DEBATT. Forskning kring cancer är ofta understödd av Läkemedelsindustrin. Av den anledningen är forskningen i huvudsak inriktad på att undersöka cancer när människor redan drabbats, vilka medicinska droger som bör användas och hur patienten kommer att reagera på dem. Få utredningar ägnar sig däremot åt att ta reda på vad man kan göra i förebyggande syfte för att minska antalet cancerfall. Det skriver Kerstin Unger-Salén, sakkunnig inom egenvård av cancer med ett eget friskvårdscenter på Mallorca.

Text: Kerstin Unger-Salén, Alltomcancer.com, Cas Bernats, Sóller, Mallorca | Foto: Torbjörn Sassersson, 7 okt 2015

Det är ytterst beklagligt eftersom cancer numera har blivit den största dödsorsaken efter hjärtsjukdomar. Nu mer än någonsin borde man fokusera på att hjälpa människor minska risken för cancer.

Martin Bergö, professor på Sahlgrenska har i en forskningsstudie om NAC (syntetisk antioxidant) samt E vitamin undersökt hur dessa antioxidanter inverkar på cancerväxt (på möss). Frågan är om möss och människor har samma behov av antioxidanter?

• I en drömvärld hade Bergö och hans team velat ta reda på vilken roll antioxidanter i mat eller kosttillägg har för att förebygga cancer eller överhuvudtaget ett antal degenerativa sjukdomar som hör ihop med kroniska inflammationer.
• I samma drömvärld skulle läkare som jobbar med integrativ medicin och näringsexperter kunna sitta ner med läkare inom skolmedicinen och ha en förutsättningslös dialog om olika synsätt och perspektiv inom cancervården.

Martin Bergö har uttryckt ett liknande önskemål, men tyvärr existerar knappast en sådan dialog idag. Läkare verkar helst vilja lyssna på likatänkande och läkemedelsindustrins experter.

För de cancerberörda skulle det vara positivt att sådana samtal kom igång för cancerforskningen har faktiskt kört fast.

Integrativ medicin i Tyskland och Schweiz leder utvecklingen

Antalet cancerfall ökar kraftigt även när man tagit hänsyn till ökad ålder och andra omständigheter. Rent utsagt är cancerutvecklingen ur kontroll, fast ingen vill erkänna det i Sverige. Antalet som dör av cancer bortsett från leukemi och några ovanliga cancerformer har dessutom inte ändrat sig nämnvärt.

Tänk om forskarexperter ville intressera sig för vad man faktiskt gör i Tyskland och Schweiz och prata med onkologer och andra experter som arbetar på komplementär medicinska cancerkliniker och ta reda på vilka forskningsunderstödda behandlingar som är framgångsrika där.

I Sverige får de som vill arbeta på ett mera integrativt sätt ständigt utstå misstänkliggöranden och hot om att deras mottagningar stängs ner. Vad som hände dr Erik Enby är ett bra exempel, men till sist fick han upprättelse.

Jag är övertygad om att många inom hälsovården och som arbetar inom i biologisk/funktionell medicin skulle vilja ställa upp på dialog och förutsättningslöst lyssna på läkarkårens och professorernas bevekelsegrunder, förutsatt att de också behandlas utan fördomar och med respekt.

Det är nämligen inte bara skolmedicinen som kan stödja sig på forskning utan det finns otaliga forskningsstudier som bekräftar hur viktigt det är att exempelvis äta en anticancer diet och antioxidanter för att skydda sig mot cancer och annat.

Andra forskningsstudier bekräftar att rätt kosttillägg kan vara nog så viktigt för att hjälpa till att hålla oss friska. Vill bara nämna gurkmeja, resveratrol, D3 och K2 vitamin, magnesium, probiotika och digestiva enzymer, ubikinol, samt krillolja (Omega3) för att ta några exempel som kan var svåra att få i sig nog av via maten.

