Över en miljon människor hålls utan anledning, utöver deras etnicitet eller religion, i koncentrationsläger i vad som Beijing kallar för den autonoma regionen Xinjiang Uyghur. Utöver uigurerna hålls även etniska kazaker kvar på dessa anläggningar.
Text: Gordon G. Chang är författare av ”The Coming Collapse of China” och Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute.| Artikeln har tidigare publicerats på Gatestone Institute
Familjer splittras i detta oroliga område som på kartan syns som den nordvästra delen av Folkrepubliken Kina. Barnen till tillfångatagna uiguriska och kazakiska föräldrar sitter ”instängda” i ”skolor” som är separerade från utsidan med hjälp av taggtråd och polispatruller. De nekas undervisning på sitt eget språk och tvingas lära sig mandarin. Kontrollerna är en del av den så kallade ”hanifieringspolicyn”, ett program för påtvingad assimilering. ”Hankineser” är namnet på Kinas dominerande etniska grupp.
Eftersom Uigurer och kazaker dör på lägren i relativt stor skala så håller Beijing på att bygga krematorier för att utrota begravningstraditioner medan man gör sig av med lik.
Lägren, som ett brott mot mänskligheten, sprider sig. Kina bygger nu liknande anläggningar, som får olika eufemistiska namn såsom ”utbildningscentrum” i Tibet, i sydöstra Kina.
På samma gång förnyar Beijing sitt försök att utrota religion över landet. Kristna har blivit ännu mer utsatta i Kina, precis som buddhister. Kinas härskare, Xi Jinping, kräver att de fem erkända religionerna – officiellt erkännande är en kontrollmekanism – ska ”kinesifieras”. Kineserna, som en del av denna hänsynslösa ansträngning, förstör moskéer och kyrkor, tvingar troende muslimer att dricka alkohol och äta griskött, skickar hankinesiska tjänstemän att bo i muslimska hem och sätter stopp för religiös utlärning för minderåriga.
Dessa försök, som har föregångare i den kinesiska historien, har intensifierats sedan Xi blev Kommunistpartiets generalsekreterare i november 2012.
Samtidigt har Xi i mycket större mån än sina föregångare fört kampanj för konceptet med en världsordning som styrs av bara en suverän stat, en kinesisk sådan.
I stora drag finns det stora likheter mellan Xis världsvision och Tredje rikets, i alla fall bortsett från massmorden.
Tredje riket och Folkrepubliken delar en stark rasism, som i Kina artigt omnämns som ”hanchauvinism”. Den hankinesiska kategorin, som sägs omfatta cirka 92 % av Folkrepublikens befolkning, är egentligen en sammanslagning av besläktade etniska grupper.
Enligt kinesisk mytologi är alla kineser ättlingar till den gule kejsaren, som tros ha regerat under det tredje millenniet före vår tideräkning. Kineserna anser sig själva vara en gren av mänskligheten som är separat från resten av världen, ett synsätt som förstärks via indoktrinering i skolor, bland annat.
Kinesiska vetenskapsmän stöttar denna känsla av kinesisk särskiljning med evolutionsteorin om ”Pekingmänniskan”, som hävdar att kineserna inte delar en gemensam afrikans förfader med resten av mänskligheten. Denna teori om kinesernas unika evolution har, föga överraskande, förstärkt de rasistiska åsikterna.
Som ett resultat av rasism anser många i Kina, inklusive statsmän, ”att de är kategoriskt annorlunda och underförstått överlägsna resten av mänskligheten”, skriver Fei-Ling Wang, författare av The China Order: Centralia, World Empire, and the Nature of Chinese Power.
Rasismen institutionaliseras därför och främjas i det offentliga. Det blev smärtsamt uppenbart förra året i den 13 minuter långa sketchen på China Central Television’s Spring Festival Gala, det största TV-programmet i Kina. I ”Vi firar tillsammans” spelade en kinesisk skådespelare med blackface en kenyansk mamma, som hade en enorm byst och löjligt stor rumpa.
