Homeopati och framtidens energimedicin

Homeopati är idag ett kontroversiellt ämne i västerlandet. Med tanke på att den praktiserats med stor framgång under tvåhundra år i stora delar av världen, och dessutom kan uppvisa en rikedom av kliniska resultat dokumenterade i omfattande vetenskaplig litteratur på många språk, så kan man fråga sig hur den kan vara så omtvistad.

Text: Jens Jerndal, M.D.(MA), fd professor i Holistisk Medicin

Svaret har två olika dimensioner

Den första dimensionen handlar om konkurrens och ekonomiska intressen. Under större delen av 1800-talet praktiserades homeopatin framgångsrikt på båda sidor om Atlanten. Det var först när oljeindustrins ägare insåg att en läkemedelsindustri var ett fantastiskt affärskoncept som ingen dittills utnyttjat, som man kom att se homeopatin som en farlig konkurrent som borde oskadliggöras. Läkemedelsindustrin blev en naturlig utväxt av den kemiska industrin, som i sin tur vuxit fram ur oljeindustrin.

Med skapandet av den föregivet benefika (non-profit) Rockefeller Foundation 1913 fick man ett effektivt redskap för att diskreditera homeopatin som en ovetenskaplig och ineffektiv behandlingsform, eller rentav som kvacksalveri och avsiktligt bedrägeri.

Rockefeller Foundation och Big Pharma

Rockefeller Foundation förfogade över hur mycket pengar som helst, och man ägnade sig huvudsakligen åt att med hjälp av styrd forskning, egna avlönade professurer vid olika universitet, egna medicinska tidskrifter, egna eller styrda media, betalda politiker osv., styra medicinen i den riktning man önskade för att få ett de facto monopol på allt vad medicin heter, och genom lagstiftning förbjuda behandlingsformer som inte kunde patenteras och som upplevdes som farlig konkurrens.

Bild: Rockefeller Foundation hemsida, skärmdump

Läs mer: Vad du bör veta om Rockefellers och läkemedelsindustrins investeringar på sjukdomar

Pengarna kunde skapa en skräddarsydd vetenskap som passade den uppställda målsättningen. Och när man tack vare obegränsad tillgång på pengar kunde åberopa ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, så hade man till synes oemotsägliga argument för sin affärsmodell. Det blev då lätt att med ytterligare hjälp av camouflerade mutor i olika former få politiker och institutionschefer att genomdriva den politik man önskade.

Och vi skall inte glömma att läkemedelsindustrin lägger ner långt mer pengar på skicklig reklam och propaganda än de lägger ner på sin forskning, vilket haft effekten att hjärntvätta både befolkningen i allmänhet och de institutionella ledarna, inom både sjukvården och den politiska administrationen, att tro att den officiella medicinen är i stort sett gudomlig och ofelbar, och att ingen annan än de ortodoxt utbildade kan ha någon uppfattning i hälsovårdsfrågor.

Politikerna vågar därför inte ifrågasätta experternas beslut om hur medicin skall läras ut och praktiseras. Och patienterna – konsumenterna – behöver naturligtvis inte tillfrågas, då de inte kan förstå något av den komplicerade medicinska vetenskapen.

Resultatet har blivit att läkemedelsindustrin är den i särklass mest lönsamma industrin i världen (utan att räkna vapenindustrin och den illegala knarkhandeln). Men ett annat resultat är att de enda behandlingar som auktoriserats för många livshotande sjukdomar inte förmår bota sjukdomen, utan bara behandlar symptomen så länge patienten lever. I synnerhet när det gäller allvarliga sjukdomar som cancer och diabetes, reumatiska och neurologiska sjukdomar, så handlar det om ett grymt utnyttjande av en lagfäst monopolställning för att tjäna så mycket pengar som möjligt på de sjuka utan att någonsin tillåta att de botas. Detta är situationen idag i så gott som hela västvärlden och en stor del av utvecklingsländerna också.

Graf: Big Pharmas globala vinst åren 2001-2014 – Källa: Statista.com [klicka på grafen för förstoring]

Paradigmskifte

Den andra dimensionen av svaret på frågan om hur homeopatin fortfarande kan vara så omtvistad, trots dokumenterad framgång under tvåhundra år, finner vi i det pågående paradigmskiftet.

Den strikt materialistiska och manipulerbara vetenskap oljeindustrin, förlåt Läkemedelsindustrin och Rockefeller Foundation, satsat på kan – eller vill – inte förstå hur homeopatin kan vara verksam, eftersom de mest effektiva potenserna av homeopatiska läkemedel inte innehåller en enda molekyl av den substans medlet är gjort av.

Om ens värld slutar där man inte längre kan se och mäta fysiska substanser, ja då drar man slutsatsen att det man inte ser, inte heller finns. Trots att vår kunskap om elektromagnetiska frekvenser och fält, liksom om radiovågor, går mer än hundra år tillbaka i tiden. Och kunskaperna om kristallers förmåga att ta upp, lagra och återutsända specifik information i form av elektromagnetiska frekvenser är grunden för hela datateknologin, som man började förstå och arbeta med åtminstone sedan 1940-talet.

Det är inte ovanligt att empiriska observationer ignoreras och kliniska erfarenheter avfärdas som ogiltiga, bara för att man inte förstår hur resultatet åstadkommits.

Denna attityd är besläktad med det välkända psykologiska fenomenet att vi människor har en tendens att inte se det vi tror är omöjligt, även om det är där, rakt framför näsan på oss.

Hellre än att modifiera våra fundamentala premisser om vad som är möjligt och vad som inte är det, avfärdar vi alla erfarenheter som inte överensstämmer med sådana premisser eller fördomar, som inbillning, misstag, tricks eller bedrägeri osv.

Homeopati

Homeopatin har haft några tidiga förpatruller långt tillbaka i historien, men den etablerades vetenskapligt av den geniale tyske läkare Samuel Hahnemann för drygt tvåhundra år sedan.

Homeopatin grundar sig på principen ”Lika botar lika”. Det betyder att samma substans som i höga doser förorsakar vissa symptom, kan i utspätt skick bota sjukdomar med samma symptom. På sätt och vis kan man göra en jämförelse med idén bakom vaccinationer, som bygger på att utsätta kroppen för den sjukdomsalstrande mikroorganismen för att immunförsvaret skall mobiliseras, men i så små eller svaga doser, att kroppen klarar av att försvara sig mot inkräktaren.

Det heter ofta att homeopatin använder mycket små doser av de symptomframkallande substanserna, men egentligen är det missvisande att tala om doser, eftersom de mest effektiva potenserna av de homeopatiska medlen efter utspädning är helt utan den substans som använts till att framställa medlet. Homeopatiska medel verkar inte kemiskt, som alla läkemedelsindustrins mediciner, utan genom elektronisk överföring av information.

Förklaringen är följande: När ett homeopatiskt medel framställs genom utspädning av den ursprungliga rena koncentrerade substansen, ofta callad ”moder-tinktur”, så är en avgörande faktor att detta sker i etapper, där i varje fas, lösningen skall utsättas för en kraftig stöt. På engelska heter detta ”sucussing”. Genom denna procedur överförs alltså modertinkturens elektromagnetiska information på medlet eller mediet, som typiskt består av vattenmolekyler.

Våra kroppar reagerar på elektromagnetisk information via vissa körtlar, och detta är förklaringen till att de homeopatiska medlen stimulerar kroppens försvarsmekanismer till att övervinna sjukdomen.

Effekten av homeopatiska läkemedel och deras framställningssätt etablerades på basis av ”trial and error”, dvs. mödosamt genomförda serier av noga dokumenterade försök under många decennier. Homeopatin är alltså en strikt empirisk vetenskap. Och den har stått sig i 200 år och visat sig var mycket effektiv, antingen vi förstår hur den verkar eller inte.

