DEBATT. Teknologie doktor: Miljöpartiets faktiska politik medverkar inte till en hållbarare värld för 9 miljarder människor, men väl till att ersätta folkstyre med en maktkoncentration till en liten byråkratisk överklass.
Text: Lars Bern (Antropocene) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2012-04-08
Klimatdebatten har lett till att de överhängande verkliga miljöproblemen förblir olösta. Nu när vi ser att vi inte fått andra klimatförändringar än ca. 0,7 oC varmare på hundra år och uppvärmningen därtill avstannat de senaste 15 åren, måste vi våga ändra fokus i miljöpolitiken och ta itu med det som verkligen skadar den ekologiska basen för människan. EU:s och de grönas klimatpolitik kostar oss tusentals miljarder till meningslösa investeringar och orsakar skenande energipriser som bidrar till massarbetslöshet. På det sättet frånhänder vi oss de resurser som skulle behövas för att bl.a. reformera jord- och havsbruk.
En vanlig missuppfattning är att miljöförstöring är något som bara orsakats av industrisamhället. Sanningen är den att människans miljöpåverkan inleddes redan för ca 10.000 år sedan. Då blev människor bofasta och började hålla kreatur och bedriva jordbruk i området runt Eufrat och Tigris. Skogar avverkades för att ge virke och ved och för att ge plats åt spannmålsodlingarna. Redan på detta utvecklingsstadium började miljöförstöring genom att skogsskövlingen rubbade vattnets kretslopp och orsakade erosion.
Sannolikt påverkades även klimatet på olika sätt. Markbearbetning blottlade jorden så att den kunde regna och blåsa bort. Idag är området runt de två floderna i stor utsträckning ofruktsamt och ökenområden har brett ut sig.
Vi ser liknande utveckling på andra håll där människor levt under historien. Av tidigare kulturer har flera gått under just pga att de genom ett icke hållbart skogs- och jordbruk underminerat sin ekologiska och ekonomiska bas. I princip har metoderna förblivit ohållbara fram till våra dagar, metoder som på viktiga punkter ännu lever kvar. Under efterkrigstiden har produktiviteten i det icke hållbara jordbruket ökats kraftigt genom mekanisering och massiva insatser med bevattning, konstgödning och besprutning av grödor. Ekologiskt har situationen förvärrats av industrialiseringen av jordbruket där vi i stor utsträckning särat på spannmålsodlingar och djurhållning.
Resultatet är skövlade skogar, jordförstöring genom erosion, ackumulerande salter och tungmetaller samt utarmning av jordens näring. Skräckexemplet är den torrlagda Aralsjön som nu är en saltöken. Industrijordbruket hålls igång med kemikalier och energikrävande konstgödning. Vi kan inte försörja 9 miljarder människor (som vi räknar med år 2050) varaktigt om vi fortsätter att bedriva jordbruk på det sätt som vi gör idag.
Medvetenheten om industrijordbrukets tillkortakommande har lett till en viss övergång till s.k. ekologisk produktion. Tyvärr är produktiviteten per ytenhet oftast högst hälften av industrijordbrukets, vilket gör det praktiskt omöjligt att försörja en hel värld med mat på det sättet. En global övergång till konventionell ekologisk odling skulle kräva enorm tillkommande uppodling. Det kolliderar med ett antal andra krav på en hållbar utveckling. De s.k. ekologiska jordbruken är i allmänhet inte heller hållbara i sig eftersom de ofta behållit många av de gamla dåliga metoderna. Så var t.ex. Östersjön övergödd och algblomning förekom redan på 1800-talet före konstgödningen p.g.a. att plöjda åkrar läckte ut sina näringsämnen i åar och älvar.
En hållbar jordanvändning som kan mätta 9 miljarder munnar utan att människor blir sjuka, kan bara uppnås genom ett antal radikala förändringar av jordbruk och mathållning. Nyckeln till ett hållbart jordbruk är en bättre balans mellan odling och djurhållning. Ett nära naturligt kretslopp mellan domesticerade djur och odlingar måste upprättas. Det innebär att användningen av onaturligt kraftfoder som föda för nötboskap måste upphöra med återgång till bete och lokalproducerat ensilage.
