Frågan om andlighet är kontroversiell fast den egentligen inte borde vara det. Det är en lika självklar del av människan och livet som alla existentiella frågeställningar. Att försöka förneka detta såsom nyateister och sekulära naturalister gör är därför som att stänga av en del av sig själv eller att förneka en del av hjärnan.
Text: Börje Peratt | Bild från Dreamyoga.com
Att förminska, negligera eller utesluta andlighet är som att utesluta syre ur vatten. Ändå försöker främst extrema företrädare för en materialistisk dominerad inriktning högljutt nedvärdera dess betydelse.
Ser nan tillbaka på sitt tidigare liv så slår det mig att man alltid har blivit upplyst om vem. Vilka som är goda och vilka som är onda.
Det tar ett tag och sedan svänger det allt snabbare…
Ta ett exempel med spelmansmusiken, den skulle vara ond.
Allmogekulturen överhuvudtaget ansågs säkert som dålig.
Nu inser jag att mycket gått förlorat , förstörts.
Man saknar inte kon förrens båset är tomt.
Angreppet på människans själ är stort och har pågått i långa tider.
Kontakten med förfäderna är bryten, jag påstår detta och frågar samtidigt, kan det finnas förfäder om folket inte längre finns?
Det finns två kategorier , psykiatrin som sysslar ned att droga ner och elshocka människor och psykologi, tja vad gördom egentligen, snackar o snackar.
De vet säkert inte ens själva att psyke betyder själ, atri betyder läka.
Men kan man droga en själ frisk?
Logi betyder lära och det är förmätet att psykologer kan lära ut själens konstitution.