Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Christer Sturmark är ett samhällsfenomen som ibland oförklarligt dyker upp i press och TV på bästa sändningstid. Fenomenet tycks inte följa något särskild naturlag och ändå sker det. När det dyker upp tycks det ske som om en osynlig folkbildningshand var där och rörde.
Text: Torbjörn Sassersson, denna artikel är ett svar i debatten på Newsmill om Humanisterna. Mitt debattsvar blev refuserat. Newsmill ansåg att debatten var klar den 7 september och att min artikel nedan inte tillförde något nytt.
Christer Sturmark är reduktionist precis som Sakyamuni Buddha, den upplyste från Sakyasläkten, den rike prinsen som blev eremit. Hans far ville att han skulle bli en krigare, men istället blev han en sökare och en finnare. Sakyamuni Buddha var expert på reduktionism och han höll detaljerade föredrag om hur varje människa kan delas in i sina beståndsdelar till dess att inget finns kvar. Han ville visa att människans yttre manifestation i grunden var tom, att människan och hela tillvaron är en process som helt saknar kärna, början och slutdestination. Han var lika detaljerad i sin beskrivning av hur fysiska stimuli genom sinnena leder till reaktioner i vårt ”mind” med följden att ha-begär uppstår som en slags neuros.
Buddha beskrev människan nästan som en mekanistisk varelse, ett ”sensing system” som ofta omedvetet reagerar och agerar i en fysisk värld. Det finns ingen själ och det finns ingen Gud sa Buddha och han höll fast vid dessa påståenden genom hela sitt liv utan att vackla. Han var både hatad och älskad och det som till slut tog hans liv var förgiftad mat. Han hade ifrågasatt och hotat etablerade tankemodeller som hållit allmänheten i schack. De var för 2500 år sedan.
Från mitt perspektiv som gammal vipassana-meditatör från 80-talet tycks Sturmark vara omedveten om sin egen särart. Han är som en upplysningshungrig intellektuell buffel som inte anar hur nära sanningen han kommit. Apropå buffel.
I de tio oxvaktarbilderna (the oxhearding pictures) som härstammar från den japanska zenbuddhismen och som beskriver upplysningsprocessen sitter Buddha på en oxe i den sjätte bilden. Oxen representerar människans vilda Sinne som måste tämjas. För att komma dit hän måste sökaren först inse att fienden inte är en yttre företeelse utan det egna Sinnet (Mind). Sinnet tämjs genom självbetraktelse, en kontinuerlig och avslappnad observation av dess rörelser och karaktär. Vi kallar det oftast för meditation. Mindfullness är den senaste flugan och den träningen härstammar från vipassana (insikt) vilken är den ursprungliga träning som Sakyamuni Buddha lärde ut. Han uppmanade intresserade människor att pröva själva och kärnan var en minutiös träning i observationsförmåga.
Debatt – en pratig väg till insikt
Buddha menade att problemet med människan är hennes omedvetenhet eller ignorans och att den leder till lidande. Medicinen är därför motsatsen till ignorans nämligen medvetenhet och insikt dvs vipassana. En upplyst människa beskrivs som en människa med en kontinuerlig insikt om Sinnets natur, tillvarons grundläggande tomhet och alltings enhet. Genom denna kontinuerliga insikt erfars nirvana som är utslocknandet av alla begär. Nirvana är inte himlen, döden eller något som bara kan ske efter att kroppen är död, utan det är ett dynamiskt och levande tillstånd av frihet.
Buddha älskade debatt och att ifrågasätta alla etablerade dogmer. Traditionen att debattera finns kvar än idag. Åren 2005-2006 arbetade jag på Kulturhuset i Stockholm. Bland mina arbetsuppgifter på administrationen ingick att arbeta med produktion av evenemang. Vid ett tillfälle arrangerade vi en föreläsningskväll med tibetanska buddhister. Jag insåg att skeptikerna förmodligen skulle komma och så skedde. De uttryckte sina platta frågor men blev förvånade när tibetanerna berättade att de la ner fler timmar per dag på att debattera än att meditera.
