NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
NewsVoice publicerar en viktig artikel som klargör situationen i Brasilien, ett land som utsatts för en Washington-kupp där den demokratiskt valde presidenten avsattes och ersattes av en ny president Michel Temer som WikiLeaks pekar ut som en ”CIA informant”. Artikeln är skriven av F. William Engdahl och översatt av Pia Hellertz.
Text: F. William Engdahl | Översättning: Pia Hellertz, fil.dr. | Original: Washington Tries to Break BRICS – Rape of Brazil Begins – North Eastern Outlook [1]
Washingtons regimskiftesmaskineri har tills vidare lyckats avlägsna en viktig länk i den allians med stora tillväxtländer, BRICS, genom att tvinga igenom en riksrätt av den vederbörligt valde presidenten Dilma Rousseff.
Den 31 augusti svors hennes vicepresident Michel Temer in som president. I sitt första tal som president efterlyste den cyniske Temer en regering för ”nationell räddning” och ber om det brasilianska folkets förtroende. Han beskrev planer på reformer och har också signalerat sin avsikt att se över pensionssystemet och arbetsrätten, samt minska de offentliga utgifterna, alla är teman som älskas av Wall Streets banker, Internationella valutafonden och deras likatänkare i Washington.
Nu efter mindre än tre veckor på jobbet har Temer presenterat planerna för utförsäljning och privatisering av Brasiliens kronjuveler, vilket börjar med oljan. Wall Streets planerade våldtäkt på Brasilien har börjat.
Det är viktigt att komma ihåg att den folkvalde presidenten Dilma Rousseff inte är dömd eller inte ens formellt har åtalats för någon konkret handling som handlar om korruption. Men pro-oligarkins traditionella medier i Brasilien, som leds av O’Globo-gruppen och miljardären Roberto Irineu Marinho, startade en förtalskampanj i media vilken lade grunden för att tvinga Dilma Rousseff inför en formell riksrätt inför senaten.
Skiftet skedde efter det att Temers oppositionsparti PMDB den 29 mars bröt sin koalition med Rousseffs arbetarparti, samtidigt som anklagelser om Petrobrasbunden korruption framfördes mot Rousseff och den tidigare presidenten Luiz Inácio Lula da Silva.[2]
Den 31 augusti röstade 61 senatorer för att hon skulle avskedas, medan 20 röstade emot detta. Den formella anklagelsen var ”manipulation av statsbudgeten” som skulle ha skett innan valet 2014 med syfte att dölja storleken på underskottet. Rouseff förnekar kraftfullt anklagelsen.
I själva verket utfärdade senaten sin egen expertrapport som drog slutsatsen att ”det inte fanns några tecken på att Dilma skulle ha gjort några direkta eller indirekta åtgärder” om någon olaglig budgethantering.
Enligt Associated Press:
”…oberoende revisorer som anlitats av Brasiliens senat [skrev] i en rapport som släpptes i måndags att den avskedade president Dilma Rousseff inte hade engagerat sig i den kreativa bokföring som hon anklagades för på rättegången.”
I ett ärligt samhällssystem skulle riksrätten ha upphört då och där, men inte i Brasilien.
I praktiken blev hon åtalad för den dramatiska nedgången i den brasilianska ekonomin, en minskning som medvetet drivits igenom genom att det amerikanska kreditvärderingsinstitutet nedgraderade den brasilianska skulden, samt att internationella och brasilianska mainstream medier förde fram Petrobras korruptionsanklagelser i rampljuset.
Viktigt är att senaten inte avskedade henne från sin post för 8 år sedan som Washington hade hoppats, och hon har lovat att återkomma för att kunna väljas på nytt.
Washingtonstyrda Temer har tid på sig fram till slutet av 2018 för att leverera Brasilien till sina utländska mästare innan hans mandatperiod går ut.
Noterbart är att Temer själv anklagas för korruption i undersökningarna av det statliga oljebolaget Petrobras. Han bad regelbundet den dåvarande chefen för Petróleo Brasileiro SA:s transportenhet under 2012 om att ge olagliga kampanjbidrag till Temers parti som drev den Washington-stödda kampanjen för att störta Rousseffs arbetarparti.
Sedan juni i år, bara några dagar efter det att han tillförordnats som president, tvingades två av Temers egna valda ministrar, däribland ministern för Transparency (öppenhet), att avgå som en följd av anklagelser om att de försökte undergräva undersökningen av den massiva korruptionen vid Petrobras.
