Den 25 oktober i år röstade FN:s generalförsamling för 20:e gången om “nödvändigheten att få ett slut på det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot som införts av USA mot Kuba”. För 20:e året i rad vann ja-rösterna överlägset, med bara två nej-röster: USA och Israel.
Text och bearbetning: Peter Pettersson, Anarchos.se | Bild: Havanna, Kuba. Foto: David Mark. Licens: Pixabay.com (free use)
Så här ser röstsiffrorna i FN:s generalförsamling under de senaste 20 åren, fördelade mellan ja- och nej-röster. De röstande som avstått är ej medtagna.1
| År | Röster (Ja resp Nej) | Nej |
| 1992 | 59-2 | USA, Israel |
| 1993 | 88-4 | USA, Israel, Albanien, Paraguay |
| 1994 | 101-2 | USA, Israel |
| 1995 | 117-3 | USA, Israel, Uzbekistan |
| 1996 | 138-3 | USA, Israel, Uzbekistan |
| 1997 | 143-3 | USA, Israel, Uzbekistan |
| 1998 | 157-2 | USA, Israel |
| 1999 | 155-2 | USA, Israel |
| 2000 | 167-3 | USA, Israel, Marshallöarna |
| 2001 | 167-3 | USA, Israel, Marshallöarna |
| 2002 | 173-3 | USA, Israel, Marshallöarna |
| 2003 | 179-3 | USA, Israel, Marshallöarna |
| 2004 | 179-4 | USA, Israel, Marshallöarna, Palau |
| 2005 | 182-4 | USA, Israel, Marshallöarna, Palau |
| 2006 | 183-4 | USA, Israel, Marshallöarna, Palau |
| 2007 | 184-4 | USA, Israel, Marshallöarna, Palau |
| 2008 | 185-3 | USA, Israel, Palau |
| 2009 | 187-3 | USA, Israel, Palau |
| 2010 | 187-2 | USA, Israel |
| 2011 | 186-2 | USA, Israel |
I Generalsekreterarens rapport,2 daterad den 16 augusti 2011, kan man läsa om varför den överväldigande majoriteten av länder röstade nej. Längden på texterna i rapporten från de olika länderna sträcker sig från en mening (Vatikanstaten) till drygt 27 sidor (Kuba). Här följer några citat ur den rapporten:
Australien: ”Sedan 1996 har Australiens regering konsekvent ställt sig bakom Generalförsamlingens resolutioner som uppmanar till ett slut på handelsembargot mot Kuba.”
Brasilien: ”Brasilien upprepar sin ståndpunkt att diskriminerande handelspraxis och extraterritoriell tillämpning av nationell lagstiftning [utsträckande av en stats ( i detta fall USA:s) domsrätt utanför dess gränser (i detta fall till Kuba)] strider mot behovet av att främja dialog och att upprätthålla principer i och syftet med FN-stadgan.”
Kina: ”Detta embargo är inte bara en allvarlig kränkning av avsikten och principerna i FN-stadgan och relevanta FN-resolutioner, utan det utgör också en källa till enorma ekonomiska och finansiella förluster för Kuba. Det är ett hinder för kubanernas rätt till överlevnad och utveckling och det påverkar negativt normala ekonomiska, kommersiella och finansiella relationer mellan Kuba och andra länder.”
EU: ”EU och dess medlemsstater har klart uttryckt sitt motstånd för den extraterritoriella utsträckningen av USA:s embargo, såsom det utövas enligt [den amerikanska] Cuban Democracy-lagen från 1992 och [den amerikanska] Helms Burton-lagen från 1996.”
Vatikanstaten: ”Heliga stolen har aldrig anslutit sig till eller tillämpat ekonomiska, finansiella eller kommersiella åtgärder mot Kuba.”
Japan: ”Japan delar oron som har sin grund i [den amerikanska] Cuban Liberty and Democratic Solidarity-lagen från 1996 (känd som Helms-Burton-lagen) och [den amerikanska] Cuban Democracy-lagen från 1992, som tillämpade orsakar otillbörliga svårigheter vad gäller ekonomiska aktiviteter från företag eller individer från tredje land, och att lagstiftningen troligtvis inte överensstämmer med internationell lag vad gäller tillämpningen av inhemska lagar [dvs USA:s] på tredje land [dvs Kuba].”
Mexiko: ”Mexikos regering slår än en gång fast sin bestämda avståndstagande från både tillämpningen av ensidiga lagar eller åtgärder för att införa ett ekonomiskt embargo mot någon medlemsstat i FN, och användningen av tvångsåtgärder som inte har någon rättslig grund i Förenta nationernas stadgar. Mexiko understryker att embargot har allvarliga humanitära konsekvenser och strider mot internationell lag, och dessutom innebär att man överger diplomati och dialog som det lämpliga sättet att lösa skiljaktigheter mellan stater. ”
Ryssland: Blockaden mot Kuba, som pågått i nära ett halvt århundrade, har uppenbart demonstrerat sin oförmåga att påverka det kubanska folket i dess suveräna val av modell för sin utveckling. De enda konsekvenserna av de sanktioner som införts är att de försämrat levnadsvillkoren för det kubanska folket, rest artificiella hinder för landets ekonomiska tillväxt och inkräktat på andra länders intressen.”
FN:s barnfond (UNICEF): ”Det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot fortsätter att ha negativa effekter på situationen och på barns och kvinnors grundläggande rättigheter. Dess negativa effekter kändes av i bristen på material inom hälso- och utbildningssektorerna.”
FN:s livsmedelsprogram (WFP): ”USA:s embargo fortsätter att allvarligt begränsa handeln och har en direkt påverkan på kapaciteten och effektiviteten hos Kubas infrastruktur, matförädling och jordbruksproduktion. I år är effekten än mer förlamande på grund av ökande matpriser och långvarig torka på Kuba.”
FN:s världshälsoorganisation (WHO): ”Inom hälsosektorn har embargot många negativa effekter på kostnaden för hälsovårdsprodukter, på möjligheten att införskaffa hälsoprodukter, på tillgången av grundläggande tjänster och därigenom, på befolkningens generella levnadsvillkor. … Folkhälsan äventyras genom bristen på investeringar i infrastruktur, till exempel i bostäder, vägar, vatten och sanitet. Mer direkt påverkas folkhälsan av bristen på nödvändiga resurser för att hantera epidemiologiska hot.”
Text och bearbetning: Peter Pettersson
Källor