Homeopati är inte placebo

De som utbildats i skolmedicinen och inte kan föreställa sig den elektromagnetiska informationsöverföring som homeopatin verkar genom, brukar förklara dess effekt, när en sådan måste erkännas, med den mystiska sk placebo-effekten.

Detta är egentligen ganska komiskt, eftersom skolmedicinen absolut inte kan vetenskapligt förklara placebo-effekten, som de trots det villigt accepterar, medan däremot elektromagnetisk överföring av information genom resonans eller interferens, är en fysisk mekanism som är vetenskapligt etablerad sedan långt över 100 år och på intet sätt mystisk.

Låt oss titta närmare på detta. Även om de flesta idag inte är tillräckligt gamla för att själva ha upplevt den tidigaste radiomottagaren, den s.k. kristallmottagaren, så har de förmodligen hört talas om den. Och likaså den tidiga radiomikrofonen, kallad ”sockerbiten”, som också bestod av en kristall.

Frekvenser, kristaller och bioresonans

Det var alltså kristaller som gjorde denna teknologi möjlig. Kristaller har nämligen förmågan att ta upp och förstärka radiovågor på så vis att de förvandlas till ljud och tvärtom. Och det är kristaller som möjliggjort datateknologin, nämligen de små silikonkristallerna i dataminnets chip som tar upp, lagrar, och vidarebefordrar information.

Film- och ljudinspelningstekniken grundar sig på samma princip. Den ursprungliga filmen var huvudsakligen gjord av silverkristaller som tog upp och registrerade ljusvågorna.

Ett faktum som blivit tydligt av flera olika experiment med vatten är att vattenmolekyler är flytande kristaller. När vattnet är fruset, kan vi ju lätt se att det blir iskristaller. Men även i flytande form kan vatten reagera som kristaller.

Bild: Vattenkristall – Foto: Masaru-emoto.net

Vad som är viktigt är att kristaller har minne, alltså förmågan att ta upp, bevara, och avge information, något som även kräver en form av elektrisk energi.

För att förstå hur homeopatin fungerar måste vi dessutom tänka i termer som frekvenser och resonans.

Tänk Dig ett piano med frilagda strängar. Spela sedan en stark ton, t.ex. ett C, på ett annat instrument i närheten av pianot, så kommer C-strängarna på pianot att börja vibrera och ljuda, utan att ha blivit fysiskt rörda. Det kallar vi resonans. Det är resonansprincipen som gör att vi kan höra med våra öron. Det är resonansprincipen som gör det möjligt att höra radio och se TV. All fjärrkontroll äger rum tack vare resonansprincipen.

Som synes, är resonans en selektiv process, som kan användas för att förmedla specifik information, t.ex. vissa instruktioner eller kommandon för att åstadkomma bestämda fysiska reaktioner på avstånd utan direkt mekanisk kontakt.

Lyckade healing-experiment

Och för att förstå detta bättre har vi nu anledning titta på ett synnerligen intressant forskningsprojekt utfört under andra hälften av 1900-talet av professor Bernard Grad vid McGill-universitetet i Montreal, Canada. Jag hade förmånen att träffa professor Grad personligen i samband med en konferens i Montreal och blev hembjuden till honom och hans fru.

Bild: Bernard Grad

Avsikten med Grads forskning var att fastslå om en bevislig effekt ägde rum på patienter som behandlades av s.k. healers. Han insåg att det skulle bli mycket svårt att visa detta av den enkla orsaken att antalet patienter som var tillgängliga för experimentet var mycket begränsat, och att de individuella skillnaderna mellan de olika patienterna och deras respektive hälsotillstånd, var alltför stort.

Han fick då en briljant idé för att åstadkomma ett objektivt och statistiskt signifikant resultat, nämligen att använda plantor i stället för människor. Han valde ut 100 skott planterade exakt samtidigt som var lika höga och i övrigt så lika som möjligt. Han utsatte dem alla för salt vatten, vilket gjorde dem sjuka, varpå han delade upp dem i två likadana grupper med 50 i varje grupp. De två grupperna hölls isär men i samma rum med exakt samma villkor, utom i ett enda avseende:

En av grupperna vattnades med vatten som en välkänd healer hållit i under en halvtimmes tid. Den andra gruppen fick samma vatten, men utan att det varit i kontakt med någon healers energi. Efter viss tid utvärderades de två grupperna med hänsyn till hur höga de vuxit sig, och till bladens innehåll av klorofyll.