Vår egen nationalklenod Christer ”IT-Siddharta” Sturmark stödjer upplysningsprocessen genom att väcka känslor och skapa debatt. Sturmark vill riva ner alla religiösa symboler. Han stimulerar till ett tänkande som genererar insikter han kanske själv saknar. Ur ett egoperspektiv använder Sturmark press, TV och den allmänna debatten för att själv förstå. Omvärlden som blir förbannad på honom tvingas att finna öppningar genom att försöka överbevisa Sturmark om svagheterna i hans resonemang. Det för fram den svenska existentiella ångesten mot ett helande, för svensken vill bli hel igen. Sturmark visar på svagheterna i resonemanget hos de som tänker för emotionellt och hans roll som ”bad guy” är perfekt.
Sakyamuni Buddha ville inte att han skulle avbildas eller att tempel skulle byggas. Istället ville han likna dharma, vägen till insikt, vid ett träd och han valde bodhi-trädet. Det sägs att buddhister efter Buddhas död höll sitt löfte, men efter 400 år institutionaliserades Buddhas praktiska psykologi. Man skapade ett prästerskap, byggde tempel och gjorde avbilder av Buddha utav bara helvete. Först var Buddhastatyerna gjorda i trä, därefter i sten och sedan la man bladguld på både statyer och tempel.
Prästerna lät resa Buddhastatyer som växte i storlek med åren. Projekten finansierades ofta av rika privatpersoner och kungar som ville försäkra sig om upplysning. Man placerade de jättelika guldbuddhorna i jättelika guldpatinerade tempel. Än idag bugar buddhistmunkar inför dessa statyer som om avbilderna vore gudar och inget kan få dem att sluta.
Om Buddha levde idag skulle han kanske torrt säga: ”Det där är era problem. Låt oss sätta oss under ett träd och diskutera sakfrågorna.”
Människan är fortfarande apig – det påverkar vetenskap och andlighet
Människan befinner sig alltjämt i ett mellanstadium mellan apor och upplysta människor. Darwin har visat oss det med övertydlighet. Arter uppkommer, utvecklas och når olika grader av organisationsnivå. Humanismen är en sanningsrörelse och ett uttryck för en strävan att bli människa, men eftersom vi ännu inte blivit en upplyst art som helhet är vi idag en slags humanoider dvs människoliknande varelser. Vi är människo-wannabes som vill växa ur våra omogna egenskaper som bäst sammanfattas i de sju dödssynderna.
Enligt den esoteriska traditionen kan människans utveckling delas in i 49 nivåer och vi befinner oss på de 48:e nivån där nivå 49 är längst ner på skalan. Så illa är läget. Människan indelas i varandra inneslutna medvetandenivåer i ordningen: kroppslig, emotionell, mental, intuitiv och ytterligare högre grader av objektiv medvetenhet. Utveckling enligt esoteriken handlar om att gå från en impulsiv och subjektiv medvetenhet till en objektiv mogen medvetenhet inom respektive nivå.
Många inom newage känner inte till denne modell utan de delar platt in människor i de som ”vet” genom att känna och människor som tror de vet för att de tänker. Newagare ser därför ofta ned på ”mentala” människor som ”tänker för mycket”, men inser inte att de själva är impulsiva emotionella människor som fortfarande tränar på att erhålla objektiv medvetenhet om känslor. Den vulgära newagaren vet inte att den mentala utvecklingsnivån redan innefattar den emotionella. Den mentalt utvecklade personen är förenklat redan klar med att kramas, rädda alla delfiner och tycka om hela planeten. Det stadiet passerades förmodligen i tonåren.
Den vulgära newagaren vill även ofta ge intryck av vara medium eller ”kanal” som har ett intuitivt och objektivt allvetande, men är i själva verket en emotionalist som chansar på att denne kan övertyga omgivningen med påståenden om framtiden, spöken och tex sjukdomar. Så länge som påståenden inte kan verifieras eller utsagor kan justeras i efterhand för att Pluto ändrade det astrologiska schemat är vederbörande på säker mark. En sådan person klarar inte ett vetenskapligt test.
