Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Att svensk partipolitik präglas av korruption, mygel, knivhugg i ryggen på varandra och en god portion allmän nepotism är ju väl känt för de flesta. Alla partier brottas med fraktionsstrider och personliga vendettor mellan olika individer och kotterier i maktens kulisser, men frågan är väl om inte Moderaterna tar priset i detta tjuv- och rackarspel då man tar in Alice Teodorescu som ansvarig för deras nya idéprogram.
Text: Jan Norberg
För att förstå detta drag måste man känna till maktspelet inom den Moderata maktsfären, den enes bröd, den andres död som det brukar kallas när intrigerandet sätts i gång på allvar. Jag känner väl till spelet och med insikter i Moderatkretsen så är det inte så svårt att räkna ut hur vissa grupperingar nu tänkt sig gå tillväga.
Men låt oss först blicka tillbaka lite, när Landsförrädaren Fredrik Reinfeldt öppnade migrationsdörrarna på vid gavel så gjorde han det från en stark personlig maktposition inom både det egna partiet och inom den fd Alliansen. Ingen vågade opponera sig. Läs gärna den utmärkta och initierade boken Knapptryckarkompaniet av Ann-Marie Pålsson.
Väl medveten om riskerna med denna migrationspolitik, ursprungligen MP:s migrationspolitik som M innan valet 2010 i en hemlig uppgörelse gjorde till sin egen, så skaffade han sig personligen en sk fallbackplan, han försäkrade sig själv om ett senare toppjobb i globalisternas sold. Därför inte så underligt att han och Anders Borg avgick med omedelbar verkan efter valnederlaget för några år sedan, de båda kunde i trygg förvissning stiga av scenen efter väl förrättat värv åt sina globalistiska uppdragsgivare.
Reinfeldts sedan tidigare utsedda kronprinsessa Anna Kinberg Batra (AKB), då gruppledare i Riksdagen för Alliansen, var sedan länge Moderaternas tilltänkta nya partiledare, utsedd som efterträdare av Landsförrädaren själv och ingen inom Moderaterna vågade gå emot detta val även om det fanns andra med ambitioner. Det är så det fungerar inom svensk partipolitik och då i synnerhet inom Moderaterna.
Väl på plats som ny partiledare så hade AKB en otacksam uppgift, väljarflykten från M till SD hade ju redan allvarligt skadat partiets förtroendesiffror och vad skulle hon göra för att återvinna den tilltagande skara väljare som tagit avstånd från Landsförrädare Reinfeldts ”open door policy” och gått över till SD?
De interna krismötena avlöste varandra inom Moderaterna, interna sympatiundersökningar visade ju att en ganska stor del av moderatsympatisörer i storstäderna, främst i Stockholm, faktiskt gillade Landsförrädare Reinfeldts migrationspolitik. Dvs att göra upp med Reinfeldts ”open door policy” skulle också riskera att många migrationskramare gick till något annat parti.
Hur det gick vet vi ju nu med facit i hand, när AKB i början av 2017 ändå tog ett litet myrsteg steg för att sakta kunna svänga över till en mer nykter migrationspolitik så försvann snabbt den skara väljare, som otroligt nog gillade Landsförrädarens migrationspolitik, de gick alla över till Centern.
Centern såg därför sin chans att kannibalisera på Moderaternas bekostnad. Centern kunde därför se sina opinionssiffror stiga snabbt och dramatiskt under Annie Löövs ledning. Att Centern tillsammans med Liberalerna, för att kunna behålla sina sympatisörer med migrationsvurm, till slut landade som stödparti till den samlade vänstern, inkl MP, kan därför ses som en naturlig följd av deras beroende från väljare vilka gillar den fd Landsförrädarens ”open door policy”.
Klockan var slagen för AKB, nu var det bara en tidsfråga innan hon skulle bli tvingad av tronen som partiledare. Intrigerandet inom M startade därför snabbt och som vi alla vet tvingades AKB under förnedrande former avgå som partiledare.
Valet av Ulf Kristersson resulterade ju i att en intern kompromisskandidat kunde stiga fram, en kille som aldrig tidigare motsatt sig eller opponerat sig mot Landsförrädarens migrationspolitik. Kristerssons framfart som ny partiledare har därför heller inte medfört något lyft i opinionssiffrorna. Hans tid som partiledare är därför räknad, det är nu också för honom en tidsfråga innan han tvingas avgå.
