Journalismens tio centrala element, nio yrkesetiska regler och problemet med ”presstitution”

Enligt boken ”The Elements of Journalism: What Newspeople Should Know and the Public Should Expect” finns 10 element som journalister bör hålla sig till för att upprätthålla journalistikens roll som demokratisk kraft och informationskälla, så att medborgarna kan förbli fria och autonoma. Denna roll har dagens svenska journalister till stor del valt att avsäga sig. De måste ofta istället prioritera ”policys” och de blir därför ”presstituerade”.

Text och sammanställning: Torbjörn Sassersson | Foto på John Dewey: Eva Watson-Schütze

Journalismens tio centrala element enligt författarna Bill Kovach, Tom Rosenstiel:

1. Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.
2. Journalistens första lojalitet är till medborgarna.
3. Journalistens disciplinen består i att verifiera all information.
4. Journalisten ska hålla sig fristående från de som ska bevakas.
5. Journalisten ska agera självständig bevakare av makten.
6. Journalisten ska erbjuda ett forum för öppen kritik och kompromiss (tex kommentarsfält i anslutning till artiklarna).
7. Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.
8. Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.
9. Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.
10. (I en senare upplaga av boken har författarna lagt till rättigheterna och skyldigheterna hos allmänheten så att det sammanlagt blir tio element. NewsVoice återkommer om det 10:e elementet.)

Journalistens yrkesetik

Sedan början av 1900-talet, när de första professionella journalisterna blev verksamma, förväntas journalisten följa en yrkesetik som kräver att denne:

1. Använder egna källor, inklusive intervjuer med folk som är direkt involverade i det skeende som rapporteras, originaldokument och andra förstahandskällor.
2. Krediterar information från andra redan publicerade källor.
3. Använder flera oberoende källor, oftast minst två om ämnet är kontroversiellt
4. Kontrollerar fakta som kommer fram under arbetet.
5. Rapporterar om alla sidor av historien, kanske det finns fler än två sidor av historien.
6. Rapporterar objektivt.
7. Praktiserar källskydd, men vara försiktig med att avge sekretesslöften åt källor.
8. Inte tar emot gåvor och gentjänster från de som är inblandade i rapporteringen.
9. Avstår från att rapportera eller undersöka en individ som journalisten har en personlig relation till.

Journalistens roll i demokratin

Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the government for a redress of grievances.

Den viktigaste lagen för svenska journalister inom tryckta medier är tryckfrihetsförordningen (TF) med särskilt den första paragrafen som ger rätt till meddelarfrihet för tex offentligt anställda att anonymt och utan straffansvar lämna uppgifter för publicering. TF är en av Sveriges grundlagar som värnar om informationsfrihet i samhället.

Debatt

På 1920-talet, när den moderna journalistiken grundades, debatterade författaren Walter Lippmann och filosofen John Dewey om journalistens roll i ett demokratiskt samhälle. Deras skilda ståndpunkter är fortfarande aktuella i  diskussionen om journalistikens plats i samhället, enligt Wikipedia. Lippmanns filosofi passar bäst för samhällets ledande elit medan Deweys filosofi är en bättre beskrivning av hur journalisterna bör se sin roll i samhället, men kanske framför allt hur samhällets medborgare kan förvänta sig att journalister ska arbeta.

Lippmann (1889-1974) såg journalisten som en medlare och översättare mellan allmänheten och de som formar världen. Lippmann menade att allmänheten inte klarar av att ta till sig den växande mängden informationen i dagens samhälle och att de därför behövde hjälp med att sortera och filtrera nyheterna samt att allmänheten inte hade kapacitet att förstå komplexa politiska händelser. Notera att Lippmann var verksam innan vi fick internet som blev populärt i Sverige 1995 .

Dewey (1859-1952.) hade en mer upplyftande syn på allmänheten och menade att folk inte bara är kapabla att förstå det komplexa i samhället utan att det var i det öppna forumet med stöd av ”samhällsjournalistik” som besluten kunde ske genom debatt. Enligt Dewey är experter och forskare välkomna i debatten, men konversation, debatt och dialog är hjärtat i vad en demokrati är.

Många av dagens journalister är ”policyskribenter” eller till och med ”presstitutes”

I dagens samhälle råder helt klart en variant på Lippmanns modell. Mediakanalerna och public service är sedan länge centrala verktyg för industrier, staten och myndigheter. Vetenskapen placeras ofta som en central ljuspelare vilken ska skina ett naturvetenskapligt ”folkbildningsljus” för att stödja industrins marknadsintressen och statens och myndigheternas aktiva påverkan på populationen.

Svenska journalister inom mainstream media har i mycket hög grad blivit ”policyskribenter” som alltid är politiskt korrekta, följer tidningsstyrelsens policy och är etablissemangsvänliga.

Ibland används även begreppet presstitution (från eng. presstitutes). Dessa journalister har helt lämnat syftet med journalistiken bakom sig. Allt fler tidningar anlitar primärt frilansande policyskribenter som får uppdrag om de håller sig inom ett ramverk som passar annonsörer och tidningarnas styrelser och ägare. Undersökande journalister betraktas förmodligen som problematiska eftersom de vill veta vad som är sant.

Text: Torbjörn Sassersson