Förändringsledningsexperten Sture Johansson studerar föreställningen att det finns en perfekt matchning mellan jobbkandidat och arbetsplats, mellan man och kvinna, mellan spelare och lag, men är det realistiskt att tro på att det går att matcha perfekt? Hur många möjligheter går förlorade när människor betraktas som statiska pusselbitar som ska passa in i ett pussel?
Utdrag från Sture Johanssons artikel ”The perfect match” | Foto: Crestock.com
”Profileringsinitiativ i form av exempelvis appar skapas på löpande band i ambitionen att hitta ”the perfect match” mellan verksamheter, människor och behov. Företeelsen är idag vanlig oavsett om det handlar om LoU, Human Resources eller kärlekstörstande människor på jakt efter en livspartner. Följaktigt har det personliga varumärket blivit viktigare än någonsin. För att underlätta analysen kategoriseras verksamheter och människor i termer av position, kunskap och beteende-profil.”
”…hur kan den upphandlade parten veta vad som skapar innovation just den här gången och än mindre vilka leverantörer eller människor som är kapabla utan att först träffa dom? Svaret är att det inte går. Det är faktisk helt omöjligt. För att kunna lösa ett behov, vare sig det handlar om innovation, fusion eller fission, så måste det till en väsentlig mängd attityd, vilja och kreativt tänkande. Variabler som inte så lätt låter sig beskrivas och vidimeras i en på förhand utarbetad sökprofil.”
”I rekryteringsprocessen av en verksamhets högsta chefer är det vedertaget att de först, tillsammans med ett exklusivt antal medsökande, pressas och testas genom ett antal på förhand uppställa önskemål och profiler. Problemlösningsförmåga, beteendeprofil, utbildning, erfarenhet, intelligens, ålder, kön och etnicitet matchas mot önskad profil. Individerna med bäst ”match” får jobbet. Lyckas de sedan bra med uppdraget kommer ofta olika former av belöningar för väl utfört jobb. Lyckas de mindre bra blir de på ett eller annat vis entledigade. Inte ovanligt kan det då heta att ”VD och styrelse har olika syn om kommande strategi för verksamheten” eller att ”verksamheten är nu inne i en annan fas och vi behöver därför en chef med en annan profil”.”
Vid 38 grader tippar det Martin G ..nog inte mkt kvar tills dess. 🙁
Det kommer bli självreglerande. Det företag/samhälle som uppnår optimal balans kommer sannolikt lyckas bäst på lång sikt. De som går obalanserat tillväga kommer drabbas ödeläggelse.
Sverige och Sveriges företag är i farozonen. Många intelligenta svenskar funderar på att emigrera från Sverige, det kan bli likt en bägare som börjar tippa, även för ex. intelligenta invandrare som överger skeppet nu. https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2016/02/15/kroatiske-darkos-avskedsbrev-till-sverige-familjen-fick-nog-av-mangkulturen/#comment-5226
Först börjar bägaren tippa sakta medans endast lite rinner ut men när den kommit över en viss jämviktspunkt faller bägaren.
Det innebär kompetensförlust för varje företag som går obalanserat tillväga och det har gjort det under en längre tid. Själv kom jag en gång in på ett konsultföretag i Malmö. Jag blev chockerad och kände ganska snabbt att det var fel företag för mig p.g.a. extrem obalans. De förlorade min kompetens p.g.a. obalansen. Vad som är obalans uppfattas dessutom olika av olika individer.
Någonstans går givetvis gränsen för vad som kan anses vara balanserat även om den gränsen är individuell.
Mycket klokt skriven!!