Estoril-konferensen: Ingen vill prata om den islamistiska extremismen – Dag 3

Jan Norberg fortsätter rapporterar från den sista dagen av Estoril-konferensen om massmigrationen till Europa. Den känsligaste frågan är fortfarande den islamistiska extremismen som följer med i flyktingströmmarna trots att terrordåden påminner oss.

Text: Jan Norberg | Se rapport från dag 1 och dag 2

Dag 3 inleddes med en diskussion under den något kryptiska rubriken ”Coping with top displacement factors”. Vad det egentligen handlar om är hur man skall kunna hantera de jättestora folkomflyttningar som massmigration innebär, för både flyktingarna och de nya värd-staterna de sökt sig till.

Karen AbuZayd (Special Adviser on the Summit on Addressing Large Movements of Refugees and Migrants; USA) tog upp frågan att alla flyktingar, oavsett om de betraktas som legala eller illegala, bär på de grundläggande mänskliga rättigheterna överenskomna i tex FN.

AbuZayd adresserade också den s.k. New York Deklarationen, vilken kommer att kräva världens ledare på besked i dessa brännande frågor om massmigration. Solidaritetsfrågan mellan de rikare delarna av världen är prioriterad och ställer det mesta på sin spets.

Den reflektion som ur ett svenskt perspektiv blir intressant är ju om en ratificering av denna New York deklaration kan ske för EU gemensamt eller om det är varje enskild nations ansvar att ta ställning till denna deklaration?

EU:s strävanden har ju hittills varit att alla medlemsländer skall ta sitt ansvar för migrationshanteringen på gemensamma och solidariska EU-grunder och då blir ju en övergripande ratificering av denna deklaration ytterligare en knäckfråga för EU att hantera då det finns många EU-länder (främst inom det f.d. östblocket) vilka vägrar att ställa upp på EU:s diktat om solidaritet, denna deklaration kommer därför sannolikt att skapa diskrepanser inom EU, något som mycket väl kan spräcka EU om motståndet till massmigration från Ungern, Polen, m.fl. eskaleras ytterligare.

Luddighet kring säkerhetsfrågorna

”Is Migration a Security Issue?” är rubriken på en mycket aktuell fråga och där vi fick ta del av vad tex Gina Bennett (CIA Counterterrorism analyst, author of “National Security Mom: Lessons for America”; USA), Felipe Pathé Duarte (Professor, researcher and author of the book “Global Jihadism”; Portugal), Jeff Crisp (Former UNHCR Head of Policy Development and Evaluation, Refugee Studies Centre, University of Oxford; UK) och Spyros Galinos (Mayor of Lesbos; Greece) hade att säga.

“Home grown Islamic terrorists” är ett tema som flera av konferensens talare återkommer till, Nigel Farage var under tisdagens presskonferens inne på samma problemställning.

Tyvärr kunde ingen av dessa fyra talare ge några konkreta exempel för HUR man skall bära sig åt för att skilja ut det relativa fåtal terrorister som under täckmantel av flyktingstatus försöker ta sig in i västvärldens mottagarländer.

Det har ju i de flesta terrorattackerna visat sig att en förhållandevis stor andel av terroristerna endera är andra generationens migranter, medborgare med migrant ursprung och vilka har bott i väst sedan många år.

Slutsatsen som kan dras är att OM vi skall ha en generös flyktingpolitik så kommer det med automatik innebära klart mycket mer omfattande och integritetskränkande övervakning genom mass screening av väldigt många människor, inte bara de flyktingar med hög s.k. riskprofil när de ansöker om skydd. Det verkar också finnas en allmänt utbredd uppfattning att det egentligen är terroristernas ideologi som västländerna skall bekämpa, HUR detta skall gå till ger dock inte konferensen några svar på.

Finns det någon som på allvar tror att det med fredliga påverkansmedel går att omvända islamistiska fundamentalister vilka har mord och våld högst upp på sin agenda.

Konferensens tredje programpunkt ”The Global Governance of Forced Migration” är ett ambitiöst försök att få solidaritets och samarbetstanken etablerad, dvs att länder med relativt få flyktingar istället skall hjälpa de länder dit de stora massorna av flyktingar sökt sig i oroshärdarnas geografiska närhet. Som exempel på länder vilka dignar under högt flyktingtryck nämndes Turkiet, Jordan, Libanon, Pakistan och Etiopien.

“Is it morally correct to negotiate agreements with the transit countries to prevent refugees from searching other territories? What are the role and powers of supranational organizations and NGO’s in these processes?”

SD vill hjälpa flyktingar i närheten av konfliktzonerna

Den debatt som förs i Sverige, av framför allt SD, är att hjälpen i den geografiska närheten till oroshärdarna är ett betydligt mer effektivt och humant sätt att stödja såväl värdländer som flyktingarna själva, fler kan då få ett drägligare liv och Sverige avlastas samhällsekonomiskt de praktiska umbäranden på välfärdssystemen som en omfattande flyktingström till Sverige innebär.

