ANALYS & DEBATT. Lars Bern fortsätter sin analys och debatt om det amerikanska imperiets ambitioner i Europa och världen. Bara den historiskt okunnige köper den antiryska propagandan ”made in USA”. Därför beskriver Bern strategin för hur det amerikanska imperiet ska expandera och hur omvärlden agerar eller reagerar.
Text: Lars Bern, Antropocene | Del 1 | Del 2 | Del 3
Redan i slutet av 70-talet efter Maos död seglade Deng Xiaoping upp som Kinas starke man. Han iklädde sig aldrig de högsta officiella posterna i landet utan nöjde sig med ordförandeposten i Centrala militärkommissionen, vilket innebar att han i praktiken var landets överbefälhavare. Under Dengs ledning började Kina omvandlas till en statskontrollerad marknadsekonomi. Även om den politiska makten utövades av ett elitistiskt kommunistparti övergav man i praktiken kommunismen.
Kinas övergång till marknadsekonomi och Sovjets upplösning öppnade till synes enorma nya möjligheter för de globala företagsimperierna att expandera. Problemet för väst är att Kina snabbt vuxit ikapp USA som världens största ekonomi.
Kina har därmed kunnat öka sitt globala ekonomiska inflytande, bl.a. genom målmedvetna investeringar i infrastruktur runt om i Asien och i Afrika. För att bl.a. kringgå USA flottans dominans på världshaven har Kina satsat på en snabb utbyggnad av markbundna transporter över hela Eurasien. Därmed har man skapat nya och snabbare handelsvägar som USA har svårare att strypa med sina frekventa sanktionsvapen. Det senare har ju bl.a. använts mot Iran, som med de nya järnvägskommunikationerna blivit långt mindre sårbara.
Efter Jeltsins maktövertagande i Ryssland 1991 strömmade rådgivare och olika agenter från väst in i landet för att medverka i privatiseringen av dess näringsliv. I släptåg hade man många av de globala storföretagen och bankerna som såg sin chans att kraftigt utvidga sin intressesfär. Ryssland med sina enorma naturresurser låg för de globala företagens fötter.
Samtidigt etablerade oligarker som George Soros förment ideella organisationer för att påverka den ryska folkopinionen i för globalisterna önskad riktning. Det som hände kan bäst beskrivas som medveten destabilisering och en plundring av landets tillgångar med hyperinflation och snabbt utbredd fattigdom som följd.
När det var dags för val 1996 hade den västorienterade Boris Jeltsins popularitet sjunkit till en bottennivå och många såg en stor risk för kommunismens återkomst. Efter en närmast desperat kampanj och stöttning från landets nyrika ekonomiska och massmediala elit och med stöd från den västliga oligarkin, lyckades Boris Jeltsin dock att med nöd och näppe bli omvald. I den andra valomgången fick han 53,8% medan kommunistpartiets kandidat Gennadij Ziuganov fick 40,3%. Därmed kunde omvandlingen av ekonomin fortsätta med stark utländsk inblandning.
Den så mäktiga forna ryska krigsmakten förföll snabbt under Jeltsintiden i brist på pengar. Ryssland utgjorde inte längre något betydande millitärt hot mot omvärlden. Jeltsin släppte t.o.m. in västlig militär för att inspektera ryssarnas kärnvapenanläggningar. Det fick till följd att en rad länder i Europa firade friheten efter det kalla kriget med att kraftigt minska på skattemedel till militären.
Detta var givetvis ett streck i räkningen för USA/NATO:s militärindustriella komplex som var beroende av en skrämmande fiende för sin existens. Det blev bråttom att skapa nya fiender för att hitta en huvudroll för krigsmaskinen.
Med den kontroll som den västliga oligarkin skaffat sig över Vita Huset och USA:s krigsmakt, såg man nu betydande möjligheter att med militära medel kunna öppna upp marknader som varit helt eller delvis stängda för de globala företagen. Utan ett militärt starkt Sovjet kände man sig ensam på plan och ansåg sig utan betydande motstånd kunna förverkliga sin nya gränslösa världsordning – om nödvändigt med vapenmakt. Länder med ambitioner att bedriva en från oligarkin självständig politik levde plötsligt farligt.
