Det blev för mycket semester i Portugal – Nu sänks lönerna

Portugals knackiga statsfinanser sänker offentliganställdas löner, skriver Jan Norberg som bor i Portugal. Vänstern införde mer betald ledighet i landet och alla blev glada. Nu kommer baksmällan och det är slut på det roliga. Regeringen sänker lönerna för de offentligt anställda för att klara landets ekonomi. 

Text: Jan Norberg

Inför valet 2015 så gick den samlade vänstern i Portugal ut med ett vallöfte om att återinföra en rad s.k. röda dagar, något som vann väljarnas gillande. Sålunda vann vänsterns valet och Portugal har numera många röda dagar, då det är betald ledighet för bla offentligt anställda.

Nu kommer baksmällan för portugiser inom offentlig sektor då regeringen av EU tvingas korrigera sitt budgetunderskott, något som leder till en intressant utveckling på ett mer ideologiskt plan så här inför det svenska valet och alla vallöften som ges av de olika partierna.

Nån gång emellan så tar jag mig en titt på vad som händer inom EU-rätten, och se vad jag snubblade över nyligen.

Ibland störs den tysta korruptionen mellan domstolsväsendet (offentligt anställda) och politikerna av ett högst ovanligt men desto mer välkommet gnissel.

Portugal har av EU ålagts att verkställa en del ingripande budgetåtgärder för att kunna leva upp till ett mer balanserat statsfinansiellt läge. Att Portugal i ljuset av dessa krav sänker de offentliganställdas löner i generella termer har ingen tidigare reagerat emot, men då finner domstolsväsendet sig (via sitt fack) föranledda att, för egen del, pröva detta emot EU-rätten.

Inför detta Moment 22, så fick EU-domstolen ett kraftigt huvudbry på vilken fot de skulle ställa sig.

Knastertorrt uttryckt enligt EU-domstolen:

”Dessa lönesänkningsåtgärder kan följaktligen inte anses ha påverkat oavhängigheten för ledamöterna Revisionsrätten.”

Magstarkt nog så har just domstolsväsendet försökt anföra rätten till ett effektivt rättsmedel som argument för att just dessa ledamöter skall ges något som inte tillkommer alla offentliganställda.

Det andra huvudsakliga argumentet för att inte omfattas av den generella lönesänkningen för offentliganställda skulle, enligt domstolsväsendets företrädare, vara att man pga denna lönesänkning inte längre är oavhängiga till de politiker som utser bla domare.

Med detta sagt så måste man ställa sig frågan varför EU då så kraftigt reagerat mot Polens nya författning? Den är egentligen bara är en kopia på den lagstiftning som redan alla andra EU-länder har och tillämpar, det vill säga politiker tillsätter domare och med detta så sätter också dessa politiker domarnas löner och därmed finns korruptionskopplingen mellan domstolarna och politikerna manifesterad.

I Sverige har vi ju inte ens ett tjänstemannaansvar, inte heller en författningsdomstol, men värst av allt är ändock att EU-domstolen med denna dom offentliggjort att det är politikerna som har den egentliga makten över domstolsväsendet.

Detta exempel blottlägger de förutsättningar som måste finnas för att ”Deep State” uppstår med allt vad det innebär av lojalitetsband mellan offentliganställda och politiker. Är det någon som på allvar tror på domstolsväsendets domslut efter detta? Kan hyckleriet bli värre?

Text: Jan Norberg, Portugal

Bilaga

Processrätt

Mål C-64/16 gällde tolkning av FEU och av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (”stadgan”). Begäran om förhandsavgörande hade framställts av Högsta förvaltningsdomstolen, Portugal, i ett mål mellan Fackförbundet för portugisiska domare och Revisionsrätten, Portugal. Målet gäller en tillfällig lönesänkning som genomfördes för Revisionsrättens ledamöter inom ramen för den portugisiska statens riktlinjer för budgetpolitiken. Högsta förvaltningsdomstolen önskade med sin fråga få klarhet i om artikel 19.1 andra stycket FEU ska tolkas på så sätt att principen om domstolarnas oavhängighet utgör hinder för att mot domstolsledamöter i en medlemsstat vidta generella lönesänkningsåtgärder, som hänför sig till krav på att eliminera ett alltför stort budgetunderskott och till ett unionsprogram för ekonomiskt bistånd. 

EU-domstolen konstaterade i dom den 27 februari 2018 bland annat följande: Under förutsättning att Revisionsrätten i egenskap av domstol kan pröva frågor om tillämpning eller tolkning av unionsrätten ska Portugal säkerställa att Revisionsrätten uppfyller de krav som ett effektivt domstolsskydd innebär, enligt artikel 19.1 andra stycket FEU. En grundförutsättning för att detta skydd ska säkerställas är att en sådan domstols oavhängighet bevaras, såsom detta bekräftas i artikel 47 andra stycket i stadgan, i vilken tillgången till en ”oavhängig” domstol anges som ett av de krav som hänför sig till den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel.

Garantin för oavhängighet, vilken inte kan skiljas från den dömande uppgiften gör sig inte enbart gällande på unionsnivå, för unionens domare och generaladvokaterna vid EU-domstolen, utan även för de nationella domstolarna. De nationella domstolarnas oavhängighet är i synnerhet nödvändig för att systemet för domstolssamarbete – som möjligheten att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF ger uttryck för – ska kunna fungera väl. I enlighet med rättspraxis kan denna möjlighet endast användas av en domstol som har till uppgift att tillämpa unionsrätten och som uppfyller bland annat detta villkor om oavhängighet.

Begreppet oavhängighet förutsätter att instansen fullgör sina uppgifter helt självständigt, utan att vara underställd någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll och att den således är skyddad mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning och påverka deras avgöranden.

I likhet med det förhållandet att instansens ledamöter är oavsättliga är den omständigheten att de erhåller lön vars storlek motsvarar vikten av de funktioner de utövar en garanti som är grundläggande för domarnas oavhängighet. De lönesänkningsåtgärder som är aktuella i det nationella målet har vidtagits på grund av de tvingande kraven för att eliminera den portugisiska statens alltför stora budgetunderskott. Dessa åtgärder innebar en begränsad sänkning av lönebeloppet. Åtgärderna berörde inte endast ledamöterna vid Revisionsrätten utan även ämbetsmän och personer som utövar funktioner inom den offentliga sektorn.

Åtgärderna kan av den anledningen inte uppfattas så, att de särskilt vidtogs mot ledamöterna vid Revisionsrätten. Åtgärderna framstår som generella åtgärder som syftar till att en rad ämbetsmän inom nationell offentlig förvaltning ska bidra till de åtstramningar som föranletts av tvingande krav. Bestämmelserna hade därjämte en tillfällig karaktär. Dessa lönesänkningsåtgärder kan följaktligen inte anses ha påverkat oavhängigheten för ledamöterna Revisionsrätten.

EU-domstolen gav därefter sammanfattningsvis följande svar på frågan från Högsta förvaltningsdomstolen: Artikel 19.1 andra stycket FEU ska tolkas på så sätt att principen om domstolarnas oavhängighet inte utgör hinder för att mot domstolsledamöterna vid Revisionsrätten vidta generella lönesänkningsåtgärder, som hänför sig till krav på att eliminera ett alltför stort budgetunderskott och till ett av Europeiska unionens program för ekonomiskt bistånd.