Även om miljoner forskare och experter världen över skulle bli väldigt irriterade över en sådan jämförelse så menar jag att uttalandet är relevant.
Man skulle ju faktiskt kunna förvänta sig att finanskrascher, våld, ohälsa, miljöförstöring och många andra samhällsproblem skulle minska kraftigt med alla dessa rådgivande forskningsartiklar, böcker, föreläsningar, konferenser etc. Tvärtom! Samhällsproblemen ökar för varje dag och snart är det bara en totalkollaps som återstår. Kanske tycker ni istället att det är politikers fel.
Men tänk då en gång till! Politiker behöver få informationsunderlag i form av övergripande nulägesanalyser, orsakssamband, framtidsmöjligheter och förändringsförslag för att göra sitt jobb. Då menar jag på nationell och global nivå. Tyvärr lyser dessa med sin frånvaro. Kanske måste vi granska hur det vetenskapliga arbetet utförs för att hitta orsakerna.
Kan det vara så att forskningen har blivit så extremt specialiserad att forskare enbart kan fokuserar fragment av huvudämnet, och därmed också endast ge fragmentariska lösningar, istället för att se större mönster, helheter och bredare orsakssamband? Är formalia och metodik viktigare än nytänkande och praktisk användbar forskning? Används ett stort antal källor och fotnoter
för att förstärka forskarens argument, när det egentligen finns många andra forskare som säger motsatsen.
Prioriteras inkrementella resultat framför genombrytande forskning för att kunna producera många artiklar som kan användas i anslagsansökningar? Förlåt om jag provocerar, men något fel måste det väl ändå vara. Eller är det jag som är en dåre?
Christer Nylander
