Den svenska skolan är ett tragiskt kapitel om nedrustning och kvalitetsförsämring. Skolan har alltid varit utsatt för olika ideologiska påtryckningar och ekonomiska intressen, skriver Börje Peratt ordförande i den nya föreningen Humanism och Kunskap.
Text: Börje Peratt
Vem ska bestämma kriterierna när svenska barn förbereds för samhället?
Skolans värld har dominerats av kvinnlig arbetskraft och det är sannolikt en anledning till att man lyckats hålla lönerna och arbetsförhållande på en lägsta acceptabel nivå. Naturligtvis orsakar det lärarbrist.
Alliansen driver skolan i händerna på riskkapitalister och därmed tar en mansdominerad värld över utsugningen av skolans finanser och placerar vinsterna i lågskatteländer i stället för i lärarresurser.
Skolminister Björklund driver linjen om läraren som pedagog och läraren har även fått en orimlig börda av dokumentation och administration på sina axlar. Resultatet är sämre skolkvalitet, färre elever går ut med godkänt och internationellt har Sverige sjunkit som en bottensten.
Läs hela Börje Peratts artikel på Humanism och Kunskaps hemsida
En viktig aspekt som Hr Björklund har missat, det är att skolan behöver humaniora och kultur. Hr Björklund har dragit in på detta till förmån för matematik och naturvetenskap, men humaniora och kultur behövs för att människan ska kunna förstå sig själv och sin omvärld, och kunna relatera till andra människor. Humaniora och kultur behövs för att motverka främlingsfientlighet och för att bygga broar mellan människor. Den ökande fientligheten gentemot islam och de ständiga missförståenden och bristande kunskap om muslimer, visar på att skolan har misslyckats.
Humaniora och kultur behövs även för elevernas välbefinnande, som en katalysator för deras kreativitet och de behöver bli sedda av läraren. I Björklunds värld så ska alla bli naturvetare och matematiker, han glömmer att alla inte har fallenhet för det. Man behöver se till varje individ, varje elev och stödja varje individs enskilda talanger för att hjälpa dem till ett bra växande.
Ett problem med dagens skola är att man redan från början har ämnen, man separerar för eleverna och eleverna missar sammanhang och det övergripande perspektivet. Flera ämnen kan man faktiskt baka ihop och undervisa i samtidigt, genom att man gör projektarbeten för eleverna där de får kunskap om flera ämnen på en gång. Och jag tror absolut det vore bättre om eleverna även fick skriva sina läroböcker, iallafall i början i de tidiga åren, alltså från början träna på språk, att skriva och att anteckna. Då blir eleven mer aktiv med hela sitt sinne vilket underlättar inlärning. Läraren som föreläser och för en dialog med elever som anteckningar, skriver, och man kan också sjunga, musicera. Baka ihop flera saker på en gång för att stimulera så många sinnen samtidigt och genom detta stötta inlärning och kreativitet. Sedan i högstadiet kan man introducera mer enskilda ämnen, men i början tror jag absolut på det större sammanhangen för att ge en så bra bas som möjligt.
Dock är inte systemet idag uppbyggt så att det främjar alternativa pedagogiker, utan det ska vara traditionell ”plugga tills du stupar”-undervisning som bara gör eleverna skoltrötta och så sitter de och frågar läraren ”vad har vi för nytta av det här när vi blir vuxna?”…
Det behövs en ändring Hr Björklund, att vara en lärare är inte samma sak som att vara en överste med livremmen som man dunkar otåligt i bänkarna när eleverna inte förstår, det fungerar inte på det sättet. Elever är barn, inte soldater som ska lära sig göra ”rätt” och drillas i en viss riktning.