Siv Wernborgs kommentar till Sveriges Radios yttrande 2014-10-13 om “Kropp och Själ”, P1

DEBATT. Kommentar till Sveriges Radios yttrande 2014-10-13 om “Kropp och Själ”, P1, 2014-04-01, program om behandling av cancerpatienter (Dnr 14-00870)

Sveriges Radios yttrande grundar sig på ett antal svepande, ogrundade uttalanden, rykten och förutfattade meningar, som det inte borde anstå ett Public Service-företag.

Attackerna mot den alternativa medicinen är skrämmande, vilket gör mig mycket bedrövad. Programmet den 1april om läkare som använder alternativa metoder var starkt vinklat och ensidigt. Målet var klart och tydligt att misstänkliggöra dessa båda läkare och exemplen som togs upp i programmet handlade enbart om två patienter som dött efter behandling. Om samtliga svårt sjuka som konsulterat någon av dessa läkare hade dött, kan man sannolikt förmoda att verksamheten inte skulle ha kunnat fortsätta.

Om man nu attackerar en medicinsk inriktning och påstår att den helt saknar vetenskaplig grund, bör man väl ha kollat den utifrån journalistisk metod – det vill säga från källan – och journalistisk etik – söka fakta, även om man saknar vetenskaplig kompetens?

Patientsäkerheten i fara? En risk för svårt sjuka patienter? Läkaren Erik Enby har behandlat sjuka i 40 års tid med goda resultat.

Hur kommer det sig att Vetenskap och Folkbildning (VoF) genom skeptikern Dan Larhammar får utrymme i radioprogrammet att ensidigt angripa läkaren Erik Enby, som uppenbarligen inte fick en rimlig chans att beskriva sin forskning innan han ställdes inför fait accompli/fullbordat faktum? VoF har en mycket snäv vetenskapssyn, den är ofta snävare än många etablerade akademiska discipliners vetenskapssyn.

Det fanns ingen balanserad motvikt i programmet. Jag kallar radioprogrammet för absurd, partisk journalistik, varför jag vill anföra följande för balansens skull.

Undertecknad, Siv Wernborg, ger mina allra bästa rekommendationer utan reservationer för läkaren Erik Enby och hans sätt att behandla kroniska sjukdomar. Vad gäller hans forskning så är det min bestämda uppfattning att det måste få finnas utrymme för en viss frihet (fri forskning). Inga nya forskningsrön har från begynnelsen någonsin kunnat uppfylla kriterierna för ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Dr Enby har enligt min uppfattning alltid lagt ner ovanligt stor omtanke och mänsklig omsorg om sina patienter.

Skolmedicinens tillkortakommanden och den svenska sjukvårdens djupa kris torde vara allmänt känd och den medicinska vetenskapen befinner sig av allt att döma i en förtroendekris. Trots enorma forskningsanslag har ingen kommit närmare lösningen på gåtorna – vad beror kroniska sjukdomar som cancer, diabetes, reumatism etcetera på?

Var skulle läkarvetenskapen ha stått i dag utan pionjärer som genom ny banbrytande forskning och genom nya slutsatser har fört den vidare, alltid under motstånd från konservativa kollegor som ansett sig klokare?

Dr Enbys forskning har i motsats till här i Sverige väckt stort intresse utomlands. Vågar Socialstyrelsen och myndigheterna ta risken att stå där med skammen om och när det visar sig att hans forskning kan upprepas av forskare i andra länder?

Erik Enby är nu pensionerad, 77 år gammal, men kämpar fortfarande för att förankra sina idéer i den traditionella medicinen. Hans forskargärning banar helt nya vägar för att hämma kroniska sjukdomar i allmänhet och hänger samman med upptäckter som bekräftar förekomsten av mikroorganismer, som hela tiden lever i våra kroppar och som kan orsaka vävnadsförstörelse och sjukdomstillstånd. Hans unika ställning, med ena benet i den etablerade medicinen och det andra i naturmedicinen, innebär att han är en av få som utifrån egen erfarenhet kan uttala sig om skillnaderna i terapeutisk verkningsgrad inom dessa områden.

Hans arbete har bidragit till förståelse för hur det är möjligt att finna en gemensam nämnare för många medicinska symptombilder eller ”samla dem under en hatt”. Den gemensamma nämnaren är att kroniska sjukdomsprocesser har samband med eller kanske till och med orsakas av olika typer av infektioner.

Erik Enbys intresse för de kroniska sjukdomarnas innersta väsen i allmänhet och speciellt på senare tid cancerns infektiösa natur samt val av terapier i enlighet med hans mikrobiologiska sjukdomsbegrepp, har bidragit till att många patienter med svåra kroniska sjukdomar har blivit hjälpta från sina lidanden respektive fått en högre livskvalitet. Han har fört fram sitt budskap vid ett flertal internationella konferenser och är medförfattare till boken ”Die revolutionären medizinischen Entdeckungen von Professor Dr. Günther Enderlein”, som egentligen var den som främst inspirerade Enby i hans arbete med de kroniska sjukdomarna.

