Patienter skadades eller dog på Karolinska – Ställ de ansvariga inför rätta kräver fd KI-professor

NewsVoice publicerar två öppna brev av Johan Thyberg som är legitimerad läkare och tidigare professor vid Karolinska Institutet (KI). Thyberg larmar för vad han kallar ”en av de största skandalerna genom tiderna i svensk sjukvård”. Det handlar om patienter som fick sina luftstrupar ersatta av implantat. De skadades eller dog. Thyberg kräver att de anhöriga får kompensation och han säger att ingreppen var olagliga. Han kräver även att ansvariga ställs inför rätta.

Text: Johan Thyberg, uppd. kl 22:54, 19 jan 2016 | Fotokollage på patient nr 3 Yesim före och efter ingreppen på KI

BREV 1

2016-01-15

Erika Anthoney-Oscarson, inspektör
Inspektionen för Vård och Omsorg

CC:
Generaldirektören IVO
Melvin Samson, sjukhusdirektör KUS
Johan Bratt, chefsläkare KUS
Elin Callerfelt, chefsjurist KUS
Marie-Louise Zetterström, VD Patientförsäkringern LÖF
Anna Starbrink, sjukvårdslandstingsråd SLL
Gabriel Wikström, sjukvårdsminister
Michael Nord Grate, VD Stockholm Care

Re: Skadestånd – transplantationer konstgjord luftstrupe

Hej Erika!

Under tre onsdagar i rad spelas nu en av de största skandalerna genom tiderna i svensk sjukvård upp i en programserie från Dokument Inifrån på SVT (första programmet – inledning – visades för två dagar sedan).

Jag har i ett flertal omgångar varit i kontakt med IVO och dig rörande detta ärende som rör transplantationer på tre unga patienter (2011-2012) av en konstgjord trakea. Ingreppen gjordes på Karolinska Universitetssjukhuset (KUS) under ledning av kirurgen Paolo Macchiarini (PM – anställd som överläkare trots avsaknad av svensk läkarlegitimation och specialistkompetens).

Resultatet av dessa ingrepp blev som du säkert vet katastrofalt i alla tre fallen. Två av patienterna är idag döda, en dog redan efter några få månader och en efter ett mer utdraget lidande (han kvävdes sakta till döds). Den tredje patienten, en ung turkisk kvinna, är nu inne på sitt fjärde år på intensivvårdsavdelning och ett lidande utan motstycke. Sedan september 2015 befinner hon sig på en klinik i USA, dit hon remitterats från KUS. Man ska där försöka rädda livet på henne genom att göra en transplantation av mer traditionell karaktär (lunga – hon har bara en – plus luftstrupe).

Jag skulle kunna ge en ingående beskrivning av det enorma lidande dessa patienter fått genomgå men för det finns inte plats här. Det som gör saken särskilt allvarlig är att ingreppen i alla tre fallen (totalt rör det sig om fyra transplantationer – en av patienterna fick omtransplanteras efter en tid då hennes implantat kollapsat) genomfördes utan lagstadgade tillstånd från Läkemedelsverket (LMV) och IVO. Bland annat efter det att jag i januari 2015 gjort anmälningar till dessa två myndigheter kom ni att lämna in polisanmälningar mot verksamheten, LMV för brott mot läkemedelslagen och IVO för brott mot etikprövningslagen. Detta ledde till en förundersökning där jag tidigt hördes av åklagare och polis. Senare kom brottsrubriceringarna att ändras och gäller idag grovt vållande av annans död och grovt vållande av personskada.

ATT NÅGOT SOM DETTA FÖREKOMMER INOM SVENSK SJUKVÅRD ÄR EN SKANDAL UTAN LIKE!