I den andra ringhörnan har vi pseudoskeptikerna vilka Mats Sederholm (Ett villkorslöst sökande), Börje Peratt (Den omätbara människan) och jag själv analyserar löpande. Jag tänker på skeptikerna från Humanisterna och den opinionsbildande föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF). Jag drar dem alla över en kant vilket är en aning orättvist. Härom dagen tog jag hjälp från VoF:s forum för att snabbt förkasta en vild ny teori på webben. Det tog en kvart för Ola på VoF att få fram information som tyder på att teorin baseras på fel underlag. Voffarna är suveräna på att hitta misstänka fel i resonemang och teorier. Deras främsta verktyg är reduktionism, samma teknik Buddha använde för att bevisa att det inte finns en själ och ingen Gud.
Förnedring kan bytas ut mot uppskattning
Jag nämnde i ingressen den osynliga folkbildningshanden i Sverige. Den där som placerar Sturmark i TV för att ge villkorslösa sökare en känga. Jag fick själv en dos i december 2005. SVT ringde mig en dag och frågade om jag ville ställa upp på att debattera pseudovetenskap med Sturmark i Gomorron Sverige när Humanisterna för första gången skulle annonsera tävlingen Kristallkulan som vill ge 100,000 kr till den som kan bevisa ett paranormalt fenomen. Kristallkulan är en efterapning av James Randi’s The Million Dollar Challenge i USA. Jag tackade ja , men undrade vilken roll jag hade. Det blev snabbt kristallklart. Sturmark inledde med att förklara att Kristallkulan är en ren provokation mot kvacksalvare. Där satt den. Det var min roll. Jag skulle representera en kvacksalvare som enda opponent i TV-soffan. Tack för det.
Anledningen till att jag bjöds in var för att jag ställt upp i ett vetenskapligt experiment på TV4 (med bra resultat) i remote viewing, en teknik vetenskapligt utvecklad av SRI International, idag USA:s största thinktank. Remote viewing är en perceptionsteknik som enligt skeptikerna inte fungerar, en attityd som vittnar om ignorans.
Förnedringstävlingen ”Kristallkulan” är ett exempel på att Humanisternas folkbildning är ”polisiär”. Man vill sätta dit individer som ”stör”. Ett annat exempel på ”polisarbete” är VoFs förnedringspris ”Årets förvillare”.
När jag tittar i min egen kristallkula ser jag en dag i framtiden när Sverige nått till samma mognad som de flesta andra länder i världen redan har gällande existentiella frågor och utforskning. I den framtiden utvecklas vi utan behov av nervös folkbildning. Det sker villkorslöst, på eget ansvar och människors strävan efter att nå objektiv medvetenhet genom subjektiva upplevelser och utforskande dialog är självklara rättigheter och inte något som av dessa föreningar och public service betraktas med osund misstänksamhet och tvivelsjuka.
I framtiden har vetenskapen, andligheten och debatten en högre kvalitet för att den är mänsklig istället för apig och för att den är medveten istället för ignorant.
Text: Torbjörn Sassersson, artikelns slutkläm är uppdaterad för att öka tydligheten
Eftersom jag är ny på denna site så är det bäst att tala om att jag brinner för vetenskap och dess bortre parentes, alltså det som synes omöjligt för den breda massan, är för mig det bästa ämne jag vet att ta itu med.
När det gäller människans djuptänkande att kunna framhålla möjliga teorier, är ett tema som hart när är outömligt som jag önskande att fler sysslade med.
Tack för klarläggande. Helt rätt.
Materialisterna – skeptikerna – har verkligen gått för långt.
Liksom det finns ego-baserad andlighet (religiös fundamentalism), så finns ego-baserad vetenskap (vetenskaplig materialism. Eller som jag brukar säga: vetenskaplig fundamentalism).
Jag har haft oändliga debatter med folk från dessa bägge läger, och konstaterar att de är precis samma slags folk.