Den ryska nationalismen
Jeltsins hälsa var bräcklig till följd av alkoholism, vilket ledde till att han valde att säga upp sig från presidentposten på nyårsaftonen 1999 cirka ett halvår innan hans ämbetsperiod gick ut. Det var ett smart drag som innebar att han i praktiken utsåg sin premiärminister, Vladimir Putin, som sin efterträdare och tillförordnad president enligt de konstitutionella reglerna. Enligt samma regler måste ett nytt presidentval hållas inom 3 månader, vilket innebar att någon stark utmanare till Putin inte hann mobiliseras. Putin valdes således överrumplande till Rysslands president den 26 mars 2000.
Inom den västliga oligarkin var uppfattningen den att Ryssland med sina enorma landarealer och sannolikt världens största råvarutillgångar måste göras tillgängligt för det internationella kapitalet. Globalisternas Madeleine Albright som vid den här tiden var USA:s utrikesminister menade att det inte var rättvist att Rysslands tillgångar skulle tillhöra ryssarna, de borde integreras i den globala världsordningen. Lite samma synsätt som senare tillämpades i Sverige av Reinfeldtministären.
Den nya ryska presidenten visade sig dock vara en svuren nationalist. Han satte igång att återuppbygga försvaret och började arbeta med att mota ut de utländska intressen som Jeltsin släppt in i landet. Västliga organisationer som bedrev opinionsbildning i landet blev stämplade som främmande agenter. Därmed kristalliserades Putin snabbt ut som globalismens fiende nummer ett och Ryssland kunde åter tjäna som den fiende det militärindustriella komplexet så väl behövde. Den ryska försvarsbudgeten förblev dock långt mindre än den sovjetiska och ca. en tiondel av USA/NATO:s.
Tidigare löften från USA till den siste sovjetledaren Michail Gorbatjov att inte skjuta fram sina militära positioner sveks. Ryssland motades ut ur det samarbete med EU som först sett ut att spira.
Annekteringen av Krim
Från främst tysk sida fanns det starka krafter som verkade för ett närmande till Ryssland, vilket den amerikanska oligarkin till varje pris ville förhindra. Via en målmedveten kampanj började man därför ringa in ryssarna, genom att införliva den ena efter den andra av de forna öststaterna och sovjetrepublikerna i NATO.
När det Ryssland ekonomiskt närstående Ukraina valde ett ekonomiskt närmande till Ryssland framför EU, iscensattes med hjälp av CIA och lokala nynazister och fascister en statskupp mot den demokratiskt valda ryssvänliga presidenten Viktor Janukovytj år 2014.
Ryssland hade en av sina viktigaste flottbaser på Ukrainas Krimhalvö enligt ett mångårigt avtal. För ryssarna var det otänkbart att Krim med sin dominerande ryska diaspora skulle hamna i klorna på USA/NATO. Genom en blixtsnabb oblodig kupp annekterade Ryssland Krimhalvön och utlyste snabbt en folkomröstning, där de boende gav sitt massiva stöd till annekteringen.
Västliga Mainstream media (MSM) följer Washingtons narrativ
I de av oligarkerna styrda MSM startades nu en intensiv propagandakampanj mot Ryssland i allmänhet och Putin i synnerhet. Svenska MSM var inget undantag, periodvis hade man minst dagligen hatinslag mot Putin och propaganda om ett ryskt militärt hot mot hela Europa.
På senare tid har hatpropagandan i svenska MSM mot Putin avtagit något. Den har fått konkurrens av hatpropaganda som nu riktas mot Donald Trump.
Sanktionerna mot Ryssland till Rysslands fördel
Efter Krimannekteringen sjösattes på USA initiativ ekonomiska sanktioner med målet att destabilisera Ryssland och försöka skapa en opinion i landet för att få bort Putin.
Sanktionerna visade sig slå hårdast mot en handfull EU-länder som haft stor export till Ryssland, samtidigt som Putins popularitet på hemmaplan till stor besvikelse steg till upp över 80%. Han har idag ett starkare folkligt stöd än någon västledare kan uppvisa.