Vad IVO gjorde efter att ha informerats om fallet var alltså att göra en polisanmälan om brott mot etikprövningslagen. Detta är på inget sätt nog och närmast att se som en förolämpning mot de drabbade patienterna och deras familjer. Jag ställde i ett tidigare skede upprepade frågor till chefsläkaren Johan Bratt och chefsjuristen Elin Callerfelt på KUS om vilket försäkringsskydd som fanns för patienterna och på vilket sätt man tagit initiativ för att de och deras familjer skulle få ersättning och skadestånd för de oerhörda skador och lidanden de drabbats av. Till saken hör till exempel att intensivvården av den tredje patienten – den unga turkiska kvinnan – idag sannolikt passerat 100 miljoner kronor i kostnad. Inga egentliga svar har erhållits från Bratt och Callerfelt vilket får mig att undra vad det egentligen är som pågår på KUS och inom svensk sjukvård.

Det som kanske gör saken extra komplicerad är att alla tre patienterna flugits hit från utlandet för att användas som försökskaniner av Dr Frankenstein (som han kallar sig själv i TV-dokumentären) eller Dr Mengele (som han kallas i inlägg på Internet). Att det är just som försökskaniner de fått fungera förklaras enklast med det faktum att denna typ av transplantation aldrig tidigare testats vare sig på försöksdjur eller på människa. Vården har fått betalas av patienterna eller deras hemländer via Stockholm Care, ett vinstdrivande företag inom SLL.

Jag kräver nu som svensk medborgare och skattebetalare att IVO eller annan ansvarig myndighet tar itu med detta ärende på ett resolut och adekvat sätt.

Jag vill veta vilket försäkringsskydd som har funnits för patienterna och vilka åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas för att de (bara en är fortfarande i livet) och deras familjer ska få den ersättning och det skadestånd de rimligen måste vara berättigade till.

Är Sverige en rättsstat eller inte?

Hälsningar

Johan Thyberg
leg läk och professor (pensionerad)

BREV 2

2016-01-16

Erika Anthoney-Oscarson, inspektör
Inspektionen för Vård och Omsorg
Generaldirektören IVO
Melvin Samson, sjukhusdirektör KUS
Anders Hamsten, rektor KI
Per Bengtsson, universitetsdirektör KI
Lars Leijonborg, ordförande KI
Johan Bratt, chefsläkare KUS
Elin Callerfelt, chefsjurist KUS
Marie-Louise Zetterström, VD Patientförsäkringern LÖF
Anna Starbrink, sjukvårdslandstingsråd SLL
Gabriel Wikström, sjukvårdsminister
Gustav Fridolin, utbildningsminister
Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning
Michael Nord Grate, VD Stockholm Care
Jennie Nordin, åklagare

Detta brev är riktat till er alla på denna långa adresslista och jag utgår ifrån att ni alla vidtar de åtgärder som av ren självklarhet krävs.

Re: Skadestånd – transplantationer konstgjord luftstrupe

Hej igen!

För att ge er lite bättre insikt om vad det verkligen gäller (se tidigare meddelande) ska jag ge en kort beskrivning av vad de tre patienterna fått utstå som på Karolinska Universitetssjukhuset (KUS) av ett läkarlag lett av Paolo Macchiarini (anställd som överläkare trots avsaknad av svensk läkarlegitimation och specialistkompetens) transplanterades med en konstgjord luftstrupe (trakea).

Patienternas namn, bilder av dem (ibland tillsammans med Macchiarini själv) och orsaken till att de opererades kom nästan omgående ut till allmän kännedom världen över genom pressmeddelanden som basunerades ut genom KI och därefter spreds vidare av press och media. Så Paolo Macchiarinis och sjukhusets upprördhet över att patienternas integritet skadats kan inte kallas något annat än hyckleri av värsta sorten.

Och vad hände när en mycket väldokumenterad anmälan mot sju vetenskapliga artiklar med Macchiarini som huvudansvarig författare anmäldes ill KI:s rektor Anders Hamsten för misstänkt oredlighet i forskning sommaren 2014? En anmälan vars misstankar/anklagelser fullt ut kom att bekräftas av den externe utredare – professor emeritus Bengt Gerdin – som rektor själv utsett att granska ärendet. Jo initialt hände väldigt lite och först efter flera månader undertecknade Hamsten ett beredningsdokument där Gerdin ges i uppdrag att granska en artikel om råttförsök som anmälts i juni 2014. Att det sedan i augusti kommit in en ofantligt mycket allvarligare anmälan rörande sex artiklar som avhandlar trakeatransplantationerna på människa nämns endast som att det i augusti lämnats in kompletterande handlingar.