Bägge har i förväg definierat den rymd inom vilken de tycker sanningen får äga rum. De har från början beslutat något de inte vet. Därefter filtrerar de allting genom detta beslut. När man pekar på uppenbara brister (gränserna för den rymd de definierat), blir de alltid aggressiva. Och bägge sätter blind tilltro till auktoritet .
Bägge strävar efter att skapa ett slutet system, där de har full kontroll. Bägge anser sig ha så fullkomligt rätt att det närmast är deras plikt att tvinga sin verklighetssyn på andra.
Samma mekanism existerar inom vetenskapen som inom religionen: En YTTRE entitet av ultimat Sanning, som en liten elit har ensamrätt om att kommunicera med och förstå:
Den yttre guden: du är hänvisad till präster för att kommunicera med en guden, varvid prästerna har total makt över dig. De kan hävda att ”Gud sa” det och det.
Den objektiva (yttre) verkligheten: Du är hänvisad till vetenskapsmän för att få tillträde till vetenskapens frukter, och de kan – eftersom du i regel inte begriper – hävda vad de vill vara vetenskaplig sanning.
Båda dessa slår kraftfullt ner på varje försök från individens sida att söka sanning INOM sig. Inom religionen kallas det hädelse att by-passa prästerna. Inom vetenskapen kallas det flum och pseudovetenskap och allt möjligt, och det strider mot ”folkvett” att gå emot vetenskapsmännen.
Rätten att hävda vad som är verklighet för folket, är den ultimata makten. Därför är det ett misstag att tro att den materialistiska vetenskapen är där den är därför att ”inget är bevisat”.
Det spelar ingen roll vad som är den yttre entiteten av Sanning. De är i praktiken utbytbara! Men folk är involverade i ett krig mellan vetenskap och religion, där de tycker att den ena sidan har RÄTT och den andra FEL.
Jag kan föreställa mig att ”det” denna kvalitet – det ickedualistiska – holism – finns centralt vid alla viktiga beslut i ett samhälle, att ”det” existerar som en karaktär i samhälls-Mindet. Om det skulle ske har vi lämnat det predatoriska och blivit människor. Äntligen.
Jag tror faktiskt det kommer att ske. Det sker ett enormt uppvaknande till non-duality. Man stöter på det precis överallt. Men det kommer att ske en delning, för samtidigt sker ju som vi kan se en massiv motpropaganda från de materialistiska lägren, på alla fronter. Det gäller att inte gå in i konflikten…
Jag upplever att både den traditionella vetenskapen och religionen där Gud görs som en egen entitet som står utanför universum (som sker i kristendom, judendom och islam), har delat upp världen mellan sig och därmed agerar de i symbios. Dvs, vetenskapen tar hand om det fysiska och religionen tar hand om andlighet.
Den icke-religiöst bindande andligheten, gräsrots andligheten, blir därmed ett hot för både vetenskapen och religionen.
Det finns en otroligt bra video om det du beskriver, alltså konflikten mellan religion och vetenskap och den nya medvetenhet som utgör ”hot” mot de bägge.
http://www.youtube.com/watch?v=rS_x6WJ-z0A
Du nämnde också Neale Donald Walsch här. Jag har läst allt han skrivit sånär som någon enstaka bok. Kim Michaels i videon ovan är liksom Walsch en kanal för andliga entiteter, såsom Jesus, Buddha, och Saint Germain. Säga vad man vill om detta, men det är i sanning enorma saker de här gubbarna förmedlar.
Kanske jag underskattat N D Walsh och S Germain. I vilket fall som helst, Buddha var en gräsrotsperson bokstavligt talat. Han promenerade sig igenom sitt liv, från by till by.
Och Jesus intåg i den Heliga Staden skedde ridandes på en åsna. Det är rätt häftigt. Jag tror hans liv var ganska likt Buddhas, i den bemärkelsen. Kanske också Lao Tzu’s och Ramana Maharshis.