Självklart finns vissa märken av kosttillägg som inte är bra men det finns också högst pålitliga varumärken för kosttillägg som har mycket seriös forskning bakom sig och som endast använder rena naturprodukter.

Många liksom jag själv har blivit friska från cancer genom att göra en ogiftig behandling som bl.a. baserade på en strikt anticancer diet och ett antal livsviktiga kosttillägg.

Behandlingen var framgångsrik men patienten avled

Med tanke på att läkemedel är klassad som den tredje anledningen varför vi dör, är jag ytterst kritisk om vad vacciner och mediciner innehåller. Det är ett långt större problem än kosttillskott.

Skolmedicinen har tyvärr blivit allt mer upptagna och beroende av läkemedel och symtomeliminering, men var och en som har sunt förnuft förstår att vi måste göra mer än så för att verkligen bli friska. Speciellt vad gäller cancer.

Sjukvårdens behandlingar av cancer är inriktad på att reducera eller eliminera tumören (symtomen). Vi ska komma ihåg att det är en stor skillnad mellan att få bort tumören och att bli frisk från cancer, vilket de som fått tillbaka sin cancer efter avslutade behandlingar, sorgligt nog fått uppleva.

De behandlingar som erbjuds i form av cellgifter och strålning är en gång för alla oerhört giftiga.

Alla gifter skapar fria radikaler och inflammation vilket gör oss sjuka och får oss att åldras i förtid.
Cellgifter ökar också vårt åldrande och kan ge allvarliga bieffekter. Vad många kanske inte vet är att de kan vara cancerframkallande i sig. Det bekräftas av forskning och är väl känt inom skolmedicinen. Problemet är att man vanligtvis inte har annat att erbjuda förutom de stora tre: operation, cellgifter [cytostatika] och strålning.

Enligt professor Fran Balkwill, Cancer Research UK, kan cellgiftsbehandlingar medverka till att vissa cancertumörer växer mer. I de fallen gör behandlingarna mer skada en nytta.

Ofta bildas ett protein som hjälper cancercellerna att bli motståndskraftiga mot cellgiftsbehandlingen. Kommer cancern tillbaka blir det mycket svårare att bli fri från den och många hamnar i långa giftiga behandlingsomgångar som endast ges i palliativt syfte, för att förlänga livet för patienten, men som inte kan göra henne frisk.

Häri ligger det allvarliga problemet med cellgiftsbehandlingar. Om patienten får tillbaka sin cancer eller det formas metastaser är resistensen högre mot cellgifterna. I det läget måste man öka doserna. Patientens immunförsvar slås ut och förgiftningen ökar. Till slut dör patienten. I en del fall av själva behandlingen, inte av tumören.

Jag tror vi måste sluta kriga mot kroppen och snarare samarbeta med den. Att ensidigt ge cellgifter och strålning för att döda cancertumören innebär en klar risk att immunförsvaret förstörs, att människor tappar aptiten och lider av akut näringsbrist och att friska celler skadas och blir odugliga.

Cellgifter dödar de celler som delar sig oavsett om de är cancerceller eller inte, vilket förklarar varför de åstadkommer sidoeffekter. De inverkar på hälsosamma kroppsvävnader där cellerna hela tiden växer och delar sig. Hud, benmärg, hårsäckar och tarmarnas innerväggar är exempel på ställen där celler ofta divideras.

Levern blir överbelastad med gifter

Cellgifter jobbar ju inte lokalt, annars skulle cancerpatienter inte lida av håravfall och illamående, ha problem med tarmar och matsmältning eller en nedsatt leverfunktion p.g.a. alla de gifter den måste ta hand om. Levern är nämligen vårt största avgiftningsorgan och under cellgiftsbehandling har den extra mycket gifter att bryta ner.

Vissa cytostatika har större benägenhet att förstöra celler i levern (kallas för hepatotoxicity) än andra. Cancer i levern är ett svårt kapitel.