Som framgår av det långa brev med slutsummering av processen som Bengt Gerdin lämnade till Hamsten den 21 december bekräftar han där att det uppdrag han fick officiellt bara gällde råttförsöken (se bilaga 151221-Gerdin-Hamsten). Som redan nämnts kom Gerdin i sin utredning fram till att samtliga sju anmälda artiklar var oredliga men detta hindrade inte rektor från att på det mest korrupta sätt man kan tänka sig frikänna Macchiarini. Detta grundades på mer eller mindre sanningsenliga (i huvudsak mindre) inlagor från Macchiarini och hans närmaste medarbetare. Däremot bortsåg Hamsten i princip från de inlagor som lämnats av de fyra anmälarna (fyra läkare från KUS) och externa personer, inklusive undertecknad (dessa inlagor går att rekvirera från KI:s registrator). Hamstens beslutsskrivelse är kryddad av ohederlighet och lögner. För att bara ge ett exempel så påstår han att operationerna ska ha godkänts av sjukhusets etikråd. Den totala bristen på sanning i detta påstående avslöjades på ett närmast brutalt sätt när jag skrev till etikrådet och frågade om saken (se bilaga 150907-etikråd).

Läs även Gerdins mycket avslöjande kommentarer rörande Hamstens sätt att sköta sin del i utredningen (se bilage 151221-Gerdin-Hamsten).

För att återgå till början av historien så bör det också noteras vad som hände initialt i processen. I och för sig så bad KI tämligen omgående Macchiarini att besvara de misstankar som framförts rörande råttförsöken. Däremot hände som redan sagts ingenting på flera månader efter det att anmälan mot de sex artiklarna rörande humanförsöken lämnats in. Jo någonting hände faktiskt och det var att anmälarna attackerades av Karolinska Universitetssjukhuset och bland annat hotades med avsked. Anledningen till detta var att de skulle ha gjort sig skyldiga till journalintrång. Man tror knappt sina ögon och öron när man får vetskap om detta. Vad de hade gjort var att för att styrka sina anklagelser till anmälan bifoga avidentifierade journalutdrag (se dokumentation tillgänglig på retractionwatch.com – sök på namnet Macchiarini).

För övrigt hade som redan nämnts patienternas identitet redan spritts över världen genom KI:s och sjukhusets försorg.

För att då återgå till patienterna så var de tre stycken som transplanterades med en konstgjord trakea på KUS under Macchiarinis ledning: (1) Andemariam Beyene – en ung eritrean studerande på Island; (2) Christopher Lyles – en ung amerikan; och (3) Yesim Cetir – en ung turkiska. Jag kommer framöver att tala om dem som patient nr 1, 2 och 3.

Patient 2 dog efter några få månader efter att ha återvänt till USA och om honom är uppgifterna begränsade. Hans fall kommer därför inte att kommenteras.

PATIENT NR 1

Patient nr 1 var alltså en ung eritrean som studerade geologi på Island. Ett par år före ingreppet i Stockholm drabbades han av andningsbesvär och man upptäckte en tumör i luftstrupen som opererades. I efterförloppet drabbades han bland annat av tuberkulos, en sjukdom som ofta ger upphov till så kallade granulom (bindvävsomvandlade knölar). Han genomgick även en kraftig strålbehandling, också det något som ger upphov till fibrös omvandling av vävnad. I ett senare skede uppträdde andningsbesvär på nytt och man kunde genom bronkoskopi observera förträngningar i luftvägarna och misstänkte att han fått tillbaks sin tumör. Den biopsi man tog visade dock ingenting annat än granulomatös vävnad (alltså den typ av bindvävsomvandlad vävnad som omtalats ovan). Hur som helst, patienten kom ytterligare en tid senare att skickas till KUS och Macchiarini och av den dokumentation jag tagit del av framgår att det i princip redan innan han kom hit hade bestämts att man skulle använda honom som första försökskanin för en ännu aldrig testad typ av luftvägstransplantation (min omskrivning i konkreta ordalag för vad som skedde).

