Det teknologiska samhället blir det byråkratiska samhället

publicerad 22 februari 2016
- Extern skribent

Sture Johansson - Hamrin-& Partners - pressfotoDen som beskriver verkligheten blir inte vinnare. Det blir istället den som bäst beskriver föreställningen om verkligheten. Följaktligen har vi under lång tid förvanskat och manipulerat språket. Kunskap, lärande, och arbetslöshet kläds i ord som kunskapslyft, utvecklingsgarantier och sysselsättningsgrad. Det skriver Sture Johansson på Hamrin & Partners.

Text: Sture Johansson | Foto: Hamrin & Partners – pressfoto

Ett ”problem” döps snabbt om till ”utmaning”. En konsekvens blir att ansvaret för ”problemet” ofta övergår från den som förorsakat det, till den som uppmärksammat det. Följdriktigt blir lösningen en kommunikativ kampanj, revidera policys eller att utse en syndabock och därför byta ut någon av cheferna.

Det torde vara ett faktum att svenska elever blir allt sämre i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Istället för att adressera och korrigera de mest uppenbara orsakerna; lärarnas kunskaper, pedagogiken, elevernas attityder och antalet studietimmar, så blir utmaningen tillika lösningen något som kallas pedagogiskt ledarskap, mindre klasser och jämlikare skolor. Vi har fått svårt att kalla en spade för en spade och i ambition att visa handlingskraft skapas därför på löpande band nya begrepp, ord och regler.

Arbetsförmedlingen får exempelvis 72 miljarder i anslag årligen och sysselsätter ca 13500 anställda. Den uppmärksamme har noterat att Arbetsförmedlingen inte primärt fokuserar på förmedling av jobb. Merparten av verkets uppgifter och tilldelade medel går istället till att administrera arbetslösa och skapa substitut till traditionella arbetsuppgifter. Uppgifterna, inom ramen för det som kallas för arbetsmarknadspolitiska program, blir exempelvis att lära sig skriva ett CV, utveckla sitt personliga varumärke eller delta i kurser om självkänsla, självförtroende och självförverkligande.

Läs hela artikeln

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Jag håller med om Sture Johanssons inledning där problematiken döljs bakom ord-omskrivningar-
    Men sedan när jag kommer till avsnittet om skolan, ser jag att Sture J uppenbart gjort en utanför beskrivning och summering. Den är inte fel , men den saknar analys. Som lärare under 40 år gjorde jag själve en analys av skolans ras. Den innefattar två andra, viktigare orsaker än de Sture J tar upp: http://www.2000tv.se/artiklar/2014/140318_rapport-fran-ett-klassrum_ingemar-ljungqvist.pdf Jag skrev den för två år sedan – noggrant censurerad av alla gammelmedia. Den kräver att man stannar upp och tar sig tid att läsa.
    Lycka till önskar
    Ingemar Ljungqvist, chefredaktör 2000-Talets Vetenskap; http://www.2000tv.se

  • Det var en fullträff i analys, tackar:
    ”Den som beskriver verkligheten blir inte vinnare. Det blir istället den som bäst beskriver föreställningen om verkligheten. Följaktligen har vi under lång tid förvanskat och manipulerat språket. Kunskap, lärande, och arbetslöshet kläds i ord som kunskapslyft, utvecklingsgarantier och sysselsättningsgrad. Ett ”problem” döps snabbt om till ”utmaning”. En konsekvens blir att ansvaret för ”problemet” ofta övergår från den som förorsakat det, till den som uppmärksammat det. Följdriktigt blir lösningen en kommunikativ kampanj, revidera policys eller att utse en syndabock och därför byta ut någon av cheferna.”
    Den sanningen lyser rakt igenom det mesta. Mantrat att problem alltid blir en utmaning är falsk och bränner ut människor. Ibland är det sant men aldrig alltid. Oftast är det ”chefens” syn som skall gälla oavsett sant eller falskt, för h*n har fått order från sin ledning 🙂 Men det kan vara viktigt ha den här analysen i minnet, nästa gång man hör floskeln.

  • Lämna ett svar