst och det blev ändå svårare för mig att hälsa på. Man kunde inte ens fixa så hon hade en telefon vid sängen, den hängde i hallen och mobilen såg man inte till att ladda. Hon bara låg där ensam utan att få någon stimulans av mänsklig värme, samtal,att läsa tidningar eller lyssna på radio som hon gjorde förr.
Jag var med henne till en doktor på Norrtälje sjukhus som menade att hon hade problem med sköldkörteln. Här är det också stora brister inom skolmedicinen. Deras taffliga diagnosmetoder. Klämde lite på Ingers hals.
Varför Inger hade problem med närminnet gick det inte att tala med doktorn om, som skrev ut gifter att inta tre gånger om dagen. Att hemtjänsten bara var där två gånger sas inget om. Jag informerade hemtjänsten och tänkte jag ringer till Inger mitt på dagen att hon ska ta en tablett då. Då var inte Inger så dålig ännu. Men när jag ringde henne hade inte hemtjänsten givit henne morgondosen. Jag orkar inte skriva alla vändningar jag hade med vårdbolag och kommun. Hur länge man fick vänta i telefon och hur vårdbolaget direkt motarbetade mig.
Då hade jag varit hos Människans Resurser AB med Inger där man arbetar efter att stödja kroppens egna system, blodomlopp, lymfsystem och status på organen, näring till cellerna.
Inger hade en blockering i lymfsystemet uppe vid vänstra nyckelbenet. Jag köpte en Aquatone för att lösa upp blockeringen. Det blev ohållbart för mig att ge Inger tillräckligt med behandling. Jag har ett heltidsarbete som busschaufför och problem med min egen hälsa. Jag ville att Inger skulle komma till ett särskilt boende en tid och att de skulle behandla henne med Aquatonen. Att det skulle ordnas med ett boende i markplan. När hon kom till Birgittagården ville de inte ens titta åt Aquatonen och de lät henne inte inta en dyr omega 3 olja och ett kosttillskott som skulle bygga upp musklerna ca 900 som Inger betalat.
Nu bor Inger på ett äldreboende i Norrtälje. Ingen förbättring av närminnet och nu är hon rullstolsbunden. Kan inte ta sig toaletten själv. Hon har fått kontraktioner i benen. Det är klart hon har fått av att lämnas liggande ensam. Jag har gjort en anmälan till IVO som inte gjorde något, de sa att de lämnat det vidare till ansvariga i kommunen. Ingen upplysning vilka de är? kan det vara de som jag anmälde?
Min mamma som var amalgamskadad blev plågad och lagd i en för tidig grav av skolmedicinen och omsorgen. Rättsliga instanser behöver bara säga att de arbetat efter vetenskap och beprövad erfarenhet.
Är det den vetenskapen du åberopar ? Den är inte definierad !
Precisera vad du menar med att “Det finns också många som förmedlar konstiga påståenden om faror som alls inte är belagda och verkar egendomliga.”
Inger är inget unikt exempel. I alla kommuner över hela landet är det så här att den inkompetenta sjukvården fixar så vi blir ännu mer handikappade och vårdkrävande.
Det påstås att vi kan välja vilken vård vi vill ha men det är en bluff, att välja vården i en annan ort, det är ju samma koncept skolmedicinen.
Nej antingen får staten subventionera alternativa läkare också. Jag får först betala skatt och sen ca 800 till 1500 per besök hos en alternativ. Likaså får jag betala mina tillskott.
Eller så får de som väljer att gå till vårdcentral, BVC,MVC sjukgymnaster etc betala vad det kostar. Och även gifterna naturligtvis. Skulle tro att man då skulle välja alternativ som botar om man måste lätta på det egna lädret.
Bara sjukhus som ska ta hand om olycksfall och akuta sjukdomar ska vara bekostade med skattemedel.
Maj!
Men vi blir ju allt äldre. Förvisso ofta med krämpor på slutet av våra liv. Orsaken till längre liv är vård, läkemedel och upplysning (exv om rökning och kost). Visst säljer företagen ett antal skadliga produkter. Men var och en måste försöka ta sitt ansvar i avvaktan på klara bevis om faror. Det finns också många som förmedlar konstiga påståenden om faror som alls inte är belagda och verkar egendomliga. Här lyssnar jag som vanligt på vetenskapen. Men också på mitt förnuft som jag hoppas är rimligt sunt, ännu så länge. Hälsningar Torsten
Torsten Sandström du beskriver symtomen och kommer inte fram till orsaken .
Ingemar Ljungqvist har rätt. Skolmedicinen kan inte bota, den trycker bara ner symtom som gör att vi blir ändå sjukare. Det kan tyckas att det finns en fantastisk teknik, men vi skulle inte behöva hamna på operationsbordet om läkarna fick behandla oss för att stödja kroppens självläkande system.