När patient 1 kom till KUS genomgick han under en kortare tid olika undersökningar men det som borde ha varit det centrala – att mikroskopiskt visa att han hade en tumör i luftstrupen – gick liksom på Island inte, det enda man hittade var fibromatös vävnad. Det man i efterhand hävdar är fortfarande att han hade en dödlig tumör och att han akut måste opereras – till och med utan att inhämta lagstadgade tillstånd – för att rädda livet på honom. Sanningen är den att man med berått mod använde honom som försökskanin med katastrofala följder och död efter ett långdraget lidande. Som den externe granskaren Bengt Gerdin slår fast i sitt utlåtande är det osannolikt att denna patient hade en tumör i luftstrupen. Och vad som är ytterst allvarligt – och ett gravt brott mot självklara regler inom cancerkirurgi – är att man inte såg till att den del av patientens luftstrupe som togs bort och ersattes med ett plaströr undersöktes mikroskopiskt för att visa att det där verkligen fanns en tumör. Som läkare och forskare blir man mer än mörkrädd när man får veta något sådant.

När det gäller patientens behov av en akut operation för att rädda hans liv så är Anders Hamstens och sjukhusets förhållande till sanningen ett ytterligare bevis för den totala ohederlighet som präglar ärendet från deras sida. Under den korta tid patiient nr 1 vistades på KUS inför ingreppet skötte han sig själv på avdelningen, var på dagarna ute på stan med en eritreansk vän (läkare som arbetar i Sverige) och var till och med på helgpermission dagarna närmast före operationen. Han fick aldrig någon andningshjälp på avdelningen (till exempel med syrgas) och hade helt normal syrgasmättnad i blodet. Detta var enligt Hamsten och KUS alltså en patient som krävde en akut transplantation med en aldrig tidigare testad metod för att han inte skulle dö. Och det var alltså så akut att man inte ens hann inhämta lagstadgade tillstånd för ingreppet. Om inte ansvar utkrävs från en myndighetschef som agerar på detta sätt kan Sverige inte kallas en rättsstat.

För övrigt kan jag som pensionerad professor vid KI i cell- och molekylärbiologi säga att det är totalt obegripligt hur höga företrädare för KI och KUS (och många andra runt om i världen) kunde tro att den metod man använde skulle kunna lyckas. Vad man gjorde var att tillverka ett plaströr med vad man kallar nanoteknik (ett modeord som får många att tro att vad som helst är möjligt) och på detta så ut så kallade mononukleära celler från benmärgen. Detta inkuberar man sedan under tre dagar i en så kallad bioreaktor (ett annat modeord för något som inte är något märkvärdigt) och behandlar med tre tillväxtfaktorer: TGF-beta (en faktor som identifierades genom sin förmåga att tumöromvandla celler), G-CSF (en faktor som stimulerar nybildningen av vita blodkroppar i blodet); och erytropoetin (en faktor som stimulerar nybildningen av röda blodkroppar). Och utan att någonsin ha visat det försöker man påskina att detta skulle leda till utveckling av en normal luftstrupe med högspecialiserade, ciliebärande epitelceller, en grundförutsättning för luftvägarnas skydd mot bakterier och andra mikroorganismer. Det kan kanske inte uteslutas att något liknande kan fås att fungera i framtiden men idag finns på inget sätt denna kunskap och projektet kan knappast kallas något annat än dödfött (och död var också precis vad det ledde till).

För övrigt hade rektor Anders Hamsten redan på ett tidigt stadium (efter transplantationen på patient nr 1) fått en stark varning från en belgisk specialist inom luftvägskirurgi, professor Pierre Delaere. Vad denne förmedlat till Hamsten var i grunden att den metod Macchiarini använde var att betrakta som en dödsdom mot patienterna. Till denna varning tog Hamsten ingen hänsyn och ingrep inte på något sätt för att förhindra att ytterligare ingrepp skulle göras. För detta måste han ställas till ansvar.

