Brasilien är ett land som aldrig har lidit brist på lokala katastrofer och skandaler att fylla tidningarna med. Detta har gjort att utlandsbevakningen är svag och att den brasilianska krisen tycks vara den enda, trots att även den härrör ur notan för bankernas globala brakfest 2008. Samma tendens syns även i Sverige, utlandskorrarna pensioneras och inga nya skickas ut, och sambandet mellan landets situation och den internationella blir allt suddigare. Desto viktigare att läsa annat än gammelmedia och att sluta tro på troll.
Text: Hans Berggren, Lagoa da Conceição, Florianópolis, Brasilien | Lägesrapport från Brasilien april 2016 | Läs mer av Hans Berggren | Bild ovan: Palácio do Planalto – Foto: Anderson Riedel, Wikimedia Commons
De senaste månaderna har det varit absurd teater hela vägen här. 60% av kongresspolitikerna som längtar efter att få störta Dilma står åtalade för brott, allt från skattefiffel till passiv och aktiv korruption till penningtvätt och värre, i processer som möglat i lådorna i åratal, och det viktigaste för dem är att lägga locket på operation Lava-Jato som under CIA-styrda domaren Sergio Moro hittills bara har dömt personer med PT-anknytning, men där alla dessa hycklare figurerar vid sidan av miljoner i mutor.
Hur de själva – eller Moro – kan sitta kvar är ett mysterium som bara TV-bolagen och frimurarna inom rättsväsendet kan förklara, vilket de nådigt avböjer att göra.
Jag har dröjt med att skriva eftersom det sett mycket mörkt ut de senaste månaderna, men en vändning tycks ha skett med de jättelika demonstrationer för demokratin som hölls den 31 mars, på 52-årsdagen av militärkuppen 1964.
Fulmedia vill tiga ihjäl demonstrationerna och helst hela den dagen, eftersom de sex familjer som äger 70% av massmedia egentligen har korrupta generaler att tacka för mycket av den makt och rikedom de åtnjuter idag. Men demonstrationerna den 31 mars var mycket större än några som högern och fulmedia någonsin lyckats trumma ihop.
Vid sidan om kongressdebatterna om Dilma Rousseffs eventuella impeachment och alla juridiska krumbukter i operation Lava-Jato pågår en intensiv och avgörande diskussion om landets vägval för framtiden.
Reklam: 100 Best Things to do in Brazil
Hybridkrig mot Brasilien
I början av den pågående krisen bombarderades allmänheten av en systematisk kampanj som gick ut på en enda sak, “Fora Dilma”, “Bort med Dilma”. Målet var att få folket att köpa “tanken” att landets största problem var den korrupta, inkompetenta PT-regeringens existens. Detta trumpetades ut som argument av alla de privata mediamonopolen och horder av betalda internettroll och anammades av stora delar av medelklassen och de rikaste, speciellt i storstäderna, medan den politiska högern i kongressen orerade om en impeachment-process som lösningen på vad de anser vara landets centrala problem.
Kampanjen nådde sin kulmen för ett år sedan med de största demonstrationer den brasilianska högern någonsin har lyckats samla, bröt fram igen under andra halvåret 2015 och urartade under det första kvartalet i år. Den fick alltmer radikala verbala och fysiska uttryck, med aggressioner som tydligt visade brackornas intolerans och hat mot allt som har med vänstern att göra: Dilma, Lula, regeringen, PT. Man kunde bli misshandlad för en röd T-tröja.
Oppositionens destabiliseringskampanj har spunnit på två teman, Brasiliens ekonomiska misslyckande och PT-regeringens korruption. Brasilien funkar inte och allt som PT har åstadkommit är bedrägeri och korruption, vill man påstå.
Men i takt med att folkrörelser och fackföreningar har samlat sina krafter och den verkliga innebörden av högerns attack mot alla framsteg som gjorts under PT-regeringarna sedan 2002 har avslöjats, och eftersom gormandet om impeachment för Dilma inte är något annat än ett desperat kuppförsök, har de demokratiskt sinnade medborgarnas förmåga att reagera och mobilisera intensifierats och nått dagens proportioner.