Det är också väl etablerat att efter cellgifter och strålning kan en liten subpopulation av överlevande primära cancerceller eller s.k. cancer stamceller, sätta igång ett återfall av cancern. Dessa stamceller är oerhört resistenta till cellgifter.

Man skulle önska att skolmedicinen skulle vilja ägna forskning på mindre giftiga behandlingsformer som definitivt inte ökar risken för sekundär eller återkommande cancer.

Att läkemedelsindustrin skulle ha något intresse att hitta alternativ till de cancerbehandlingar som erbjuds idag känns inte aktuellt. Efter att ha läst ”Dödlig medicin och organiserad kriminalitet” av den danske professorn Peter Gøtzsche på Nordic Cochrane Centre har jag absolut inga illusioner kvar om läkemedelsindustrins goda vilja.

Så till frågan: Medverkar antioxidanter till cancerväxt?

Innan jag går in på svaret vill jag bara säga att de flesta onkologer och läkare, i allmänhet, har inte utbildats i näringslära. Det har sina konsekvenser speciellt när det gäller deras rådgivning om kost och cancer.

I Martin Bergös replik på Newsvoice.se (”Vårt resonemang är vare sig kontroversiellt eller svårt att förstå”) avråder han människor från att äta antioxidanter, speciellt om man tror det kan finnas en begynnande cancertumör eller under pågående cellgiftbehandling.

Frågor jag ställer mig i det sammanhanget:

• Är det inte minst lika viktigt att ta reda på vad som händer med friska celler under en behandling av cellgifter eller strålning?
• Om de friska cellerna inte skyddas av antioxidanter, ökar inte detta risken av cancer hos de friska cellerna?
• Hur ska de skyddas av fria radikaler under pågående behandling som dessutom kan ta upp till månader eller år?

I sin replik inleder Bergö med att säga att: ”fria radikaler endast bildas när celler och mitokondria använder sig av syre för att skapa energi”. Det är ju intressant påstående. Är det något som kännetecknar cancerceller är det att de lärt sig leva i en syrefattig miljö och att de ofta inte använder syre utan fermentering för att få energi.

Detta framfördes redan av nobelpristagaren Otto Warburg och har sedan bekräftats gång på gång i olika forskningsstudier. Det är just celler med en annorlunda metabolism som inte dör (apoptosis) såsom de borde göra och detta är vad som gör dem till cancerceller. De växer ohämmat och dör inte.

Cancerceller producerar fria radikaler

Det är en viktig punkt som ligger till grund för hans fortsatta resonemang. Enligt de forskningsstudier jag känner till och som tycks allmänt accepterade av den allra färskaste cancerforskningen, stämmer inte hans antaganden.

Cancerceller producerar nämligen fler fria radikaler och i ett högre tempo. En tumör och dess celler skiftar på ett kaotiskt sätt mellan perioder av låg syretillgång och försök att återställa syretillförsel. Denna process producerar mer fria radikaler och de sätter i sin tur igång mer tumörväxt. Fria radikaler gör cancerceller mer resistenta mot cellgifter och strålning och de blir mer aggressiva i sin växt.

Professor Bergö skriver:

”Det är mycket väl etablerat att fria radikaler kan orsaka skador på vår arvsmassa som kan leda till cancer.”

Därför finns det anledning att anta att antioxidanter är viktig för kroppens hälsa. Kroppen kan producera egna antioxidanter och man kan även öka på antalet antioxidanter genom att äta en kost rik på antioxidanter.

Vad som förvirrar är att han i nästa mening skriver att ett antal studier bekräftar att i de flesta fallen skulle antioxidanter inte ha en skyddande effekt. Han skriver att man gjort ett stort antal randomiserade placebo-kontrollerade kliniska studier vad gäller flera olika typer av naturliga och syntetiska antioxidanter.

När man går igenom dessa ser man att det finns inget tydligt budskap. ”I enstaka fall har de skyddande effekt: I de flesta fall ingen effekt, och i flera fall en ökad risk för cancer.”