Jag håller med dig Perra i dina tankar. Buddha var inte en materialistisk reduktionist utan en fenomenologisk reduktionist. Anledningen med kopplingen till skeptikernas reduktionism i artikeln handlar om att påpeka den överlappning som finns. Samtidigt har skeptikerna gått så långt, för långt, så att de hamnat i en intressant position av förnekelse av allt. If you go west, west and west you will end up east. Förr eller senare uppstår insikter. Men jag kan ha fel.
Förenklat kanske man kan säga att kristusmedvetandet, Nirvana, Tao, Brahman och Gud pekar på samma sak, men om du tar upp frågan med esoteriker så kommer de att hävda att det handlar om olika tillstånd på en gradient eller olika positioner i livets utveckling.
Jag vill påpeka att esoterik är en pluralistisk idériktning, dvs det finns olika esoteriska läror. Så det är inte en homogen grupp.
Visst, men i en liten textruta måste man förenkla utav bara helvete… 😉
Tack för intressant artikel.
Något som får mig att haja till lite är det du säger här om Buddha. Jag trodde först att det var någon annan ”Buddha” du avser men jag konstaterar att det verkligen är Buddha – Siddharta Gautama Buddha – som det är frågan om. Jag vill inte säga att du har fel, men att det kanske fordras ett par tillägg.
Du liknar VoF:s reduktionism vid samma typ av reduktionism som Buddha tillämpade för att bevisa att Gud eller själen inte existerar, vilket beskriver Buddha som en materialist (?), vilket kanske hade stämt om Buddha – troligen liksom VoF – aldrig hade uppnått något Nirvana som resultat. Vad jag skulle vilja tillägga är att det är korrekt att bevisa att Gud inte existerar, men att det då är den yttre guden – skild från oss själva – mannen med skägg däruppe i himlen – vars existens behöver motbevisas. Vad Buddha dock gjorde dessutom var att uppnå Nirvana, ett högre medvetandetillstånd – vilket också är Gud. Gud är inom oss. Det kan man aldrig bevisa dock, utom genom egen personlig erfarenhet. Buddha och Jesus talade om precis samma sak: Ett högre medvetandetillstånd inom oss.
Och faktum är att alla andliga läror någonstans genererar budskapet om en sanning inom oss. Kristusmedvetandet, Nirvana, Tao, Brahman, Gud… är ord som pekar på samma sak.
Det är romarrikets våldtäkt på Jesus’s sanna läror (Kristendomen) som gett upphov till den yttre guden, vilket ger något att lägga beslag på för maktlystna individer på jorden. Och den här tendensen existerade också inom hinduismen när Buddha kom in på arenan.
När Buddha – eller någon annan andlig lärare, vi kan ta någon nutida, som Adyashanti eller Eckhart Tolle – tillämpar ”reduktionism”, så är det inte samma sak som är en materialist gör det.
Genom att släppa taget om (reducera) alla komplexa identifikationer i denna värld, en efter en, genom att låta allt vara, så träder en inre kraft i dagen. Det här är inte precis vad VoF gör…
En VoF:are – materialist – baserar allt sitt resonemang på att den objektiva (yttre) verkligheten är den enda sanna verkligheten. Och han talar också bara till personer som själva godtagit detta antagande. Allt som ekar på något annat förskjuter han helt brutalt. För vi kan med våra egon bara se den objektiva verkligheten.
Neale Donald Walsch i sina ”Samtal med Gud”-böcker, beskriver Gud som det som allt är. Gud är allt, och inget är inte Gud. Detta innebär att allt vi ser, upplever, förnimmer, är Gud – så även Sturmark blir här Gud, precis som du och jag. Varje vattendroppe, varje tanke som tänks, varje träd, varje partikel, varje supernova, allt är Gud. Detta är en inkluderande världsbild, eftersom det inte finns något som inte är Gud.
Här kan nämnas Mayas ”In lakesh” – jag är en annan Gud. Och för all del även kristendomens ”Gud skapade människan till sin avbild”, människan är också Gud och allt annat. Hela universum är en avbild av Gud.
En fysisk värld som finns för att Gud ska uppleva sig själv, den fysiska världen är alltså referenspunkt för den immateriella icke-fysiska och Gud går från vetande av sig själv till upplevelse av sig själv genom denna kontrast.
