DEBATT. Socialdemokraterna som nästan hela 1900-talet var Sveriges statsbärande parti utkämpar nu sin svåraste valrörelse sedan partiet bildades. Partiet lider fortfarande av sviterna från tidigare framgångar, med en grandios självbild som inte längre stämmer med den bistra verkligheten. Över hela Europa imploderar systerpartierna och turen verkar nu ha kommit till de svenska socialdemokraterna.
Text: Lars Bern, som driver bloggen Antropocene
Orsaken är att det politiska etablissemang där socialdemokratin varit kärnan under senare decennier försökt tvinga på väljarna en globalistisk hyperliberalism. Denna etablissemangets politik har väckt till liv en våg av nationalism över hela västvärlden som nu i snabb takt ritar om den politiska kartan.
Borta är kampen mellan höger och vänster och istället har vi fått en kamp mellan globalismens överstatlighet och nationell demokrati. Socialdemokraternas och hela det politiska etablissemangets huvudmotståndare i valet är de nationalistiska Sverigedemokraterna (SD).
Socialdemokraterna och dess ledare Stefan Löfven befinner tillsammans med hela det övriga politiska etablissemanget sig i full panik och greppar förtvivlat efter en valfråga från partiets fornstora dagar. Löfven deklarerar att valet i september skall bli en folkomröstning om välfärden som en gång var partiets paradfråga. Den låg bakom dess stora framgångar i kampen mellan höger och vänster på 50- och 60-talet.
Problemet är bara att den politiska deklarationen klingar innehållslöst när man samtidigt vräker ut hundratals miljarder på EU och den globalistiska migrationspolitik som man bedrivit under senare decennier. Huvudmotståndaren i årets val SDs Jimmie Åkesson behöver bara peka på detta enkla faktum, för att Löfvens valstrategi skall falla samman som ett korthus.
Om Stefan Löfven och resten av det politiska etablissemanget skall ha en chans att bromsa SD:s framgång, behöver man byta fot och inse att man måste överge sin ensidiga globalism och kroka på den våg av att sätta nationella intressen först som får ett allt fastare grepp om väljarna i hela västvärlden.
Folket vill inte ha miljardrullningen till EU:s överstatliga projekt och till de öppna gränserna. Man vill att skattepengarna i första hand går till dem som betalat skatterna och inte slösas bort i elitens globalistiska lekstuga. Att prata om välfärd som Löfven gör, för att samtidigt lägga allt mer av skattebetalarnas pengar på annat, kommer givetvis att slå tillbaka. Folket kan ju lätt konstatera att vårdköerna bara växer, allt fler pensionärer blir fattiga och tryggheten i hem och på gator och torg blir allt sämre.
Samtidigt som socialdemokratin målar in sig i ett hörn genom sin ovilja att ompröva den globalistiska politiken, råder det motsvarande kaos i det borgerliga lägret. Även där försöker man desperat få valet att handla om andra politiska frågor, men debatten fastnar hela tiden i hur man skall förhålla sig till SD och vågen av folklig nationalism.
Även de borgerliga måste inse att man behöver ompröva sin hyperliberala globalism om man skall ha en chans att bromsa väljarströmmen till SD.
Jag tror inte den nödvändiga omprövningen inom varken borgligheten eller socialdemokratin kommer före valet. Därför blir svaret på den rubricerade frågan – nej!
Vi ser redan hur valrörelsen mest handlar om hur etablissemanget skall förhålla sig till SD. Övriga frågor blir mest garnityr. På det sättet föser etablissemanget över alla väljare som är missnöjda med den hyperliberala globalismen till SD. Min tidigare analys att SD efter valet blir Riksdagens största parti känns allt troligare.
Följden av en Riksdag med SD som största parti blir en konstitutionell kris där man inte ens kommer att kunna utse talman enligt tidigare praxis. Vi kommer att få se ytterligare en svag regering av den typ vi lidit under de senaste 4 åren, baserad på en liknande odemokratisk uppgörelse som Decemberöverenskommelsen. Att det är en trolig utveckling bekräftas av att kommunistledaren Sjöstedt i Almedalen öppnat upp för ett regeringssamarbete med Centern och Liberalerna, bättre kan knappast höger/vänster-skalans död illustreras. Därmed blir i praktiken SD den enda oppositionen och deras tillväxt fortsätter tills de får egen majoritet och blir det nya statsbärande partiet.
Valet blir en folkomröstning om SD och inte om välfärden som Löfven drömmer om! Eller skall vi säga en folkomröstning mellan en elitistiskt styrd globalism eller en återgång till nationellt folkstyre.
Text: Lars Bern, som driver bloggen Antropocene