Erik Enbys ideella forskargärning och livsverk har uppmärksammats både i Sverige och internationellt. Denne läkare är ett unikum. Hans biologiska helhetssyn, hans hypotes att sjukdomsutveckling orsakas av mikrobiologisk förstörelse och nedbrytning av vävnader, liksom hans empatiska begåvning, visioner och engagemang i sökandet efter sanningen om sjukdomarna, har lett till att han ett antal gånger har nominerats till Right Livelihood Award-priset, ett pris för att ”hedra och stödja de som erbjuder praktiska och exemplariska lösningar på de viktigaste utmaningarna världen står inför”.

Dr Enby anser att vetenskapen och forskningen skall gagna människan och inte läkemedelsindustrin, vilken är en av de mest lukrativa branscherna i samhället idag. Dessutom styr läkemedelsindustrin skolmedicinen och i viss mån läkarutbildningarna i mycket hög utsträckning. Det är mycket allvarligt!

Jag har suttit på första parkett och varit åskådare till viktiga händelser2006-2008 samt fört minnesanteckningar häröver. Den 10 juni 2014 skickade jag som bilaga till fem polisanmälningar mitt skriftliga vittnesmål ang pappan Jan Theorins uttalanden i radioprogrammet Kropp & Själ den 1 april, vilket vid det här laget torde ha kommit även Granskningsnämnden tillhanda.

Som bekant har jag varit cancerpatient 2001-2004 hos dr Enby samt arbetat i hans mottagning 2004-2008, så jag kan verkligen intyga att Jan Theorin har farit med osanningar. Media och myndigheter har dessvärre obetingat trott på pappans berättelse utan att närmare undersöka fakta. Här ligger det allvarligaste felet i handläggandet av fallet Enby, vilket har förstört inte bara hans pensionärsliv utan även hans familjs livssituation.

Socialstyrelsen utser vidare vetenskapliga råd, vilka ska ge råd till domstolarna. Att dessa råd då bidrar till att styra domstolarna är självklart, med andra ord rör det sig om jäv. Jag efterlyser ett personligt ansvar från åklagarna som inte har skött sig i detta domstolsärende och drar mig inte för att kalla det för maktmissbruk, se bilaga.

Vidare har jag även i mitt vittnesmål informerat om såväl dotternsbröstcancer som mitt eget cancerfall. Behandlingsprincipen var i stort sett densamma i båda fallen, dock enligt Socialstyrelsens uppfattning ej i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, men som trots detta har visat sig ge goda behandlingsresultat i flertalet fall. Otaliga är de studier som visar att Enbys terapier är bra mot många kroniska sjukdomstillstånd och en stor utredning, som visar detta, har tidigare skickats in till rättsväsendet.

Att en terapiform inte har fått Socialstyrelsens välsignelse betyder inte att den är värdelös som behandling. Det är ofta bara en fråga om att övervinna den konservatism som präglar den svenska läkarakademin. Exempel på detta är kiropraktik och akupunktur, som numera är accepterade trots att de tidigare ansågs utgöra former av kvacksalveri.

Ingen, inte ens de förnämsta cancerklinikerna i världen kan lämna garantier för att alla cancerfall kan ”botas”, vilket med önskvärd tydlighet framgår av all tillgänglig dödsfallsstatistik.

Att Erik Enbys metoder ofta fungerar är inte bara jag ett levande bevis på. Otaliga är de patienter som dr Enby har hjälpt till hälsa under årens lopp, se bilaga ”Nio patienter till dr Erik Enbys försvar”.

När skolmedicinen har kommit till korta har fler och fler sjuka människor sökt sig till olika naturterapeuter och behandlare, mycket ofta med stor framgång. I andra länder respekteras naturläkar-, homeopat- och osteopatutbildningar med flera och har samma status som den naturvetenskapligt orienterade skolmedicinen, bland annat i Tyskland.
I Sverige är man skrämmande snäv och begränsad i sitt synsätt, vilket skapar problem för oss som vill ha möjligheten att välja alternativen. Skulle jag bryta armar och ben, skulle jag naturligtvis uppsöka den traditionella läkarvården. De är skickliga på att lappa ihop en trasig kropp. Men när det gäller andra sjukdomar, till exempel de kroniska sjukdomarna, så är skolmedicinen tyvärr inte kompetent. De ger recept på piller, d.v.s. försöker symptombehandla, men söker inte orsakerna till symptomen.

Dr Enby har med framgång i många år behandlat och ”botat” bland annat cancer, men när han ville publicera sina forskningsresultat accepterades inte hans artiklar av de etablerade vetenskapliga tidskrifterna. Hans läkarkollegor vägrade titta i hans mikroskop när han ville presentera sin teori och sina rön om cancerns väsen. Han har därför tvingats publicera sin forskning på sin hemsida www.enby.se. Han är inte den ende ”alternativbehandlare” som har farit illa på grund av hetsjakten från skeptikers och etablissemangets sida.

