Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en I en diskussion på Facebook fick jag till några formuleringar som kändes bra och som gav frön till vidareutveckling. Det första citatet har två inspirationskällor Mandela och Voltaire.
Vad står då humanism för, är det bara medkännande, tolerans och försoning eller mer än så?:
– Jag håller inte med dig men är beredd att riskera mitt liv, mitt rykte och min karriär för att försvara din rätt till människovärde, din livsåskådning och din rätt till att välja hur du vill leva så länge du inte bryter mot mänskliga rättigheter. Det innebär att människan måste kunna se sig i spegeln och göra de val som krävs. Det innebär att kompromisslöst följa sin övertygelse och även ta strid för att försvara andra.
Ett exempel på det är Mandela.
Jovisst känner vi igen inspirationen till mitt citat:
”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.”
Citatet tillskrivs ofta Voltaire men det var Evelyn Beatrice Hall som långt efter Voltaires död (1778) skrev det i sin bok Voltaires vänner (1906). Hon lade repliken i Voltaires mun för att beskriva hans karaktär och moral gentemot en meningsmotståndare.
Det som kännetecknade Voltaire var hans ganska lågmälda och finstilta kritik ibland åtföljd av en ironi men aldrig av sarkasmer eller de grova påhopp som vi idag kan se på internet. Jovisst kritiserade Voltaire kyrkans och religionens makt och visst kritiserade han de obotliga optimisterna som hävdade att vi levde i de bästa av världar. Voltaires sätt var att lyfta fram alternativ och han öppnade ögonen för de vetenskapliga och sociala framsteg som då togs i England.
Voltaires attityd är central när det gäller yttrandefriheten dock litade han inte på demokratin då han misstrodde att folket skulle kunna styra landet. Mandela är förebilden för att Voltaire hade fel i detta avseende.
Mandela valde vid en viss tidpunkt att förorda demonstrationer, strejker och slutligen väpnad kamp. Allt detta ligger inom ramen för den humanism som strävar för mänsklighetens bästa mot förtryck, övergrepp och despoter.
Andra världskriget var på det sättet en strid mellan två värdegrunder. Den ena är vulgär-darwinismen som ger den starke rätt att förslava sin omgivning. Den andre är humanismen vilket står för grundprinciperna om allas rätt att följa sitt hjärta och försöka förverkliga sig själva med möjligheten att utveckla sin egen livsåskådning och tro.
Demokratin, såsom vi ser den, ger således även möjlighet för dem som vill förespråka vulgärdarwinism. Liksom det ger oss rätt att med ordet bestrida dem och upplysa om medmänsklighetens värden: allas rätt till frihet i tro, tanke, val att verka och leva.
Jag har ju kommit att debattera mot flera av dem som vill begränsa mänskligheten och krympa människan till en maskin. De som anser sig ha patent på en enda verklighetsuppfattning. Därvidlag kan man säga att denna kamp på sätt och vis har sin utgångspunkt i att ”de man älskar agar man”. Dock skulle jag vilja omformulera det till att:
Den som älskar livet och människan har inte bara rätt att kritisera den som hatar och hotar utan skyldighet att försvara humanismen på det sätt man förmår. Det är enda sättet att stoppa mobbing, övergrepp och krig.
Jag har här beskyllts för att gå mot mina egna principer. Men jag har istället följt dem kompromisslöst. Och tänk att då känner de värsta näthuliganerna sig hotade och hatade. Mobbare vill ju kunna hålla på med sin destruktivitet ostörda tills de kommer till insikt om hur illa de beter sig. Denna flykt kännetecknar också självdestruktivitetens mentalitet och visar sig i att näthuliganerna döljer sin identitet. De vågar inte visa sig och avskyr att bli ”outade”. Inte förrän de inser vilken skada de gör sig själva och andra kan de förändra sin falska självbild. Inte bara rasister behöver Exit utan alla antihumanister.
