De svenska sekulära Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen är del av International Humanist and Ethical Union (IHEU), i det följande kallad internationella humanistunionen. Företrädarna är kända för sin aggressiva ateism. Ändå grundades rörelsen 1929 av kristna unitarister. Medlemmarna kallade sig för ”religiösa humanister” och sökte en väg att kombinera naturvetenskap och religion.
Text: Rickard Berghorn
Först 1973 blev rörelsen ateistisk. Bakom reformen stod den amerikanska marxisten Paul Kurtz. Han hjälpte också fram den serbiske kommunisten och nationalisten Mihailo Markovi? till ordförandeposten, där han stannade i hela tio år. Markovi? övergick sedan till att samarbeta med serbledaren Slobodan Miloševi?.
Stor betydelse för rörelsens hade även FN-politikern och vetenskapsmannen Julian Huxley, Englands främsta och sista rashygienist.
Läs hela artikeln i Tidningen Kulturen
En händelse som ser ut som en tanke: Rasbiologiska institutet lyckades aldrig hitta den typiske svensken, så det lades ned 1955. Manteln togs upp av den molekylärbiologiska institutionen i Uppsala. Nu skulle generna lägga allt till rätta. och vem huserar där om inte förre Vof-bossen Dan Larhammar! Hur det gått med det Myrdalska projektet att stärka den svenska folkstammen är så vitt jag vet fortfarande skrivet i stjärnorna…
Föreningen Humanisterna förespråkar en extremt intolerant ateism, och Ordf. Sturmark är känd för att objuden tagit ig in på ett personalmöte för anställda i Täby Kommun, för att han inte gillade den som personalföreningen bjudit in, utan han ansåg sig ha rätt att ta sig in där och propagera.
VoF är mest känd för att de aggressvt propagerar för läkemedels- elektronik-industrin och motsätter sig folkhälsokrav på de områdena.
Jag skrev på min blogg att artikeln debatteras här, men hittills tycks debatten huvudsakligen ske efter Börje Peratts ”Antihumaniströrelsens historik – En ulv i fårakläder” också här på NewsVoice [länk], samt tidigare till viss del på Sourze i trådarna efter Peratts artiklar där, huvudsakligen efter ”Stölden av humanismen” [länk] och efter ”Antihumanisterna stal manifestet” [länk].