Jens Jerndal (1934-2024), nationalekonom och statsvetare, tidigare förste kanslisekreterare i UD, förste ambassadsekreterare och chargé d´affaires a.i. i Pakistan, professor i holistisk medicin vid Open International University of Complementary Medicines i Sri Lanka. Egen företagare i Spanien och Argentina. Författare och föredragshållare. Styrelseordförande i partiet Enhet.
Sverige kan inte ensamt erbjuda en människovärdig tillvaro åt de tiotals miljoner flyktingar som blivit resultatet av USA:s alla oprovocerade krig i Mellanöstern och Afrika. Detta är den faktabaserade utgångspunkten för en realistisk politik.
Text: Jens Jerndal, styrelseordförande i partiet Enhet | Observera att Enhet ännu inte genom en demokratisk process fastställt sin flyktingpolitik. Detta är därför enbart Jens Jerndals personliga åsikter.
En annan utgångspunkt, som samtliga riksdagspartier utom SD tycks glömma bort, är att Sverige enligt sin författning är en demokrati, och i en demokrati anses all makt utgå från folket. Avsikten med demokratin är att politikerna skall lyssna till folkets åsikter och stå fast vid den politik de valdes att genomföra.
I en demokrati är dessutom regeringens främsta uppgift att ta till vara det egna folkets och de egna väljarnas långsiktiga intressen framför alla andras. Motsatsen har traditionellt brukat kallas landsförräderi. En demokratisk regering bör därför inte utan stark förankring i folkviljan skänka bort eller sälja ut sådant som land och folk arbetat för och skapat under sekler, hur behjärtansvärt detta än må förefalla i en specifik politisk situation.
När vi talar om att ta hand om asylsökande människor på flykt, handlar det om vår kapacitet och våra resurser – helt enkelt om vad vi kan hantera med ett acceptabelt resultat. Men också hur mycket vi är villiga att ändra vårt samhälle, vår livsstil och våra värderingar. För övrigt tar det tid att genomföra allt det vi måste göra för att kunna erbjuda ett större antal människor på flykt en värdig och meningsfull tillvaro i vårt land, även i de fall vi på sikt har möjlighet att mobilisera både resurser och kapacitet.
Det krävs mottagarorganisationer, bostäder med uppvärmning, möjlighet till skolgång och utbildning, arbetsmöjligheter och sjukvård, och en fungerande integration med bl.a. tolkhjälp och effektiv svenskundervisning. Vi har redan i dagsläget brist på allt detta, och det kommer att ta tid, typiskt många år, att råda bot på den bristen, i den mån det överhuvudtaget är möjligt med existerande förutsättningar.
Om vi tillåter människor att komma hit utan möjlighet till en människovärdig och meningsfull samhällstillhörighet, kan vi inte förvänta oss att de spelar enligt våra regler. Utanförskap, fattigdom och kriminalitet blir resultatet, och på sikt skulle detta innebära enorma påfrestningar på vårt samhälle. Vi ser redan en sådan effekt i flertalet invandrartäta orter.
Genom att bara öppna slussarna utan kontroll för alla som vill komma, riskerar vi att till slut inte kunna hjälpa någon, samtidigt som vi riskerar vår egen säkerhet och hela vårt samhällsbygge, som vi är så stolta över, och som är orsaken till att så många vill komma just till oss.
SverigeDemokraterna är det enda parti hittills som lyssnat till väljarnas oro och rädsla, och som rättat sin politik därefter. De och deras väljare har då skällts för rasister och fascister. Som följd har de frusits ut ur den politiska gemenskapen med ett åsiktsförtryck som ironiskt nog måste kallas fascistiskt, och absolut inte har med demokrati att göra. Vidare kallas de föraktfullt ”populister”, eftersom de lyssnar till folket. Men vad är då demokrati, om inte populism?
Demokrati innebär ju att folket skall bestämma. Jag inser att demokrati kanske inte alltid leder till den bästa och mest upplysta politiken, men om vi nu har bestämt oss för att hysa tillit till folket och låta alla vara med och bestämma, ja då får vi väl vara konsekventa och följa folkviljan, hur den än ser ut. Annars hamnar vi ju där vi de facto nu befinner oss: i en gruppdiktatur, eller kanske korrektare oligarki av politiska proffs.
