Kan vi lita på att dessa mediespelare ger en rättvisande bild av verkligheten? Kan vi förvänta oss att vi får en seriös mediabevakning, med två stora aktörer som bestämmer vad som får sägas och vad som ska mörkas? Går du på bio bestämmer Bonnier (SF) och Schibsted (Sandrew Metronome) utbudet.
Foto av Pedro Meyer från Carpenters film ”They Live”, 1988
Det rör sig om tidningar som Dagens Industri, DN, Expressen, Göteborgstidningen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Kvällsposten. Det inkluderar alla TV4:s kanaler och alla CMore kanaler, Filmnet, Fotbollskanalen Sjuan mfl och det rör sig om böcker, tidskrifter, affärs- och fackpress och till och med valet av biofilmer.
I detta kapitel av ”Haveristerna” släpps svenska mordnyheter i London, för att de inte ska bli locket på i svenska medier, en bra lösning eller ”work around” för obekväma nyheter.
Text: Bertil Lindqvist
Boken Haveristerna (ISBN 978-91-637-3717-6) finns att beställa bla på Adlibris som e-bok eller som häftad.
KAPITEL 28
Onsdagen den 2 november 2011
”Välkomna till morgonens första nyhetssändning.”
”Den engelska tidningen World Guardian, uppgav igår att de har kommit över två stycken filmer, som visar de båda offren i Värmlandsmorden, under deras sista timmar i livet. Filmerna lär ska handla om deras yrkesutövning som tjänstemän i samhällelig tjänst. Filmerna sägs vara mycket komprometterande och utelämnar mycket av den svenska tjänstemannakulturen. Enligt talesmän för tidningen kommer materialet att räcka för en lång artikelserie om korruption inom den svenska statsförvaltningen.”
”Välkommen till studion Sture Åkerman, med mångårig erfarenhet från utländska medier. Hur tror du det kan komma sig att engelska medier, i det här fallet World Guardian, dels har kommit över denna information och dels går ut med den på det här sättet?”
”För det första, så finns det intressenter, dvs. de som har utfört dessa brott, som tydligen vill flytta fokus från själva brotten, till att offren skulle ha varit bovarna. Det ger oss genast svaret på vem som har försett World Guardian men dessa filmer. För tidningens del, så är det inget konstigt i att man publicerar detta, då blickarna redan tidigare vänts mot Sverige i och med utlämningsaffären som pågår i Storbritannien och där Sveriges rättssystem redan jämförts med en bananrepubliks.”
”Så du menar att detta kan vara inledningen till en hatkampanj mot Sverige?”
”Nej inte alls. Det är antagligen precis som vanligt, att man vill öka sin lösnummersförsäljning. Jag kan inte se något hatiskt i detta. Normal nyhetsbevakning skulle jag vilja säga.”
”Om det nu är som du säger, hur tror du det kommer sig att förövarna, om vi nu antar att det är de som läckt nyheten, vänt sig till just World Guardian? Det finns ju många tidningar i Storbritannien att välja på.”
”Det får ju bli rena spekulationer till svar, men jag antar att tidningens profil, med tuff, orädd undersökande journalistik kan vara en anledning. En annan kan ju vara rena personliga kontakter. Vi ska dock ha i åtanke att tidningen redan sedan tidigare varit starkt kritisk mot svensk rättsadministration. Man har ju bland annat i samband med utlämningsaffären med Julian Assange, kallat Sverige för en bananrepublik när det gäller rättssäkerhet. Den stora frågan som jag ser det är varför World Guardian kommer före svenska medier med nyheten. Tidigare händelser i denna affär har ju först kommit till svenska tidningar t ex Dalarödemokraten. Jag kan bara se det som om man vill ge dessa brott ett mer internationellt intresse och därigenom sätta press på de svenska medierna.”
”Hur menar du att det skulle sätta press på de svenska medierna?”
”Det blir ju svårt att vinkla nyheterna ur ett svenskt perspektiv. Om ni t ex här på redaktionen skulle vilja filtrera eller vinkla nyheterna i detta drama, så blir det tämligen svårt om utländska medier har samma källa och samma information. Då kommer ni att framstå som partiska och oseriösa nyhetsförmedlare.”
”Tack då Sture Åkerman, specialist på utländska nyhetsmedia”, avslutade nyhetsankaret.
Nyhetssändningen fortsatte med ett reportage om utfiskningen av världshaven.
”Kanonbra”, sa Trond och stängde av tv:n. ”Det här var den bästa reklam vi kunde få. Jag drar nu till Stockholm och postar kopian av dvd-filmen till polisen. Har ni kollat att kopian fungerar?”
Han fick nickar till svar från både Jens och Karin.
”Det verkar ju inte som om nyhetsredaktionen ännu nåtts av våra upptäckter igår”, fortsatte han. Det kanske kommer i nästa nyhetssändning. Jag tänkte att jag skulle hinna med en liten snabbfrukost innan jag åker tillbaka till stan.”
”Frukosten är klar om 10 minuter, men det kan väl vara läge att sitta här framför tv:n. Jag förstår inte att du ska vara så snabb att stänga av den. Det är ju nyheter om en kvart igen.”
”Ja, ibland är jag otroligt snabb. Jag blir förvånad själv”, replikerade Trond och satte på tv:n igen.
Ingen var så värst intresserad av intervjun med en fiskare som naturligtvis tyckte att allt var mycket bättre förr och skyllde frånvaron på fisk på japaner och ryssar. Norrmännen klarade sig från kritik.
”De köper väl all fisk för oljepengar nu för tiden”, tänkte Jens.
