.jpg)
En flod är död. Rio Doce är inget vackert sötvatten längre utan en giftig brun sörja full med tungmetaller. Över 3 miljoner människor har förlorat sin dricksvattentäkt. En månad efter katastrofen med de två gruvdammarna som brast den 5 november i Mariana, Minas Gerais, har utsläppet dödat allt liv i sin väg och hotar nu det marina naturreservatet Abrolhos i havet utanför Espírito Santo.
Text: Hans Berggren, Lagoa da Conceição, Florianópolis, Brasilien |Foto: Rogerio Alves, Wikimedia Commons | Läs mer av Hans Berggren
Eftersom det händer så mycket otäckt och skrämmande i och nära vårt kära f d folkhem just nu, har det inte sagts många ord i svensk press om den värsta miljökatastrofen i Brasiliens historia. Konsekvensernas långvarighet jämförs med Fukushimakatastrofens och det kommer att ta århundraden innan floden, våtmarkerna och åkrarna som översvämmades av slammet repar sig.
Ansvaret faller på gruvbolaget Samarco. När president Fernando Henrique Cardoso 1997 gjorde som nyliberala sossar vid makten blir tillsagda och sålde halva Vale do Rio Doce, flaggskeppet bland statliga företag, till utländska intressenter för en spottstyver, då blev det fritt fram för rovdrift och australiska Samarco var en av de nya delägarna.
Vale do Rio Doce är än idag ett av världens största gruv- och metallbolag och var värt minst 80 miljarder dollar när halva företaget såldes för futtiga 3,3 miljarder och FHC efter avslutat presidentvärv kunde köpa sin paradvåning vid Avenue Foch i Paris och få gott om pengar över till ett ståndsmässigt leverne.
Under den första presskonferensen efter katastrofen hade gruvbolagets PR-chef mage att påstå att utsläppet inte var giftigt, fast det menade han förstås inte två dagar senare, för det hade han egentligen aldrig sagt, sa han då.
Under en annan presskonferens beslöt Samarco plötsligt att portförbjuda en journalist från BAND TV som man redan bjudit in. Någon måste ha upptäckt att reportern kom från programmet CQC, en sorts uppkäftigare motsvarighet till Uppdrag Granskning, och ville skydda sina chefer mot besvärande frågor.
Läs mer: CQC:s reportage om katastrofen och om portningen
Bild: Myrbti.com | Bilder från före och efter katastrofen
Hur kunde det hända?
Jo, så här gick det till: Samarco och andra bolag i branschen har under årtionden spenderat miljonbelopp på kampanjbidrag till kandidater på alla politiska kanter och nivåer. På det viset har man lyckats åstadkomma en situation där delstaten Minas Gerais 735 gruvdammar av liknande typ som de två som brast i Mariana ska inspekteras och godkännas av 4 säger 4 fiskaler! Och något så elementärt som en siren för att varna grannskapet OM något skulle inträffa, tja, det hade man helt enkelt inte tänkt på, trots att människor begärt det i många år. För dyrt, kanske… Så går det till när kapitalet ostört får sköta ruljangsen.
Och i kongressen sitter den kristna maffians kamrer Eduardo Cunha kvar som talman, trots att han är under utredning för bl a mened, korruption och penningtvätt, och han ser med hjälp av sin trosbroder i operation Lava-Jato, åklagaren Sergio Moro, till att huvudena fortsätter att rulla pga korruptionen inom Petrobras, men bara på vänstersidan.
Eduardo Cunha – Foto: Eduardocunhapresidente.com.br
Kongressen är Cunhas gisslan
På onsdagen meddelade PT:s ledamöter att de kommer att rösta för att Cunha avlägsnas från sin post medan hans skumraskaffärer utreds. Cunha svarade ett par timmar senare med att på tokhögerns begäran klubba att en impeachmentprocess inleds mot president Dilma Rousseff, trots att ingenting finns som kan föranleda en sådan, utom kuppmakaroppositionens iver att få sälja ut även Petrobras för en bråkdel av vad det är värt och berika sig själva rejält på kuppen.
Dilma blev naturligtvis indignerad över detta tjafs och gick ut i TV och fördömde oppositionens tilltag som sandlådepolitik och påpekade att hon inte har några konton utomlands eller någonsin har misstänkts för penningtvätt, korruption eller något annat brott som kan utgöra skäl till åtal mot henne. Och det är ju sant, det vet till och med de som mot gällande lagar och mot sans och vett propsar på att ställa henne inför riksrätt. Man undrar hur de tänker.
Somliga av Cunhas kumpaner kanske ser det som en chans att bli av med honom? Vi får se hur det går. Nu rör det sig åtminstone.
De enda positiva följderna jag kan se av katastrofen som dödade Rio Doce är att vi blir medvetna om alla dessa tickande miljöbomber till gruvdammar och att ett fosfatgruveprojekt i Anitápolis här i vårt närområde skrinläggs igen.
I den lilla staden i bergen som är uppkallad efter Santa Catarinas stora hjältinna Anita Garibaldi har de nio kommunfullmäktige för första gången enhälligt röstat nej till projektet som skulle ge jobb i ett dagbrott till några dussin ortsbor i 30 år och saftiga vinster till någon annan, samtidigt som man utan tvivel gravt skulle förorena delstatens fem största floder som alla har sina källflöden i Anitápolis. Nu slipper vi det tills vidare.
Fortsättning följer.
Text: Hans Berggren, Lagoa da Conceição, Florianópolis, Brasilien | Läs mer av Hans Berggren