Kapitalisterna har räknat ut hur de ska hålla liv i sin marknad. Att hitta på att läkarna skulle ta över så mycket administrativt arbete ingår där. Talande det du säger Mathias Båge.
Likaså är doktorernas utbildning styrd av läkemedelsbolagen. De läser inte särskilt mycket näringslära för då skulle de inse att de inte kunde ge patienterna dessa gifter, piller som kan innehålla 4 obskyra färgämnen bl. a. AZO-färg. Och att spruta in aluminium och formaldehyd i våra bebisar.
Doktorerna är så inkompetenta och de får inte använda nya metoder att diagnostisera och bota sjukdomar. Till exempel Energetic medicin.
Har du missat alla debatter i media om amalgamskadade, borreliasjuka och nu väldigt aktuellt ME-sjuka.
När skolmedicinerna inte kan bota hittar de på att det är obotligt. Om man bor i Danmark och får ALS får man leva kvar med sina anhöriga genom att få ha respirator. Det får man inte i Sverige.
Vårdkvalitén är så i botten. Den kan inte komma lägre.
En läkare jag kände (han är avliden) arbetade 11 år på gamla Karolinska. När han började (troligtvis sent 70-tal) så var tog sjukhusadministrationen upp en del av EN byggnad. När han slutade så upptog densamma FLERA byggnader.
Martin Gustavsson är skojig. Han kämpar med att få vänsteråsikter att framstå som vetenskapligt sanna. Jag har minst ett dussin sakargument som byggs under med statistik från rimligt trygga källor. Martin har egna åsikter men utan underbyggnad.
Jag skriver att vänsterns tal om förbud mot vinst i välfärden döljer en faktisk ineffektivitet inom den offentliga vårdapparaten. Det ska bli spännande att höra från Martin varför inte vinst ska kunna delas ut från företag, som ändå erbjuder en billigare och snabbare vård än den dyrare och sega som landstingen presterar. Kom igen med svar! Jag anar kanske hur det kommer att låta. Vård är något så viktigt att det inte kan läggas i slarviga och giriga företags händer.
Här ska tydligen argumentets giltighet bedömmas efter vilken (akademisk) auktoritet utsändaren har.
P1: Auktoritet A påstår att P är sant.
S1: Alltså är P sant.
Auktoritetstro – Argumentum ad verecundiam (argument till vördnad)
Högersossar, höger-MP och Alliansen har skapat problemet under de senaste decennierna, och nu kommer en “professor” ur samma höger, som saknar kompetens på det område han behandlar, och kritiserar problemet som den här högern har skapat.
Han har högerlösningar minsann och vill att mer pengar flyta till riskkapitalbolag, registrerade i utlänska skatteparadis, från svenska skattebetalare.
Felet är INTE en bra vård och rimliga löner i vården, eller ens nyttig byråkrati, ex. forskning samt kontroller som tryggar en bra vård för gamla och sjuka, men att pengar fllödar utomlands via EU … och att folket INTE röstar på partier som vill ta oss ut ur EU.
Den analys som är gjord här bortser från de två viktigaste faktorerna inom svensk sjuk vård:
1) Den tredje största dödsorsaken är idag i Sverige iattrogen, dvs det är föreskriven vård som förkortar livet för bortemot 10000 människor per år.
2) Inom det skolmedicinska begreppet har man infört beteckningen kroniska sjukdomar för en mängd med diagnoser, För dessa har man ingen behandling som leder mot hälsa – likadant är man också ointresserad av att finna en grundorsak till dessa. Man vill inte heller de som kan framgångsrikt behandla flera av dessa tillstånd att få delta inom den offentliga vården
Dessa två viktiga faktorer gör att vi har en samhällelig vård som riskerar att bli en ekonomisk faktor som allvarligt skadar och urgröper hela samhällsekonomin. Då är ovanstående förslag till omorganisation helt otillräckliga.
Hur kan det vara så? Jo Runt 1910 utvecklade amerikanska finansmän en helt ny syn på sjukdom kontra hälsa. Man såg människokroppen som en marknad för deras insatser, främst ifråga om patenterade artificiella mediciner . Såväl forskning, läkarutbildning som riktlinjer för vård skulle inlemmas i den modellen. Nu har man lyckats över stora delar av världen.
Tar man inte denna analysen med i beräkningen , vill jag påstå, går man omkring i blindo i hela vårddebatten.
@ Ingemar , du har alldeless rätt med din beskrivning av grundproblemen. Jag anser dock trots min kunskap om hur utvecklingen började att detr är felet hos de som arbeta i sjukvården att jobba mot bättrre vetande utan att opponerar sig.
Men som Naturen är så kommer det hela att sanera sig själv då slutlifen ingen villtro på dessa läror mera. Förhoppningsvis finns det sedan fortfarande tillräkligt många kvar som verkligen kan sin sak.