En av de två, Temers extremt nära bundsförvant Romero Juca, spelades in på band det avslöjades att han intrigerade för riksrätt mot Dilma som ett sätt att stoppa den pågående korruptionsundersökningen mot Petrobras, samt också att Brasiliens militär, media och domstolar deltog i riksrättskomplotten.
I korthet – avlägsnandet av Dilma Rousseff och hennes arbetarparti efter 13 år i Brasiliens ledning var en ny form av ”Color Revolution” från Washingtons sida, vilket vi skulle kunna kalla en rättslig kupp av korrupta domare och kongressledamöter.
Av de 594 medlemmarna i kongressen, som Toronto Globe and Mail rapporterade, ”är 318 under utredning eller står inför åtal” medan deras mål, president Rousseff, ”själv inte står inför några anklagelser om ekonomiska oegentligheter”.
Dagen efter den första omröstningen i underhusets riksrätt i april, åkte en ledande medlem av Temers PSDP-parti, senator Aloysio Nunes, till Washington, i ett uppdrag som ordnats av Bill Clintons förre utrikesminister Madeleine Albrights lobbyfirma, Albright Stonebridge Group. Nunes, som är ordförande i den brasilianska senatens utrikesutskott, har vid upprepade tillfällen förespråkat att Brasilien återigen bör närma sig en allians med USA och Storbritannien.
Madeleine Albright, chef för USA:s ledande tankesmedja, Council on Foreign Relations, är också ordförande i den amerikanska regeringens viktigaste ”Color Revolution”-NGO, National Democratic Institute (NDI). Inget skumt här, eller? Nunes uppgift var att åka till Washington för att samla stöd för Temer och den pågående rättsliga kuppen mot Rousseff.
En nyckelspelare från Washingtons sida, och de facto Rousseffs politiska bödel, var återigen vicepresident Joe Biden, den ”Dick Cheney”-smutsiga huvudaktören i Obamas administration.
USA ute efter olja igen…
I maj 2013 gjorde USA:s vicepresident Joe Biden ett ödesdigert besök i Brasilien för att träffa president Rousseff. I januari 2011 hade Rousseff efterträtt sin mentor i arbetarpartiet, Luis Inácio Lula da Silva, eller Lula, vilket konstitutionellt begränsades till två på varandra följande perioder. Biden åkte till Brasilien för att diskutera olja med den nya presidenten. Relationerna mellan Lula och Washington var nerkylda eftersom Lula hade stött Iran mot USA:s sanktioner och kommit ekonomiskt närmare Kina.
I slutet av 2007 hade Petrobras upptäckt av vad som bedömdes vara en gigantisk ny källa med olja av hög kvalitet på den brasilianska kontinentalsockeln till havs i Santos Basin.
Totalt kunde Brasiliens kontinentalsockel innehålla mer än 100 miljarder fat olja, vilket skulle omvandla landet till en av världens viktigaste källor för olje- och gaskraft, något Exxon och Chevron, de amerikanska oljejättarna ville kontrollera.
År 2009 skrev USA:s konsulat i Rio, enligt läckta amerikanska diplomatiska dokument som publicerats av Wikileaks, att Exxon och Chevron förgäves försökte ändra en lag som lagts fram av Rousseffs mentor och föregångare i det brasilianska arbetarpartiet, ordförande Luis Inácio Lula da Silva. Att 2009 års lag skulle göra statliga Petrobra till chefsoperatör för alla oljekällor utanför kusten.[3]
Washington och de amerikanska oljejättarna var inte alls nöjda med att förlora kontrollen över det potentiellt största nya världsoljefyndet på årtionden.
Lula hade inte bara tagit bort Exxonmobils och Chevrons från deras styrande ställning till förmån för det statligt ägda Petrobras, men han öppnade också upp den brasilianska oljeprospekteringen för kineserna, som sedan 2009 är en kärnmedlem i utvecklingsländerna i BRICS tillsammans med Brasilien, Ryssland, Indien och Sydafrika.
I december 2010 var en av Lulas sista insatser som ordförande att övervaka undertecknandet av ett avtal mellan det brasiliansk-spanska energibolaget Repsol och Kinas statligt ägda Sinopec.
Sinopec hade bildat ett joint venture (ett samriskföretag), Repsol Sinopec Brasil, som investerade mer än 7,1 miljarder USD i Repsol Brasilien. Redan år 2005 hade Lula godkänt bildandet av Sinopec International Petroleum Service of Brazil Ltd som en del av en ny strategisk allians mellan Kina och Brasilien.