”Jag kommer att författa ett brev till nyhetsmedia idag så att vi kan börja distribuera filmerna till pressen i morgon. Jag tycker att vi inte behöver vänta längre”, sa Karin. ”Kan ni förresten gissa hur många tidningar som nappade på de nya bilderna? – 12 stycken, det var inte illa. Det är väl så att de mindre tidningarna kan skriva om detta en dag senare. Med dvd-filmerna kan det bli annorlunda. Det är ju så mycket material att jobba vidare på, att jag tror det blir intressant även för de mindre tidningarna, kanske t.o.m. för radio och tv.”
De tog sin frukost från köksbänken och gick in i vardagsrummet för att invänta nästa nyhetssändning. Det blev bara kaffe och smörgåsar idag, även om det fanns både fil, bacon och ägg i kylen.
Som förmodat hade nyhetsredaktionerna på tv nu läst morgontidningarna.
”Ännu ett mord, som utförts under spektakulära omständigheter har upptäckts i Bergslagen söder om Ludvika. Vi har sökt polisen nu på morgonen, men vi har inte lyckats få någon som vill kommentera uppgifterna. Dalarödemokraten har däremot ett utförligt reportage i morgonens tidning. Det rör sig om en kvinna som har hittats död under liknande och underliga omständigheter, som i de två Värmlandsmorden. Dödsorsaken är i nuläget inte fastställd, men efter vad nyhetsredaktionen erfar, har hon lämnats för att frysa ihjäl. Vi vet i nuläget inte vem kvinnan är, men vi kommer att återvända till detta i senare sändningar.”
Bakom nyhetsankaret växlade man bild, så att en passbild på Mårten Sjöberg och Anton Mastbergh visades.
”Den engelska tidningen World Guardian, uppgav igår att de har kommit över två filmer, som visar de båda offren i Värmlandsmorden under deras sista timmar i livet. Filmerna lär ska handla om deras yrkesutövning som tjänstemän i samhällelig tjänst. Filmerna sägs vara mycket komprometterande och utelämnar mycket av den svenska tjänstemannakulturen. Enligt talesmän för tidningen kommer materialet att räcka för en lång artikelserie om korruption inom den svenska statsförvaltningen.”
”Ja, ja, det där har vi redan hört”, sa Trond och drog ner ljudet, i stället för att stänga av. ”Tack för frukosten min sköna. Jag känner att jag måste ge mig av nu, om jag ska hinna med vad som åligger mig idag.”
Trond gick ut med sin kaffekopp i köket, kramade Karin, tackade för gästfriheten och gav sig av.
Jens och Azlan gjorde Trond sällskap ner till bilen. De hade nog en del att prata om själva, för när Karin tittade ut genom den öppna balkongdörren kunde hon se att de skildes åt, med vad hon uppfattade som glada miner.
Så fort hon plockat undan frukosten och fått på sig kläderna satte hon sig ner vid sin laptop och började arbeta. Mailboxen innehöll inga nya meddelanden, så hon öppnade Word och började skriva.
Hej igen,
Här kommer ett nytt erbjudande från mig.
Idag på morgon nyheterna, fanns ett inslag om att World Guardian, den engelska morgontidningen, hade kommit över två dvd-filmer, som visade de båda offren i Värmlandsmorden, Mårten Sjöbergs och Anton Mastberghs sista timmar i livet. På filmerna berättar de utförligt om hur de deltagit i korruption och andra oegentligheter under sin tid i rikets tjänst. Dessutom namnger de ett antal personer som har varit deras uppdragsgivare. Filmerna är på 22, respektive 37 minuter och är både otäcka och informativa. Filmerna är en källa till många uppföljningar och granskande reportage.
Jag kan härmed erbjuda båda dessa filmer i sin helhet, till ett pris av:
120.000:- för tv-kanal
100.000:- för tidning.
Moms tillkommer.
För beställningar som skickas per mail till mig samt betalas i förskott till mitt konto,
levereras filmerna som dvd-kopia per post.
Med vänlig hälsning
Karin Lindgren
Hon läste igenom manuskriptet en gång till och kände sig ganska nöjd.
Ungefär samtidigt hörde hon Jens i trappen och att han pratade med Azlan. När de klivit innanför dörren torkade han av Azlans tassar på en för ändamålet avsedd handduk. Det var fasligt så mycket smuts som kunde fastna på en hunds tassar den här tiden på året.
Karin hade printat ut en papperskopia av brevet och gav det till Jens för korrekturläsning.
”Några synpunkter?” frågade Karin.
”Eftersom du frågar, så tycker jag för det första, att du ska ta bort det där med förskottsbetalning. Du kommer ju att få en beställning per mail och den som bråkar är ju rökt. Du skickar faktura helt enkelt. För det andra bör du skriva att du skickar en dvd. Bara dvd. Att det är en kopia kan de säkert fatta själva. Gör som du vill, men det är min synpunkt. Annars var det bra, tycker jag. Förresten, skriv också att de ska välja vilket sätt du postar dem på. Jag menar närmast om det ska vara rekommenderade försändelser. Då slipper du ansvaret om det blir förseningar i postverkets hantering.”
Karin köpte Jens synpunkter rakt av och väntade till eftermiddagen innan hon mailade ut sitt erbjudande.
”Det här med distribution av filmer är lite trixigt”, tänkte hon. ”Det hade ju varit bättre om de bara kunde ladda ner filmerna från nätet, men det är ju inte så lätt för oss att fixa så snabbt när vi inte har rutin på hur det lämpligast ska göras. De som gjort filmerna verkar ligga minst ett steg före oss, – verkar det som.”