Lars Bern bedömer världens status ekonomiskt, militärt och geopolitiskt – maj 2016

ANALYS. Om jag haft uppdraget att formulera en framtidsplan för Sverige skulle jag välja en annan väg än den landets politiska elit valt. Om målet är att säkra fortsatt trygghet och välfärd är vi på väg åt fel håll. Jag tror att den inslagna vägen bär mot stagnation, social oro och tillbakagång. Sverige kommer med dagens politik att bli ett litet fattigt och marginaliserat land fjärran från de humanitära stormaktsdrömmarna som eliten när.

Text: Lars Bern, Antropocene

För att kunna välja väg måste vi först göra en realistisk bedömning av hur vår omvärld kommer att utvecklas under resten av detta århundrade. Vi måste studera de enorma demografiska förändringarna i världen och hur effekten av dem förstärks kraftigt av en samtidig stark ekonomisk utveckling utanför västvärlden.

Som jag skrivit om tidigare har världsekonomin och politiken dominerats av västvärlden de senaste två hundra åren, därför har det under den industriella eran varit fördelaktigt att tillhöra västvärlden. Den fördelen smälter nu snabbt ihop.

Sedan förra sekelskiftet har maktcentrum varit USA sekonderat av Västeuropa, allt indirekt styrt av en grupp hyperrika angloamerikanska familjer. Denna oligarki utövar den ekonomiska globala makten via sina stiftelser samt globala banker och företag. De har även byggt upp ett nät av globala institutioner som FN, IMF, Världsbanken m.fl. där de har haft total kontroll. Oligarkin finansierar de amerikanska ledande politikerna som är deras marionetter likt president Obama och Hillary Clinton.

Västvärldens maktposition har fram till förra sekelskiftet byggt på dominansen inom världsekonomin, reservvalutan och kontrollen av globala institutioner. Den dominansen är nu av allt att döma på väg att ebba ut. Inom något decennium har Kina passerat USA som världens största ekonomi och inom ytterligare några årtionden kommer USA se sig distanserat även av Indien.

Kina bygger nu upp egna globala institutioner och kringgår på så sätt de av väst dominerade. Den senaste var Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) som trots motstånd från USA lockade till sig i stort sett alla ledande västländer som medfinansiärer. Kina bedriver även en målmedveten politik för att på sikt beröva dollarn dess status som global reservvaluta. Millitärt är Kina nära lierat med Ryssland som har en militärteknologi minst i nivå med USA:s och Kina har de överlägset största resurserna av boots on the ground.

Genom en offensiv satsning på infrastrukturella investeringar är Kina också på väg att resa Afrika och resten av Asien ur fattigdom, där AIIB spelar en viktig roll.

De har lierat sig med de största länderna i fyra världsdelar i den s.k. BRICS-gruppen. Både Kina och Indien lyfter även sina egna hundratals miljoner fattiga upp ur fattigdomen, vilket är den viktigaste motorn i deras ekonomiska tillväxt. Bara dessa fattiga kommer mot slutet av århundradet att kunna utgöra en marknad flera ggr större än EU.

Samtidigt som Kinas intressesfär växer så det knakar, stagnerar USA:s främsta allierade EU och är på väg att destabiliseras av inre slitningar, okontrollerbar migration och en allt sämre ekonomi.

USA har även tappat kontrollen över den viktiga olje- och gashandeln genom att dess allierade oljestater i Mellanöstern inte längre kontrollerar den marknaden. Kinas allierade Ryssland sitter på enorma råvarutillgångar, bl.a. energitillgångar vilka på sikt kommer att minska den strategiska betydelsen av Mellanösterns olja. Detta är bakgrunden till det vi ser hända idag.

Den angloamerikanska oligarkin är i desperat behov av att konsolidera sin makt och bedriver därför en intensiv propaganda för att piska upp ett motsatsförhållande mellan den vacklande västvärlden och ett Kina som leder offensiven mot dem.

Oligarkin har iscensatt aggressiva förhandlingar om handelsavtal som TPP och TTIP för att bakbindavänligt sinnade länder till deras globala företag, innan länderna hinner gå förlorade till den kinesiska sfären.

Japans premiärminister Abe besöker i dagarna Putin för att diskutera hur man kan förbättra handelsförbindelserna mellan länderna.

Obama hade manat Abe att inte besöka Putin före det planerade G7-mötet i slutet av maj, vilket Abe struntade i. Han har direkt desavuerat Obama genom att deklarera att vi försöker hitta ett lämpligt tillfälle för Putin att besöka Japan.

Bakgrunden är givetvis att Japanerna ser att framtiden för dem finns i väster och inte öster om Japan. En god relation till Ryssland är givetvis även en öppning för ett bättre förhållande till den tidigare ärkefienden Kina.

USA försöker skrämma upp länderna i Europa med ett påstått militärt hot från Kinas allierade Ryssland. Man ringar in Ryssland med NATO-baser helt i kalla krigets anda. Den intensiva NATO-kampanj som papegojats av svenska MSM (SvD, DN, SVT m.fl.) under senare år har denna bakgrund. Det oförlåtligt naiva svenska politiska och mediala etablissemanget tillhör de som svalt propagandan med hull och hår.

