Markägare: Magnus Nilsson, frilansande miljökonsult, journalist och SNF-aktivist skrev på Newsmill den 20 mars att miljömålen kräver en förändrad (läs: försämrad) äganderätt. Jag håller inte med.
Text: Mats Jangdal, Frihetsportalen.se | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2013-03-22 | NewsVoice fick tillstånd av Jangdal att återpublicera artikeln | Jangdal är en oberoende politisk debattör och bloggare med särskilt intresse för individens frihet och äganderätt.
I jordbruksverkets nyligen avlämnade rapport om biotopskydd i jordbrukslandskapet, skriver man om biotoperna redan på framsidan hur de ”speglar tidigare generationers insatser för att utveckla jordbruket.”
Liknande omdömen och beskrivning av hur uppskattade biotoper tillkommit återfinns på flera ställen i rapporten. I allt väsentligt gäller samma historia för biotoperna i skogen, det är tidigare generationer ägares val av insats som skapat det som finns idag. Jordbruksverket erkänner bondens, ägarens betydelse för resultat och utveckling av natur och landskap.
Miljörörelsen präglas av en syn om naturens intrinsikalim, en tro på dess inneboende värde. Detta värde sätter man gärna i en teoretisk särställning över människan. Dessa naturintrinsikalimsens företrädare gör sig själva till naturens uttolkare och domare över mänskligheten. Därvid missar man fullständigt att i rättsstaten och demokratin har människan, ja varje individ ett intrinsikalt värde. Detta värde manifesteras i så kallade negativa rättigheter, det vill säga rätten att slippa olika typer av förtryck.
Till dessa rättigheter räknas rätten till sitt eget liv, sin egen kropp, frukten av eget arbete och äganderätten. I äganderätten ingår rådigheten över sin egendom vare sig den är fast eller lös. Dessa samhälleliga fundamenta väljer miljörörelsen och Nilsson att helt bortse ifrån. Det är minst sagt svekfullt mot medmänniskorna.
Idag kan man med satellit och andra tekniska hjälpmedel övervaka väldigt många parametrar på jordytan, förändringar av markytan, vilka växter som finns där och även hur väl fotosyntesen fungerar på kvadratdecimeternivå. Men bara för att man kan, ger det staten rätten övervaka och diktera vad varje markägare skall och bör göra på sin mark? Än värre, varför skulle särintressen som SNF ha rätt att tvinga staten att piska medborgaren till lydnad?
En skogsägares mark är hans egendom. För somliga är det en intäktskälla via aktivt brukande. För andra kan det vara en pensionförsäkring. För ytterligare andra kan det vara en privat rekreationsmöjlighet via exempelvis jakt. Poängen för samhället (samhällsnyttan!) är att varje enskild ägares intressen avgör hur marken blir brukad. Det i sin tur resulterar i en mångfald som inte kan kommenderas fram av centrala direktiv.
Vill Nilsson verkligen införa det övervakningssamhälle han till synes efterlyser? Varför nöja sig med skog och markägande? Varför inte tvinga alla medborgare att investera sina besparingar efter en avkastningsplan som staten bestämmer? Eller ännu mer likt SNF:s ideal, låt aktiespararna diktera hur de vill att staten ska piska småspararna att spendera sina pengar. Med modern teknik skulle vi alla kunna vara inloggade och se, sekund för sekund, vad Nilsson har på kontot och i plånboken, vad han köper och var. Var tar tvånget slut i Nilssons idévärld?
Text: Mats Jangdal, Frihetsportalen.se