Kampen för friheten, demokratin och mänskliga rättigheter förs varje dag. När man ser och hör hur barn, kvinnor och män förföljs, misshandlas och mördas i stora delar av världen kan man se det som ett hån att näthuliganer på nätet använder sin tid till att förfölja och kränka oskyldiga människor.
Ge er ut i världen och bidra till mänskligheten istället för detta enorma resursslöseri. Sluta sabotera och förstöra. Gör lite nytta istället! Hjälp någon i nöd! Underlätta för andra om så bara för dem i din närhet! Berika världen genom att hålla rent efter dig själv! Det är att ta ansvar. Att ta ansvar för sina val är humanismens första brev. Kärnan är: Allas lika värde, kärlekens väg.
Börje Peratt
Nelson Mandela humanismens förkämpe
Pacifism och Ahimsa (icke våld som Gandhi stod för) är ett ställningstagande och en metod mot vapen och våld. Fredlig konfliktlösning är något som vi kan hoppas på i en framtid. Idag råder inte alltid sådana förhållanden att det är möjligt. Humanism innebär också ställningstagande för att så långt det är möjligt värna vars och ens liv. I den stund ditt liv hotas har du rätt att välja att försvara dig. Det är inte mindre humanism för att du räddar ditt liv om någon hotar att skada eller ta livet av dig. Att av ideologiska eller religiösa skäl offra dig och kanske miljoner andra är som jag ser det grovt omänskligt och inhumant.
Låt oss konstatera att vi här tycks ha olika bild av humanism och därmed lägga ned denna diskussion då vi har olika uppfattningar. Jag respekterar din och ber dig således respektera min. /Börje
Det gör jag, Börje, men humanism som du uppfattar den är på den punkten inte min humanism. Hälsningar! Powel
”Mandela valde vid en viss tidpunkt att förorda demonstrationer, strejker och slutligen väpnad kamp.” – skriver du Börje. Jag högaktar Mandela utom just på den sista punkten. Det är där går gränsen mellan hans verk och verk av Ghandi och Dalai Lama och gör att Mandela inte är så stor i sin humanism som dem. I Bibeln står det i Romarbrevet 12:19 ”Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede /rättvisa/ ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Ordspråksboken 20:22 säger också: Säg inte: Jag skall hämnas oförrätten! Jag önskar att detta budskap tar äkta humanismen till sig annars sälar den sig till maktens människor (makteliten) – människorna med den lägsta nivån av medvetande som har orsakat de flesta av illdåden i historien eftersom de handlar utifrån den dualistiska filosofi som motiverar att ändamålet helgar medlen.
Tack Powel för ditt inlägg.
Jo den hållningen som du har omfattades även av Martin Luther King i hans sätt att föra Ickevålds-propaganda.
Du utgår från att Mandelas motiv var hämnd. Hans biografi handlar inte om hämnd utan om kommunikation med desperata medel.
Hitler hade aldrig kunnat stoppas med dialog. Där krävdes också desperata medel och jag är tacksam för att idag leva i en demokrati istället för diktatur. Tacksam för alla de som dog i försvaret för mänskligheten.
Angående dina referenser till bibeln fungerar de inte för mig då jag anser bibeln vara en blandning av krigsbejakelser, hämnd och rättfärdigande av angreppskrig och sedan sådana anvisningar som du hänvisar till. Bibeln talar således ständigt med kluven tunga. Och denna bibel är sammansatt av ett antal människor som redigerade ihop den för ett syfte. Jag ser inget gudomligt i dessa syften.
Låt oss istället inse att människans historia är en kamp mot och för rättigheter. När dialogen inte räcker, övergår den till konflikt som kan yttra sig i många former. Skulle det finnas en Gud (som skapat världen) och som vore mot dessa konfliktformer så hamnar tron på Guds allsmäktighet i en självmotsägelsefullhet.
Jag förnekar inte möjligheten av en gudomlig existens. Jag säger att jag vet inte (agnostiker). Jag tror på möjligheten av det högsta goda och det kan man se som gudomligt. Jag tror på att mänskligheten kan nå dit i stunder av ”gudomlig nåd” men att vi utvecklas genom konflikter och efterhand lär oss vad vi inte vill ha. Men först måste vi uppenbarligen pröva allt intill stupiditet för att med insikt om hur illa det drabbar oss sedan kunna överge de värsta formerna.