Resultatet var spektakulärt. Gruppen som fått healerbehandlat vatten hade vuxit sig dubbelt så höga som den andra gruppen, och deras klorofyllmängd var också klart större än den andra gruppens.

I nästa experiment beslöt professor Grad att ersätta healerbehandlingen med ett starkt magnetfält, dvs. den ena gruppen fick magnetiserat vatten (utan kontakt med healern) och den andra gruppen fick vanligt vatten som inte passerat något magnetfält.

Resultatet av detta andra experiment var mycket likt det första: De plantor som fått det magnetiserade vattnet hade vuxit sig högre och bildat mer klorofyll, än kontrollgruppen, som bara fått vanligt obehandlat vatten.

Vad detta experiment bevisade var att vattnet förändrades av både healerns energi och av magnetfältet, och att vattnet förmedlade dessa energier till plantorna, som reagerade på dem genom att utvecklas snabbare och bättre.

Detta experiment har visserligen inte besvarat frågan om vattnet kan förmedla specifika frekvenser med visst informationsinnehåll för en levande organism att reagera på för att åstadkomma ett bestämt resultat. Men professor Grad har lyckats med att vetenskapligt bevisa att vatten har förmågan att absorbera en viss typ av elektromagnetisk energi, lagra den, och förmedla den till levande organismer.

Eftersom elektromagnetisk energi definitionsmässigt uttrycks genom fältaktivitet med vissa frekvenser, våglängder och amplituder, kan vi lugnt dra slutsatsen att vatten även har förmågan att lagra och vidarebefordra specifika frekvenser, precis som radiokristaller och silikonchips gör.

Vidare betyder detta att levande cellers elektromagnetiska informationsfält också har förmågan att ta upp, selektivt genom resonans, av vattenmolekylerna – eller sockerkristallerna – lagrade och återutsända specifika frekvenser.

• Så vad är det som är mystiskt eller vidskepligt med elektromagnetiska frekvenser, eller med kristallers minne?
• Varför kan vi inte erkänna att mänskliga varelser, liksom alla andra livsformer, har en osynlig elektronisk dimension förutom kroppens synliga fysiska struktur?

Idag råder ingen brist på sofistikerade elektroniska instrument som kan bevisa att så är fallet, om vi bara är modiga nog att öppna ögonen och titta. Och allt detta överensstämmer perfekt med många gamla kulturers iakttagelser och visdom, uttrycka i t.ex. traditionell kinesisk medicin och i ayurvedisk medicin.

Vi lever faktiskt i en elektronisk era, i vad vi kallar informationsåldern, och ändå präglas vår medicin fortfarande i allt väsentligt av de mekaniska regler som uppställdes under 1700-talets Upplysningstid.

Månne det inte nu är hög tid att öppna upp vår medicin till kvantfysikens nya holistiska paradigm, som redan har över ett sekel på nacken? – Hög tid att vi erkänner existensen av elektromagnetisk resonans och dess effekt på levande organismer, och i synnerhet då på mänsklig hälsa!

Jacques Benveniste och ”elektronisk” homeopati

Den framstående franske medicinske forskaren Jacques Benveniste genomförde i slutet av 1980-talet ett ”dubbelblint” forskningsprojekt enligt de striktaste kriterier för ortodoxa vetenskapliga protokoll som visade en påtaglig medicinsk effekt av ett homeopatiskt medel så utspätt att ingenting av ”modertinkturen” fanns kvar i medlet. Kontrollgruppen som fått enbart lösningsvätskan utan kontakt med ”modertinkturen” uppvisade ingen effekt alls.