För Putin kom sanktionerna som en skänk från ovan, nu kunde han i lugn och ro stärka ryskt jordbruk och näringsliv utan besvärande konkurrens från väst. Han kunde inte heller bli anklagad för handelshinder.
Ryssland seglade bl.a. upp som världens största veteexportör. Man var redan världens ledande exportör av kärnkraftsteknik och har återkommit som en betydande vapenexportör. Inte heller genomklappningen för oljepriset ner till 50 USD/fat fick den förväntade effekten på rysk ekonomi. Ryssland har även gjort sig oberoende av oligarkernas banker genom en av världens lägsta statsskulder.
De aktuella amerikanska försöken att ytterligare skärpa västs sanktioner mot Ryssland, kommer även de att mest drabba några EU-länder. Detta har redan ökat spänningarna mellan USA och flera allierade i Europa som drabbas.
Fortsättning följer.
Text: Lars Bern, Antropocene | Del 1 | Del 2 | Del 3
Allt upprepar sej, britterna rånade Indien på landets skatter och den industriella revolutionen kanske inte ens hade kommit igång i Europa utan det indiska kapitalet och råvarorna. Indien hade år 1700 större andel än hela Europa av globalt BNP före denna tidsperiod av 200 års kolonisering som grundades på militär makt. När det amerikanska imperiet nu försöker sej på samma bedrift globalt blev det stopp efter 100 år. Det västerländska kolonialväldets dagar är räknade i en multipolär värld, nu kommer riktig konkurrens att styra utvecklingen.
Här kommer några citat från William Engdahls senaste bok Geheimakte NGOs och som gäller ”Operation Hammer”, en av historiens största utplundringar. (Min översättning från tyska.)
”Ödeläggelsen av Sovjetunionen var en av de mörkaste och mest kriminella intriger som någonsin utförts av en amerikansk regering, eller rättare sagt av en dold stat i staten, ett nätverk som nästlat sig in i byråkratin i Washington och som ibland betecknar sig själva som ’The Vulcans’.” (sidan 38)
”Washington som i hemlighet samarbetade med en krets noggrannt utvalda amerikanska och europeiska banker gjorde det möjligt för Jeltsin att plundra den ryska staten på dess guldreserver.” (sidan 41)
”De mänskliga kostnaderna som orsakades av den amerikanska chockterapin som utfördes av George Soros, Jeffery Sachs, Larry Summers och en stab CIA-anknutna ekonomiska och juridiska rådgivare som Jonathan Hay och Andrei Schleifer var otroligt höga. Mellan 1991 och 1997 skrumpnade bruttonationalprodukten med 83 %.
Enbart jordbruksproduktionen minskade med 63 %, då det statliga stödet till större jordbruksenheter uteblev. Ekonomiska investeringar gick tillbaka med 92 %.
Över 70000 fabriker stängdes. Det ledde till att produktionen av traktorer sjönk med 88%, tvättmaskiner med 76 %, bomull med 77 %, TV-apparater med 78 % och så vidare.
I ett land som under sovjettiden inte hade någon arbetslöshet förlorade 13 miljoner människor sitt arbete.” (sidan 77)
”Utplundringen av Ryssland – den ryska nationen, den ryska staten och det ryska folket – som inleddes i slutet av 1980-talet var i själva verket en av CIA iscensatt statskupp, utförd av de mer eller mindre gangsterlika nätverk som anfördes av den före detta CIA-chefen och dåvarande presidenten George Herbert Walker Bush.” (sidan 40)
”När George Bush junior tillträdde som president 2001 var en av de första åtgärder han vidtog att underteckna Executive order 13233. I denna extraordinära order anfördes ”nationell säkerhet” som ett skäl för att förhindra insyn i dokument rörande tidigare presidenter, särskilt då dokument som hade att göra med hans fars aktiviteter under Sovjetunionens sönderfall 1990-1991) och sönderfallet i de kommunistiska staterna i Östeuropa.” (sidan 39)
Bern förklarar saken ändamålsenligt. Däremot är det inte riktigt att kalla Herr Putin för ”nationalist” eftersom man inte bör definiera andra människors ideologier åt dem, utan bör låta envar få definiera sig själv; Putin kallar inte sig själv nationalist. Det är en vanlig missuppfattning och det cirkulerar en hel del falska citat på webben om att Herr Putin har påstått något så dumt som att ”ryssland inte behöver minoriteter”, vilket han aldrig har sagt eftersom Ryssland utgörs till stor del av just minoriteter.