Mandela valde sin väg, Gandhi en annan. Mandela fick sedan utifrån sin historia möjlighet att försona folket i Sydafrika. Gandhi mördades och i det landet pågår fortfarande ras och religionskrig. Jag menar dock inte att det ena sättet är bättre än det andra och jag anser inte Gandhi större än Mandela./Börje
Hej Börje!
Nej, jag utgår inte från att Mandelas motiv var medvetandegjord hämnd. Däremot med ”Kommunikation med desperata medel” kan man urskulda vilka våldsamma medel som helst och för vilket syfte som helst. Den sortens argument en äkta humanist kan inte köpa. Hitler kunde stoppas med resoluta attityder av dåtida världen. Men det var världens maktelit och tyska folket som flydde från sin frihet (Fromm) som ville att Hitler skulle ta makten. Demokrati du lever i är ofullständig och många avseende skenbar.
Bibeln innehåller också många humanistiska ”guld korn”, Börje. Och en äkta humanist hämtar dem vad de än befinner sig utan att för den delen behöva svälja med hull och hår resten.
På din mening: ” Skulle det finnas en Gud (som skapat världen) och som vore mot dessa konfliktformer så hamnar tron på Guds allsmäktighet i en självmotsägelsefullhet.” svara jag, Börje, att du bortser från fri vilja som människan har och allt detta faktum implicerar.
Du har rätt att bli och förbli en agnostiker, Börje men just i föregående ämne beter du dig som om du viste med all säkerhet att människor är skapade av Gud robotar eller marionetter.
Människa behöver inte utvecklas genom konflikter (detta är marxsism). Människan kan utvecklas i glädje men även genom sina misstag som hon borde omedelbart utvärdera och inte behöva upprepa.
Utifrån en absolut ståndpunkt finns ingen gott och ont – det är sant, men utifrån den jordiska, medmänskliga så anser jag definitivt att icke-våldsväg är den enda framkomliga vägen för mänskligheten och den enda värdiga humanisten kan hävda.
Allt gott!
Powel
Hej Powel
Humanism är inte detsamma som religion även om många försöker få den till det. Icke våldsprincipen och ”vägra vapen” är en metod som är ohållbar mot en predator. I det långa loppet kan vi hoppas på att metoden sprider sig. Men humanism innebär inte att själv frivilligt låta offra sig eller att låta sitt folk utrotas. Humanism är också att ta ställning.
Lincolns påbud om allas lika rätt initierade amerikanska inbördeskriget. Nordstaterna vann och därmed upphörde slaveriet. Folkets frihet har historiskt gått via uppror. Väst besegrade Axelmakterna och vi har idag ingen rikskansler i Sverige (Jo en sådan var utsedd och instruerad av Göring). En despot som inte räds att sätta in alla vapen mot sitt folk kan inte stoppas med ickevåldsprincipen. Då slaktas folket. Som på Balkan som i Tibet eller som i Nordkorea.
Humanism är en värdegrund som utvecklats i det som lett fram till konventioner om mänskliga rättigheter. Ansvaret för sina val och handlingar utgör ett centralt kriterium. Rätten att försvara sig innebär också en skyldighet att hävda sin integritet och frihet. Genèvekonventionerna statuerar att det även finns krigsbrott för vilka man kan dömas. Terrorism mot civila är exempelvis ett allvarligt brott som många krigförande länder använt sig av. Det värsta av dem alla var väl atombomberna mot japanska städer för att få ett slut på andra världskriget. Så där har du rätt när du säger att:
Men inte för vilka syften som helst. Skälet ovan var att offra oskyldiga japanska civila för att få slut på kriget och spara övriga världen från fortsatt blodbad.
Visst det är en desperat åtgärd och då får den ofta desperata utlopp.
