Richard Nixon sjösatte 1973 ett krig mot cancern genom ett massivt forskningsprogram för att lösa ”cancergåtan”. Måhända är cancern inte längre en gåta, men boten är nästan lika långt borta idag som för 40 år sedan. Frågan är om denna enorma globala forskningsinsats kört in i en återvändsgränd, skriver Lars Bern.
Text: Lars Bern
Grundproblemet när man skall gripa sig an uppgiften att hitta bot mot cancer är att sjukdomen kan sägas vara uppdelad på två steg, som vart och ett kräver helt olika åtgärder.
Det som får någon av våra kroppsceller att ändra skepnad och bli en cancercell börjar av allt att döma med en förändring av DNA i cellkärnan eller cellernas mitokondrier. Det leder till att cellen antingen dör eller förändras till sin funktion. Har man otur leder förändringen till att cellen får cancerogena egenskaper, som gör att den börjar dela sig okontrollerat och utvecklas till en tumör.
Cancercellen förändrar även sin metabolism så att dess energiproduktion övergår från cellandning (oxidation) till fermentation. Detta leder till att cancercellen bara kan förbränna druvsocker och fruktsocker, medan friska celler kan hämta näring från såväl druvsocker som ketonkroppar från fett. Detta visade den tyske Nobelpristagaren Otto Warburg redan på 1920-talet. Han visade att cancervävnad förbrukar 5-35 gånger mer socker än en frisk vävnad. Till skillnad från cancerceller förbränner inte friska celler fruktsocker.
Problemet på detta stadium är att skadan på DNA kan ta sig en rad olika skepnader, varför varje cancer i princip är en unik åkomma.
Hej Lars,
Om du inte redan är medlemsprenumerant på 2000-Talets Vetenskap – Tidningen som talar… när andra tiger, rekommenderas denna tidning på det varmaste.
I Nr 1/2013 sid. 8-10 har till exempel läkaren Erik Enby skrivit en artikel om bröstcancer där han vetenskapligt bevisar att ”En bröstcancertumör utgjordes av en sporsäckssvamp”. Här visar han en ny väg i cancerforskningen och avslutar med att det finns all anledning att involvera mykologer i denna forskning.
I senaste numret 1/2015 skriver bl.a. den brittiske läkaren Patrick Kingsley om hur man skyddar sig mot och får cancern att läka. Även om orsaker till varför vi drabbas av cancer helt i linje med dr Enby. Detta nummer slår även hål på Cancerfondens mutationsteori.
Dr Enbys forskning har i motsats till här i Sverige väckt stort intresse utomlands.
Hans arbete har bidragit till förståelse för hur det är möjligt att finna en gemensam nämnare för många medicinska symptombilder eller ”samla dem under en hatt”.
Den gemensamma nämnaren är att kroniska sjukdomsprocesser har samband med eller kanske till och med orsakas av olika typer av infektioner. Hans forskargärning banar helt nya vägar för att hämma kroniska sjukdomar i allmänhet och hänger samman med upptäckter som bekräftar förekomsten av mikroorganismer, som hela tiden lever i våra kroppar och som kan orsaka vävnadsförstörelse och sjukdomstillstånd. Han har en biologisk helhetssyn och hans hypotes är att sjukdomsutveckling orsakas av mikrobiologisk förstörelse och nedbrytning av vävnader.
Efter samtal med dr Enby:
”Det gäller att få tag på mikroberna i tumörerna och försöka få dem att inte växa. Bra uppslag till cancerforskning som ännu ej existerar! Kan man stoppa infektionerna märks bättring ganska snart, annars går det hela mot försämring och eventuell död. Allvarligare än cancer är rosfebern, som innan penicillinet ledde till amputationer snarast. När pc kom ändrade sig allt detta och med sådan behandling blev patienten av med infektionen på några dagar. Detta h-e har man därför glömt. Kanske man kan få glömma cancerinfernot också om den globala läkemedelsindustrin ville bekymra sig om att hitta någon liknande terapi mot den mikrobiologi av olika slag som sölar ner våra kroppsvätskor och klumpar blodet med generellt försämrad cirkulation och tromboser som följd samt irriterar och förstör våra vävnader och som även kan bilda klumpar (tumörer) i dessa.”
Dr Enby kommer att tala om hur man hittar den mikrobiologiska växten i en sjuk vävnad på seminariet den 19 april i Malmö, Kockum Fritid.
Se f.ö. http://www.enby.se
Siv Wernborg (cancerpatient 2001-2004)
Jag rekommenderar starkt att man ser ”The truth about cancer”. 7 Avsnitt att se om inte fler vid det här laget. Mycket uppdaterad information om cancer
http://thetruthaboutcancer.com/
Fel av mig fruktsockret är ännu farligare än druvsockret: … fructose and glucose metabolism are quite different… These findings show that cancer cells can readily metabolize fructose to increase proliferation.
Vad jag skriver är den erkända uppfattningen bland flertalet forskare att cancern börjar som en DNA-skada och jag håller öppet för om det är i cellkärnans DNA eller bara i mitokondiernas DNA som denna skada sker. När väl cellens normala respiration är satt ur funktion så blir den fortsatta tumörutvecklingen en metabol sjukdom, där tillgången till bränsle för cancercellens fermentationsprocess blir avgörande för sjukdomens fortsatta utveckling m.a.o. högt blodsocker i kombination av tillväxtbefrämjande hormoner som insulin och IGF-1.
Det som kan orsaka att en cells normala andning sätts ur funktion är av allt att döma en rad faktorer som t.ex. kemiska ämnen, strålning och inflammationer.
Jag vill även betona att inställningen inom vården att det inte spelar någon roll att gå över till ketogen kost för en cancerpatient därför att kroppen ändå producerar sitt druvsocker inte tar hänsyn till att de sjuka cancercellerna har ett 5-35 ggr större druvsockerbehov än friska celler varför de blir undernärda om de bara är hänvisade till det lilla druvsocker som kroppen producerar. Till det skall läggas att en kolhydratrik kost även tillför fruktsocker vilket cancerceller kan fermentera pss som druvsocker. Så utan att säkert kunna uttala sig om vilken DNA-skada som är avgörande för cancerns uppkomst, så är slutsatsen att man bör ge ketogen kost vid behandlingen tämligen solklar. Det är detta som sjukvården måste lära sig om man skall ha en chans att vinna kampen mot cancern.
Det finns nu en mycket färsk artikel upplagd i utomordentligt fin layout som reder ut begreppen om cancer och svamp. Se http://www.kostdemokrati.se/guests/2015/03/27/den-kansliga-fragan-om-cancer/
Där ges också mängder med berättelser från patienter som egenbehandlat sig mot olika cancerformer.
Apropå cancer och lagstiftningen så verkar en hel del icke-legitimerade terapeuter fortfarande vara rädda att behandla de som fått cancer. Men så länge det inom skolmedicinen inte har slagits fast att cancer och svamp har ett samband: så inriktar sig terapeuten enbart på att behandla svampöverväxten på sin patient. Det får man göra – likadant som man får ge en patient Echinacea mot en förkylning; detta oavsett om patienten har en cancerdiagnos eller inte.
Den dag skolmedicinen erkänner att svamp och cancer hör samman kan ”kvacksalverilagen” ställa till det för terapeuten.
Men fram till dess kan man helt lagligt gå ut och säga till alla , såväl till de som cancerdiagnos som andra: Jag har effektiva terapier att ordentligt hämma den svampöverväxt du bär på: Förutsatt förståss att man kan sin sak.
Om Lars Bern läser detta så gäller det för dig att komma upp till bevis för påståendet att alla celler i tumören är genförändrade cancerceller.
Ingemar Ljungqvist, http://www.2000tv.se
Liksom många andra är jag övertygad om att svampangrepp är orsaken till mycken sjukdom. Har efter behandling med bl a homeopati läkt mitt Leaky Gut Syndrome (läckande tarm – orsakat av candida-överväxt) som jag lidit av under många år.
Jag hoppas att det snart blir möjligt för allt fler att kunna bli behandlade enligt Dr Enbys metoder.
Min övertygelse är, att de som styr vart forskningsanslagen går och vart forskningsresultaten tar vägen, sedan länge vet vad cancer, liksom andra sjukdomar, är och hur de botas, men undanhåller detta från resten av mänskligheten. Nu börjar dock klipska människor utanför den etablerade forskningsvärlden komma ikapp inom dessa områden, något som ovan nämnda, känslomässigt störda minoritet, frenetiskt vill stoppa.
Tur att Erik Enby fanns !
Hej Lars,
Har skummat din artikel om Warburg-effekten. Men det finns både rätt och fel i den. Warburg undersökte tumörvävnad, dvs det den innehöll . Korrekt. Men många drar då slutsatsen att den till 100% består av enbart kroppsegna genförändade celler =cancerceller.
Upp till bevis!
Våra undersökningar (Enby, Simoncini , jag själv m.fl) har istället visat att själva tumören är bemängd men mycket annat: mikrober i olika utvecklingsfaser – inte minst sporsäckssvampar.
Den mest uttömande bästa debatten om detta på svenska finns på följande länk:
http://annikadahlqvist.com/2015/03/15/den-kansliga-fragan-om-cancer/comment-page-2/#comments med nu över 200 kommentarer från patienter, terapeuter och andra verkligt intresserade. De senaste från Anders Sultan visar övertygande hur det godkända mikrobdödande medlet kolloidalt silver också hjälper patienten. Det är lätt att biologiskt förstå om man ser svamp som den avgörande komponenten i tumörens utveckling.
Talar man istället om tumörceller, så ger man Warburg rättvisa. Utesluter man mikroberna ,
som utgör mer än 50% av själva tumören, så når man med de etablerade cancerterapierna precis det resultat som du tar upp. Efter 40 år s slöseri med forskningsmedel så dör fortfarande 50 % av alla cancerpatienter pga av sin cancer och/eller av den råa behandlingen.
På vår hemsida http://www.2000tv.se finns nr 4-12 upplagd för fri läsning. Den har flera optimistiska cancer-svamp-artiklar och ett snyggt omslag för de inom nya media som tillåter debatt om detta.
Ingemar Ljungqvist, chefred 2000-Talets Vetenskap, Dr Sc (OIUCM)