Med andra ord vill professor Bergö ha sagt om jag förstår det rätt, att antioxidanter knappt kan skydda oss från fria radikalers framfart.

Tveksamt med andra ord att de gör någon nytta och de kan dessutom öka risken för cancer.
Jag undrar: Ska vi eller ska vi inte äta antioxidanter eller är det bara antioxidanter i form av kosttillägg han anser farliga? Varför i sådant fall?

Det finns rikligt material som talar om hur oumbärliga antioxidanter är för att förebygga cancer. Fria radikaler kan nämligen ska DNA vilket kan resultera i mutationer som är början till en cancer. Det vet han också.
En stor anledning varför vi får cancer är gifter från miljön, av pesticider, tungmetaller och kemikalier i maten, i luften, i läkemedel och för dem som behandlas för cancer, i cellgifter.

Det finns minst 70,000 kemikalier, varav 20 000 är kända cancerframkallande ämnen som vi är utsatta för. Alla de här gifterna skadar oss med sina fria radikaler. Det kan inte nog poängteras hur beroende vi är av antioxidanter för att hålla oss friska. Det här är inget att leka med. Människor behöver vara klara över antioxidanternas betydelse för vår hälsa. Det är lätt att avråda från antioxidanter men det är inte ansvarigt .

Det finns överväldigande forskningsbevis för att antioxidanter skyddar cellerna mot fria radikaler och mot cancer. En utmärkt bok i ämnet är ”Life over cancer”, av Keith Block M.D.

Lite längre fram skriver professor Bergö följande:

”Slutsatsen från alla kliniska, genomiska, och experimentella musstudier är att fria radikaler är skadliga för både friska celler och för cancerceller. Antioxidanter kan därmed skydda en frisk cell från att bli en cancercell – och förmodligen också en frisk person från framtida cancer. Forskning på möss från vår och andra forskargrupper har visat att om man ger antiodixanter till en ung frisk mus som är benägen att utveckla cancer senare i livet, så minskar tumörutvecklingen. Men den sammantagna forskningen visar också att så fort en tumör bildats så hjälper antioxidanterna även tumörcellerna att antingen växa snabbare (lungcancer) eller att sprida sig fortare (melanom).”

Detta stämmer inte, åtminstone inte på människor.

Sen undrar jag: Hur ska vi veta om vi har början till en cancer och ska vi alltså avstå från antioxidanter, ut i fall att? Jag tycker resonemanget haltar. En liten begynnande tumör kan ju ha funnits länge innan den slutligen upptäcks.

Professor Bergö resonerar vidare:

”En sund balanserad kost, där givetvis antioxidanter är inräknade är det enda jag personligen kan förespråka därför att bevisen för att antioxidanter i kosttillskott skulle kunna hjälpa en cancerpatient är inte övertygande.”

Jag börjar undra: Är det kosttillägg han inte gillar och är det därför han använt sig av dem i sin studie istället för naturliga antioxidanter? Forskning letar efter det man vill hitta.

Mitokondria (cellernas kraftverk) har sin egen antioxidant produktion av enzymer eftersom de vill minska effekten av de fria radikalerna. Det gäller normala celler och cancerceller. Det syre som används i friska celler för att skapa energi producerar också fria radikaler.

Här finns tydligen en fin balans som hjälper cancercellernas överlevnad, vilket jag ska återkomma till. I det avseendet stämmer professor Bergö´s resonemang men jag ska återkomma till hur resonemanget är mer komplicerat än vad han vill göra gällande.

Jag kan tillägga att han inte är ensam om att ha forskat om fria radikaler och antioxidanters roll för utveckling av en cancer och även vilken roll antioxidanter har under pågående cellgiftsbehandling. Det finns rikligt material att tillgå och jag vill bara nämna några få.

En mycket klargörande bok i ämnet är Ralph Moss bok ”Cancer Therapy, The Independent Consumer´s Guide to Non-Toxic Treatment and Prevention”.

