Börje Peratt: Demokraterna, för ett medmänskligare samhälle

OPINION. Man brukar säga att ett land har de politiker det förtjänar. Runt om i världen är det många som dött för demokratin i kamp mot diktaturer. I Sverige finns det å andra sidan de som inte förstår värdet av denna frihet.

Påtagligt många ställer sig utanför och klagar utan att sätta sig in i vare sig frågor eller förutsättningar. Allra minst vill man bidra till förändring. Den ska ju andra åstadkomma. Efter 30 år som fritidspolitiker känner jag inte längre igen mig i det parti jag valt att representera och föreslår ett nytt, Demokraterna.

Demokratiska systemet har svagheter men är det bästa vi har. Det ger oss möjligheter till förändring och förnyelse. När det gäller nya partier har vi sett uppdykare som har kommit och gått och några få nya tycks ha kommit för att stanna. Samtidigt har gamla traditionella partier förvandlats till oigenkännlighet.

21 mars lanserades en ny möjlighet. En idé till ett parti med rötter i många andra länder Demokraterna. Presentationen var inte personrelaterad och syftet med att gå ut mer eller mindre anonymt var att låta idéerna och tankarna lyftas fram istället för person.

Den som ville kunde dock lätt finna vem som låg bakom. Men det viktiga med att försöka hålla tillbaka namn var att få en respons på själva innehållet.

Bakgrunden

Jag har under några år funderat över Sveriges framtid med mittenpartier som driver allt längre åt höger. Många hoppade av politiken och vägrade befatta sig med det nya. Jag fann denna utveckling oroande. Det kan ha gått till på liknande sätt då Hitler tog makten och demokratin löstes upp i Tyskland under 1930-talet.

Vill vi verkligen ha en sådan utveckling. Jag liter på demokratin men signalerna är ändå oroväckande. Att blunda, inte se, inte höra passar inte mig även om jag skulle önska det ibland. Jag tror situationen är allvarlig. Och det är upp till var och en hur man vill engagera sig. Varje enskild röst kommer att vara viktig och avgöra.

Vad är politik?

Ordets härstamning ur grekiskans (pólis), ”stadsstat” för tankarna till att upprätthålla ordningen. Och det är nog en del av syftet. Vi har annars att välja på anarki och det är tillståndet i politiskt svaga stater där maffian istället styr och myndigheter är i princip korrumperade.

Ett annat alternativ är diktatur som ofta praktiskt innebär oligarki. Det innebär att några få har makten och styr tillsammans. Det nya Ryssland (efter Sovjets fall) är ett modernt exempel på oligarki där ett antal mäktiga företagsägare och finansmän är kända som ”oligarkerna”.

Sedan har vi demokrati (folkstyre) som innebär att alla har en röst. Man lyssnar in olika viljor och tar ett majoritetsbeslut. Inom politiken väljer folket representanter som får föra den politik folket har givit dem. Det innebär att vid maktskifte kan hela den politiska tillsatta arbetskåren bytas ut men tjänstemännen blir ofta kvar och får underordna sig nya ledare.

Det parlamentariska systemet

Parlamentarism i modern tid innebär att den största gruppen (oftast majoriteten) får utse en regering som är beroende av stöd av ett folkvalt parlament (i Sverige riksdag). Konstruktionen räknas som en nödvändighet för ett demokratiskt statsskick. Även en minoritet kan styra. En minoritetsregering måste då hela tiden finna allianser för att kunna driva sin politik.

Därför kan ett litet parti få betydelse i en vågmästarroll. Idag är det Sverigedemokraterna (SD) som innehar den rollen. Men de betraktas som en katt bland hermelinerna och inget av de övriga partierna vill officiellt befatta sig med dem. Om inte minoritetsregeringen lyckas måste man utlysa nyval.

Spärren mot småpartier

För att få komma in i Sveriges riksdag har man beslutat om en 4% spärr. Regeln bakom en sådan spärr motiveras bland annat av att annars skulle riksdagen bestå av alltför många viljeinriktningar som hela tiden skiftar sida och försvårar det politiska arbetet.
Kommer man inte in i riksdagen kan man fortfarande verka inom kommun och landsting givet man får folkligt stöd regionalt och lokalt.

Personliga erfarenheter som fritidspolitiker

Jag har verkat som fritidspolitiker i 30 år och har sett inifrån hur det fungerar lokalt. Jag har suttit i både opposition och vid den kommunala makten. Det är frustrerande att vara i opposition och det kan kännas meningslöst. Men det blir ändå en insyn som makten inte kan ignorera. Denna parlamentariska konstruktion erbjuder genomlysning och möjlighet att kritisera beslut och tillvägagångssätt.

Det har förekommit en hel del kritik mot landstingens funktion och förmåga. Många vill helt enkelt lyfta ut landstingen ur den politiska processen. Jag har inte vare sig inblicken eller kunskapen som krävs för att ta ställning i den frågan. Vill man förändra detta så måste det ändå ske i demokratisk ordning.

Mittenpartiernas förfall

Jag har sett hur mittenpartierna särskilt Folkpartiet (Fp) men framförallt Centern (C) blivit alltmer högerorienterade och extremliberala. Det innebär att man sätter solidariteten ur spel och eftersträvar en socialdarwinism.

