Karl-Olof Arnstberg. Foto: SwebbTV.se
Karl-Olof Arnstberg – Foto: SwebbTV.se

RECENSION OCH DEBATT. Karl-Olof Arnstberg är etnolog och tidigare professor vid Stockholms universitet. Bakom sig har han en lång rad vetenskapliga studier och böcker med början från mitten av 1970-talet, särskilt då om romer och etniska minoriteter i Sverige. Under senaste decenniet har hans alltmer mörknande bild av Sverige som ett accelererat vittrande välfärdsland resulterat i böcker som närmast kan beskrivas som dystopier eller skräckscenarier.

Christer Nilsson - Foto: Johan Arvidsson
Christer Nilsson – Foto: Johan Arvidsson

Ny bok av Karl-Olov Arnstberg: ”Efter demokratin”, Debattförlaget, 2019 | Recension: Christer Nilsson, historiker, författare | Karl-Olov Arnstberg har tidigare skrivit ”Invandring och mörkläggning”, ”Romer i Sverige” och ”PK-samhället och Priset”.

Låt mig få säga det från början: Hela boken Efter demokratin genomsyras av Arnstberg gedigna kunskaper, saklighet, klarsynthet, verbala skicklighet och – viktigast – hans återhållna och berättigade vrede över det inkompetenta politiska ledarskap som i sin blindhet i rask takt leder Sverige till vägen mot ättestupan.

I kapitlet Maktens mörka historia pekar författaren på att 1900-talet inte bara har en, utan två onda berättelser. Den första kan minsta skolbarn peka ut – nazismen. Men det finns en annan berättelse som vi aldrig stöter på i de svenska medierna – kommunismen. Här tar Arnstberg avstamp i Stalins folkmord i Ukraina 1932-33 då diktatorn framkallade en gigantisk hungerkatastrof vars offer i antal överträffar Förintelsens under Hitler. Minst sju miljoner döda varav hälften barn.

I republiken Kazakstan dog ytterligare en miljon människor (min anmärkning).

Ukraina förvandlades till ett enda stort dödsläger och kusliga scener utspelades när utmärglade människor galna av hunger började äta katter, hundar och råttor och som kannibaler åt kött av svältande barn och magarna på nyss avlidna. Om detta får svenska skolbarn inte lära sig någonting.

Att svenska ungdomar får resa till Auschwitz och konfronteras med nazismens förintelse, tycker statsminister Stefan Löfven är bra, men varför är Löfven inte lika angelägen om att resorna i lika hög grad också bör gå till Stalins Gulag-läger där tiotals miljoner utrotades under åren 1930-1953? Det är oroväckande att 90 procent av svenska skolbarn inte vet vad Gulag representerar, enligt en Demoskopundersökning från 2007.


För nazismen finns ett bokslut, Nürnbergrättegångarna. Kommunismen har inget bokslut. Detta är den härskande svenska vänsterideologins förträngda och värkande varböld.


En person som kallar sig ”nazist” eller ”fascist” är ideologiskt lobotomerad, politiskt pervers, och med all rätt, djupt föraktad. Däremot är det rumsrent att kalla sig kommunist, och flera riksdagsmän gör det öppet i dag, precis som skådespelaren Sven Wollter och landslagstränaren Pia Sundhage.

Problemet är att vi är väl medvetna om nazismen och dess farlighet (inga nazister på våra gator) men vi har inte alls samma medvetenhet om det vänstertotalitära projektet, trots att historien gång på gång visat att detta har tagit död på långt fler människor än det högertotalitära.

Bokens två huvudteman: massinvandringen och demokratins långsamma död

I bokens två huvudteman, massinvandringen och demokratins långsamma död går Arnstberg till högst berättigad attack mot det vänsterliberala etablissemanget inom politiken och medievärlden som sätter invandringens dagordning, järnhårt styr debatten enligt problemformuleringsprivilegiet och leder landet till ett demografiskt självmord.


Demografifrågan är det helt tyst om i media. Sverige har nu tagit emot så många ensamkommande unga män att könsobalansen för pojkar i de sena tonåren är större än i Kina efter trettio år av ettbarnspolitik (där många flickfoster aborterades). Ett stort överskott på unga män som inte har en chans till kvinnligt sällskap. Räkna med sexuella övergrepp, konflikter och social oro, konstaterar Arnstberg.


1,8 miljoner beviljade uppehållstillstånd sedan år 2000

Sedan millennieskiftet har Sverige beviljat 1,8 miljoner nya uppehållstillstånd, det vill säga lika många som skulle bebo två nya Stockholm – och övervägande antalet är muslimska migranter. Massinvandringens kollaps hösten 2015 då 163,000 personer vällde in över gränserna fortsätter nu i samma höga takt, om nu någon ännu inte förstått detta. ”Öppna era hjärtan”- talet fick motsatt effekt, blev en provokation och det enda som öppnades var – våra plånböcker. Folket ville inte detta, men tvingades.

Av humanitära skäl, sades det, men segregationen ökade och kriminaliteten förvärrades. Många känner inte igen sitt land längre. En del flyttar. Andra känner vanmakt och förtvivlan. Att prata fritt om ”massinvandringen”, storlek, etnicitet och kostnader är tabu.