Problemet ligger mycket djupare, men har belysts på ett bra sätt i artikeln. Det hela är ett klassisk socialistisk modell där man inte premiera kunskap och effektivitet. T.ex . enligt svenska kollegor har man sin överläkare redan i fickan, när man blir antagen till studiegången. Då Landstingsvård betyder att jobba som tjänsteman. Man blir inte premierat att vara duktig, idealistisk och vill lära sig, tjänstemän kommer vidare i hirarkin utan meriter. ( Jantelagen?) Många unga läkare är redan efter några år total frusterad, för blir du omtykt av patienterna är du suspekt och i värsta fall mobbat av kollegor. Du behöver inte vidareutbilda dig, om du inte har eget intresse,vilket man borde har, för karierstegen kommer du i alla fall upp. Pa 70 och 80 talet var det tom så att kollegor som rent av var olämplig blev i sämsta fall placerat snett uppåt till en annan avdelning i bästa fall anmält från modiga patienter . Där behövdes dock många gånger upprepade anmälningar innan en varning uttalades. På så sett kan många okunniga gömmer sig på sina positioner, vilket kanske förklara att till motsats av andra länder har man svårt att ringa upp en kollega och ställer en okyldig fråga, då denne känner sig direkt ifrågesatt och agressiv/ snorkig. I andra länder ( och jag har arbetat i 4 olika) har man alltid en mycket god diskussionsklima bland läkare. På 80 talet infördes i Europa ett såkallad specialistexamen, dvs efter specialistutbildningen gjorde man ett examen som man fick upprepa 2 gånger till om man misslyckades men sedan fick man söker sig ett annat jobb. I Sverige vägrade man att följer detta då man inte ville vara så grym att efter 5 års specialistutbildning kasta ut en som hade misslyckats många gånger. Är detta inte en ständartsänkning? Detta är unikt då i andra länder det vanliga att man pga av sin kunskap och erfarenhet blir överläkare, har man inte det, så förblir man underläkare till pensionering.
Administrationen är också ett monster som har växt sig intill ogörlighet. Min professor i Neurokirurgi berättade för oss på 80 talet att för 30 år sedan var de 3 läkare inom specialiteten och på sjukhuset fanns det 5 administratörer, 30 år senare var vi fortfarande 3 doktorer på specialiteten men numera 25 administratörer bara för specialiteten. Vid ett ledningsmöte på en stor universitet berättade ekonomichefen stolt för oss, att han på 10 år i tjänst inte har kunnat göra ett enda bokslut, vilket föranledde att jag föreslog att han skulle avgå, då han stolt hänvisade till sin egen inkompetens, detta blev illa emottaget av mina kollegor.
Redan på 80 talet härskade en ofantlig slöseri med resurser varav sjukhusen drabbades ständig av negativa bilanser, vilket man sedan dolde genom att bara stänga ned vårdplatser som man fortfarande har som lösning. Sedan infördes också den för industrin avsedda prissättning inom sjukvården, som man säkert kan använda när man producerar maskiner dock inte behandla människor med sina komplexa problem.
Utifrån betraktad förefaller Sverige vara inkompetensens förlovade land, vilket är naturligtvis politiskt styrd. Ju lägre nivå styrningen har desto lägre nivå måste omgivningen har så att det inte är så stor kontrast. Detta påminna mycket om DDR och dess maroda industri som skapade jobb som inte producerade något, bara för att hålla folk sysselsatt. Det andra är, att man hela tiden upprepa mantrat att svensk sjukvård är fantastiskt, jämfört med vad? Det politiska ödesdigra är också att man svartmåla hela tiden privatvård eller som ovan beskrivet prestationsberoende vård. Om patienter kan söker själva och bestämmer, går de givetvis dit de får bra vård. Privata vårdgivare blev ständig kontrollerat av socialstyrelsen ( 2 ggr per år) man hade önskat att samma kontroller skulle göra på offentlig/ Landstingsvård vilket inte skedde. Listan av felen kan göras mycket längre och alla har säkert olika synnpunkter, men ingen har tydligen frågat hur det kan komma sig att en vård som kostar så mycket per invånare levererar så lite. Man har länge kunnat lura medborgarna med mantrat om världens bästa sjukvård så att bara de som hade omedelbar kontakt kunde se sanning men nu blir allt flera drabbat och sjukhusläkare har slagit många gånger larm om de dåliga förhållanden, men utan gehör. Varför hålla så mångfa tyst om detta?
Torsten Sandström slår till med årets hittills mest initierade och klarläggande rapport vad beträffar svensk sjukvård. En sjukvård som är “sjukare” än alla de patienter vilka tvingas söka vård i Sverige.
Follow the Money brukar vara en bra devis när man skall analysera vad som är fel och vad som kan vara en eller flera alternativa möjligheter att ta fram för vad som kan göras åt ett problem.