Han går igenom vilka vitaminer, mineraler och spårämnen samt medicinska örter som kan användas som en cancerterapi och vilka som kan reducera bieffekter och öka effekten av cellgifter och strålning. Hans påståenden är uppbackade av vetenskaplig forskning som han refererar till i en bilaga längst bak i boken. Den är väldigt lång.
Det finns också något som heter ”Nutritional oncology”. Det är en specialitet som endast intresserar sig för kost som berör onkologi.

Nutrigenomics är ett relativt nytt och synnerligen intressant forskningsområde som visar har man kan påverka genernas uttryck (även ärftliga sådana i cancer) genom specifik mat och kosttillägg.

En forskningsstudie som enligt mitt förmenande är synnerligen komplett heter ”Reactive oxygen species in cancer av Geou-Yarh Liou and Peter Storz, publicerat i HHS Author Manuscript och.ncbi.nlm.nih.gov Forskarna går igenom hela processen i detalj av hur en cancer växer och utvecklas. De hävdar att cancerceller har höga nivåer av reaktiva syreradikaler (oxidanter) ROS och att det är dessa fria radikaler som underlättar tumörväxt och utveckling. Det bekräftas även av andra forskningsrapporter.

Det går stick i stäv med Bergös konklusioner nämligen att fria radikaler är skadliga för friska celler men också för cancerceller. Enligt samma forskningsstudie hävdar man också att ROS kan skapa metastaser, d.v.s. att fria radikaler kan påskynda metastasbildning.

Vad betyder det? I det ena fallet anser man att fria radikaler bidrar till cancertumörens snabba växt och då skulle antioxidanter också kunna hindra cancerväxt genom att avlägsna dessa reaktiva syreradikaler.
I det andra fallet, såsom professor Bergö hävdar, kan fria radikaler minska cancerväxt och därför ska vi avstå från antioxidanter vid minsta misstanke att vi bär på en tumör.

Forskarlaget från ”Reactive Oxygen Species in Cancer” säger att antioxidanter förhindrar tumörens spridning. Detta är en mycket viktig punkt som inte heller överensstämmer med Bergös konklusioner.

Ett exempel är pankreascancer där högst aktiva antioxidant enzymer, MnSOD, reducerar cellväxt av pankreas (bukspottskörtel) tumörceller. Sen säger man: ”Vill man försöka eliminera dessa cancerceller kan en osedvanlig ökning av intracellulär ROS kan uppnås med cellgifter.” Det betyder att med cellgifterna tillför man en extra hög dos av fria radikaler vilket skulle framkalla cancercellernas död (apoptosis), utarmning av cellerna från antioxidant proteiner eller genom att skapa ROS från immunceller.

Det kan förklara varför man just vid cellgiftbehandling bör begränsa antioxidanter, men forskarna gör förbehåll.
Sedan fortsätter de: Normala celler övergår till anaerobisk glykolys (fermentering som endast använder glukos och inget syre för att framställa energi) när det inte finns tillräckligt med syre att tillgå och mitokondrias funktioner blivit nedsatta.

Med andra ord: Det är brist på syre som avgör om celler blir anaerobiska, vilket är det som kännetecknar cancerceller. Anpassning av tumörceller till hypoxia (syrebrist) medverkar till tumörens aggressiva utveckling. Det vill säga: De flesta tumörcellerna skapar energi utan syre (genom fermentering) vilket därmed gynnar tumörens snabba växt. Man anser att det just är syrebristen hos cancercellerna som påskyndar en aggressiv tumörväxt. Enligt professor Bergö bildas fria radikaler endast när celler och deras mitokondria använder sig av syre för att skapa energi, vilket inte överensstämmer med det här eller andra forskningsresultat.

Just detta resonemang bekräftas gång på gång av olika vetenskapliga studier.

Bra syretillgång är avgörande för att hålla celler och deras mitokondrier friska. Det är ett effektivt sätt att förebygga cancer.