Under tiden och i bakgrunden smider dock en rad olika grupperingar inom M planer för hur man skall kunna ta över partiledarskapet med sina respektive partiledarkandidater.
Den moderat vilken drivs av ett personligt revanschbehov är ju Anna Kinberg Batra, hon blev ju internt inom Moderaterna utmanövrerad medelst ett brutalt ränksmideri i den högre skolan. Själv är hon ju ett praktexempel på en politisk broiler som själv helt saknar erfarenhet av hur människor utanför den inre kretsen i Stockholm egentligen har det, vi minns ju alla hennes bevingade uttalande om att ”Stockholmare är smartare än lantisar”.
Innerst inne är AKB nog en ganska snäll människa, men hon dras med en osäkerhet som får henne att framstå som osäker, känslokall och hon är synnerligen mekanisk i sin framtoning, men framför allt så är hon en maktmänniska utan skrupler och med höga ambitioner och hennes inre krets kan spelet till fulländning, därför skall hon inte räknas ut ännu.
Alla har ju förstått att det bara är en tidsfråga innan Ulf Kristersson är historia, och då gäller det att ha en ny partiledarkandidat ombord utan att detta blir alltför uppenbart. Därför värvar M, precis som inom tex fotbollen, redan nu en person som profilerat sig som hyggligt orädd i den infekterade migrationsdebatten.
Den äppelkindade rumänskan Alice Teoderescu har nu tid på sig att börja profilera om Moderaternas migrationspolitiska hållning i denna brännbara fråga. Något som Anna Kinberg Batra fullständigt misslyckades med.
Teoderscu har också redan börjat sitt profileringsarbete, senast i Aftonbladet.
Tyvärr kan man omgående, av det hon skriver, se att hon nu är en formell del av det tudelade M som gått kräftgång i opinionen under så lång tid. De sedvanliga klyschorna från henne duggar lika tätt som ett vårregn i maj, för att inte sticka ut så har hon tyvärr anpassat sitt budskap på ett sätt som lika väl skulle ha kunnat formuleras av både Kristersson och AKB.
Alla bör veta att Alice Teoderescu som formell moderat inte får sina artiklar publicerade innan partiledningen godkänt dem. Borta är därför hennes frispråkighet i denna brännande fråga, en frispråkighet hon slapp få ifrågasatt som högprofilerad ledarskribent vid GP.
Alice Teoderescu går nog ungefär samma öde till mötes som de partisekreterare vilka ständigt får kicken när partiets politik inte vänder opinionen. Är det någon som nu ens minns namn som Kent Persson, Sofia Arkelsten, Anders Edholm, Per Schlingmann, med flera?
Jag har frågat mig mer än en gång varför politiker inte kan be om ursäkt för de fel som blivit begångna, ungefär på samma sätt som tex japanska politiker tvingas göra när det gått åt pipan. Prestige skall aldrig sättas i första rummet om man vill vinna väljarnas gunst, och det svenska folket är ett förlåtande folk.
Enligt vanligtvis välinformerade källor så har den inre kretsen kring AKB lyckats övertyga resten av partiledningen att Alice Teoderescu är ett bra val som påläggskalv och möjligt partiledarämne, sannolikt för att hon själv är ung kvinna och invandrare. Rimlig logik kan det tyckas och när Kristersson väl är borta kan AKB och hennes gäng stiga fram ur skuggorna och göra Teoderescu till partiets naturliga val. AKB och hennes inre krets har då fått revansch för de nesliga former under vilka de tvingades bort.
Det finns också starka indikationer på att M inspirerats av Annie Löövs och Ebba Bush Thors framgångar på senare tid. Det vill säga: kvinna, ung och med relativt hög svansföring, att hon dessutom själv är hyggligt framgångsrik invandrare gör ju henne till en röstmagnet för en stor del av olika invandrargrupper.
Teoderescu framstår som ett bra val, men frågan är om hennes relativa frispråkighet som ledarskribent vid Göteborgs Posten verkligen går att applicera på ett parti med så många ränksmidare med egna maktambitioner.
Om Moderaterna tänkt sig att försöka lura väljarna en gång till med ”same, same but different” så är den inslagna vägen inget bra val. Att underskatta väljarnas förmåga att se igenom detta är så naivt att det endast överträffas av Stefan Lövens blå dunster som han dagligen försöker smälla i den svenska befolkningen.