Våld tycks i vissa situationer ofrånkomlig för att nå en nödvändig förändring, även om jag aldrig kan ge stöd för insatser riktade mot civila.
Du har rätt att försvara dig mot en angripare men aldrig inleda ett angrepp (som mot Irak). Dock är det rent hyckleri att bara anklaga den ena parten för krigsbrott då alla tycks använda terror och tortyr.
Samtidigt anser jag att exempelvis angreppet mot Irak för att fälla Saddam var ett grovt brott mot folkrätten. Men just då var jag ganska ensam om att protestera. Se min artikel:
De nya axelmakternas angreppskrig mot Irak. Fem år senare och många spillda människoliv vände opinionen ”FN maktlös i irakkriget”.
Man kom sent att inse att detta krig baserades på fel slutsatser och att det har förvärrat situationen i världen. Bush kan heller inte resa vart som helst utan risk för att bli ställd inför domstol för sina brott mot folkrätten. Väst hade kunnat lösa problemet på många sätt innan det ledde till intervention och krig.
Så våld är en sista utväg och därför kallar jag den desperat hur övervägd och planerad den än är. Och jo det kan jag som sann humanist säga. När kärlekens väg är satt ur spel återstår kampen: förhandlingen, bojkotten, strejken, blockaden och flykten. När fredliga vägar är slut återstår striden. När striden är avgjord återstår försoning.
Börje Peratt
Hej Börje!
För mig måste humanismen omfatta de högsta värdena människan nådde och demonstrerade i sin utveckling. Ett av dem är att inte låta sig dras när till lägre medvetandetillstånd utan att ständigt sträva och demonstrera högre och högre sådana.
Människan har rätt och plikt att försvara sig mot ett rövdjur. Något annat gäller i människorelationer. Att inta humanistisk ställning i dem är för mig är just det sagda och att bära vittnesmål/demonstrera de högre medvetandetillstånden vilket allena kan bidra och hjälpa min motpart att nå dessa tillstånd också. På det sättet är humanismen för mig likställd med andlighet/ej religion.
Folkets frihet har historiskt gått via kamp – skriver du. Men jag skulle säga att varaktighet och kvalité på denna frihet beror på i vilket utsträckning denna frihet nåddes utan att bruka våld och kränkning av andras fria vilja.
Ditt sätt att tänka vill ja ställa mot Ghandis i hans tal till Britterna inför drabbning med Hitlers Tyskland:
I do not want Britain to be defeated, nor do I want her to be victorious in a trial of brute strength, whether expressed through the muscle or the brain. Your muscular bravery is an established fact. Need you demonstrate that your brain is also as unrivaled in destructive power as your muscle? I hope you do not wish to enter into such an undignified competition with the Nazis. I venture to present you with a nobler and a braver way, worthy of the bravest soldier. I want you to fight Nazism without arms, or, if I am to retain the military terminology, with non-violent arms. I would like you to lay down the arms you have as being useless for saving you or humanity. You will invite Herr Hitler and Signor Mussolini to take what they want of the countries you call your possessions. Let them take possession of your beautiful island, with your many beautiful buildings. You will give all these, but neither your souls, nor your minds. If these gentlemen choose to occupy your homes, you will vacate them. If they do not give you free passage out, you will allow yourself, man, woman and child, to be slaughtered, but you will refuse to owe allegiance to them.
This process or method, which I have called non-violent non-co-operation, is not without considerable success in its use in India. Your representatives in India may deny my claim. If they do, I shall feel sorry for them.
I första stycke av ditt brev skriver du ” I det långa loppet kan vi hoppas på att metoden sprider sig”. Jag utgår från att du menar ” Icke våldsprincipen och ”vägra vapen” är”. På vad grundar du detta hopp? Problemet Börje är att dessa inte är metoder. Detta är det högsta stadiet mänskligheten och – i min åsikt – humanismen nådde i fall av ett antal individer och förhoppningsvis en vacker dag blir nåd av hela Jordens befolkning. Detta sker enbart med hjälp av att några ständigt praktiserar denna ”metod”.
Allt gott till dig!
Powel