Universums skapelse som konsekvensen av Guds längtan efter att uppleva sig själv.
Gud blir ingen separat entitet, utan en allomfattande organism, ett totalt väsen där människan är en del av Guds subväsen eller delpersonligheter och tillsammans bildar vi Gud.
Denna syn på Gud finns även hos Martinus i Livets Bok, även kallad ”det tredje trestamentet”.
Vi når medvetandet bortom den fysiska världen i Nirvana, där kan vi nå Samadhi. Och vi alla ha en ingång till detta i oss själva.
Detta är andlighet. Varken VoF eller Humanisterna kan sägas stå för andlighet. Tvärtom vill Humanisterna kriminalisera andlighet, eller iaf föreläsningar, kurser och konsultationer som utgår från ett andligt perspektiv – därför att det inte är vetenskapligt enligt deras vetenskapssyn. Enligt VoF och Humanisterna är deras syn på vetenskap allt och det enda att rätta sig efter, och det som inte följer deras vetenskapssyn är kvacksalveri och skall bekämpas genom att det förbjuds i lag.
Detta innebär att VoF och Humanisterna hotar yttrandefriheten och trosfriheten, och deras förslag innebär ett brott mot FN’s konvention om de mänskliga rättigheterna. Det känns något ironiskt att en förening som kallar sig Humanisterna och säger sig stå på människans sida, vill begå brott mot de mänskliga rättigheterna (såsom de definieras av FN).
Rättelse – In lakesh = Jag är en annan du = Jag är Gud som du också är. 🙂
”Hat kan inte övervinnas med hat: hat övervinns med kärlek.
Detta är den eviga lagen.
Många är okunniga om att vi är i den här världen för att leva
i harmoni. De som känner till detta slåss inte mot varandra.”
”En fiende kan sarga en fiende, och en människa som hatar kan
skada en annan människa: men
en människas eget tänkande, om felaktigt inriktat,
kan förorsaka henne långt väre skada”
– från Buddhas Dhammapada
Om denna lilla bok var mer känd och spridd i samtiden, hade vi nog en intelligentare och mer insiktsfull samtid. I stället är det olika religioners lägsta yttringar som får gälla för ”religion”.
Klockrent, ”I stället är det olika religioners lägsta yttringar som får gälla för ”religion”.
Hej Torbjörn!
För människor som ser världen dualistiskt måste debatter polariseras, annars förlorar de sin identitet. Någon måste ha fel, vara ond, dålig osv.
Men för människor som är fria finns ingen bindning till identitet. Till ego. Fria människor behöver inte klamra sig fast i ideer, såväl religiösa som vetenskapliga, utan finner sig själv i varande. Utan motstånd.
Jag tror inte heller på utveckling via debatt, utan jag tror på samtal, på att vara öppen, att se sig själv som en del av helheten – att odla ett holistiskt seende, att lära känna sig själv – det vill säga även mig och andra!
Jag har dessutom alltid uppfattat Sturmark som en ”falsk profet”. Jag har alltid uppfattat en politisk agenda där bakom kulisserna, jag vet inte men kan vädra det. Och hobbyföreningarna VoF, Humanisterna och EXPO är mobbinggrupper, de vill stoppa yttrandefrihet och religionsfrihet. De agerar, debatterar utifrån ett dualistiskt perspektiv, vilket förklarar deras roll. För de som går i klinch med dem, ges också en roll på samma medvetandenivå.
För mig sänker de medvetandenivån var gång de uttalar sig i media. De är grupperingar som verkar i samma anda som George Bush och hela den falangen av moraliserande galningar.
Som Eckhart Tolle säger: You cant fight madness, you only become mad yourself.
Bra artikel! Mats Sederholm är också en insiktsfull skribent.
Mvh Fredrik
Fredrik, jag hade missat ditt inlägg, tack för det. Jag drev tidigare ett forum för diskussioner om existentiella frågor. Det var nästan omöjligt att sätta en samtalsstandard utan att parterna fastnade i dualism. Eftersom jag vid tillfället redan hade erfarenhet av den utforskande dialogen som exempel på samtal försökte jag introducera det. Det var nästan helt omöjligt. Jag har idag insett att det inte är möjligt att introducera något som finns bortom dualismen utan att det finns med individer som förstår dess princip.