Människan är inte genetiskt anpassad till dagens kolhydratrika kost som leder till stor överkonsumtion och som orsakar en epidemisk ökning av fetma, högt blodtryck, diabetes, hjärt-kärlsjuklighet, cancer, senilitet plus en rad andra åkommor. Vi glömmer ofta att det var när människorna gick över till animalisk kost som våra hjärnor växte och den moderna intelligenta människan Homo Sapiens utvecklades. Trots den här kunskapen driver Miljöpartiet en oansvarig kampanj för att öka kolhydraterna i kosten ytterligare, när vi borde göra tvärt om.
Metoden att möta epidemin av sjuklighet har blivit en preventiv livslång massförskrivning av läkemedel till i princip friska människor. Det leder i sin tur till kraftigt ökade utsläpp av potenta medicinska preparat med oöverskådliga effekter på djurlivet. Vi ser redan hur den stora användningen av hormonpreparat har oroväckande konsekvenser för både djur och människor. Vi har ingen koll på miljöeffekterna från växande utsläpp av psykofarmaka och preparat mot högt blodtryck, höga blodfetter, högt blodsocker och inflammationer m.m..
De människor som stick i stäv med Miljöpartiets kampanj äter en mer hållbar kolhydratsnål och animalisk kost har kunnat kraftigt minska och ibland helt eliminera sitt behov av medicinering. Industrijordbrukets starka koncentration på ettåriga kolhydratrika grödor måste således ställas om till förmån för flerårsvall som kan användas i en ökad produktion av kött, mjölk och ägg.
Genom modern växtförädling kan vi även få fram högproduktivt spannmål som likt vall är fleråriga och som kräver mindre giftanvändning och markbearbetning. En intelligent balans mellan djurhållning och flerårsodling innebär också en nybildning av jord som binder betydande mängder kol i marken och motverkar koldioxidutsläppen. Minskad plöjning och mer naturgödsel minskar behovet av konstgödning och kemikalier.
Dagens jordbrukspolitik inom EU leder raka vägen mot en ekologisk utarmning. Den bryter mot alla de principer som jag pekat på ovan, med spannmålsodling som kräver bevattning, konstgödning och kemikaliebesprutning. Den industriella köttproduktionen är i stor utsträckning byggd på kraftfoder som bl.a. importeras från nyuppodlade tidigare regnskogsområden. Det satsas även på bioenergi som tar stora jord- och skogsarealer i anspråk och leder till en snabb skövling av vildmark och driver upp matpriser. Till detta skall läggas att EU motsätter sig modern växtförädling för att få fram ekologiskt bättre och mer produktiva flerårsgrödor.
Miljöpartiet står till stor del bakom EU:s ohållbara byråkratiska miljöpolitik. I en artikel (DN 2/4) framför språkröret Romson krav på ett självständigt klimatpolitiskt råd som skall styra riksdagens beslut om utsläppsmål. Detta att flytta makten från folket till ett elitistiskt råd visar att Miljöpartiets linje mest är socialisters våta längtan efter en elitstyrd planekonomi.
Miljöpartiet pratar en massa om ekologi, men har helt hängt upp sig på klimatfrågan trots att nästan alla klimatförändringar lyser med sin frånvaro. Den lilla uppvärmning som observerats och den högre halten av för växterna nödvändig koldioxid, har hittills bara gynnat livet på planeten. Samtidigt kräver man att animalisk föda skall minska vilket rubbar den ekologiska balansen mellan djurhållning och åkerbruk. Det försämrar folkhälsan ytterligare och leder till ökade utsläpp av potenta läkemedelsrester. Man backar upp en ohållbar satsning på bioenergi och motsätter sig modern miljövänlig växtförädling.
Den slutsats man kan dra av Miljöpartiets faktiska politik är att den inte medverkar till en hållbarare värld för 9 miljarder människor, men väl till en maktkoncentration till en liten byråkratisk överklass.
Text: Lars Bern
