DEBATT. Den förra regeringen skrev högmodigt i sin regeringsdeklaration från år 2013 att landet är en humanitär stormakt. Sverige utgör ungefär en tusendel av världen räknat i antalet människor. Vårt etablissemang inom politik, kultur och media tror att vi moraliskt och etiskt står över de resterande 999 tusendelarna av världen. De tycks även tro att alla dessa andra människor med beundran följer våra exempel, trots att flertalet inte vet ett skvatt om landet.
Text: Lars Bern
Den nuvarande regeringen har rivstartat sin politik med fördömanden riktade mot Israel, Ryssland och Arabvärlden. Med arabvärlden trodde vår naivt oprofessionella regering, att om man erkände en ej existerande Palestinsk stat, så skulle man bli hjälteförklarad i arabvärlden. Och Israel struntade givetvis de notoriskt judefientliga vänsterpartierna i. Ett barn borde kunnat räkna ut, att palestinierna skulle värdesätta relationerna med Saudiarabien högre, än relationerna med det i deras ögon mycket betydelselösa Sverige.
Resultatet har blivit att vi fått hela den muslimska världen emot oss. Margot Wallströms sanslöst ologiska försvar att hennes kritik av Saudiarabiens muslimska sharialagar inte var riktad mot religionen islam, gör hennes och regeringens situation bara värre. Denna katastrofalt misslyckade hantering av utrikespolitiken ger anledning till självrannsakan.
Hade inte sagt ett ord om ”bror duktig”-mentaliteten som vår regeringen har, om de hade sett till att Sveriges medborgare haft det bra i sitt egna land först. Sverige har förfallit de senaste 10-15 åren och nu går det fortare och fortare.
Märks tydligt att Sverige sedan andra världskriget är ett experimentland och denna gång testas det om att ta in så många invandrare och eu immigranter som möjligt för att slå ut Sverige som ett nationellt land.
Dessutom hopar sig problemen ännu mer (medvetet uträknat), då det inte finns några arbeten som är produktiva. Vår export försvinner mer och mer. Alla skall jobba med tjänstesektorn och även den drabbas nu av att den flyttar från Sverige.
Trots stora odlingsarealer så importerar vi istället. Inget satsas på levande landsbygd, istället förpassas och tvingas människor flytta till storstäder, (där de är lättare att kontrollera).
Trots vetskapen om invandringsboomen, så har inte nybyggandet stimulerats. Dock så plöjs det ner miljarder i köpcentrum…
Den enda lösning som regeringen kommer med, är att vi måste utbildas oss. Vem behöver högskoleutbildning för att bli snickare, murare, elektriker, lagerarbetare och etc?
Denna förra regeringen tog det första rejäla klivet in i dystopin och nuvarande fortsätter arbetet samtidigt som vi skall göras ovän med flertal länder och kulturer.
Man behöver inte resa längre än till UK för att upptäcka hur okänt Sverige faktiskt är.
Det händer fortfarande att när jag säger ’Sweden’ får jag svaret ’Aha, Clocks..’
Förr svarade jag då stolt ’No, Volvo!’ men det går ju inte längre ..och pga den skamliga(!) Assange-fadäsen säger jag hellre ’Skandinavia’ nuförtiden! Det enda folk tycks veta om Sverige är att det är ’ett land utan skräp på gatorna’ som vill skicka Julian Assange till USA…
För 25 år sedan trodde jag fortfarande att Sverige stod för kvalitet och att ’vi’ var bäst på ’allt’- att korruption var ett ord i ordboken, att journalister, politiker och forskare var ärliga människor som arbetade för ’det goda i världen’, att man kunde lita på nyheter och intervjuer i tidningar och TV, att den svenska sjuk och social -vården var den bästa i världen, att ’stå upp för mänskliga rättigheter’ var ett typiskt svenskt karaktärsdrag ..att alla hade tak över huvudet och mat på bordet ..att man tog hand om varandra – och brydde sig om ’andra’.
Idag vet jag bättre. 🙁
VAD (och hur) HÄNDE???
Du talar mig ur själen! Har invandrat för över 40 år sedan från ett kommunistland, och hade redan då en del att säga om vänstervridningen. Nu har järnridån fallit, men Sverige verkar sjukare i andan än någonsin. Att kalla det för följder av vänstervridningen är nog att förenkla. Sjukdomen har djupare rötter, men det är inte populärt här att syssla med uppriktig analys av egen själslig/psykisk sjukdom, när man tror sig vara en stormakt, i både humanitär och andra hänseenden. Den uppblåsta självrättfärdigheten, tendens till kollektivism mm är en del i saken, men det är ett ämne för en hel bok.
En sak har för mig blivit påfallande: Det man pratar mycket om är just det område där det finns största brister. Därför har Sverige sina ombudsmän, ord som omvärlden har tagit över. Ombudsman för barnens rättigheter, för diskriminering och jag vet inte vad. Finns det någon som predikar att folk bör uppfostras till sådant leverne och ansvar, att man slipper alla ombudsmän och statens inblandning i det privata livet? Inställning till alkohol är ett sådant exempel. Nykteristmafian talat inte om att varje individ bör uppfostras till en ansvarsfull inställning till alkohol och annat farligt.
Det är intressant att Margot Wallström har kallat Ryssland för aggressiv, medan USA som lämnar land efter land i spillror kallas för världens demokrati som våra politiker tycks se upp till.
Vad beträffar humanitär stormakt så kan man fråga sig varför räcker aldrig pengarna till, varför sparas det på de som är mest utsatta, varför när våra politiker lovar något så blir motsatsen sanning och löftet blir till en lögn.
Vad är det för fel när allt är upp och ner och när man med berått mod manipulerar med människor genom upprepade lögner.
Självklart så skyller jag inte på våra politiker för att den sista frågan som återstår är: Vad det är för fel på oss? Varför låter vi oss dras vid näsan vid val, varför går vi och rösta överhuvudtaget? M.a.o. om vi inte stöttade detta så behövde vi inte se en uppblåst humanitär stormakt. Så mitt recept är att börja från sig själv…