Statsminster Reinfeldt flaggar för höjd pensionålder till kanske så mycket som 75 år. Inga andra villkor eller förbehåll för höjningen har hittills nämnts. Det är olycksbådande, inte åldern i sig.
Text: Mats Jangdal, Frihetsportalen.se | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2012-02-08 | NewsVoice fick tillstånd av Jangdal att återpublicera artikeln | Jangdal är en oberoende politisk debattör och bloggare med särskilt intresse för individens frihet och äganderätt.
Jag kan också se skäl att diskutera pensionsåldern, mot bakgrund av ökad livslängd och friskare befolkning. Men det vore ett generalfel att tro att en sådan höjning kan genomföras rakt av och med samma regler för pensionssparande och pensionsuttag som idag. Långt ifrån alla kommer att kunna arbeta till 75. Andra kommer inte att vilja göra det. En del av dem, kanske många, kommer att ha råd att pensionera sig tidigare om reglerna för vad som är pensionsparande och hur man kan ta ut det ändras.
Med andra ord söker jag en förändring som gör det möjligt för fler att ordna sin försörjning efter pensioneringen på sitt eget sätt, på sina egna villkor, med egna pengar. Jag vill bryta det totala beroendet av offentligt styrd pension. Bryta pensionernas totala koppling till börsen.
Det borde vara precis lika naturligt att investera sina pensionspengar i konst, antikviteter, metaller, bilar, fastigheter mm. Det finns alla möjligheter att sprida riskerna för den som tänker sig för, eller satsa allt på ett kort om man känner för det. Vi är ju redan idag tvingade att satsa allt på ett kort, den korporativa statens.
Vad det främst handlar om är vad staten betraktar som en pensionsinvestering och hur detta beskattas av staten. Här finns oändligt med utrymme att vara kreativ för den politiker som vill skapa nya system och modeller.
Det stora problemet uppstår väl för staten om man investerar i materiell egendom. Till skillnad mot fiktiva pensionpoäng, som blir lika mycket värda som kalleankapengar när man dör, så kan egendom ärvas och värdet överföras till familjens övriga medlemmar.
I min värld är detta bara ytterligare ett tecken på att staten stoppat fingrarna för djupt i medborgarnas fickor. Den svenska statsskulden är mycket låg vid en jämförelse med liknande länder. Samtidigt är svenskarnas samlade privata skulder rekordhöga. I Sverige har medborgarna inget ekonomiskt manöverutrymme. Andelen ”dra-åt-helvete” kapital är så lågt att man allvarligt måste ifrågasätta om Sverige verkligen har frihet och demokrati.
I ett land där medborgarna förutsätts klara av att sköta sina pengar själva, inklusive pensionssparandet, finns egentligen inget behov av en statligt bestämd pensionsålder. Den saken bestämmer medborgaren själv när han eller hon känner för det och bedömmer att pengarna räcker för det liv man vill leva utan arbete.
Text: Mats Jangdal, Frihetsportalen.se