EU:s ståndpunkt i frågan är tvådelad. Man har förhandlat fram överenskommelsen med Turkiet, men uppmuntrar/kräver samtidigt medlemsländerna att öppna sina dörrar för en omfattande flyktingström på väldigt liberala villkor.

Slutsatsen som kan dras efter att ha hört de key-note speakers vilka under denna programpunkt pekat på den moraliska aspekten, är att både skydd av flyktingar i geografisk närhet till oroshärdar och krigsskådeplatser måste ske, men då helst samordnat under tex UNHCR och andra globala aktörer. Man uppmanar också rika länder att samtidigt tillämpa en ”open door policy” för de flyktingar vilka valt att själva ta sig till något av EU:s medlemsländer.

NewsVoice frågor till expertpanelen

Newsvoice egen utsände ställde frågan om vilken effekt på kort och lång sikt som de olika NGO:s (Non Government Organisations) har på de platser i närområdet, typ stora flyktingläger, för den alltmer tilltagande strömmen av flyktingar vilka väljer att själva via tex Libyen ta sig till EU. Följdfrågan blev ju hur olika fartygsinsatser utanför Libyens kust påverkar migrationsflödet in till EU, NGO:s samarbetar ju aktivt med olika flyktingsmugglare för att kunna rädda liv?

Svaren från talarna blev att man i humanitetens namn måste bortse från samarbetet med kriminella flyktingsmugglare samt att det inte är en fråga för NGO:s att ta ställning till då man försöker att vara opolitiska i sitt arbete, hur bra det är lär det nog, med ett svenskt perspektiv, finnas delade meningar om (skulle vara intressant att i kommentarsfältet få höra vad NV:s läsare tycker).

Vad gör egentligen ”International Organisation for Migration”?

Efter lunch dök följande rubrik upp, ”Global compact for safe, orderly and regular migration”.

Vid konferenser av det här slaget får man alltid lära sig något nytt. Hur många visste om att det finns en organisation som har IOM som förkortning?

IOM står för ”International Organisation for Migration” och har med 166 medlemsstater och representation i över 100 länder och de har en jätteroll att spela i migrationsfrågor, så sent som i September 2016 valde man att ansluta sig till FN och därmed ingå i FN:s olika satsningar som en till FN associerad organisation.

William Lacy Swing (Director-General, International Organization for Migration; USA) fick därför ensam presentera vad organisationen står för och vad den gör för att påverka migrationsfrågor runt om i världen.

Samverkan med FN verkar nu vara ”name of the game” för IOM trots att man funnits sedan 1951, finansiering sker huvudsakligen via medlemsländernas ek bidrag och man spenderar lite drygt 2 Miljarder USD under 2017. Dvs en mycket kraftfullt finansierad organisation som jag tror inte såmånga känner till, kom då ihåg att den innan hopslagningen med FN levt med egen finansiering.

Helt uppriktigt så har en del representanter för den här typen av organisationer väldigt svårt att hålla diskussionen på ett mer konkret plan varför det fortfarande finns en del frågetecken kring vad IOM egentligen gör. Jag hänvisar därför till följande länk.

”Global Migration, Global Responsibility”  är rubriken för ännu ett försök att ”higlighta” s.k. human rights ur ännu ett perspektiv, det kan ibland kännas som att man halar samma positiv ytterligare ett varv. Den intresserade får själv ta sig en titt på detta föredrag.

Kommer EU överleva migrationskrisen?

Dag 3:s mest intressanta rubrik är nog ”Will the EU survive the Migration Crisis?”

“Can the European Single External Border become a token of further integration, towards a Security and Defence Union, or will it be rather remembered as an ultimate failure of Brussels ambitions?”

Schengen som begrepp har ju fått utstå mycket kraftfull kritik då den visat sig inte alls fungera i verkligheten vid kraftiga migrant strömmar, någonting som borde få EU att fundera på sin egen förmåga att upprätthålla den inre säkerheten. EU har dock ännu inte visat att de själva förmår att garantera den inre säkerheten men man har temporärt, och till mycket höga kostnader, skrivit ett avtal med Turkiet för att de skall agera buffert där man själva misslyckats, läs främst Grekland och Italien.

Så länge inte EU kan garantera sina yttre gränser så kommer det att höjas röster för att inte ställa upp på EU:s diktat att solidariskt ta emot sina resp länders flyktingkvot uträknad av EU. Det är inte utan att man hör Nigel Farages mantra ringa i öronen, dvs att det är varje lands självklara rätt att suveränt kontrollera sina egna gränser och släppa in dem vilka man själva accepterar.

Newsvoice ställer frågan till Michaël Neuman (Coordinator and Research Director at CRASH / Médecins sans Frontières; France) om inte NGO:s som tex Läkare utan gränser, genom sitt intima samarbete med kriminella flyktingsmugglare utanför Libyens kust, uppmuntrar till ett ökat inflöde av flyktingar och andra ek migranter till EU.