Bild: Jacques Benveniste – Foto: Jacques-Benveniste.org

Dr Benvenistes experiment uppvisade en grad av statistisk signifikans som låg långt över vad som inom konventionell farmaceutisk forskning brukar accepteras som avgörande bevis. Trots detta accepterades hans resultat inte av det ”ortodoxa” etablissemanget, som hävdade att experimentet måste ha varit behäftat med allvarliga fel, om det inte var avsiktligt manipulerat. Dessa kritiker genomförde då egna försök för att bevisa att dr Benvenistes resultat inte kunde upprepas på andra laboratorier.

När man vet hur homeopatin fungerar, vet man också hur lätt det är att sätta upp ett försök på sådant sätt att det INTE ger ett visst resultat. Konventionella skolmedicinska forskare har ingen förståelse för homeopatins subtila elektroniska effekter, och även om de sätter upp ett experiment enligt gängse regler, så är det troligt att de missar den subtila nivå det faktiskt handlar om, och därför inte heller får det avsedda resultatet.

I dr Benvenistes fall misstänker jag starkt att det var fråga om mer än slarv eller okunnighet om homeopatins förutsättningar, när hans belackare skulle repetera hans experiment för att bevisa att han haft fel. Jag misstänker att de avsiktligt satte upp sina experiment på ett sådant sätt att de inte skulle få de resultat som dr Benveniste hade fått.

Jag träffade dr Benveniste personligen vid ett föredrag han höll i London på 1990-talet, och med den personliga erfarenhet jag har av att själv praktisera homeopati med mycket god effekt, är jag alldeles säker på att hans experiment var korrekt gjort och utgör ett klart vetenskapligt bevis för att homeopati är en effektiv behandlingsmetod.

Kring millennieskiftet hade dr Benveniste börjat experimentera med att gå vidare från homeopatin och arbeta med ren elektronisk medicin. Det betyder att man inte längre behöver tillgång till den ursprungliga substansen – modertinkturen – eller mineralet etc., sedan man väl ”sparat” dess elektroniska informationsfält i datorn. Man kan då med samma effekt behandla patienten med enbart den elektromagnetiska frekvensen som kopierats från den helande substansen.

Bioresonans

Flera av de nyaste bioresonansinstrumenten som utvecklats på olika håll, främst i Tyskland och Ryssland, hävdar förmåga att ”digitalisera” olika örters och andra naturliga substansers informationsfält till rena elektromagnetiska frekvenser.

De lagrar då i instrumentets datorminne frekvenser som motsvarar alla de klassiska homeopatiska medlen. På så vis kan man också snabbt tillverka homeopatiska medel och behöver inte längre gå igenom den långsamma och mödosamma proceduren med utspädning och stötning av en lösning baserad på en modertinktur.

Dr Benveniste hade visionen att man skulle utveckla denna insikt vidare till att kunna både diagnosticera och behandla patienter på avstånd via telefon eller Internet och med användning av enbart elektromagnetiska frekvenser.

Intressant nog fick Benveniste stöd av Nobelpristagaren i fysik Brian Josephson, som jag känner personligen då vi båda varit medlemmar i Scientific and Medical Network.

Bild: Brian Josephson – Foto: Wikimedia Commons

Jag hyser ingen tvekan om att Benvenistes vision är fullt realistisk. Därtill tror jag att framtidens medicin till stor del kommer att grunda sig på den elektromagnetiska resonansprincipen. Men tänk vilket mardrömsscenario detta är för den globala läkemedelsindustrin, som då snabbt skulle tvingas stänga igen! Visserligen till stor nytta för både folkhälsan och välfärdskostnaderna.

Som tur var för Big Pharma dog dr Benveniste redan 2004 under en operation på ett sjukhus i Paris, och hans projekt tycks ha lagts ned tills vidare.

Både klassisk och elektronisk homeopati fortsätter dock att praktiseras med gott resultat över hela världen. Något som inte hindrar att Big Pharmas lobby i Sverige nu arbetar på att få den förbjuden.

Text: Jens Jerndal, M.D.(MA), fd professor i Holistisk Medicin