Argentina: Alberto Nismans dödsfall en kriminalgåta – Journalist som twittrade flydde till Uruguay

publicerad 26 januari 2015
- Elisabeth Avendaño
Alberto Nisman i media. Pressklipp
Alberto Nisman i media. Pressklipp
Alberto Nisman i media. Pressklipp

Åklagare Alberto Nismans åtal mot president Cristina Fernandez de Kirchner och hennes närmaste medarbetare för vad som närmast kan kallas landsförräderi* har öppnat Pandoras ask** och där visar sig korruption, maktmissbruk och penningtvätt som döljer sig under ytan av Kirchners regering.

Text: Elisabeth Avendaño, Argentina

Egentligen har större delen av den läskunniga delen av befolkningen länge vetat om stora delar av detta smutsiga spel. Även i utlandet vet man mycket väl om alla de miljoner som Cristina och hennes avlidne make, ex-president Nestor Kirchner via bulvaner lyckats smuggla ut ur landet i sportbagar med privata flygplan till olika skatteparadis.

Att de försnillade miljonerna skulle ha använts till att bygga nya vägar, sjukhus och skolor i ett land som verkligen behöver dem, tycks de flesta inte ta med i beräkningen, när man räknar upp de skador detta presidentpar utan att darra på hand och relativt ostört kunnat åsamka landet.

Tyvärr når dock inte den här informationen ut till den stora del av befolkningen som inte läser tidningar och som av regeringen försetts med gratis-TV och laptops, där det dock endast är möjligt att se regeringens egna program, publicerade av trogna, “köpta” journalister, där all samhällskritik ignoreras och programmen är varvade med en verklig tsunami av propaganda om Cristinas och Nestors verk.

Miljoner har lagts ned på statyer, filmer och propaganda om den avlidne Nestor. Han genomförde med säkerhet en hel del nyttiga reformer under sin tid som president, men parallellt ägnade han sig åt att bli rik med statens medel. Vad som är än värre ur befolkningens synpunkt, är det idoga arbete som han lade ned på att angripa olika sektorer inom samhället. Det kunde vara bönderna, företagarna, journalister och icke-regeringsvänliga medier, som drabbades av hans anklagelser, ett förfarande som hans änka med stor entusiasm fortsatt att tillämpa.

Regeringen avsatte ”jobbiga” åklagare – folket återinstallerade dem

Till hennes konto kan vi nu lägga rättsväsendet, där man på mycket svaga grunder försökt avsätta både domare och åklagare som dristat sig att forska i de smutsiga affärer som kan knytas till presidenten eller hennes närmaste omgivning.

I många fall har man lyckats och ersatt dem med egna, trofasta jurister. Med en aldrig svikande lojalitet försvarar de Kirchner-familjens namn och rykte och låter åtalen försvinna eller fördröjas i all oändlighet. Regeringspartiet har tom försökt rösta igenom en lag som skulle ge alla politiker immunitet, även efter avslutat mandat.

Att avsätta obehagliga åklagare och ersätta dem med egna, verkade som en ofelbar teknik, men under det gångna året lyckades faktiskt folkopinionen, genom flera massiva protestmarscher och långa listor med namnteckningar som lagts fram i kongressen, lyckats få dem återinsatta.

I Alberto Nismans fall är detta tyvärr omöjligt.

Många hoppas att hans död ska innebära en vändpunkt, men man vet också att efter detta, blir det inte helt lätt att hitta åklagare som är villiga att forska vidare, varken i dödsfallet och dess orsaker eller i regeringens affärer i det fördolda.

Regeringen upprepar ideligen att man ska “låta rättvisan ha sin gång”, men problemet är att veta vilken rättvisa vi talar om i ett land där domare och åklagare som inte går i regeringens ledband konstant är hotade och vars liv, som det nu har visat sig, löper fara om de kommer alltför nära maktens centrum.

Journalisten som twittrade om dödsfallet flydde till Uruguay

Damian PachterEtt klart tecken på regeringens minst sagt bristfälliga vilja att stödja undersökningen av Nismans död, är Damian Pachter, journalisten som var den förste som redan på natten till söndagen via Twitter spred nyheten om Nismans död.

Foto: Twitter.com/damianpachter

Hans egna misstankar att han därmed avslöjade något som säkerhetstjänsten inte ville ha ut så snabbt, bekräftades av hotfulla telefonsamtal och uppgiften som nådde honom att “några personer väntade på honom vid hans bostad”. Informationen fick honom att bege sig direkt till flygplatsen och lämna landet.

Journalistförbundet hade bett om skydd för honom, men istället publicerade regeringen snabbt uppgiften att han tagit en tur/returbiljett till Uruguay och väntades tillbaka den 2:e februari, förmodligen ifall någon händig Kirchner-supporter var intresserad av att möta honom vid återkomsten. Givetvis fortsatte Pachter sin resa mot okända mål och tänker inte återvända så länge Cristina Kirchner ännu har makten.

”Våga Er inte att röra Cristina”

Det är otroligt vilken fanatism Kirchners anhängare uppvisar. Trots att alla skumma affärer vid det här laget är “common knowledge”, föredrar hennes anhängare ofta att tro på de konspirationsteorier som Cristina Kirchner själv älskar att lägga fram, på Twitter, Facebook eller i sina timslånga TV-framföranden. Bara någon dag efter åklagare Nismans död vaknade Buenos Aires upp till en stad som var tapetserad med affischer med texten:

”Våga Er inte att röra Cristina, vi är alla Cristina”.

En annan supporter twittrade:

”Vi varnade Er: rör inte Cristina”

Budskapet som väl närmast kan anses som gangsterliknande och samtidigt visar hur skyldig regeringen ändå känner sig, trots att man envist påstår motsatsen.

Cristina Kirchner envisas med att på Facebook likt en deckarförfattare publicera olika teorier: från självmord, till inducerat självmord och till mord. Däremot ingen kondoleans till Alberto Nismans familj och utan en tanke på att “låta rättvisan ha sin gång”, ett perfekt exempel på hur ett statsöverhuvud inte bör uppföra sig i en krissituation

Text: Elisabeth Avendaño

* Parallellt förhandlande med främmande makt via bulvaner, dessutom utfört av personer som “vid sidan om” ägnar sig åt våldsamma samhällsprotester, där stenkastning, demolering av skyltfönster, bilar och affärer, plus handgripliga attacker mot fredliga demonstranter, ingår som rutin.

**  Enligt grekisk mytologi öppnade Pandora, mot Hermes rekommendation, Pandoras ask. Den innehöll olyckor och sjukdomar. Efter att asken öppnats drabbades hela världen av olycka och förtvivlan. När Pandora stängde asken fanns bara hoppet kvar. Förtvivlan upphörde när Pandora åter öppnade asken och befriade hoppet (Elpis) som kom ut i form av en liten fågel.

Relaterat


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq