Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
Svenska folket borde förtjäna en bättre konstitution, för vi har haft grundlagsfäder som dels varit inkompetenta, dels saknat internationell överblick och kunskap om länder som hade de mest välfungerande statsskicken och som kunde ha kopierats i Sverige.
Ett nedslående exempel är Torekovskompromissen 1971 som bestämde att riksdagen skulle ha 350 ledamöter, vilket ledde till den så kallade Lotteririksdagen 1973-1976 då viktiga voteringar som slutade 175-175 fick lottas i bästa tombolastil och till allmänt åtlöje. Hur många författningshjärnor hade dessförinnan då stått still? Nu har vi 349 ledamöter av vilka hälften hade räckt i en internationell jämförelse. Det medför både skenande kostnader och urvattnar ansvaret för den enskilde ledamoten.
Andra länder har varit smartare
Danmark har till exempel nöjt sig med ett rimligt antal i Folketinget, 179 stycken, och man har heller inga fasta valdagar. Ingen vet när valdagen kommer, utom möjligen Venstres beslutande statsminister Lars Løkke Rasmussen, bara att den ska utlysas inom en fyraårsperiod, vilket gör politiken mycket mer taktisk och spännande på andra sidan Broen. Dessutom går det i rasande fart, valrörelsen är bara tre veckor lång. Punkt. Och undra på att Danmark är Jimmie Åkessons favoritland för där är det sverigedemokraternas motsvarighet Dansk Folkeparti som bestämmer vem som ska bli nästa statsminister, eftersom man befinner sig i en vågmästarställning.
Schweiz är ett annat smart land. Här är regeringskriser och långbänkar hos talmannen okända företeelser. Regeringens sammansättning styrs nämligen av den Magiska formeln som definieras av sifferserien 2-2-2-1 och har använts sedan 1959. Bakom döljer sig en regering (förbundsrådet) bestående av två ledamöter vardera från de tre största partierna plus en från det fjärde största partiet.
Varje år byts ordförande (Presidenten) i denna sjumannaregering enligt ett rullande schema. Politiker är rätt anonyma i detta land där politik inte är ett yrke (som i Sverige!) utan ett förtroendeuppdrag där deras maktutövning begränsas av Västeuropas lägsta skatteuttag.
Är det då ett land utan opposition? Icke! Medborgarna utgör oppositionen. 50,000 namnunderskrifter mot ett ifrågasatt regeringsförslag utlöser automatiskt en folkomröstning. Denna Harmonidemokrati förklarar varför det gått så osedvanligt bra för detta land.
Den Magiska formeln hade varit något för talmannen Andreas Norlén att testa, dvs. en regering med två sossar, två moderater, två från SD och en från centern, medan Björklund, Sjöstedt, Lövin, Fridolin och Busch Thor hade hamnat utanför. Det skulle ha blivit ett slimmat kabinett, oförmöget att ställa till med populistiska utspel och politiskt korrekta och korkade lagförslag som medborgarna starkt hade ogillat.
Text: Christer Nilsson, historiker, författare
Relaterat
- SVT: Riksdagen röstar nej till Löfven som statsminister
- Nya Dagbladet: Löfven nedröstad i andra statsministeromröstningen
- NewsVoice: valfusket 2018
Så här går det till i Schweiz när politiker missbrukar sina mandat: http://www.srf.ch/news/schweiz/abstimmungen/abstimmungen/abstimmungen-und-wahlen-chur/churer-kuerzen-ihrer-regierung-die-loehne
Kanske Christer är behjälplig med en svensk sammanfattning?
SD bevisar hela tiden att de inte är någon opposition alls, utan mer en välkomnad spelbricka just för att skapa situationer som detta. Denna regeringskris är skapad för att trötta ut och förvirra folk så att de till slut accepterar en regeringskonstruktion som går emot alla former av demokrati, även om vi inte har något demokrati, som i sig inte är en bra form att föra ett samhälle fram för folkets, och enskildas, bästa. Det är så mycket som sker bakom kulisserna i världen att de inte vet vem som är bäst att sätta i statsministerpositionen, även om Annie är den utvalda.
Svenska socialister har ju satt i system att hata allt som har med Schweiz att göra. Det är avundsjukan som håller hatet levande.
Det media och i synnerhet socialisterna kallar för ”regeringskris” är faktiskt ”demokrati” på riktigt. Svenska folket har ju inte haft så stora möjligheter vad jag vet att uppleva det fenomenet men nu när vi under 98 dagar har fått chansen så är det värt att notera. Intressant vore om någon vågar redogöra för alla de olagligheter den så kallade ”expeditionsministären” begått under alla dessa ljuvlig dagar.
Mycket tänkvärt. Många av oss tror nog att vi lever i den bästa av världar och att det inte kan vara på något annat sätt. Intressant jämförelse med jämförbara länder som fungerar med mycket färre politiska ledamöter.
Osökt kommer man att tänka på ”Parkinsons lag” som kan sammanfattas i tre postulat:
”Arbetet expanderar tills det fyller den tid som finns tillgängligt för dess utförande.”
”Kostnader kommer att öka tills de täcker hela inkomsten.”
”Den tid som tillägnas ett ämne på agendan är omvänt proportionellt mot dess betydelse.”
Det sista postulatet äger en synnerlige stark relevans i dagens läge.
Så blev jag uppriktigt nyfiken på vad Linda menade med sin kommentar.
Krisen är noga konstruerad. De bidar sin tid för att se vad som händer i världen. SD är med i spelet.
Vilket bra förslag du kom med. 🙂 Och de som hamnar utanför skulle sändas ut i det riktiga arbetslivet så att de kan uppdatera sin kompetens och åter igen landa på jorden.
Kloka ord! Schweiz är ett föredöme, men i landet befinner sig BIS, Bank of International Settlements, världens ultimata maktbank, den som får sista ordet. Flera snäpp över Stefan Ingves, en av många andra Rothschildlakejer.