Det är också vad Torsten Sandström gör på ett förtjänstfullt sätt då han skriver om den sjuka svenska sjukvården. Svenska skattebetalare får helt enkelt inte ut vad de har rätt att kräva med sina inbetalda skatter.
Som vanligt så är det den politiska maktens företrädare som är orsak till problemen, den socialistiska maktens doktriner sitter nu efter mer än 50 års hjärntvätt djupt i folks medvetande. Så också i läkarnas dito.
SKL är en av Sveriges allra värsta styggelser som ägnar sig åt avancerat lobbyarbete med direktingångar till Riksdag och Regering, detta oavsett om det är en socialistisk eller icke socialistisk majoritet. Alla politiker tycks uppenbart eniga om att SKL som partsintresse för alla Sveriges Kommuner och Landsting skall kunna vara med i politikernas beslutsfattande, sålunda ägnar sig SKL ständigt åt beställningsjobb för vilka lagar och förordningar som skall gälla inom svensk sjukvård.
Jag har med egna ögon kunnat studera hur SKL på ett genomkorrupt sätt har fritt tillträde till maktens boningar i Rosenbad när man vill ha ändringar i lagstiftningen till sin egen fördel, självklart far tankarna till tex LO vilka av hävd varit vana att också kunna “beställa” lagändringar till sin egen fördel.
Landstingen roll är helt onödig och skall därför tas bort i sin helhet, titta bara på vilka som befolkar denna helt onödiga byråkratkoloss. Det hjälper föga att ändra namn på missfostret till Region si eller så.
Sandström är sannolikt helt medveten om att Landstingen på uppdrag i sin tur överlåtit till kommunerna att sköta den primärvård som sker inom tex äldreomsorgen. Kommunernas sjukvård är ännu mer skrämmande där lagbrotten sker dagligen, och där majoriteten av brotten utan tvekan kan betecknas som grova.
Men vad spelar allt detta för roll när landstings och kommunalsjukvården skyddas av regelverksföreskrivande myndigheter som Socialstyrelsen, glöm inte heller IVO som skall agera som tillsynsmyndighet.
HSAN är en annan institution som också är helt genomkorrupt, där råder mörkrets furstar i dess bokstavliga mening.
Alltsammans beskyddas av ett lika korrupt svenskt rättsväsende, från åklagare via polisen och det svenska domstolsväsendet. Alla inom den offentliga sjukvården får ju beskydd på ett sätt som får Cosa Nostra att framstå som rena söndagsskolegossarna.
Det tycks inte spela nån roll vilken färg det är på olika regeringskonstellationer, ingen av politikerna vill/orkar eller törs röra i denna helt genomkorrupta struktur.
Man frågar sig osökt varför svenska politiker inte tar sig an dessa gigantiska problem när Sveriges sjukvård hela tiden tappar position på alla områden utom då det gäller den gigantiska skattekostnaden för att fortsätta vansinnet, där är man ju i ohotad ledning.
Ve den vilken opponerar sig mot dagens ordning, den får löpa gatlopp och bli stigmatiserad på samma sätt som om man till äventyrs skulle ha synpunkter på tex migrationens område.
Hur det svenska skattebetalarkollektivet kan låta detta fortgå är för mig en gåta, men det kanske blir så här man blivit hjärntvättad under mer än 50 år.
Återinför prestationsersättningarna
Den 1/1 1970 genomfördes den sk Sjukronorsrefoimen. Vilket innebar att alla provinsialläkare fick en fast lön i stället för att få 7 kronor per patient som patienten betalade direkt till doktorn.Antalet patienter per mottagningsdag och doktor mer än halverades från i medeltal drygt 20 till 10.En katastrof för den öppna vården.Reformen hade föregåtts av en skattegranskning av samtliga svenska läkare år 1968.Många läkare åkte fast för skattebedrägerier och dömdes till långa fängelestraff.Enligt en representant för läkarnas försäkringsbolag Salus som jag träffade 1972 hade inte mindre än 72 svenska läkare begått självmord i stället för att åka in i fängelse! Men motståndet var brutet. Jag var själv verksam på den tiden men då jag ggjorde militärtjänst på Läkarfackskolan i Stockholm i januari 1968 hade jag blivit varnad av en kollega. Som sade min far är direktör vid Skatteverket och socialminister Aspling(s) har gett order om att samtliga svenska läkares skatteinkomster skall granskas under år 1968 för att knäcka motståndet mot avskaffade av prestationsersättnbingarna.Således hade jag inte en enda kronas fel vad beträffar patientavgifter 1968. Det är nu dags att återinföra prestationseresättningarna men idag bör patientavgifterna givetvis betalas i kasasan och ej direkt till doktorn. Är övertygad om att produktionen på en allmänläkarmottagnikng omedelbart går upp 20-30% dp.