Neuman hänvisar då till att detta sker med EU:s goda minne och att tex Frontex är involverade i detta samarbete med kriminella smugglare, det är inte utan irritation denne Neuman svarar på denna fråga. Det tycks finnas en tydlig samstämmighet ibland många delegater vid konferensen att ”målen helgar medlen”, därför stämde också Lord David Hannay, Baron of Chiswick (Member of Parliament; UK) in i hyllningskören där man anser att samarbete med kriminella smugglare är försvarbart.

Gränskontroll, säkerhet och inkommande extremism

Nästa ämne på agendan denna sista dag är ”The Control of the EU External Borders and Strategic Partnerships”, vilket får ses som ett försvarstal för den uppgörelse som EU slöt under 2016.

”The EU Migration Partnership Framework, adopted by the Council in June 2016, this option has been under considerable scrutiny and is perceived by some as a way to address the migratory problem and by others as a way to outsource it.”

Som nämnts tidigare vid denna konferens så undviker många talare att adressera kärnfrågan huruvida EU själva, på egen hand och med egna resurser, kan garantera unionens yttre gränser, det känns trist att så många vill undvika denna fråga då den i högsta grad har politiska konsekvenser. Många av EU:s medlemsländer har förutsatt att EU kan garantera de yttre gränserna för att ställa upp på mottagandet av de flyktingkvoter som EU ålagt samtliga länder att ta emot.

När EU nu svajar och inte kan garantera de yttre gränserna själva utan tvingas tillåta samarbete med kriminella smugglare och då man outsourcar denna tjänst till Turkiet så finns det på vissa håll förståelse för att en del länder känner sig osäkra på EU:s förmåga och de tvekar därför att följa det diktat som EU ålagt dem.

Denna fråga är den gnista som kan förvärra den splittring inom EU vilken ännu så länge bara bubblar under ytan, jag tänker då på tex Ungern, Polen, m.fl. Men på ganska sedvanligt pk-manér känns det tydligen bättre att stoppa huvudet i sanden och försöka tiga ihjäl de riktigt svåra frågorna.

Säkerhetsfrågorna tas även upp under nästa rubrik ”Coping with Extremism”, där man lägger huvudvikten vid religiös extremism.

Som katten kring het gröt går man i vida cirklar för att kunna undvika prata om den islamistiska extremismen som ju är den helt avgörande frågan då det gäller extremism i samband med migrationsfrågor inom EU, det har väl de senaste årens alla terrordåd visat med bedövande tydlighet.

Några personliga erfarenheter från ett par människor visar att det återigen är kvinnor som ofta får bära konsekvenserna av den religiösa extremismen allt som oftast exekverad av islamistiska män med extrema åsikter.

Framtiden för migrationen och Europa

Avslutningen på denna sista konferensdag är en seans med Madeleine Albright (Diplomat, Former US Secretary of State; USA), hon har en ganska negativ grundsyn på den framtida utvecklingen och hon anser att det sociala kontraktet mellan medborgare och politiker nu är brutet på många håll vilket ger henne kalla kårar och påminnelse om gamla tider.

Att hon inte är någon kär vän av Donald Trump kom ju kanske inte som någon överraskning, men det som bekymrar henne med Trump är nog ändå hans betydligt mer isolationistiska hållning i olika frågor och då främst på frihandelsområdet. Albright pekade också på grunden för sin oro över utvecklingen, det har det senaste årtiondet tillkommit en lång rad väpnade konflikter, men hon undvek skickligt att peka på orsakerna till det alltmer tilltagande våldet runt om i världen och USA:s roll i detta.

Hon fick också den något udda frågan hur hon såg på Henry Kissingers värv från ”anno dazumal” under Nixons tid som president och då framkom att hon är personligt bekant med Kissinger och valde därför en ganska låg profil i sina recensioner av honom.

Hon avslutade med att uppmana den yngre generationen att verkligen engagera sig politiskt och att då omfamna den globalism som nu är under allvarlig attack, enligt Albright.

Stort intresse för Sverige men inget svenskt media rapporterar från konferensen

Intresset för Sverige vid denna konferens är extremt stort efter alla rapporter som nu den senaste tiden spridits runt om i världen. Jag blev tex tillfrågad att ställa upp på en intervju med ett Brasilianskt TV-team och vid presskonferensen med Nigel Farage fick jag många närgångna frågor om vad som egentligen händer i Sverige ifrån ett Portugisiskt TV-team.

Under dessa dagar har jag umgåtts en del med andra vilka bevakar denna konferens och det är sannolikt bara NewsVoice från Sverige som bevakat denna konferens, var är SVT, DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, mfl?

Man undrar runt om i världen förvånat vad som är orsaken till att den upphöjda idealstaten Sverige nu omgärdas av rykten att vara en av kriminalitet dominerad stat, vad svarar man på det när man själv är undrande inför vad som pågår i de många no-go-zonerna?

Text: Jan Norberg | Se rapport från dag 1 och dag 2