År 2012 gjordes en gemensam prospekteringsborrning av Repsol Sinopec Brasil, Norges Statoil och Petrobras. De gjorde då en ny stor upptäckt i Pão de Açúcar, den tredje i block BM-C-33, vilket inkluderar Seat och Gávea, den senare är en av världens tio största upptäckter under 2011. USA och brittiska oljebolag sågs ingenstans.[4]
Bidens uppgift var att sondera Lulas efterträdare, Rousseff, för att motverka uteslutandet av de stora amerikanska oljebolagen till förmån för de kinesiska. Biden sammanträffade också med ledande energiföretag i Brasilien, inklusive Petrobras.
Medan mycket lite var offentligt publicerat, vägrade Rousseff att ändra oljelagen från år 2009 på ett sätt som skulle passa Biden, Washington och de amerikanska oljebolagen.
Dagarna efter Bidens besök kom Snowdens NSA-avslöjanden att USA också hade spionerat på Rousseff och på topptjänstemän i Petrobras.
Hon var rasande och anklagade Obamas administration inför FN:s generalförsamling för att i september dessförinnan brutit mot folkrätten. Hon avbröt ett planerat besök i Washington i protest. Efter det kallnade relationerna mellan USA och Brasilien.
Efter hans samtal med Rousseff i maj 2013 gav Biden hennes tydligen dödsstöten.
Washingtons regimskiftesstrategi i full sving
Innan Bidens besök i maj 2013 låg Dilma Rousseffs popularitet på 70%. Mindre än två veckor efter det att Biden lämnade Brasilien, genomfördes rikstäckande protester från en mycket välorganiserad grupp som kallas Movimento Passe Livre över en nominell 10-cents ökning av bussbiljettpriset. Protesterna förde landet nästan till ett stopp och de blev mycket våldsamma. Protesterna bar kännetecken av typiska ”Color Revolution” eller Twitter-destabiliseringsmetoder, vilket verkar följa Biden varhelst han varit närvarande. Inom några veckor rasade Rousseffs popularitet till 30 %.
Washington hade skickat en tydlig signal om att Rousseff var tvungen att ändra kurs eller så kommer hon att stå inför allvarliga problem. Washingtons regimskiftemaskineri inklusive hela dess utbud av finansiell krigföring, som sträcker sig från en läckt PwC-granskning av Petrobras till Wall Streets kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors nedgradering av Brasilien statsskuld till skräpstatus i september 2015, startade man en full aktion för att avlägsna Rousseff, som dessutom var en viktig stödpartner i BRICS New Development Bank och en oberoende nationell strategi för Brasilien utveckling.
Brasiliens alla kronjuveler säljs ut
Mannen som nu har manipulerat sig in i ordförandeskapet, korrupta Michel Temer, arbetade hela tiden som informatör för Washington.
Brasil’s new president #Temer was an embassy informant for US intelligence, military https://t.co/3l2eUdiqvy pic.twitter.com/IUuUgHYd1e
— WikiLeaks (@wikileaks) 13 maj 2016
I dokument som publicerats av Wikileaks, visade det sig att Temer var en uppgiftslämnare till amerikanska underrättelsetjänsten sedan åtminstone år 2006, via telegram till den amerikanska ambassaden i Brasilien som av ambassaden klassificerades som ”känsliga” och ”endast för tjänstemän.”
Washingtons man i Brasilien, Temer, har inte förlorat någon tid att blidka sina mecenater i Wall Street. Även som tillförordnad VD i maj gav Temer Henrique Meirelles uppdraget som finansminister och minister för social trygghet.
Meirelles, en Harvardutbildad tidigare ordförande för den brasilianska centralbanken, var ordförande i BankBoston i USA fram till 1999, och var med denna bank år 1985 då den befanns skyldig för att inte rapportera olagliga kontantöverföringar på 1,2 miljarder USD till schweiziska banker.
Meirelles övervakar nu den planerade försäljningen av Brasiliens ”kronjuveler” till internationella investerare, ett drag som syftar till att allvarligt underminera statsmaktens ekonomi.
En annan av Temers viktigaste ekonomiska rådgivare är Paulo Leme, tidigare IMF-ekonom och nu Goldman Sachs VD för Emerging Markets Research. Wall Street är mitt i den Temer-ledda ekonomiska våldtäkten av Brasilien.
Den 13 september presenterade Temer regering ett massivt privatiseringsprogram med den cyniskt vilseledande kommentaren: ”Det är klart den offentliga sektorn inte kan gå vidare ensam när det gäller dessa projekt. Vi måste räkna med den privata sektorn.” Han underlät att säga att den privata sektorn han menade var hans mecenater.
