Jens Jerndal (1934-2024), nationalekonom och statsvetare, tidigare förste kanslisekreterare i UD, förste ambassadsekreterare och chargé d´affaires a.i. i Pakistan, professor i holistisk medicin vid Open International University of Complementary Medicines i Sri Lanka. Egen företagare i Spanien och Argentina. Författare och föredragshållare. Styrelseordförande i partiet Enhet.
Sverige har en av världens högsta levnadsstandarder. Vi är ett rikt land. Är det allt vi skall bekymra oss om? – Eller skall vi bli medvetna om att rikedom varken garanterar hälsa eller lycka? – Ett samhälle kan vara hur rikt som helst, mätt i pengar eller andra materiella mått, och ändå vara både sjukt och olyckligt.
Text: Jens Jerndal (Facebook), språkrör partiet ENHET
Hur står det egentligen till med Sverige och andra rika länder, när det kommer till välmående, lycka och sann hälsa? Schweiz är ännu rikare än Sverige mätt i pengar och materiell levnadsstandard. Och ändå – eller just därför? Ligger båda länderna högt i världsstatistiken i fråga om både självmord och dödsfall genom överdosering.
Vad beträffar självmordsfrekvens ligger Sverige på 15:e plats bland 34 europeiska länder. Danmark, som nyligen av någon utnämnts till ”världens lyckligaste land”, ligger trea efter Ungern och Finland i självmordsstatistiken.
I Sverige är det idag allt vanligare att folk mår psykiskt dåligt, inte minst barn och ungdom. Var har det gått snett? Mera pengar i budgeten hjälper inte. Det är tydligt att vi behöver reformera hela systemet, från värdegrunden upp. För närvarande tycks våra enda kriterier på framgång och välstånd vara ekonomisk tillväxt och produktionsökning, dvs vi sätter den objektiva, materiella sidan av tillvaron i centrum.
Den subjektiva, emotionella, andliga aspekten av tillvaron blir därmed satt på undantag och det leder till otrivsel, rädsla, stress och psykologiska problem för väldigt många människor. Av någon anledning tycks Sverige vara ett av de länder där flest människor blir ”utbrända” och ”går i väggen”.
Vad vi behöver göra är att ändra våra prioriteringar till att inrikta sig på människornas emotionella och psykologiska behov, inte på mer pengar och prylar. Och framförallt gäller det att reformera skolan, och ge familjerna större möjligheter och tid att umgås och sköta om varandra än som är möjligt när alla vuxna i en familj är heltidsanställda och saknar hjälp med hus och hem och barnavård.
Vi har dessutom en extremt hög ambitionsnivå när det gäller aktiviteter av olika slag. Varje barn skall ju köras till fotboll, till musikträning, till simning, till dans osv. Förutom hobbyverksamhet och sociala kontakter, skall man städa, handla, laga mat och diska på fritiden. Förutom att göra karriär i sitt yrke och konkurrera om poster och lönehöjningar. Det nuvarande systemet är konstruerat för att hålla folk så hårt sysselsatta att de varken får tid att tänka över sin situation eller ork att göra något åt den. Så blir de lättare att styra och kontrollera.
I ett tidigare skede av vår samhällsutveckling brukade de flesta familjer ha tillgång till far- och morföräldrar, och kanske till andra ogifta släktingar, som kunde ställa upp och bidra med sådant som gör livet lättare och tryggare för alla, i synnerhet för barnen. Så är det sällan idag. Idag är det datorspel och TV, alltför ofta fixerade vid grovt våld, som utgör barnens sällskap och referensramar.
Jämlikhet och feminism i all ära, men i kombination med våra höga krav på prestation och materiell standard har det lett till att framförallt barnen, men även de äldsta och familjemedlemmar med särskilda behov, får sitta emellan. Dygnet har bara 24 timmar, och människan har begränsad energi och begränsade psyko-emotionella resurser.
Nu när maskiner, datorer och robotar hela tiden producerar allt mer utan mänsklig medverkan, är det dags att låta alla människor få större frihet och makt över sina egna liv genom mer egentid utan att de för den skull behöver få lägre inkomst.
Hur det skall gå till? Genom en basinkomst som tillfaller alla utan krav på motprestation av något slag.
Låter det naivt? Utopiskt? Flummigt? Ja, vi har sedan sekler hjärntvättats av makteliten att tro på knapphetens Gud, att vi måste slita dygnet runt i vårt anletes svett för att få ihop till brödfödan, att vi måste konkurrera om Jordens alltför knappa tillgångar för att överhuvudtaget överleva.
Så är det inte. Den s.k. Arbetslinjen är förlegad och ohållbar i vår nuvarande utvecklingsfas och behöver omgående ersättas med en Existenslinje. De ekonomiska förutsättningarna finns.
Sanningen är att Jorden i sitt överflöd kan försörja många gånger de människor som nu bor på den, om vi bara samarbetar med den, behandlar den väl, och fördelar dess håvor på ett mer effektivt och jämlikt sätt. Och framför allt samarbetar fredligt och konstruktivt med varandra i stället för att konkurrera och slåss om existerande resurser.
Vi människor har andra behov än pengar och materiellt välstånd. Vi måste därför ändra vårt fokus och koncentrera oss på hur medborgarna mår och hur lyckliga de är, i stället för hur mycket pengar de har möjlighet att göra av med.
För den skull behöver vi inte glömma vår förmåga att med innovation och verklig förståelse för Naturens och Mänsklighetens villkor ytterligare förbättra levnadsvillkoren för alla Jordens invånare, utan att skada vare sig liv eller miljö.
Text: Jens Jerndal (Facebook), språkrör partiet ENHET