Den ideologi Putin arbetar enligt är att det bästa för Ryssland och de _olika_ ryska folken är om alla kontinenterna får lov att vara självständiga och suvreräna och rätt till egen kultur och politik utan ofrivillig inblandning från främmande makt.
Denna ideologi står i direkt motsättning den unipolära ideologi vi har i väst om en världsregering, världsvaluta och världsarmé, och det är denna motsättning som utgör det nya kalla kriget.
Putin är inte ens medlem i partiet som satt honom till makten (det Ryska partiet Enhet), utan är helt och hållet oberoende i alla hänseenden inte allra minst partipolitiskt.
Patrique Ståhl Dordevic
Malmö
Det som är sagt är sagt.
Jag är ny i detta geopolitiska tänkande. USA är ett märkligt land med mångkulturellt tänkande som gör att folk på gräsrotsnivå har ett stort variabelt liv om man så vill. ”Deep State of US” är någonting som jag alltid funderat på. US leker hela tiden polis världen över och utövar militär makt. Varför inte låta dessa länder sköta sitt? Varför denna hunger efter makt?
Att vi män är så intresserad att få utöva militärmakt över andra är ett fenomen som bort stävjas på olika sätt.
Vi alla i västvärlden är på ett eller annat sätt tacksamma för US insats för världen när Hitler härjade som mest i världen. Man undrar hur den skulle ha sett ut om US inte varit närvarande.
Men, men.. Nu står världen för andra problem 72 år efter det stora kriget.
Tror inte de så kallad marknadskrafterna kan få husera helt fritt i ett århundrade till. Saker måste regleras då vi här på jorden kommer att vara överbefolkat då alla kvinnor vill ha barn för eller senare. Jordens tillgångar är som sagt inte oändliga. Därför måste de starka ekonomierna i världen så småningom sätta sig det runda bordet och ordna en mix av planhushållning- och marknadsekonomi.
Hur kommer annars mänskligheten vidare i sin strävan efter utveckling.
Det finns säker en ”Deep State of Ryssland” också. Var så säker.
Nog en av de mest läsvärda artiklar, som presenterats på sistone här hemma i Sverige …
Väntar nu med stor spänning på nästa avsnitt … – Om nu inte något allvarligt plötsligt skulle komma att hända författaren, vilken vågat sig på att ge en klar motbild till hur riskerna ser ut framöver …
Inlägget torde skrämma många av ”USAs vänner i världen” – inte minst bland alla dem, vilka nu tycks ha satsat allt på fortsättningen av ”kriget mot Putin …”
Tack, för viktig sammanfattning. Jag kommer att citera delar av den när jag nu på måndag beger mig till Finland för en konferens där jag ska bidra med en föreläsning om hur USA använder Sverige för sina militära planer mot Ryssland.
”Ryssland har även gjort sig oberoende av oligarkernas banker genom en av världens lägsta statsskulder.”
Man får hoppas att den hedervärde Putin inte heller låter en (((oligark))) få ansvaret för Rysslands riksbank och därigenom möjligheten att kapa åt sig den PRIVATA rätten till sedeltryck och myntprägling — alltså enligt koncept (((Federal Reserve))) i USA.
Vilket för övrigt även har skett med i princip varje Central-/Riksbank på globen….
Eller är det någon som tror att t.ex. (((Bank of England))) är Storbritanniens Central-/Riksbank? Think again!
Att den banken dessutom ligger i fristaten (((City of London))) bör vara nog som ledtråd till Vem/Vilka som verkligen ÄGER Bank of England.
Ett förmodligen okänt tilllika sorgligt faktum är nämligen att samtliga Europas Central-/Riksbanker ägs och/eller kontrolleras av Familjen ”Rödskylt”!
Och då de flesta av en nations övriga banker lyder direkt under landets Central-/Riksbank är det ju inte särskilt svårt att räkna ut vem som hanterar samtliga medborgares överansträngda lönekonton….. ☺