De amerikanska oligarkerna med George Soros i spetsen sprider också desinformation i syfte att få den ekonomiska utvecklingen i Kina och dess allierade BRICS-stater att spåra ur. Det har gått så långt att Kina varnat honom för att röra landets valuta.

Samtidigt med den snabba ekonomiska utvecklingen i de stora utvecklingsländerna utanför väst bevittnar vi ett politiskt sönderfall i hela västvärlden där det härskande etablissemanget är utmanat i såväl USA som EU. I USA:s presidentval i höst kommer av allt att döma den av oligarkerna finansierade Hillary Clinton att stå emot Donald Trump, som bygger sin kampanj på att utmana oligarkernas etablissemang. Inom EU är den politiska eliten allt mer ifrågasatt av antietablissemangpartier.

Det som gör västvärldens politiska sönderfall än allvarligare är den cancersvulst i form av metabol sjuklighet som sprider sig över världen med USA som modertumör.

Första symptomet på en rad metabola sjukdomar har redan drabbat över 2 miljarder människor. Sjukligheten har amerikanska kostrekommendationer som ursprung och befrämjas av ohälsosam industrimat från västvärldens enorma livsmedelsindustri.

Sjukligheten möts med en rad oerhört lönsamma kemiska preparat från västvärldens läkemedelsindustri, preparat som visar sig snarast förvärra sjukligheten. Läkemedelsbiverkningar är idag den tredje vanligaste dödsorsaken i väst.

En viktig del i handelsavtalet TTIP som USA försöker tvinga på EU, är att säkra Europamarknaden för den amerikanska livsmedelsindustrins produkter som t.ex. GMO och andra tveksamma livsmedel, så att dessa inte skall kunna stängas ute av nationella lagar hur ohälsosamma de än är. Amerikanska folket är svårast drabbat av denna av maten orsakade sjuklighet. Det är så allvarligt att USA kommer att få svårt att bemanna sin stora krigsmaskin p.g.a. att många av rekryterna är för feta och orörliga.

Rysslands smarta president har sett en fantastisk möjlighet för ryskt jordbruk och livsmedelsindustri i det västliga förfallet. Han lanserar nu Ryssland som en världsledande leverantör av ekologiska och GMO-fria livsmedel.

En enorm marknad hägrar givetvis nu när vi människor börjar bli varse hur hälsovådlig industrimaten i väst är. Ryssland har nyligen tecknat avtal om stora leveranser till Kina och Putin erbjuder i god kapitalistisk anda gratis mark till dem som vill slå sig ner i östra Ryssland för att bedriva jordbruk.

Hela västvärlden står mitt i sin allvarligaste identitetskris någonsin. Man skall se den hätska propagandan mot Kina och främst Ryssland mot denna bakgrund. De dominerande makthavarna i väst försöker krampaktigt hålla ihop sin sönderfallande hegemoni genom att frammana ett nytt kallt krig med vapenskrammel.

I propagandan mot Kina utnyttjar man enpartisystemet som argument och den antiryska propagandan skjuter in sig på Putins starka ställning. Strategin blir dock allt mer ihålig i takt med det för var dag vidgade demokratiska underskottet inom EU.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker beklagar sig över att medlemsländernas premiärministrar lyssnar för mycket på sina väljare.

Den enda fördel som västvärlden snart har kvar – demokratin – står alltså nu i vägen för etablissemangets politik. Inte helt osannolikt kommer Storbritannien att lämna EU efter Brexit-folkomröstningen om halvannan månad. Symptomatiskt för det västliga sönderfallet var att när president Obama blandade sig i den brittiska valrörelsen, då reagerade opinionen med att vända sig mot hans rekommendation. Han har givetvis order från sina rika uppdragsgivare som räds det pågående sönderfallet i EU. Inblandningen var dock ett misslyckande.

När Sverige fattar beslut om vår framtid borde vi ta in den här bilden av den sönderfallande västliga hegemonin och fråga oss vilken politik som tjänar oss bäst i framtiden?

Att ytterligare fördjupa vårt engagemang i en västvärld som likt Titanic börjat sjunka, genom att även gå med i NATO är bland det dummaste vi kan göra. Vi har alltid klarat oss bra med alliansfrihet, vilket nu är mer angeläget än vad det någonsin varit.

Vad vi bör göra politiskt är snarast att orientera oss mer mot den växande marknaden i de stora utvecklingsländerna och då främst Kina. Vår industri ser redan detta som en framtid och vi har en rad exempel på bra samarbete med Kina inom t.ex. både vår personbils- och lastvagnsindustri m.fl.. För att på sikt kunna ha en god relation till Kina är ett dåligt förhållande till deras nära lierade Ryssland något som vi bör undvika.

Att gå med i NATO är att fjättra oss vid ett sjunkande skepp. Det ökar vår militära utsatthet, USA har inte en chans att skydda alla NATO-medlemmar vid ett krig och blir Trump ny USA-president blir ett medlemskap betydligt dyrare än att återupprätta vårt egna försvar. Vi hamnar därtill i en mer ogynnsam relation till de delar av världen där marknaderna växer.

Text: Lars Bern, Antropocene