I den politiska korrekthetens intresse undanhålls allmänheten många fakta och väsentliga delar av sanningen Visst har vi – och har alltid haft – våldtäktsmän och mördare, som varit infödda svenskar, och formellt kristna. Och dem får vi leva med. Men kan svenska folket verkligen begäras acceptera att vi urskillningslöst, utan kontroll, släpper in asylsökande som vi inte vet något om, och sedan ser genom fingrarna med att de begår allvarliga brott i Sverige?
Visst bör vi förstå att asylsökande kan lida av trauman från sina krigserfarenheter, som vi svenskar inte ens kan föreställa oss, och att vi därför bör ha tålamod och överseende med dem. Men inte att se genom fingrarna med allvarliga brott mot andra människor. – Detta har förresten ingenting med deras religion att göra.
99% av alla muslimer är normala, goda människor som ofta är mycket mer empatiska och hjälpsamma mot sina medmänniskor än medelsvensken. Så låt oss inte blanda ihop saker som inte hör ihop. ISIS är ett problem, som vi nu vet har skapats av USA för deras maktpolitiska agenda i Mellanöstern, men det har inget verkligt samband med varken Islam eller Koranen, eller normala muslimer i allmänhet. Fanatiska fundamentalister behöver vi inga i Sverige, vare sig de är kristna, muslimer eller judar. Någon måtta får det vara på religionsfrihet.
Svenska skattebetalare har rätt kräva av sina myndigheter att bli skyddade från våldsgärningar, oavsett vem som begår dem. Att våldsbrotten ökat väsentligt genom invandringen kan ingen förneka, och inte heller att en oproportionerligt stor andel av dem begås av invandrare. Det är definitivt svenska myndigheters skyldighet att söka förhindra att sådana brott begås. Utan att stänga gränserna. Javisst är det lättare sagt än gjort.
Den första åtgärden måste vara att så gott det går, söka filtrera dem som släpps in. Nästa åtgärd är att se till att de nyanlända omedelbart integreras genom att sättas in i ett positivt mänskligt sammanhang, där de får tillgång till meningsfull gemenskap och sysselsättning, samt till undervisning i svenska och svensk samhällskunskap. Om man struntar i deras naturliga emotionella, psykologiska och sexuella behov – för att inte ens nämna deras traumatiska bakgrund – ja då bäddar man för problem. Är det inte ganska självklart?
Alla som släpps in skall tas om hand på ett tillfredsställande sätt redan från första dagen. Ingen skall behöva sitta i sysslolös väntan i tillfälliga bostäder utan integrationsåtgärder. Kan vi inte erbjuda det, så skall vi inte ta emot dem. När de kommit ända hit, så är det knappast längre fråga om att rädda liv, utan det handlar om att möjliggöra liv värda att levas.
Sedan behöver vi också bli medvetna om att en akut konflikt föreligger mellan å ena sidan vår nu gällande lagstiftning med all sin byråkrati och sin hårda beskattning, och å andra sidan möjligheten att snabbt bereda bostad och försörjning åt de nyanlända.
För att kunna ta emot så många flyktingar som möjligt och snabbt inlemma dem i det svenska samfundet, bör vi med omedelbar verkan skrota en rad av våra regelsystem – åtminstone tillfälligt – och i solidaritetens namn tillåta något lägre standard på bostäder, samt anställningar till lägre löner och på andra villkor än de fackavtalade. Detta är enkel logik, eller till och med matematik.
En positiv aspekt på invandringen är att det i Sverige finns en mängd behov som sedan länge inte kunnat tillgodoses, eftersom det med rådande skatte- och regelsystem blivit för dyrt att anställa folk som kan fylla dem.
Men behoven har inte försvunnit, även om det sedan länge anses politiskt inkorrekt att erkänna dem. Och att de behoven inte kunnat tillfredsställas har i hög grad bidragit till att svenska folket idag är så utbränt och ”kört i väggen” som är fallet. Alltför många människor har haft alltför stora krav på sin energi och sin tid.
