I klimatdebatten möter jag ständigt en frustration bland mina naturvetenskapligt bildade vänner, över det de upplever som en mycket snedvriden alarmistisk nyhetsförmedling och brist på allsidighet hos gamla pappersmedia och Public Service.
För oss gamla som vuxit upp med papperstidningar och statlig TV är det naturligt att se dessa medier som de viktigaste i samhällsdebatten. Om man skall påverka måste man finnas där.
Att bli utfrusen och hånad som vi blivit som är skeptiska till floden av överdrivna falsklarm, känns för många frustrerande. Jag är dock övertygad om att vi kan ta detta med jämnmod. Det är inte vi som har ett problem utan de gamla medieföretagen.
De stora papperstidningarna i Sverige tappar sådär var tionde prenumeranter varje år nu. Få unga människor lägger idag sina pengar på en papperstidning. Mycket snart kommer annonsörerna att upptäcka att tidningsannonser är bortkastade pengar.
En ganska säker prognos är att papperstidningar som DN, Expressen, SvD, Aftonbladet och GP är borta om 5 år!
Läs mer på Lars Berns blogg: Strunta i den döende dinosaurien