Nobelpristagaren Warburg och många efter honom har visat att när syretillgången reduceras börjar vanliga celler att producera energi anaerobiskt. Under en viss syrenivå blir normala celler anearobiska cancerceller.

J. B. Kizer är biokemist och läkare vid Gungnir Research in Portsmith, Ohio. Han förklarar skillnaden mellan hur normala och cancerceller uppför sig i cellkulturer när syretillgången i deras miljö förändrades. Skillnaderna var avsevärda. Höjde man syrehalten i cancercellernas omgivning till en viss nivå gav det en dödlig utgång för dem. Cancertumörer som växte mest aggressivt visade också högre grad av fermentering. Ju långsammare en cancer utvecklades ju lägre fermenteringsgrad hade den.

Det betyder att cancerceller som fortfarande använder syre är mindre aggressiva och de som lider av syrebrist är mest aggressiva. Cancerceller är anpassade till att överleva i en låg syrehaltig miljö (min kommentar) och har blivit cancer p.g.a. syrebristen.

Anticancerdiet och syrebehandling

En förebyggande och läkande anticancerdiet bör just därför bestå av föda som gynnar riklig syretillgång i kroppen. Det är exempelvis rå föda, basbildande mat, mindre köttintag, hempressade råa grönsaks och fruktjuicer fyllda av antioxidanter och som är näringstäta och medverkar till att avgifta kropp och lever. Vatten ger också bra syretillförsel. 

Samtidigt kan man ta vissa kosttillägg som exempelvis Omega 3, matsmältningsenzymer och en del andra tillägg som är direkt riktade till att gynna syretillförsel. Andra sätt är att öka blodcirkulationen, göra djupandning (som man kan lära sig i yoga) samt ta promenader i friska luften.

Det finns också något som kallas för oxygenbehandlingar. De går ut på att man vill öka syret i kroppens celler. Den ena kallas för hyperbar oxygenbehandling (HBO) och definieras som ”oxygenandning vid vistelse i en tryckkammare vid högre tryck än normalt atmosfärstryck”.

Tydligen finns en sådan på Karolinska och det står i deras beskrivning att den skall användas vid hypoxia (akut syrebrist). Cancerceller lider oftast av hypoxia. Som vi kommer ihåg enligt J.B. Kizer, dog cancercellerna om man höjde syrehalten över en viss nivå.

En självklar fråga infinner sig genast: Får man, eller använder man HBO för att behandla cancer i Sverige?

Nej, det får man inte.

Den andra syrebehandlingen är s.k. ozonterapi. Bägge dessa är väl kända behandlingsformer som ges av läkare på komplementärmedicinska cancerkliniker utomlands.

Ozonterapi – Foto: Ozon.com.tr

I Sverige får man inte ens nämna att syresättning skulle kunna verka positivt för att förebygga eller läka cancer trots att det finns vetenskapliga bevis för att cancertumör växer snabbare vid hypoxia. Ändrade man på den syrefattiga miljön och väsentligen ökade tillgången av syre får cancerceller som sagt svårt att överleva. Och inte bara cancerceller utan jästsvamp, virus och andra infektionsdrivande patogener.

I den tidigare nämnda forskningsstudien har man funnit åtskilliga bevis som föreslår att ROS (fria syreradikaler) ökar angiogenesis (bildande av nya blodkärl). Det driver tumörväxt och metastasbildning eftersom de är beroende att nya blodkärl bildas runt tumören. Hypoxia eller syrebrist stimulerar utveckling av nya blodkärl vilket får tumören att växa ännu mer. Ytterligare anledning att tillsätta syre vid cancerbehandlingar menar jag.

De säger vidare: Eftersom det finns bevis som föreslår att högre nivåer av fria radikaler medverkar till att sätta igång och utveckla en cancertumör kan man använda antioxidanter för att utarma tumörcellerna från ROS.

