Journalisten Mona Nilsson som avslöjade att Anders Ahlbom, en av Strålskyddsmyndighetens experter tillika internationellt erkänd expert på mobiltelefoni, samtidigt var konsult för telekomindustrin, varnar nu för att industrin går till motattack. Vi kan förvänta oss en eskalerande massiv PR-insats med syftet att sprida maximalt tvivel kring mobiltelefonins hälsorisker. Det är du som ska tvivla.
Text: Torbjörn Sassersson
Besök: mobiltelefoni.tv för att läsa om hälsoriskerna med mobiltelefoni
En av orsakerna är IARC:s beslut den 31 maj 2011 att klassa mobilstrålning som ”möjligen cancerframkallande”. IARC står för ”The International Agency for Research on Cancer” och är en del av WHO, Världshälsoorganisationen.
Industrin befarar därför en minskad omsättning, sänkta aktiekurser och skadeståndsprocesser i IARC-beslutets kölvatten. Processer som redan inletts i Israel och USA. Ekonomiska analyser har konstaterat att konsekvenserna för världsekonomin av ett erkännande om mobilens cancerrisker blir så stora att de inte ens går att beräkna, skriver Mona Nilsson.
”The smoking gun” är långtidsanvändare av mobiltelefoner och forskningsdata har för denna högriskgrupp smusslats undan av de experter på de myndigheter som borde skydda folkhälsan. Istället springer de industrins ärenden, precis som Andres Ahlbom, menar Mona Nilsson. Namnen är kända och hon nämner dem i sin blogg. De måste ta ansvar. De måste stå till svars för sin förvillande desinformation. Nilssons drivkraft är beskyddandet av barn och ungdomar som växer upp med mobiltelefoner nästan fasttejpade på huvudet i tron att det är ofarligt och Mona Nilsson kan forskningen, både den som förvillar och den som upplyser oss.
En analys av förekomsten av tumörer i den mest exponerade delen av hjärnan inom ramen för Interphone-studien påstås visa att mobilen inte ökar risken för hjärntumörer. Studien producerades av den nordisk/brittiska ICNIRP-falangen av Interphone med Maria Feychting från Svenska Strålskyddsmyndigheten (SSM) och Anders Ahlbom från KI. ICNIRP-kartellen är en åsiktskartell som försvarar den gamla militära föreställningen att strålningen är harmlös så länge den inte värmer upp oss. Flera märkligheter tyder på att studien förvanskats, förklarar Mona Nilsson.
- Analysen omfattar enbart 10 personer som använt mobilen i mer än 10 år
- Den högst exponerade gruppen hade enbart använt mobilen mindre än en timma om dagen i 1 år eller mindre än en kvart om dagen i fyra år, att jämnföra med Interphone 2010 där en förhöjd risk uppträdde först efter drygt en timma om dagen i fyra år.
- Ingen analys av den högst exponerade gruppen med längst användartid har gjorts
Mona Nilsson pekar istället på Interphones projektledare Elisabeth Cardis studie. Cardis har till skillnad från ICNIRP-kartellen ansträngt sig för att studera de mest exponerade. Hennes analys visar det motsatta. Mobiltelefonerande ökar risken för hjärntumör. Risken är förhöjd redan efter 7 år eller 15 minuter om dagen i tio år.
Tillbaka till ICNIRP-kartellen som istället kommit ut med en rapport som ger mobilen grönt ljus. BBC kablade snabbt ut den nyheten. Dessutom kom WHO ut med ett ”faktablad” som meddelar att mobilen inte ökar risken för cancer: ”To date, no adverse health effects have been established as being caused by mobile phone use”.
”Den som läst boken Mobiltelefonins hälsorisker vet emellertid att de som styr WHO:s arbete med mobilriskerna är ICNIRP-kartellen”. / Mona Nilsson
Professorerna Devra Davis och Ronald Herberman, två auktoriteter inom cancerepidemiologi i USA, räknar upp en rad myter om IARC-beslutet som effektivt nu sprids för att minska skadan för mobilindustrin av IARC:s beslut att klassa mobilstrålning som cancerframkallande. Bland dem återfinns myten som även upprepats av vetenskapsradions chef Ulrika Björkstén och Anders Ahlbom samt Maria Feychting från ICNIRP/KI: ”Det finns ingen mekanism som kan förklara hur mobilen skulle kunna orsaka cancer”.
Nilsson avslutar sin artikel:
”Hos den breda allmänheten som inte är insatt i de enorma resurser och belopp som ligger bakom olika utspel och tidningsrubriker om att mobilen inte orsakar cancer eller andra hälsoeffekter, sås effektivt tvivel om riskbilden. De [folk] tror att de lugnt kan fortsätta att använda mobilen eftersom ”experterna inte är överens”. Att det är lönsamt att så tvivel har PR-bolagen konstaterat efter omfattande undersökningar.”
Det finns skäl att återkomma till hur industrin systematiskt arbetar för att påverka opinionen. I princip handlar den mest effektiva metoden om att sprida maximalt tvivel hos allmänheten och beslutsfattare i samhället genom att hänvisa till köpta forskares rapporter som finner noll bevis på negativ hälsopåverkan.
Relaterat
