Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
KULTUR. Kan man gå till botten med begreppet ”lika i värde”? I Paris i december 1948 presenterades FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights”. Detta översattes till svenska: ”Alla människor är födda fria och lika i värde”. Nu har man ifrågasatt översättningen till ”värde” i stället för till ”värdighet”, dignity.
Text: Christer Nilsson, historiker, författare
Värde på engelska heter value. Franskan och tyskan följer engelskans ”värdighet” med dignité respektive Würde. Är då detta bara ett semantiskt hårklyveri? Knappast. Varför då en felöversättning? Kanske för att ”lika i värde” hade en kraftfullare retorisk nyans. Formuleringen återkommer i RF från 1974, paragraf 2…”respekt för alla människors lika värde…”
Men till skillnad från värde har värdighet en mer invändningsfri innebörd – alla människor ska behandlas med en grundläggande respekt (för människolivets okränkbarhet).
Människors lika värde har i dag blivit en dogm i Sverige och kommit att, utöver respekt, ytterst handla om rättvisa, jämlikhet och jämställdhet. Så tänkte man inte i Paris 1948. Men så är det i Sverige i dag. För hur man än vrider och vänder på denna svenska värde-dogm så går det inte att komma ifrån att alla människor inte är ”lika mycket värda”. Det kommer aldrig att bli så och det är inte heller önskvärt.
Vårt samhälle har alltid varit hierarkiskt – alltid någon som bestämmer mer än andra – någon är bäst betald – någon har de flottaste privilegierna. Inte minst gäller detta staten som hyllar och försvarar dogmen – för ur statens perspektiv är en cancerforskare mer värd än en terrorist. Att de skulle vara lika mycket värda är det nog bara terroristen som önskar. Och det är inte bara så att alla människor gillar rättvisa – de värderar också sina nära och kära högre än totala främlingar. Bör Stalin och min snälla dotterdotter behandlas som om de är lika mycket värda? Naturligtvis inte.
I skolan, i arbetet, inom idrotten värderas vi via betyg, löner och prispengar. Om alla vore lika mycket värda skulle begrepp som värdefull och värdelös sakna mening. Egentligen är det bara i ett sammanhang värdedogmen är giltig fullt ut. Vid politiska val är varje medborgares röst lika mycket värd.
Likhet inför lagen? Visst, en attraktiv norm. Men alla vet att ”rätt ”advokat, kvaliteten på polisarbetet, rättsläkarutlåtande, nämndemän och vittnesutsagor inte alltid leder till allas lika värde och likhet.
FN:s deklaration av människors lika värde återfinns nu också i EU:s ”likabehandlingsklausul” – och nu handlar det om politik. Med EU-parlamentet i ryggen delar regeringen ut, utifrån värde-dogmen om allas lika värde, svenska skattemedel till människor från hela världen. Det anses självklart att svenska skattebetalare ska ta ekonomiskt ansvar för människor de inte på något sätt är relaterade till. Alla människor har ju lika värde! Vi blandar känslor av godhet och förment skuld (vi har ju det så bra). Meningen med och nyttan av detta är något som borde diskuteras. Öppet och ärligt. Överallt. Varje dag.
Text: Christer Nilsson, historiker, författare