Lagstiftningen arbetar hårt för att tysta människor och kväva debatter och har resulterat i ett åsiktsförtryck som vi aldrig skådat tidigare i Sverige. Och om du framhärdar i att ställa besvärliga frågor så blir du med språkets och lagstiftarens hjälp utstämplad som främlingsfientlig ”rasist”, ”fascist” eller ”nazist”.


2017 kostade ”ensamkommande barn” 26 miljarder kronor

Regeringens nyinstiftade gummiparagraf ”Hets mot folkgrupp” täpper effektivt till munnen på dem som har ”fel” åsikter om massinvandringen. ” Om du verkligen är rasist eller främlingsfientlig i ordens egentliga mening, är inte relevant. Nu handlar det om språk och makt, inte om en alltmer problematisk verklighet”, skriver Karl-Olov Arnstberg.

Under 2017 och 2018 beviljades totalt 268,000 uppehållstillstånd, vilket var fyra gånger fler än övriga Norden beviljade tillsammans. 2020-talet kommer att bli den stora anhöriginvandringens årtionde. Migrationsverkets prognos pekar på 40,000 – 50,000 per år vilket betyder ytterligare en halv miljon människor – utöver de asylsökande. Dessa ska ha bostäder som inte finns, jobb som inte finns och till deras samhällsservice ska avsättas kommunala skattemedel som inte finns. De 36,000 ”ensamkommande flyktingbarn” (dvs. unga män mellan 17 och 30 år) som anlände 2015 är extremt kostsamma.

Beloppet, för dessa i huvudsak afghanska män, enligt Migrationsverkets prognos, översteg den afghanska statsapparatens lönekostnader för sina 800,000 anställda. Varje barn kostar 700,000 kronor per år. 2017 kostade ”ensamkommande barn” 26 miljarder kronor, något mindre än vad hela vårt rättsväsende kostar.

Med ett gökurs regelbundenhet har Stefan Löfven upprepat mantrat: ”De som får ja ska stanna, de som får nej ska lämna landet”, vilket betyder att drygt 100,000 ska utvisas, men 2017 verkställdes bara 8,800 utvisningar medan 12,300 som fått avslag har gått under jorden och är efterlysta.


Just nu pekar allt på att 50,000 gömmer sig och snabbt kan öka med ytterligare 40,000 om denna snigelfart fortsätter. Bland dessa finns enligt Säpo 2,000 våldsbejakande islamister och drygt 150 IS-jihadister som återvänt från Syrien och Irak. Närmare tio procent av landets befolkning är nu födda utanför Europa, dvs. strax under en miljon.


Svenska skuggsamhällen

Polisen har målat upp en nattsvart bild av svenska skuggsamhällen, parallella samhällen, där man klassat 61 områden som ”utsatta” med över 5 000 kriminella uppdelade på 200 nätverk med egna lagar, egna banksystem, hedersvåld och mord, egen rättskipning enligt sharialagar, med utpressning och hot så att lokala näringsidkare inte kan vara kvar och att knarkförsäljningen sker helt öppet på gator och torg. Ständiga dödsskjutningar, sprängningar och bilbränder är något vi nu tvingats leva med.

Visselblåsaren Arnstberg

Swisha Christer NilssonArnstberg gör åtskilliga fler djupdykningar i denna nya verklighet. Han analyserar: ”Allas lika värde”, den rätta värdegrunden, muslimer som inte vill integreras, tiggeriets orsaker, det snabbväxande islam i Sverige, hur det muslimska brödraskapet steg för steg infiltrerar samhällsapparaten, experternas och den globala ekonomins tyranni och hur vår demokrati långsamt dör.

För detta har han som kanske Sveriges främste dissident och visselblåsare fått betala ett högt pris: Giftstämplad av gammelmedierna och det vänsterextrema liberala etablissemanget. Utfrusen och mobbad av dem som han tidigare trodde var hans vänner. Arnstberg frågar sig:

”Hur kan dessa gå med på att vi ska skändas, vi som blåser i våra visselpipor? Hur kunde några av mina närmaste vänner få för sig att det var mig det var fel på, att jag blivit högerextrem, reaktionär och ’politisk’? Mina vänsterliberala vänner blev mina politiska fiender. Det var inte jag utan de som var politiska och inte såg det som höll på att ske.

Jag var samhällsforskaren, föräldern och den ansvarstagande medborgaren. Jag borde ha blivit den som väckte dem. Hur naivt förhoppningsfull jag var, begriper jag nog först i dag. De var oförmögna att frigöra sig från sin vänsterpolitiska identitet. För att spetsa till det: hellre fick deras döttrar våldtas, sjukvården braka samman och deras bilar eldas upp, än att byta politisk tillhörighet”.

Text: Christer Nilsson, historiker, författare | Bild från Malmö, Sverige. Foto: David Skyrius. Licens: Pexels.com (free use)


Bokus om boken: ”Efter demokratin – Sju essäer”

Boken ”Efter demokratin” innehåller sju essäer som alla på något sätt tar upp hur demokratiska nationer fungerar och demokratins koppling till nationalism respektive globalism.