Stora demonstrationer kombinerade med nästan dagliga manifestationer från de mest skilda skikt i samhället, från advokater till intellektuella, från artister till religiösa, från hiphoppare till universitetslärare och många, många andra grupper.
“Não vai ter golpe! Vai ter luta!”
På vågen av dessa mobiliseringar och det sociala medvetande som spreds föddes ett annat slagord
“Não vai ter golpe! Vai ter luta!”,
“Det blir ingen kupp! Det blir kamp!”
…med en radikalt annorlunda diagnos av landets situation. Det gäller för oss demokratiskt sinnade att avslöja högerns verkliga syften och understryka att det handlar om ett kuppförsök eftersom varje form av impeachment-process mot Dilma skulle sakna laglig grund.
Med tiden ledde högerns iver att ta makten genom en kupp till att de måste framlägga sitt ekonomiska program och därmed bekräfta att det rörde sig om en brutal social tillbakagång som skulle avskaffa arbetarnas rättigheter och som öppet visade elitens hämndlystnad mot den stora fattiga massan av befolkningen som fört Lula, PT och Dilma till makten och som numera har tak över huvudet, jobb, mat för dagen, kylskåp, tv och mobil. Tillgång till internet.
Vad är det högern inte kan tåla?
- Att de själva har blivit ännu rikare på att den inhemska marknaden vuxit enormt?
- Eller är det att en svart flicka från favelan nu kan bli en bättre läkare än deras egna ack så ofta bortskämda, ignoranta och odugliga ätteläggar?
- Eller är det risken att de själva plötsligt hamnar i fängelse för sina brott som skrämmer dem allra mest?
“Det blir ingen kupp” kom att sammanfatta många saker:
- att de inte kommer att störta Dilma,
- att det inte blir någon reaktionär kräftgång,
- att folket mobiliserat sig på ett sätt som man inte hade föreställt sig var möjligt i dagens Brasilien,
- att ett slagord som sprids via manifestationer och alternativa medier kan bli ett allmänt stridsrop i landet.
- Att det går att bygga upp andra visioner för nationen, till och med i strid mot de privata mediamonopolens öronbedövande propagandapukor och trumpeter.
Det Brasilien som går ut ur den nuvarande krisen – kanske redan nu i april – kommer att vara ett annat land. Ingen nation genomgår en djup och långdragen kris som den här utan att påverkas i sitt innersta av irreversibla förändringar. En av dessa är människors förmåga att mobilisera sig via folkrörelser, alternativmedia, sociala nätverk och populära ledare med politisk prestige, och med den kombinationen kan brasilianernas hjärtan och sinnelag förändras.
“Não vai ter golpe!” har redan segrat som motto och som syn på den aktuella krisen. Det fick högertågens slagord att tystna, täppte igen munnen på deras språkrör, fick deras mobiliseringsförmåga att skrumpna och främjade förutsättningarna för en positiv lösning på krisen.
Det är vad vi hoppas på medan vi ser att de fortsatta attackerna mot Dilma ingår i plutokratins hybridkrig mot BRICS-länderna och mot utfasandet av dollarn som internationell valuta.
Förra helgen släpptes The Panama Papers som en bomb. Politiker och företagsledare från hela världen finns med på listorna, många är brasilianska, några är svenska, men inga namn från USA förekommer, konstigt nog. Och inte heller Lula eller Dilma finns där. Några personer “i Putins närhet” har man dock lyckats rota fram. Och även i Assads. Så skränar i alla fall fulmedia så att vi glömmer alla Wahlroosor och Wallenbergare på hemmaplan.
Business as usual: “perception management” i stället för nyhetsrapportering.
Text: Hans Berggren, lägesrapport från Brasilien april 2016 | Läs mer av Hans Berggren
Relaterat
- BBC: Brazil prosecutors request arrest of ex-President Lula
- RT: Brazil’s revolution starting to reveal its true colors
- RT: Brazil, like Russia, under attack by Hybrid War
- Sputnik News: Kremlin: ’Putinophobia’ Reaching New Heights With #PanamaPapers Publication
