DEBATT. Vi har den senaste veckan i flera inslag här på NewsVoice och Nya Dagbladet fått se och höra hur Bonnierkoncernen hanterar sina ”kunder” och kolleger. Vi pratar ”skalskydd”, extremt svårt att komma i kontakt med ansvariga utgivare i nyhetsmedia, vägran att svara på frågor från läsarna.
Text: Öystein Rönne | #SättDig
Bonnierkoncernen är idag gigantisk. Deras imperium sträcker sig långt utanför Sverige. Idag har de ca 170 olika bolag utspridda i Sverige och även andra delar av Europa. Kan denna maktkoncentration verkligen vara nyttig? När man ser och hör ”vanliga anställdas” uppenbara munkavle och rädsla för att säga för mycket eller fel saker blir i alla fall jag lite mörkrädd.
Som i de flesta bolag idag är de anställda ”företagslojala”. Den som inte är det riskerar sitt jobb. Det kan ju kanske ibland finnas någon rim och reson i det, men om det finns ett dolt motiv som möjligen bara den snäva kretsen av ägare känner till, blir det plötsligt allvarligt. Speciellt när det handlar om en mediakoncern. En mediakoncern som Bonnier AB har en enorm makt och möjlighet att ”styra” ett helt folk in i rätt åsiktskorridor.
Man gör det genom att först bygga upp ett förtroende, producera sådant som är populärt, inom områden som dagsnyheter, jakt, matlagning, hälsa, natur, populärlitteratur, konst, underhållning mm. Inom alla dessa delar har Bonnier stora intressen genom mycket starka varumärken och i och med det har man också ett oerhört stort inflytande och kan bestämma agendan för vad som är ”politiskt korrekt”.
Bonnierkoncernen attackerar fria medier
Vilkas ärenden går ägarna och hur ser agendan ut blir då nästa fråga. Svårt att svara på såklart, eftersom det är en snäv krets, men om ägarna av Bonnierkoncernen kan vi vara ganska säkra på att även där finns ett starkt inflytande. Det som är synnerligen olustigt är att det är i princip omöjligt att fastslå då ”grävandet” på vägen måste passera många filter och som i de flesta organisationer vet inte de som befinner sig två steg ner vad som egentligen försiggår två steg upp.
För att förstå att det med all sannolikhet finns en dold agenda kan man roa sig med att läsa inledningen av Bonnierkoncernens årsrapport om 2016, där ordförande Carl-Johan Bonnier skriver följande:
”Bortsett från det affärsmässiga perspektivet vill vi även fortsättningsvis att våra medier ska spela en betydande och positiv roll i de samhällen där vi verkar. Under 200 år har yttrandefriheten varit ett kärnvärde för Bonnier. Och under det senaste året har frågan om just yttrandefrihet och om värdet av fri journalistik fått förnyad aktualitet.”
Några ytterligare citat:
”Vi har sett en skärpning av tonen och konfliktlinjerna i svensk samhällsdebatt. Kritiken mot etablerade medier, liksom andra delar av det etablerade samhället, är ibland uppenbart illvillig och med syfte att slå mot mediernas funktion i ett öppet demokratiskt samhälle.
Den illasinnade kritiken, den öppna fientligheten och hoten mot journalister ska vi avvisa och stå upp mot med kraft. Dessa attacker mot fria medier är en attack också mot den liberala demokratin, mot vår samhällsmodell.
Men det är också mediernas och publicisternas ansvar att ge svar, att förklara sina avvägningar och att vara beredd att lyssna och ta intryck av kritiken, när den är sansad och saklig. Även vi som ägare har ett ansvar för att berätta hur vi tänker och vad vi står för.”
”Bonnier värnar yttrandefrihet, pressfrihet och informationsfrihet. Vi ska stå för publicistisk mångfald och skapa möjligheter för människor att komma till tals. Läsarna, tittarna och lyssnarna är våra mediers uppdragsgivare.”
”Bonnier har ett liberalt arv. Men det är en liberalism med litet ”l”, och utan partibindningar. Den kännetecknas av en tro på den enskildes frihet, på ett öppet samhälle och – framför allt – på en vidsträckt och flitigt använd yttrandefrihet.”
”…våra mediers redaktionella röster kommer aldrig driva agendor som förminskar den enskilde individen eller som försöker misstänkliggöra och utesluta hela grupper ur samhällsgemenskapen.”
När du läst detta ovan, sätt det i relation till det bemötande som visades upp i följande reportage på NewsVoice och i Nya Dagbladet:
- Nya Dagbladet: Här är samtalet med Bonnier-chefen – “Ni kommer inte få träffa Mattsson eller Wolodarski”
- NewsVoice: Nya Dagbladet intervjuar Expressen som förhör Nya Dagbladet
- NewsVoice: Så här har Expressen satt i system att undvika läsarnas svåra frågor
- Nya Dagbladet: Misstroendet mot public service ökar bland borgerliga väljare
- Nya Dagbladet: Nya Dagbladet konfronterade Google, Microsoft, Expressen och DN
- NewsVoice: DN-skrapan tom på DN-journalister sedan 1990-talet
- NewsVoice: Nya Dagbladet ville ställa frågor till DN – Möttes av närgången DN-fotograf
Är Karl-Johan Bonniers ord trovärdiga? Kanske det är dags för en tankeställare?
Text: Öystein Rönne