NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
I klarspråk betyder Wikileaks uppgifter att Mona Sahlin och Urban Ahlin ville att CIA skulle hjälpa Socialdemokraterna att vinna riksdagsvalet 2010. Utan överdrift skulle Urban Ahlins agerande kunna klassificeras som den lägsta graden av spioneri. Det skriver spionexperten Anders Jallai.
Text: Anders Jallai (Se alla Jallais artiklar) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-12-02. NewsVoice fick Jallais tillstånd att återpublicera bakdaterat till samma datum.
Nu går tåget för det senaste stora avslöjandet om svensk undfallenhet mot stormakterna. Mona Sahlins och Urban Ahlins hemliga möten med amerikanska diplomater, tillika CIA tjänstemän är kanske inte anmärkningsvärda för en initierad, men för gemene man; sensationella.
Den Socialdemokratiska ledningen har enligt ett hemligstämplat dokument från 2009, publicerat av Wikileaks, bett amerikanska ambassaden om hjälp med det dåliga opinionsläget.
Aftonbladet skriver:
”Enligt rapporten vädjade socialdemokraterna om amerikansk hjälp – för att rädda partiets dåliga opinionsläge.”
I klarspråk betyder det att Mona Sahlin och Urban Ahlin vill att CIA hjälper Socialdemokraterna vinna riksdagsvalet 2010.
Ett annat exempel är när USA ambassadens Charge d’Affaires, tillika CIA tjänsteman, träffar Urban Ahlin. Ahlin berättar enligt dokumentet för CIA tjänstemannen att han minsann tillhör högerflygeln i partiet i frågor som utrikes- och säkerhetspolitik samt i fråga om hans inställning till USA.
Förvånad? Var inte det.
Det är inte första gången svenska politiker vädjar om hjälp från IB, SSI, KGB, CIA och andra dimhöljda organisationer för att nå maktpositioner, ibland till och med statsledande befattningar. I Finland kallar man historiskt KGB tjänstemännen för ”husryssar” där alla framstående politiker hade en egen kontakt enligt hemliga KGB dokument. De fanns enligt mina uppgifter även i Sverige, Norge och Danmark. På 1970-talet var Olof Palmes KGB kontakt, Nikolaj Neijlands. En tid då Sverige inte var suveränt i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Samma förhållande rådde under det kalla kriget och uppenbarligen finns kvarlevor än idag.
Innehållet i dokumenten Julian Assange kastat till ”vargarna” är det mest aktuella och sensationella jag sett i media, åtminstone rörande Sverige. Det finns förstås mycket mer av liknande art i undangömda, hemligstämplade arkiv men de framstår till 99 procent som gammal skåpmat jämfört med de häromdagen publicerade.
Att Socialdemokratin, och kanske även Alliansen, rådfrågar amerikanska ambassaden innan man fattar viktiga svenska utrikes- och säkerhetspolitiska beslut som exempelvis svensk truppnärvaro i Afghanistan anses tydligen helt naturligt av initierade.
Jag vill snarare hävda indoktrinerade, när Sven Hirdman, f d Krigsmaterialinspektör, Statssekreterare i Försvarsdepartementet och en av dem som drev igenom JAS-projektet i Riksdagen, säger att förfarandet inte är märkvärdigt utan helt normalt. Att vägas mot Thage G Peterson, f d socialdemokratisk Industriminister, Justitieminister, Försvarsminister och Riksdagens talman som istället säger till Expressen:
”När man vädjar om USA:s hjälp för att vinna den svenska opinionen, då är det uppåt väggarna. Det behövs en vitbok om Socialdemokraternas hemliga kontakter med USA.”
Utan överdrift skulle Urban Ahlins agerande kunna klassificeras som den lägsta graden av spioneri. Den så kallade ”förtroliga kontakten”.
Både Olof Palme och Pierre Schori anklagades på åttiotalet som ”förtroliga kontakter”, men då åt KGB.
Sammanfattningsvis är de av Wikileaks publicerade ”Sverige-dokumenten” kanske de mest komprometterande sedan Thage Erlanders förtroliga samtal med USA:s president Harry S Truman i april 1952. De som sannolikt ledde till nedskjutningen av den svenska DC-3:an i juni, 1952.
Blir därför mäkta förvånad över det ”svala” mediala mottagandet. Den iver att publicera som jag tidigare kritiserat bl. a. SVT för, lyser med sin frånvaro.
Text: Anders Jallai, Jallai.se
Om Anders Jallai. Anders Jallai (jallai.se) utbildade sig till kustjägare och senare till stridspilot. Han ledde sökandet efter den försvunna svenska DC-3:an i Östersjön, vilken påträffades 2003 på 125 meters djup och han belönades för detta med H.M. Konungens medalj av guld i 8:e storleken. Jallai ledde sökprojektet efter den sovjetiska ubåten S7 som återfanns i Stockholms skärgård 1998. Han har gett ut fyra böcker: Spionen på FRA, Landsförrädaren, Natoagenten, Bilderbergmötet.