Efter en malign transformering genererar cancerceller ständigt mer reaktivt syre (fria radikaler). Det underhåller och driver tumörens utveckling. Men tumör och stamcellerna är också beroende av att kunna skapa egna antioxidanter så att de fria radikalerna till sist inte dödar cancercellerna (de är ju överlevare). De är således känsliga för det som kan dämpa tillgången på antioxidanter.

Det är alltså i ett senare skede av tumörens utveckling när den redan växer snabbt som cellerna är extra avhängiga av antioxidanter. I ett sådant läge föreslår forskarna att man skulle använda droger för att minska tillgången av antioxidanter samtidigt som man skulle kunna öka intracellulär ROS för att döda cancercellerna. Just på den punkten överensstämmer deras antaganden med Bergös påståenden. Men det är i ett långt mera framskridet skede och under pågående cellgiftsbehandling.

Forskningsstudien gör emellertid flera förbehåll om vilket är den riktiga vägen att gå under ett sådant skede. Tillåter man ROS (fria radikaler) att öka för mycket kan det skapa mer mutationer och metastaser. För mycket cellgifter och fria radikaler utan antioxidanter som dämpar deras framfart, kan skapa mer cancer och dessutom metastaser.

Min kommentar: Onkologerna vet att de som fått tillbaka cancer efter att ha gått igenom cellgift eller/och strålningsbehandling är i större riskzon för metastasbildning. Det är svårare att minska antalet cancerceller i tumören eftersom de blivit mer resistenta.

Forskarna säger till slut att det behövs mer förståelse av hur exakt de olika funktionerna används hos cancerceller.
Vilket är den riktiga balansen mellan fria radikaler och antioxidanter i ett eller annat skede, innan man kan utveckla nya strategier om hur man selektivt kan döda cancerceller och att samtidigt minska cancercellernas motståndskraft till cellgifter?

Uppenbarligen är hela ämnet komplext och ännu inte helt förstått. Bergö däremot har andra konklusioner i sin utredning: “Bevisen för att antioxidanter, så länge de kan neutralisera fria radikaler, påskyndar cancerutveckling är nu ännu starkare. Och eftersom det inte finns motsvarande studier som visar att antioxidanter, naturliga eller syntetiska, kan skydda cancerpatienter från sin sjukdom är det mycket oansvarigt att uppmuntra till antioxidant-intag för denna grupp människor: de skall avrådas”.

Uppenbarligen finns det åtskilliga studier som visar att antioxidanter kan förebygga och avvärja en begynnande cancer.

Jag upprepar vad man konstaterar i den andra forskningsstudien:

”För mycket cellgifter och fria radikaler utan antioxidanter som dämpar deras framfart, kan skapa mer cancer och dessutom metastaser.”

Avslutningsvis: Jag menar att professor Bergö har gjort förhastade slutsatser. Han har dessutom uttalat sig på ett förvirrande sätt om antioxidanternas roll för att förhindra och reducera en cancerutveckling, vilket är ytterst beklagligt.

Text: Kerstin Unger-Salén, Alltomcancer.com, Cas Bernats, Sóller, Mallorca | Läs fler artiklar av Kerstin Unger-Salén

Referenser

Yang, J. et al. (2012). Human CHCHD4 mitochondrial proteins regulate cellular oxygen consumption rate and metabolism and provide a critical role in hypoxia signaling and tumor progression Journal of Clinical Investigation, 122 (2), 600-611 DOI: 10.1172/JCI58780 “Cancer prevention by antioxidants.”

I den här studien av Nishino H1, Tokuda H, Satomi Y, Masuda M, Osaka Y, Yogosawa S, Wada S, Mou XY, Takayasu J, Murakoshi M, Jinnno K, Yano M. har man bevisat att naturliga antioxidanter såsom gurkmeja och nobiletin (citrusflavanoider) visade sig ha effekter mot en begynnande tumörväxt. Konklusion: en kombination av olika antioxidanter som finns i mat är effektiva metoder för att förebygga cancer.
PMID: 15630252 [PubMed – indexed for MEDLINE]