Som läkare ska man inte behöva riskera att få en varning eller till och med mista sin legitimation när icke gängse beprövade och ofarliga metoder används. Respekt för alternativa behandlingsmetoder från myndigheternas sida vore därför på sin plats.

Varför utsätta sig för strålbehandling och/eller cytostatika om det inte är nödvändigt? Sverige är ett förmyndarland och ligger långt efter till exempel Tyskland, där man själv får välja terapiform. Skall vi i Sverige behöva åka utomlands för att erhålla en terapi som vi som patienter önskar få? Har vi inte rätt att själva bestämma över våra egna kroppar?

Sveriges Radio hänvisar till det slitna och svårdefinierade uttrycket ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Hur ska alternativmedicinen bli vetenskapligt prövad när dess utövare inte får forskningsmedel eller sin oberoende forskning publicerad i vetenskapligt ansedda tidskrifter?

Ingen kritiker talar om de tusentals patienter med cancer och andra allvarliga sjukdomar som dör inom sjukvården varje år på grund av dess tillkortakommanden. Hur ska naturläkarens beprövade erfarenhet kunna räknas, om dennes mångåriga erfarenheter och framgångsrika resultat av behandlingar inte kan vetenskapligt granskas och utvärderas? Det är ett moment 22 som naturmedicinen är utsatt för.

Jag skulle verkligen önska att skolmedicinen öppnade portarna för alternativmedicinen, vilket även Göran Persson framförde redan i 2002 års regeringsförklaring. Samarbete behövs i många frågor.

Att tysta den alternativa kunskapen och forskningen och de alternativa erfarenheterna innebär en kunskapsteoretisk och vetenskaplig stagnation och är mycket illavarslande för framtiden. Istället behöver vetenskapssamhället öppna armarna för nytänkarna, de kreativa forskarna som betraktar världen med nya ögon. Det är hög tid för ett paradigmskifte inom medicinen. Istället för sjukvård (sjukhus) är det dags att börja tänka i friskvård (”friskhus”/”hälsohus”) och där har naturmedicinen avsevärt mycket mer att ge än skolmedicinen enligt min erfarenhet.

Radioprogrammet säger inte ett ljud om de faror det innebär att söka skolmedicinsk behandling, något som ett antal författare på senare tid publicerat mycket intressanta böcker om. Jag hänvisar till Ralf Sundbergs ”Forskningsfusket – Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”, Maciej Zarembas ”Patientens pris – Ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden”, John Virapens ”Piller & profiter – Memoarer från en industri med dödlig biverkan”, Johan Thybergs ”Forskning till salu – En Granskning av Karolinska?Institutets Dolda Agenda”, Peter C Goetzsches ”Deadly Medicines and Organised Crime: How Big Pharma has corrupted Healthcare” och många flera.

Cancerindustrin blomstrar och den skyddar sitt monopol med våra myndigheters och medias hjälp. Såväl cancerläkaren Tullio Simoncini som doktor Erik Enby inger hopp om att den negativa trenden på cancerområdet går att vända.

Det är mycket ovanligt att läkare inom skolmedicinen prickas för felaktiga behandlingar eller diagnoser. Nio av tio anmälningar till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd leder inte till något straff, även om läkarna faktiskt har gjort fel i vissa fall (Källa: SR). Varför skall då alternativ-/komplementärläkare dömas så mycket hårdare?

Det måste bli ett stopp på den förföljelse och hetsjakt på legitimerade och icke-legitimerade läkare och terapeuter, som vill använda biverkningsfria och fungerande behandlingsmetoder. Det hjälper inte att satsa ytterligare miljarder på sjukvården när det är behandlingsmetoderna det är fel på.

Kartan måste ovillkorligen ritas om på medicinens område, om vi ska få en bättre värld att leva i på hälsans område. Ett paradigmskifte skulle innebära att samhället skulle spara massor av pengar, pengar som i stället skulle kunna läggas på skolan, barn- och äldreomsorgen eller andra behjärtansvärda områden.

Att det finns enstaka läkare som Erik Enby, som står upp för sin sak och som ger oss patienter en andra chans när sjukvården fallerar, är vår enda möjlighet till en förändring och förbättring av den sjukvård som i dag tillhandahålls i Sverige.

Erik Enby har svärtats ner i Sveriges Radios radioprogram. Vet hut! Börja i stället studera hans hemsida www.enby.se och återkom när ni har förstått vad ni har missat och be om ursäkt! Det är just eldsjälarna som för utvecklingen framåt. Det handlar om hela vårdens framtid i Sverige. Detta torde vara av allmänintresse. Hälsa är fred!

Göteborg den 20 oktober 2014
Siv Wernborg, Fil mag (cancerpatient 2001-2004)
e-mail: siv.wernborg[snabela]tele2.se

Bilaga: Utdrag ur Erik Enbys bok ”Blod, Mod och Envishet – På jakt efter sjukdomarnas väsen”, sid. 252-255