Vad hände då med patient nr 1 efter ingreppet. Till en början ingenting särskilt precis som man skulle kunna vänta sig. Han kunde till och med återvända till Island och avsluta sina studier. Faktum är att han klarade sig längre än man kunde ha förväntat sig och betydligt längre än vad som gällde övriga två patienter opererade av Macchiarini i Stockholm.

Så småningom började dock allvarliga problem uppträda. De isländska läkarna ansåg sig inte kapabla att hantera dessa och återremitterade patienten till KUS och Macchiarini. Där började sedan ett långt lidande som under det sista halvåret ledde till att patienten långsamt kvävdes till dös. OCH OBSERVERA – SJUKHUSET GJORDE INTE ENS EN LEX MARIA ANMÄLAN!

För att börja från början så var det så att patienten redan under operationen skadades allvarligt. Man lyckades skära sänder artären till höger lunga och fick ägna betydande del av ingreppet för att försöka laga den. Detta lyckades inte och som kunde konstateras vid obduktionen hade patienten under längre tid levt med en i princip död högerlunga. Detta hade självklart inte varit till hans fördel.

Vad det gäller implantatet i sig (den konstgjorda luftstrupen) så lyckades den aldrig att i ändarna växa ihop med patientens egen luftstrupe. Detta ledde till att implantatet kom att sitta löst och riskerade att falla åt sidan (disloceras) vilket skulle hota patienten med akut kvävning. För att förhindra detta fick man gång efter gång genomföra så kallade stentningar vilket innebär att man för in ett rörformat nätverk i luftstrupen som överbryggar anastomoserna mellan implantat och patientens egen luftstrupe för att förhindra att det förra faller totalt disloceras (vid obduktionen var det endast en liten del av implantatet som kommunicerade med luftvägarna – en av anledningarna till att han till slut kvävdes till döds).

Vad som i minst lika hög grad kom att drabba patienten är det faktum att någon normal luftvägsslemhinna aldrig kunde bildas i implantatet. Därmed förlorades det infektionsförsvar som normalt finns och krävs eftersom vi via inandningsluften hela tiden får i oss bakterier och andra mikroorganismer. Resultatet blev därför att patienten drabbades av svåra luftvägsinfektioner och inte minst inom anastomosområdena. Här bildades fistelgångar mellan luftstrupen och matstrupen vilket ledde till att mat gick över från matstrupen till luftstrupen med än värre luftvägs- och lunginflammationer som följd. Till slut blev också matstrupen så förstörd att man blev tvungen att operera bort större delen av den och istället nutriera patienten via en slang som opererades in från yttre bukväggen och rakt in i magsäcken. I ett desperat försök att återskapa något liknande en matstrupe genomfördes dessutom en operation där man drog upp en del av tjocktarmen genom diafragma (mellangärdet) och upp genom brösthålan för att sy ihop den med övre delen av matstrupen som fortfarande fanns kvar. Nere i buken gjordes på liknande sätt en anastomos mellan tjocktarmsbiten och magsäcken. I vilken mån någon föda verkligen kunnat tillföras via denna väg är inte närmare känt för mig.

Detta var några korta utdrag fån patient nr 1:s historia. jag utgår ifrån att åklagare och andra som utreder ärendet kan ta del av journalhandlingarna i sin helhet och skapa sig en bild av det fruktansvärda lidande patienten fått genomgå.