Temer presenterade planer som skulle genomföra landets största privatisering på årtionden. Lämpligen skulle processen vara klar i slutet av 2018, strax före det att Temers mandatperiod måste upphöra. Den inflytelserika amerikanska Brasilien Business Council beskrev en detaljerad förteckning över privatiseringen på sin webbplats. US-Brazil Business Council bildades för fyrtio år sedan av Citigroup, Monsanto, Coca-Cola, Dow Chemicals och andra amerikanska multinationella företag.
Anbud för den första omgången av upplåtelser kommer att utfärdas före utgången av detta år. Det kommer att omfatta privatisering av fyra flygplatser och två hamnterminaler. Allt ska auktioneras ut under det första kvartalet 2017.
Andra eftergifter inkluderar fem motorvägar, en järnväg, samt budgivning på små oljeblock och en senare runda för de stora oljeutvecklingsblocken, främst de ute till havs. Dessutom kommer regeringen att sälja utvalda tillgångar som för närvarande kontrolleras av dess Minerals Research Department samt sex elkraftsdistributörer och tre vattenreningsverk.
Hjärtat i den planerade privatiseringen är inte överraskande Joe Bidens eftertraktade statliga olje- och gasbolag tillsammans med delar av det statliga Electrobrás kraftbolag. Temer planerar att få så mycket som 24 miljarder dollar USD från den försäljningen.
Hela 11 miljarder USD av den totala summan ska komma från försäljning av viktiga statliga olje- och gasresurser. Naturligtvis, när statliga tillgångar såsom stora olje- och gasfyndigheter säljs ut till utländska intressen i vad som kommer att vara en nödförsäljning (distress sale), är det en engångshändelse. Statens olje- och gas- eller elkraftsprojekt genererar fortsatta intäkter många gånger mer än den vinst som engångsprivatiseringar ger.
Brasiliens ekonomi är därför den ultimata förloraren i en sådan privatisering. Wall Streets banker och multinationella företag är naturligtvis, som planerat, vinnare.
Den 19-21 september kommer, enligt US-Brazil Business Councils hemsida, den brasilianska regeringens viktigaste ministrar för infrastruktur inklusive minister Minister Moreira Franco; Minister Fernando Bezerra Coelho Filho, Minister of Mines and Energy; and Minister Mauricio Quintella Lessa, Minister of Transport, Ports and Civil Aviation, att vara i New York för att träffa Wall Streets ”infrastrukturinvesterare.”
Detta är Washingtons väg, vägen för Wall Streets Gods of Money, en titel som jag gav en av mina böcker. Först förstör man nationella ledarskap vars avsikt var verklig nationell utveckling som Dilma Rousseff. Sen ersätter man dem med en vasallregim som är villig att göra vad som helst för pengar, bland annat att sälja kronjuvelerna i sin egen nation som människor som Anatoli Tjubajs gjorde i Ryssland under 1990-talet under Boris Jeltsins ”chockterapi”.
Som belöning för sitt beteende, sitter Tjubajs idag i den rådgivande styrelsen för JP Morgan Chase. Vad Temer och hans medarbetare kommer att få för sina insatser återstår att se.
Washington har nu knäckt en av BRICS-medlemmarna, vilket i slutändan hotar dess globala hegemoni. Det är inte sannolikt att det får någon varaktig framgång om nutidshistorien blir en guide för framtiden.
Text: F. William Engdahl | Översättning: Pia Hellertz, fil.dr. | Original: Washington Tries to Break BRICS – Rape of Brazil Begins
William Engdahl är strategisk riskkonsult och föreläsare. Han har en examen i politik från Princeton University och är en bästsäljande författare om olje- och geopolitik, exklusivt för nättidningen ”New Eastern Outlook.”
Referenser
[1] BRICS är förkortningen för det organiserade samarbetet mellan fem av världens största och mest växande statsekonomier: Brasilien, Ryssland, Indien, Kina (engelska: China) och Sydafrika (Wikipedia)
[2] Petróleo Brasileiro S.A., vardagligt Petrobras, är Latinamerikas dominerande oljeföretag med huvudkontor i Rio de Janeiro (Wikipedia).
[3] Författaren refererar här till WikiLeaks, CAN THE OIL INDUSTRY BEAT BACK THE PRE-SALT LAW? – https://wikileaks.org/plusd/cables/09RIODEJANEIRO369_a.html.
[4] Här refererar författaren till artikeln Repsol makes a significant oil discovery in the Campos Basin, https://www.repsol.com/es_en/corporacion/prensa/notas-de-prensa/ultimas-notas/27022012-gran-descubrimiento-petroleo-en-la-cuenca-de-campos.aspx
