Skojsajten Årets Förvillare har, efter ett par månaders öppen omröstning, utnämnt Hanno Essén till sin nye förvillare. Han tillerkänns därmed en framskjuten plats i Hall of Shame.
Text: Robert Hahn
Essén var visserligen inte mitt tips på vinnare. Men, som motiveringen framför, han framträder ju ofta ”i radio och TV i sken av att vara expert i flera vetenskapliga ämnen trots att han endast har sakkunskap i fysik”. Den största diskussionen kring Essén och hans förening Vetenskap och folkbildning (VoF)rör sig annars kring deras utnämning av Annika Dahlqvist som förvillare 2009. I en färskt inlägg på Newsmill menar styrelsen för VoF att hon kan bli Årets Folkbildare bara hon låter bli att solidarisera sig med olämpliga element, med vilket man avser dem som tror på ”remote viewing”, Gud och alternativmedicin. Nu tycks det inte vara vad Dahlqvist själv fört fram som är så viktigt längre.
Det finns många anledningar till att finna utnämningen av Dahlqvist tveksam. När hon började att propagera för fettrik kost så hade den föga vetenskapligt stöd, åtminstonde om vi skall tro på myndigheternas riktlinjer. Då kanske Dahlqvist var en förvillare. Men när det sedan visade sig att denna diet hade fördelar så blev hon en hjälte, alltså motsatsen till förvillare.
En av de aktuella skälen till att ge henne förvillarutmärkelsen var att hon varnat för vaccinationen mot svininfluensa. Det var nu inte bara hon, utan ganska många vetenskapsmän, som var tveksamma till den. När vi i efterhand sett alla fall av narkolepsi, något som faktiskt är en värre än Neurosedyn-affären som enbart skadade ett hundratal barn för livet, kanske Dahlqvist hade rätt i alla fall. En snar framtid kan mycket väl visa att det var hon som var förutseende och hade mest rätt, även om det inte tycktes så 2009.
Det kryllar av liknande exempel. De australiska forskare som påstod att bakterien Helicobacter pylori är orsaken till magsår var synnerligen kontroversiella i början av 1980-talet. Myndigheter och andra trodde ju då att förklaringen till magsår var sur mage och stress. Då hade VoF utan att skämmas kunnat utnämna dem till förvillare. Men efter två decennier fick de rätt och t o m erhöll Nobelpriset i medicin för vad som först kunde dömas ut som en förvillarverksamhet. Från förvillare till upplysare och ”folkhjälte”. Vem vet, kanske t o m Hanno Essén blir Årets Folkbildare en dag?
Exemplet Dahlqvist visar hur hopplöst bräckligt det är att syssla med förvillarutmärkelser i vad som de facto är en pågående akademisk diskussion med oklart slut. Samma problem finns med förvillarpriset till ”Stockholmsinitiativet” 2010.
En associerad fråga är vad som egentligen skall krävas för att människor skall få öppna munnen utan att bli anklagade för att vara förvillare. Det finns många som lägger fram hypoteser, tankar och teorier som har en viss eller ganska stor bärighet trots att myndigheter och vetenskapens intelligentia inte anammat dem (ännu).
Är de därför förvillare? Sådant måste får förekomma, men många med bra idéer skräms till tystnad av VoFs tankepoliser. Jag menar att vi skall sluta med de här utmärkelserna och börja jobba som akademiker istället. Det är först genom en sansad diskussion som man kan föra frågor framåt. Att ge folk negativa utmärkelser motarbetar det syftet och skapar istället motsättningar och konflikter. Och en hel del sorg. Allt sådant är steg bakåt.
Insändaren till Magasinet Filter
Tidningen Magasinet Filter ägnade ju föreningen VoF en längre artikel i det nummer som kom ut vid jultid. Jag skrev en insändare för att kommentera deras hyllning till skeptikerorganisationen. Jag skall avsluta artikeln om av Esséns pris med att reproducera den.
”Magasinet Filter ägnar mycket uppmärksamhet åt föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) i Nr 17 (s. 82-99). Artikeln visar ganska naket vad det sig om. Föreningen bedriver varken vetenskaplig eller folkbildande verksamhet utan strider för att få bort sådant man inte förstår eller inte kan kontrollera. Kampen sker genom att sprida nedvärderande omdömen om företeelser i samhället som man inte gillar, eller själv tror sig veta sanningen om. Det kan gälla andlig rådgivning, waldorf-skolor, hälsokostaffärer eller alternativmedicin.
Tyvärr är föreningen dock inte alls särskilt vetenskaplig. Man blandar flitigt samman vetenskap med sunt förnuft och myndighetsbeslut. Kompetensgränser överskrids ständigt. Vem som helst inom VoF anses kunna bedöma vetenskap inom vilket forskningsområde som helst enbart med hjälp av sitt förnuft.
Övertrampen är mest tydliga inom medicinens område. En IT-konsult, en historielärare, en arkeolog och en filosof i VoF-s styrelse kan exempelvis (i vetenskapens namn) författa en artikel där de påstår sig veta bättre än aktiva forskare inom t.ex. det alternativmedicinska området (se DN 7/9 2010). VoF upplever inga hinder för sådant, trots att man själv saknar kompetens för att ens bedöma primärdata.
Ett annat exempel är när den förre ordföranden i VoF, Dan Larhammar, framträder som expert på autism i DN den 25/10 2010. Larhammar är dock varken läkare eller psykolog och har aldrig arbetat med autism-sjuka. Han har inte heller bedrivit forskning i frågan. Expert? Inte mer än du och jag.
VoF bedriver en aktiv ”upplysningsverksamhet” där man kontaktar media och andra för att varna för dem man ogillar. Synen på oliktänkande är raljerande och nedvärderande. Föreningens grundare Sven Ove Hansson har skrivit att han uppfattar dem som ”ogräs”. Etiken kommer i andra hand när, som man tror, viktigare uppdrag hägrar.
VoF är en förening som styrs av tyckande och amatörism. Man verkar på mobbningens rand. Föreningen döljer sig bakom ordet “vetenskap” för att vinna legitimitet och få andra att tro att uppsåtet är ärligt. Det är smart gjort. Den som läser om VoF-artikeln med dessa aspekter i åtanke kan få en djupare förståelse för vad det är frågan om.”
Så långt Magasinet Filter. En bekant berättade för mig på sta´n idag att VoF skrivit ett svar i efterföljande nummer. Men den har jag inte läst ännu. Jag vet inte ens om jag är särskilt intresserad. Någon vettig debatt kan det ändå knappast bli med en grupp som valt konfrontation och påhopp med utpekande, förnedrande förvillarpriser framför ett moget och sunt akademiskt beteende. Hall of Shame kan ha många skepnader.