I praktiken leder det till despoternas anarki och vilda västern där den som skjuter snabbast vinner. Det illustreras av Björklunds utspel i skolfrågan som enbart stöder de elever som klarar sig själva och deras platta skatter som tar från de fattiga och ger till de rika.

Annie Lööfs ”Taförsigsamhet” har i hennes fall gjort socialdarwinismen särskilt tydlig. Jag skrev när hon valdes till Centerns ordförande att C skulle åka ut ur riksdagen och SD skulle fördubbla sig. C  har sjunkit som en bojsten under 4% spärren och SD ligger nu kring 10%. I augusti 2012 hade jag fått nog och skrev Centerns kris öppnar dörren för en ny politisk aktör?

Droppen för de flesta kom med C-utspelet om ett nytt program vilket bara accentuerade Centerns fall. Fler än 30% av Centerns förtroendevalda känner inte igen sig i den förvandling mot liberalism som nu drivs. Vart ska de ta vägen?

Behovet av ett alternativ

Denna utveckling har fått mig att grunna på om det finns något parti för mig att rösta på. Ett  stort antal kända politiker har hoppat av och frustrerat utropat ”Jag känner inte längre igen mig”. Några saker lyser med sin frånvaro det är medmänsklighet, solidaritet och rättvisa.

Jag beslöt mig för att skärgranska olika partiers program och sedan att formulera min syn på dessa frågor. Jag har väl kommit halvvägs och långt ifrån hunnit med alla viktiga frågor. Men det tar tid och man måste finna bollplank och fler som diskuterar.
Jag såg mitt projekt som  ett sätt att utbilda mig men det blev också allt tydligare att detta kunde vara ett alternativ för många fler. Men jag ville till en början inte gå ut personligen utan smyga fram för att se vilka reaktionerna kunde bli.

Jantelagens megafon

Publicering av artikel på NewsVoice väckte både uppmuntran och den lilla, men högröstade jantegemenskapen. Till en början blev det väldigt positiva och uppmuntrande kommentarer av artikeln på Newsvoice.

Men sedan var det några ”kritiker” som tog över som tyckte att ”så här får man inte göra”. Det var uppenbart att man inte läst Demokraternas förslag eftersom man tyckte att det borde innehålla åsikter som redan fanns. Mest uppenbart var:

”Tyvärr har jag tappat förtroendet för det parlamentariska system som nu finns.”

Att man egentligen inte trodde på parlamentarism och ansåg att människan först måste växa till sig inifrån.

”Inser man inte att individer i sig själva behöver stärkas INNAN man skapar en grupp, ett nytt parti som vill påverka, då uppfinner man bara hjulet igen.”

Detta är i grunden en auktoritär inställning. Att kunna delta i en demokratisk process är en del i att växa.

Andra följde upp med att varna för att ramla in i samma hål. Jo demokratihålet. Man trodde således inte på demokratin men hur skulle man då förändra samhället? Diktatur? Jantekören drog igång med sitt misstroende mot ”systemet” Men vad vill man då ha istället? Summan av denna negativism var ett kraftigt misstroende mot den som kom med ett alternativ.

”Han saknar en vidare förståelse för hur alla delar i samhället integrerar med varandra, han saknar argument för kritiken och då faller det lätt ut sådana här onyanserade grodor.

Hela den här historien, med först dolda upphovsmän som sedan träder fram när de(han + ?) avslöjas och då kör med VoF-retorik, som försvarar övervakning, som tror på politiska partier vars inflytande för länge sedan dunstat bort i EU och en vidare global ordning visar att upphovsmän och medföljare inte riktigt hänger med i utvecklingen och dessutom framstår som hederligt grumliga i sina uppsåt.”

I praktiken visar de som vill ställa sig utanför det parlamentariska systemet också att de är antidemokrater. Det stärker än mer behovet av Demokraterna.

Den positiva kraften

Till det positiva hör inlägg som gjordes av folk som uppskattade initiativet och som hade förslag till nya texter och nya ämnen.

Återigen stort tack till alla som vill föra en konstruktiv debatt och som genom att tycka till medverkar till utforskning av politikens innehåll och medel. Vi vet inte vart detta slutar. Blir det 1500 registrering? Därifrån kan det gå hur långt som helst. Om ett drygt år är det val. Du som anser att du inte har något val kan börja utveckla innehållet i Demokraterna så får vi se hur långt det bär. Visst man kan säga att man inte gillar politik och man kan säga att man inte gillar luft men samhället styrs av politiska beslut och du vill väl andas.

Börje Peratt

Om registreringen på Demokraterna, Facebook

FÖRSÄKRAN & MEDGIVANDE: Ditt namn/epost kommer inte att delas med en tredje part. När Demokraterna fått in 1500 namn registreras partiet. Du ger NewsVoice [se artikel på NewsVoice] och Börje Peratt möjlighet att via mail återkomma till dig för att ge återkoppling eller tipsa om nya namninsamlingar.

Artiklar

Debatt ”Demokraterna, nytt parti i Sverige”
V: Den fria marknaden löser inte landsbygdens problem
SvD Centerpengar köper få röster
SVD granskning: Centern har spenderat kvarts miljard – backar ändå @ SvD
SR: ”Centern är nu ett liberalt parti”