Ännu värre var att hennes sidekick var en apa i människostorlek. Kombinationen av apan och kvinnan var en upprepning av Hubei Provincial Museums utställning, ” This is Africa”, som år 2017 visade upp fotografier av afrikaner bredvid bilder av primater.
Under de senaste åren har det förekommit många förolämpande porträtteringar av afrikaner i kinesisk media, och även om sketchen förra året inte var den värsta så var den anmärkningsvärd eftersom den största nationella TV-kanalen gjorde det tydligt, genom att sända den för cirka 800 miljoner tittare, att kinesiska tjänstemän ser afrikaner som både föremål för åtlöje och som mindre mänskliga.
Under dessa omständigheter kan man anta att dessa åsikter delas av Beijings ledning, som oroande nog luftar allt fler rasbaserade åsikter för det kinesiska folket – och inte bara de i Kina.
Århundrades herrefolk har dock ett problem. Kina, som nu är världens mest befolkade stat, står inför en snabb befolkningsminskning. Förra årets födelsetal var det lägsta sedan grundandet av Folkrepubliken år 1949. Landets folkmängd kommer att nå sin topp år 2029, enligt World Population Prospects 2017, som publiceras av FN:s demografiska enhet.
Men denna topp skulle kunna komma om bara ett par år, eftersom FN-siffrorna är baserade på Beijings alltför optimistiska antaganden. Kinas officiella demografer, till exempel, förutsåg inte det som nästan blev en kollaps i födelsetalet förra året.
År 2024 kommer ännu en monumental händelse inträffa. Då kommer Kina för första gången på minst 300 år – och kanske för första gången i den dokumenterade historien – inte längre vara världens mest befolkade samhälle.
Denna ära kommer att gå till ett land som kineserna generellt sett både avskyr och fruktar, Indien. När Indien når sin topp år 2061 så kommer det ha en befolkning som är 398 088 miljoner större än Kinas.
När Kina väl börjar krympa så kommer det gå snabbt. År 2018 var Kinas befolkning 4,3 gånger större än USA:s. År 2100 tros Kina ha en befolkning som bara är 2,3 gånger större.
Kinas demografiska utveckling är förutspådd för flera årtionden, och den kommer att ha enorma – och extremt ogynnsamma konsekvenser för det kinesiska samhället och landets ”omfattande nationella styrka”.
Kanske är det därför Beijing verkar försöka kompensera för en kollapsande demografi genom att bana vägen för en ras av övermänskliga kineser.
He Jiankui från Shenzhen’s Southern University of Science and Technology meddelade i november att han hade använt CRISPR för att redigera mänskliga embryon som har producerat levande födda barn, i detta fall tvillingflickor. Han hävdade att han gjorde barnen resistenta mot HIV, men det finns spekulationer om att han försökte deras intelligens.
Hur som helst så påminde uttalandet om nazistiska rasförädlingsexperiment, särskilt eftersom det finns bevis på att den kinesiska regeringen hade stöttat Hes ”världsförsta” experiment, som ansågs vara oetiskt och farligt.
Någon som sannerligen är farlig är Xi Jinping.
”Mao Zedong må ha anspelat på tredje världens rasförakt när han försökte ena före detta kolonialister mot vita imperialister, men han ansåg att kommunismen var ett globalt fenomen som så småningom skulle slå rot överallt och Maos utopi låg in framtiden”, sa Hudson Institutes Charles Horner till Gatestone.
”Xi Jinpings kinesiska kommunistparti är inte globalt eller utopiskt på detta sätt; istället verkar det vara i samklang med en grundläggande ”kinesiskhet”.
Horner ser oroväckande likheter mellan Xis Kina och 1930-talets imperialistiska Japan. ”Precis som dåtidens imperialistiska Japan”, sa Horner,
”så blickar Xi och partiet tillbaka på ett mytologiserat förflutet då en välvillig kejsare förde samman hela landet för att sola sig i hans glans och dela hans frikostighet”.
Koncentrationsläger, rasism, rasförädling, ambitioner om världsdominans. Låter det bekant? Det finns ett nytt Tredje Riket, och det är Kina.
Text: Gordon G. Chang är författare av ”The Coming Collapse of China” och Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute.