Replik till Mats Reimer: ”Viktigt att all forskning får företräde till riksdagen” – Jan Lindholm, Roland Utbult

Läkaren Mats Reimer skriver på SVT Opinion [”Riksdagsledamöter underblåser elfobi”] kritiskt om att strålskyddsstiftelsen bjudits in till riksdagen för att informera om sin uppfattning om riskerna med icke joniserande strålning, ofta benämnt EMF.

Det är bra att Mats Reimer [VoF-aktivist] oroar sig över det vetenskapliga underlaget för arbetet i riksdagen. Det är däremot inte så trevligt att han vill censurera informationskällorna.

Vår inbjudan syftar till att motverka den ensidiga information som beslut ibland grundas på.

Strålsäkerhetsmyndigheten och dess vetenskapliga råd har informerat riksdagen tidigare i just denna fråga så den etablerade sakkunskap som Reimer efterlyser har vi ingen brist på i riksdagen.

*Däremot är bristen stor vad gäller att redovisa den vetenskapliga osäkerheten i de studier som oftast åberopas.

Enligt EG-rätten så skall den vetenskapliga osäkerheten redovisas för att utgöra underlag för bedömning enligt den så kallade försiktighetsprincipen. Bristen på samverkan mellan forskning och juridik är ett av de problem vi politiker har att brottas med.

Vi försöker därför vara något mer nyanserade än Reimer är i sitt debattinlägg och påstår att det vetenskapliga läget inte är så säkert som Reimer vill göra gällande.

På Strålsäkerhetsmyndighetens egen hemsida kan man exempelvis läsa om hälsorisker vid mobiltelefonanvändning. Myndigheten ger även ett antal råd för att minimera hälsoriskerna.

Ett stort antal experter har vid en genomgång av över 1800 forskningsrapporter om elektromagnetiska fält (EMF) funnit risker som gör att de rekommenderar ett sänkt gränsvärde.

Även världshälsoorganisationen WHO studerar riskerna med EMF. Sammantaget gör detta att man inte kan hävda att det vetenskapliga läget är klarlagt vad gäller eventuell koppling mellan ohälsa och EMF.

Vi ledamöter som har bjudit in Strålskyddsstiftelsen till riksdagen har i vårt arbete som politiker mött ett stort antal medborgare som anser att deras hälsa har förstörts på grund av EMF.

Bland de drabbade finns individer som var de första som introducerade datatekniken i Sverige, entusiaster som efter besök i USA ville modernisera företag och myndigheter.

Bland de drabbade finns även de som arbetat i elektronikindustrin med teknisk utveckling.

Det händer ibland att någon mer känd person kliver fram och berättar om sina svårigheter med EMF.

Gro Harlem Brundtland, före detta statsminister i Norge tillhör de mer kända men även NOKIAS förre tekniske direktör Matti Niemelä är en person som vittnat om de svårigheter han har med EMF.

Reimer driver tesen att de personer som anser sig drabbade av EMF skulle vara simulanter. Som politiker kan vi inte avfärda medborgares oro på det flagranta sätt som uppenbarligen en läkare kan göra.

Vi har ingen anledning att värdera Reimers insatser för att lösa de hälsoproblem som så många som tre procent av befolkningen i Sverige i vissa undersökningar anser sig uppleva och som de kopplar till EMF.

Vi tar inte heller på något sätt ställning till orsakerna bakom att de som anser sin hälsa skadad på grund av EMF uppfattar sin situation så som de gör.

För oss är det viktiga att all forskning får företräde i riksdagen.

Nu råkar det vara så att forskningsläget talar för en möjlig koppling mellan EMF och ohälsa men även om så inte var fallet så anser vi att det vore fel av en folkvald församling att inte våga lyssna på minoritetsuppfattningar i forskarvärlden.

Det är ju enbart genom att utmana etablerad kunskap som ny kunskap kan erövras och vår önskan är att politiska beslut skall grundas på vetenskap där så är möjligt.

Text: Jan Lindholm, Roland Utbult