Det är märkligt att man inom M inte tittar på och analyserar hur Donald Trump med sin retorik och politik vinner amerikanska väljares gunst, men det är klart när han i slutet av 2016 vann valet så fanns ju moderaternas representanter på Hillary Clintons valvaka väl förvissade om att kunna vara på den vinnande sidan. Möjligen också för att kunna knyta viktiga kontakter med den mäktiga lobby som gjorde allt för att hon skulle vinna.
Samma lobby som Landsförrädaren Reinfeldt fått löften från, för att efter välförrättat värv kunna falla tillbaka på ett välbetalt jobb åt några av dessa mäktiga lobbyister vars mål det är att medelst gränslös massmigration avskaffa nationalstaterna globalt.
Som snart gift är det sannolikt att Alice endera byter sitt efternamn till ett mer svensk klingande eller så tar hon sig, likt AKB, ett dubbelnamn för att gardera sig.
Text: Jan Norberg
Tack Jan för din för många förhoppningsvis klargörande artikel. Maktspelet är det enda politikerna idag ägnar sig åt.
Strategierna, vare sig de kommer från partiernas interna strateger eller konsulter och PR-byråer, går bara ut på en sak: – hur kan vi/jag behålla makten? Någon egen styrande och vägledande ideologi finns knappt kvar.
Detta smittar såklart av sig på väljarna som är mer vilsna än någonsin. Man hoppar friskt mellan olika partier, t.o.m. ytterlighetspartier, för att hamna i det läger man tror är ”rätt”.
Denna vilsenhet har resulterat i inget annat än en degenerering av folket, till glädje för landsförrädarna!
Grundproblemet är att politik har blivit en födkrok och en karriärväg för människor vilka sätter sin egen personliga utveckling före medborgarnas väl och ve. Så har det kunnat bli pga att partierna inte längre är beroende av väljarna, de har statliga partistöd som gör dem untouchable för väljarnas synpunkter.
Ett tydligt tecken på det ideologiska förfallet är att det numera dräller av unga människor vilka inte ens ser ideologi som ett begrepp man behöver ta någon som helst hänsyn till.
Jag har människor i min närhet vilka utgör typexempel på professionella ränksmidare, de struntar fullständigt i vad väljarna tycker. Det enda som räknas är vad som gagnar dem själva och sina resp karriärer, att följa partiledningens diktat är överordnat all ideologisk förankring. Att gå in och ut ur politiken samtidigt som man hänsynslöst utnyttjar alla sina kontakter för personlig vinning ser de som självklart, några skrupler har man aldrig haft för att lydigt följa tex Landsförrädaren Reinfeldts diktatoriska krav om att tillämpa den öppna dörrens politik på migrationspolitikens område.
På min fråga hur man kan se sina väljare i ögonen bemöter de med konstaterandet att det är partilinjen som gäller om man vill bli placerad på valbar plats vid nästa vals valsedel. När jag konfronterar dem med att det var så det gick till i DDR så suckar de uppgivet och tycker att jag inte skall klandra dem personligen för politisk prostitution.
Prestige är också en faktor som spelar stor roll, att erkänna sina misstag och tillkortakommanden skulle ju inverka menligt på deras resp politiska karriär och vad spelar då väljarnas synpunkter för roll??
Det är just därför som jag gillar Donald Trump då denne verkligen ställer sig på det amerikanska folkets sida, promises made, promises kept är en devis jag verkligen gillar. Att uppfylla vallöften är något som svenska politiker struntar högaktningsfullt i, se bara på DÖ, JÖK.
När dessutom den svenska befolkningen blivit så mentalt förslappade och hjärntvättade så att de inte protesterar så fortsätter vansinnet.
Jag instämmer med Samuel af Uggla om att hela riksdagen agerat socialistiskt. Men det är monopolkapitalisternas socialism och det är inte dom som betalar med sina skatter som dom smiter från helt lagligt eller iaf går det inte att komma åt dom eftersom alla parlament i väst går deras ärenden.
Som Samuel använder ordet socialism blir det därför dubbeltydigt på ett sätt som gynnar den privata monopolmakten som är den verkliga aktören.