Är det inte värt att fråga sig, varför Sverige har så exceptionellt många människor med utbrändhetssyndrom och psykiska problem trots vår vitt omskrutna välfärd? – Jag har rest och bott i många länder, men ingen annanstans har jag mött så många som ”gått i väggen” och tvingats sjukskriva sig på grund av utmattning
De behov jag syftar på kan fyllas genom personliga service-jobb. Och där finns massor av arbetsmöjligheter. Tack vare migrationen får vi nu en möjlighet att tillfredsställa åtminstone en del av dessa behov, avlasta våra stressiga vardagar och samtidigt bereda en möjlighet till både försörjning och integration av de asylsökande, som bör bli överlyckliga över en sådan möjlighet.
Vi behöver då lätta på våra regelverk i fråga om anställning av personer med flyktingstatus. Hoppa över kollektivavtal, arbetsgivaravgifter och skatter, och uppmuntra sedan alla att anlita de nyanlända till allt möjligt som kan förbättra tillvaron för bägge parter. Givetvis mot skälig ersättning men utan skatter och byråkratiskt krångel. På så vis skulle en mängd nya jobb skapas i en handvändning. Ett slags lagliga “svartjobb” med andra ord, enligt samma princip som ligger bakom RUT-avdragen, men utan byråkratin. De som utför dessa jobb skall vi behandla som solidariskt bidragande och respekterade familjemedlemmar. Så kan de nya arbetstagarna integreras mycket snabbare, och både flyktingar och svenskar gynnas på flera plan samtidigt. Helt enkelt en win/win-situation i enlighet med det nya paradigmets anda.
Ett av de bästa sätten att ekonomiskt integrera invandrare av alla slag är genom att hjälpa dem etablera småföretag inom olika servicebranscher. Men det behöver då bli mycket lättare och billigare för dem som kommer hit att starta egna verksamheter och anställa folk, än det är idag.
Under alla omständigheter skall vi kräva av alla asylsökande, som villkor för uppehållstillstånd, att de accepterar och anpassar sig till svensk lag och svensk kultur. Det är inte vi som skall anpassa oss till dem. De skall inte tillåtas etablera ett litet Syrien eller Afghanistan eller Irak i en förort i Sverige. Detta gäller också beträffande religionsrelaterade kulturella seder som inte är acceptabla i Sverige, t.ex. “hedersmord” och barnäktenskap, men även klädedräkter som döljer kvinnors ansikten. Är de inte beredda att anpassa sig till svenska värden och seder, då får de söka sig till ett land med en kultur, som accepterar deras beteende. Och uppfyller de inte detta krav, efter att ha beviljats asyl, skall de kunna utvisas.
Det finns emellertid ett annat perspektiv på detta. Varför skall Sverige sitta passivt och vänta på att ta emot de flyktingar som lyckas ta sig hit? För det första är dessa förmodligen de minst behövande, då de lyckats resa den långa vägen hit utan vår hjälp. För det andra vet vi inte vilka förutsättningar de har att smälta in och göra en positiv insats för vårt samhälle, eller med vilken avsikt de kommer. Och för det tredje är sannolikt en del av dessa asylsökande inte krigsflyktingar i egentlig bemärkelse, utan snarare ekonomiska invandrare.
Vore det då inte bättre att Sverige proaktivt uppsöker de mest utsatta flyktinglägren och där rekryterar sådana behövande personer och familjer som bäst matchar våra behov och våra möjligheter att ge dem en dräglig framtid? – Samtidigt som vi då tillkännager att vi inte tar emot några fler asylsökande vid våra gränser, utan att vi tar emot ansökningar genom särskilda representanter där de flyende befinner sig. Vi skall då också stå för de utvalda asylsökandenas säkra flygtransporter till Sverige och omedelbara integration i det svenska samhället.
Vi kan inte ensamma lösa hela flyktingproblemet, men på detta sätt kan vi dra vårt strå till stacken med bästa tänkbara resultat för både flyktingarna och oss.
Jens Jerndal, Partiet Enhets styrelseordförande