I ett försök att åtminstone introducera ett frö brukar jag därför ibland citera Rumi. ”Bortom rätt och fel finns ett fält. Låt oss mötas där.”
”Humanisterna” vill kriminalisera det som inte är bevisat enligt traditionell naturvetenskap, och därmed utgör de ett hot för yttrandefriheten och människors valfrihet.
FYI: Jag försökte få in artikeln i den pågående debatten på Newsmill, men det gick inte. Svaret löd:
”Hej, tack för visat intresse men vi finner inte att den tillför debatten något nytt och vill sätta punkt. Vänligen, Newsmills redaktion”
Debatten: http://www.newsmill.se/amne/humanisterna
Så redaktionen vill sätta punkt för debatten, de vill inte debatten ska sätta punkt av sig självt genom det inte kommer fler inlägg…
F ö en väldigt högröstad debatt med tydliga åsiktsskillnader. En ”humanism” som attackerar och vill krimininalisera andra människors personliga upplevelser, är för mig en märklig humanism.
Det har nyligen tagits ett initiativ som vill råda bot på det, att bota den sekulära ajabaja-humanismen. Återkommer.
Tack för kommentarer .Visst är ”vulgära newagare” dömande, men jag vill skilja dem från vanliga newagare som alltså inte är vulgära. Jag har helt enkelt sedan länge tröttnat på allt newage-trams som förekommer och för första gången uttrycker jag det i en artikel. Newage är helt enkelt för viktigt som kulturyttring för att tramsas bort. Det är så jag ser på det.
Jag ser det som att kärnan i den kulturyttring som kan benämnas ”new age”, är icke-dömande, tillåtande och ett inkluderande – en strävan efter enhet snarare än separation och exkludering. Därigenom blir det också multikulturellt och blandat, vilket är något jag personligen uppskattar för det ger människor utrymme att hitta sin egen väg och vara som de är. Min upplevelse är att det inte finns rätt och fel väg till expansion av andlighet och livsupplevelsen, det finns vandringen som varje människa gör på sitt eget sätt. ”Follow your bliss” (Joseph Campbell).
Och detta innebär även utmaningar, projektioner och speglingar som vi hanterar varje dag och som utvecklar oss.
Jag önskar dig lycka med den vandring du gör, jag tror min vandring är lite annorlunda även fast vi nog kan sägas dela ett gemensamt mål.
”impulsiv och subjektiv medvetenhet till en objektiv mogen medvetenhet” det är en tanke att något sådant finns, jag säger det inte finns något objektivt. Däremot blir medvetandet allt mer enhetligt i högre nivåer, när vi går högre upp innefattas fler medvetandet i medvetandet som fortfarande dock är ett subjekt. Det universiella medvetandet (”Gud”) som betraktar sig själv är även det ett subjektivt medvetande.
”vulgära New ageare” låter dömande i mina öron. Delfiner och kramas är fint och kärlek till jorden och det som är, ja kärlek och livskraft är ju samma sak och det som får universum snurra runt.
Intuition är ett sätt att koppla in oss på det universiella medvetandet och det kollektivt undermedvetna. Vi utbyter ständig information med varandra. Och eftersom tiden är en linjär illusion vars upplevelse formas i hjärnan så kan vi få aningar om det som händer innan det händer, för det har redan hänt ur en aspekt. Känslan av att snart hör person x av sig och strax därefter ringer telefonen och det är person x, är ju rätt vanlig… ett enkelt exempel på synkronicitet.
Spöken – ja, själar och medvetanden som rör sig omkring utanför en fysisk kropp. Har också många erfarenhet av, men det är en personlig upplevelse och eftersom människor har individuella föreställningsvärldar eller subjektiva verkligheter så behöver de inte nödvändigtvis finnas i alla andras.
