Äta eller ätas

Om man betraktar minsta organism som ett möjligt medvetande med förmåga till tanke och känsla och med en möjlig själ så kan denna insikt bli oöverstiglig.
Frågan är då på vilken nivå kan man tänka sig att livet saknar själ och medvetande.
Faktum är att den minsta kvantpartikel kvarken bedöms utifrån hur den relaterar till tankar och känslor och är döpt därefter (särkvark, charmkvark toppkvark, nerkvark osv). Så tanken om att allt är besjälat är inte helt ologisk.
Larry Dosseys senaste bok One mind, handlar om att vi alla ingår i ett enda medvetande. Jag kan hålla med om det men lägger till att när vi lever ett fysiskt liv inträder behovsfunktioner som kräver att vi uppträder som enskilda individer där var och en har sitt alldeles eget individuella medvetande. Utifrån detta har vi en plikt att ge kroppen föda. Och varje individ har då ett kroppsmedvetande som har funktionen att uppfatta och dra slutsatser om behov.  Med ett hjärnmedvetande följer slutsatser om överlevnadsmöjligheter.
Naturligtvis kan man välja bort födoämnen av olika orsaker. Men det spelar sedan ingen roll för vad du än väljer är det ett liv oavsett grönsak, fisk eller rådjur. Alla dessa liv har olika nivåer av medvetande vilket även rör känslor. Växter som utsätts för olika slags musik och kommunikation utvecklas olika.
Förmågan att överleva innebär att man kan ha etiska funderingar över rätt och fel, en cowboy äter knappast hästkött. I väst där vi betraktar hunden som människans bästa vän skulle det vara otänkbart för de flesta att äta hund. I andra världsdelar kan man istället betrakta hund som en delikatess.
Det blir knepigt när det rör den egna arten men många arter ägnar sig åt kannibalism och i kattvärlden dödar lejonhannen en annan hannes unge då han tar över flocken, ofta äter han också ungen.
Människan har i modern tid kommit att diskutera etik kring att äta kött eftersom allt kött är liv. Men faktum är att minsta lilla grönsak också är liv. Så då kommer frågeställningen om varje liv har någon form av själ såsom hinduismen förespråkar. Om man tror att människan har själ varför skulle det stanna där? Mest logiskt är ju då att åtminstone alla animaliska livsformer har en motsvarande själ. Hos hinduer har också insekter själ.
Är det då etiskt riktigt att döda ett animaliskt liv för att överleva själv?
En del blir vegetarianer av hälsoskäl, deras kropp tål helt enkelt inte kött. Andra blir vegetarianer av ideologiska eller religiösa skäl. I det senare handlar det således om att man finner obehag av att äta något som kan bilda en familj och fostra egna ungar som många i djurvärlden gör. Alla dessa djur har känslor, alla dessa djur upplever samhörighet och kan tom uppleva samhörighet med människan. Så är det då skillnad på att käka dem eller en medmänniska? Ja kannibalism bland människor anser vi vara ett av de grövsta brotten ändå finns det extrema tillfällen då detta har accepterats.
Jag kan inte uttala mig om rätt eller fel, men som topp-predator har jag möjlighet att utnyttja min makt och överleva genom att äta animalisk föda. Det jag gillar hos naturfolk är ödmjukheten att tacka djuret för att det ger mig möjligheten att leva vidare.
Jag har full förståelse för de som väljer ett vegetarisk liv, men jag undrar om detta val är ”finare” bara för att man utnyttjar andra organismer för sin överlevnad.
Börje Peratt