En efter vad jag tror tydligare definition på det som Samuel ogillar, är främst transfereringar från den övre medelklassen och neråt, men inte så att de enorma summorna som göms undan i skatteparadis ska kunna beskattas eller eljest komma nationalstater till nytta.
Allt pekar på att den konstiga politiken är ett sätt att provocera fram en vridning bort från socialism av den sort som månar om befolkningen.
Reinfeldt var möjligen konsekvent i sin kamp mot det sistnämnda om hans socialism kan ses som att man överdoserar med det man vill få folk att välja bort.
Vem, vilka eller vad är det som gör att medborgarna anser sig behöva säkra sina tillgångar någon annan stans utom i Sverige?
Nu har socialisterna i princip tillgång till medborgarnas alla penning tillgångar, en enkel förbrytelse mot en snårig paragraf i skattelagstiftningen och konfiskationen är ett faktum.
Vad med alla naturliga rättigheter att t.ex. nyttja din fastighet kanske, enligt hävd eller beprövad och accepterad vetenskap, rättigheter som som socialisterna tillsammans med miljöterroristerna fråntagit befolkningen?
Vad är ”granbarkborrar” och den skandalösa socialistiska rovdjurspolitiken, annat en stöld av rättigheter?
Att socialisterna stjäl våra pengar, det är ju deras ”grej” men att de skall få lov att äga mitt LIV kommer jag aldrig att förstå eller acceptera.
Börjar luta åt att var ”statslös” i Sverige är det säkraste sättet att överleva.
Jag håller med om din beskrivning av hur ’våra’ makthavare beter sig. Men svaret på din fråga om vem är det brittiska imperiet 2.0 och dom som tvingats ta efter för att britterna inte ensamma ska kunna svälla över alla breddar på andras bekostnad. Om det inte fanns någonstans att gömma pengarna skulle nationalstater tvingas reformera sig i en vettig riktning för att deras företagsamhet överhuvudtaget skulle överleva. Nu behöver inte nationalstaterna reformeras eftersom makten urartat till monopolmakt och har fritt fram att tjäna hur mkt dom vill. Det är vanliga belånade medelklassmänniskor som betalar notan.
Dom betalar både (corporate welfare) till monopolkapitalet och till bidragssystemet som garanterar politikeradelns position.
Den typen av politikeradel är bara möjlig därför att monopolkapitalet vinner på det.
Och båda fruktar uppstickare.
Peter, utan att göra dig förargad så skulle det kännas bra om du kunde utveckla dina ståndpunkter en smula. Jag har uppriktigt svårt att förstå din kommentar.
Vem bidrog till den oblodiga socialistiska statskuppen DÖ (decemberövernskommelsen) 2014?
Har befolkningen totalt glömt bort den? Sveriges största olycka efter Olof Palme.
Hade inte BATRA avgörandet i sin hand?
Helt klart hade hon ett val i sin hand att inte köpa in på DÖ, men det var ett arv från Landsförrädaren Reinfeldt som hon i sin roll som nytillträdd inte vågade gå emot.
Om hon varit en seriös partiledare hade hon ju haft en gyllene chans att profilera sig gm att helt skippa DÖ, men så funkar det inte inom M.
Något AKB bittert fick erfara vad det led så småningom.
DÖ var inte socialistisk men Palme, min idol, var socialist.
Vi upplever ett socialistiskt apspel av den absolut värsta sorten och väljarna har av samma socialister gjorts fullständigt maktlösa.
Folket måste möjlighet att sparka genomkorrupta politiker, förr blir det ingen ändring till det bättre i Sverige!!!
Personval i Sverige är ju inte tillåtet.
Jag håller med om att det svenska valsystemet brister vad et gäller möjligheten att personrösta.
Mitt förslag är att vi kopierar Finlands system.
Det är Bankmaffia-lojala spelare som är allt annat än socialister.
Det är meningen att M ska vara borta från regeringssamarbetet för en tid. Nu ska skatterna höjas på så många plan som möjligt. Det bästa sättet för tillfället är att relatera till klimathysterin. Sossarna och MP är ett skattehöjar parti,,,C och L hänger med. M är ett skattesänkarparti,,,,för dom rikaste, inte för medelklassen som medelklassen tror.
Blocken samarbetar, det vet dom som är insatta. S höjer skatterna, M sänker skatterna….och alltid betalar dom som som inte har det så bra
Vem vann på att hustaxeringen försvann och det enbart blev en avgift kvar