En vetenskap som utgår från att det finns en objektiv verklighet som gäller för alla, är enligt mig ett synsätt som missar en hel del.
Min upplevelse är det relativa, oändliga och subjektiva.
”emotionalist” – jag kallar det känslighet. Vi har känselsprön som vi är mer eller mindre medvetna om och vi kopplar ihop oss i olika dimensioner och med olika energier på olika sätt.
Givande och rolig läsning, Torbjörn, speciellt om dessa emotionella newageare, något jag själv har erfarenhet av. Jag är dessutom böjd att hålla med RM ovan, dock med en vissa omskrivning: ”mystiken innefattar allt”. En obehaglig tanke för vissa, onekligen.
Tack för kommentaren. Faktum är att esoteriken har en förklaringsmodell för allas utveckling. Det finns ingen värdering i det utan det handlar mer om att tex en åttaåring rimligen inte kan veta/förstå lika mycket som en tolvåring. Av någon anledning blir det väldigt laddat om någon påstår att en 30-åring oftast inte förstår lika mycket som en 40-åring. Ändå är det naturligt att livserfarenheter, träning och personlig utforskning gör att vi utvecklas på olika sätt. Den som sitter och glor på lek- och lalla-TV för mycket hamnar på efter efterkälken…
Jag är övertygad om att det är möjligt att framföra kritik utan att vara otrevlig och utan att vare sig förfölja eller förlöjliga andra människor, men hittills har Humanisternas ordförande valt förlöjligandet som vapen och det upplever jag som oseriöst och i strid med Humanisternas ideal om människovänlighet.
Jag anser det vara viktigt att respektera andra människors personliga och individuella upplevelser, och Humanisterna som sin systerförening är kritiska till och saknar uttryckligen respekt för andras personliga upplevelser.
Personliga och subjektiva upplevelser går i klinch med det traditionella naturvetenskapliga paradigmet och kan inte bevisas vetenskapligt enligt naturvetenskapens ålderdomliga paradigm.
Varje människa har sin väg till medvetandeutveckling, och vägen vore vetenskapligt bevisad så varför vandra den? Varför utvecklas om allt redan vore färdigt? Varför utveckla medvetandet och översinnlighet och kommunikation med allt levande om vi får teknik och maskiner som gör det åt oss istället? För många är det mycket bekvämare avläsa en datorskärm än att skärpa sitt sinne.
Och om vi redan har alla svar, ja då behöver vi verkligen inte utvecklas alls. Då kan vi läsa om livet i en bok och sedan är det klart. Med detta vill jag säga, allt ska inte bevisas vetenskapligt. Det behövs ett mysterium för varje människa att upptäcka själv inom sig, att vandra sin väg, det är själens längtan (själen = den kropp som hyser medvetandet).
Ursprungsfolken i världen, de gamla kulturerna, kunde avläsa vädret med stor precision genom sina sinnen och sin känslighet. Nu kan människan inte det längre utan förlitar sig på teknik. Den moderna tekniken riskerar att reducera den mänskliga skarpheten i sinnena och avhumanisera oss, fjärma oss från naturen och kontakten med allt levande. Vi reduceras i våra upplevelser av världen och förlitar oss mer på intellektuella analyser.
När vi dör så dör hjärnan och med den även intellektet och vår mentala kapacitet. Kvar finns vårt medvetande. Medvetandet som är bortom allt, och det är evigt. Och alla medvetanden tillsammans, universums medvetande, är Gud. Inte den kristna-judiske gudsbilden (den guden är mer ett delmedvetande då den guden är en entitet i världen som vill styra världen istället för att vara världen. Gud behöver inte skapa världen för Gud är världen och världen blir ett naturligt uttryck för Guds existens, men Guden i kristendom-judendom separerar sig själv från världen, som människan som separerar sig från Jorden).
Vetenskapen kan peka på en riktning, men människan är överordnad den, inte underordnad. Och mystiken står över allt, den personliga resan av andlig utveckling.
Det finns ingen gud säger dom.
Såvida inte guden heter Christer Sturmark förstås.
Intressant att se hur cyklerna upprepas…