PATIENT NR 3

Patient nr 3 har i mångt och mycket fått genomgå samma lidande som patient nr 1 men under betydligt längre tid. Redan från första dagen efter det första ingreppet (hon har genomgått två transplantationer med en konstgjord trakea – hon omtransplanterades efter det att det första implantatet efter en tid kollapsat) har hon vårdats på intensivvårdsavdelning och i princip hela tiden svävat mellan liv och död. För att hon ska kunna andas och överleva är man tvungen att med cirka fyra timmars mellanrum, dygnet runt, bronkoskopera henne för att rensa luftvägarna från slem. Sedan september 2014 befinner hon sig på remiss från Karolinska på ett sjukhus i USA där man ska försöka rädda livet på henne genom en transplantation av lunga (hon har bara en) plus större delen av luftstrupen (i ett paket). Antalet större och mindre ingrepp (typ bronkoskopier) denna patient genomgått redan på KUS räknas i tusental.

Och det som gör denna patients historia så totalt tragisk är att hon som en ung, vacker och i grunden frisk kvinna drabbats av detta fruktansvärda öde (se bifogade bilder Yesim-before och Yesim-after). Det som ledde fram till katastrofen i Stockholm var att hon hemma i Turkiet led av stark handsvettning. För detta sökte hon läkarhjälp och fick genomgå ett ingrepp (av en typ som enligt uppgift inte genomförs i Sverige) där man förde in ett instrument genom bröstkorgen för att bränna bort en samling nervceller intill ryggraden som stimulerar bland annat handsvett. Vid ingreppet lyckades man skada luftstrupen och senare uppstod ytterligare skador. Det hela ledde till att en av hennes läkare som sedan tidigare kände Paolo Macchiarini kontaktade denne. Trots att Macchiarini vid det här laget visste att den teknik han tidigare utsatt två patienter för inte fungerade tog han initiativ till att göra ett likadant ingrepp på denna patient. Vad detta lett till har kort refererats ovan.

Jag ska inte ytterligare penetrera detaljerna i det öde som genom olagliga ingrepp av en samvetslös forskare och kirurg och under applåder från Karolinska Institutets och Karolinska Universitetssjukhusets ledning drabbat denna patient utan bara i några korta punkter beskriva hennes tillstånd idag.

1. Hon har flertalet revben på ena sidan bortopererade liksom lungan på denna sida – detta gjordes av Macchiarin på hennes första dag i Stockholm, sannolikt på grund av oskicklighet.

2. Hon har ingen fungerande matstrupe kvar och får näring via en slang som opererats in från yttre bukväggen direkt in i magsäcken. För att hon ska kunna få uppleva känslan av att äta har man gjort en stomi med en påse på halsen som är förbunden med övre delen av matstrupen som fortfarande finns kvar. När hon tuggar och sväljer något går det inte ner till magen utan direkt ut i påsen på halsen. Denna påse går att betrakta i det program av Uppdrag Granskning som sändes under 2015. Sannolikt kommer fler detaljer om hennes situation i den programserie som för närvarande pågår i Dokument Inifrån på SVT.

3. Hon har periodvis fått ligga i hjärtlungmaskin för att överleva.

4. Och så vidare, och så vidare, och så vidare …

Hon är som sagt nu inne på sitt fjärde år på intensivvårdsavdelning och kostnaderna för hennes vård kommer om de inte redan har gjort det att snart passera 100 miljoner kronors-vallen.

Och som redan tidigare påpekats – PÅ DENNA VERKSAMHET HAR STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING GENOM SITT BOLAG STOCKHOLM CARE TJÄNAT STORKOVAN!

Det är inte utan att man skäms för att vara svensk och före detta stockholmare.

OM DETTA INTE LEDER TILL ATT HÖGST ANSVARIGA INKLUDERANDE KI:S REKTOR ANDERS HAMSTEN, UNIVERSITETSDIREKTÖR PER BENGTSSON, SJUKHUSDIREKTÖR MELVIN SAMSON MED FLERA STÄLLS TILL ANSVAR OCH ATT PATIENTERNA (den enda överlevande) OCH DERAS ANHÖRIGA FÅR ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND FÖR DE SKADOR SOM DE ÅSAMKATS GENOM OLAGLIGA INGREPP PÅ KAROLINSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET BÖR EN ANMÄLAN GÖRAS TILL EU-DOMSTOLEN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER ELLER LIKNANDE ORGAN.

Hälsningar

Johan Thyberg