  • Populismen påstås hota demokratin. Är det sant?
  • Vilken koppling har vänsterns politik med sovjetiskt trettiotal?
  • Hur styrs vi av identitetspolitiken och mediernas propaganda?
  • Är ett samhälle där politikerna ignorerar folkviljan ett demokratiskt samhälle?

Varje år beviljas 130,000 till 150,000 uppehållstillstånd i Sverige och sedan millennieskiftet har 1,8 miljoner nya tillstånd beviljats.

  • Vilka är massinvandringens konsekvenser?
  • Är det rasism och högerextremism att ta ställning mot massinvandring?
  • Finns det något som kan kallas för mångkultur?
  • Är det islamofobi att ogilla islams utbredning?
  • Har ”expertväldet” urholkat demokratin?
  • Hur dör en demokrati?
  • Kan kopplingen demokrati-nationalism-kapitalism vara ett framgångs recept?

Frågorna är många. De handlar om välfärdssveriges framtid.

I ”Efter demokratin” vrider och vänder Karl-Olov Arnstberg, etnolog och tidigare professor vid Stockholms universitet, på mångkulturens och massinvandringens konsekvenser. Han granskar den klyfta som löper mellan en globalistisk elit och medborgare som ser hur det svenska samhället omvandlas och oroas av att kursen är utstakad mot en systemkollaps.

Tidigare har K-O Arnstberg bland annat skrivit PK-samhället och de två volymerna av Invandring & mörkläggning tillsammans med journalisten Gunnar Sandelin.

 


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

12 KOMMENTARER

  1. Så länge vansinnet bara drabbar de sämre lottade så kan den individuelle svensken som själv har kapacitet antingen flytta på sig och/eller köpa sig egen sjukvård/säkerhet. Men nu när lågkonjunkturen är på ingång kommer alla få slåss för en smula av den obefintliga kakan. Korthuset är rangligt så det krävs inte mycket för att starta en dominoeffekt och rasar en rasar alla. Fram med höggafflar och rep. Var fan är Freddy och Steffe???

  2. En god beskrivning av det som i England lett till Brexit. Detta är inte unikt för Sverige utan gäller till stor del hela Västeuropa.Vad är demokrati? Ja inte är det vad som rår i den offentliga debatten i Sverige i dag. Tack för intressant tidning.

  3. Författaren K-O Arnstberg och recensenten Christer Nilsson utför förtjänstfulla samhällskritiska arbeten, då särskilt beträffande ”invandringen” och demokratins hädanfärd, MEN båda insisterar på den form av Politisk Korrekthet, som utsäger att den anglo-amerikansk-sionistiska hegemonens historieskrivning, är den korrekta.
    Jovisst, vann dom 1900-talets tre stora krig och segraren skriver historien. Den ”tolkningen” har även blivit vår, trots att vi på pappret var ett neutralt och suveränt land, fram till 1995 (EU). Samt från 1871 fram till åtminstone 1945 var Tyskland vårt föredöme i det mesta. Och då gick det oss väl, så väl, att vi kunde glida fram på gamla erfarenheter och kunskaper, tillika mycket lyckosamt, fram till sextiotalets mitt. sen’ barkade det åt skogen!
    Den då påbjudna ”generösa flyktingpolitiken”, emanerar i främsta rummet från Bonnierpressen och temat ”judeförföljelsen/holocaust/förintelsen”. Demoniseringen av allt tyskt, damals, vet inga gränser, men har för länge sedan passerat all trovärdighet. Spelar ingen roll att temat är uttjatat, man påminns 7/24.

    Tiden har dock inte stått still. Nya historiekunskaper tillkommer, men det är inte alltid något som publikum får veta mycket av. MSM, skola och universitet berättar inte gärna, ty det gagnar inte Eliten, deras makt och pengar. Inte något politiskt parti, heller. Dessutom har ju tiden efter 9/11, på djupet, lärt många av oss, hur lögner och mörkläggningar accepteras, blivit en del av samhällsparadigmet, när det i själva verket rör sig om kriminalitet i galaktisk storleksordning (som ju the War on Terror är).

    Att påstå att Adolf Hitler räddade Västeuropa med Operation Barbarossa, som förekom Stalin med c a tre veckor genom ett tyskt preventivkrig, ogillas skarpt av inte bara de vänsterblivna. Trots att det nu föreligger litteratur som invändningsfritt visar att så var fallet, har jag inte hört ett pip om detta i media.
    Den f d östtyske generalmajoren i NVA, Bernd Schwipper har skrivit ”Deutschland im Visier Stalins”. Det är en bok alla borde läsa (fast få kan det numer, läsa tyska).
    Beträffande VKI har det likaså kommit böcker som visar hur England fördröjde en tidig fred, kring jul 1916. Istället fick vi Balfour deklarationen och därmed ett hundraårs-krig. Den engelska adeln i samröre med Rothschilds via Secret Societies fr o m 1891 lever vi fortfarande med.
    Mysteriet med varför inte Nobelpristagaren i litteratur 1953, Winston Churchill, med sin sex-volymer omfattande historia över VKII på sammanlagt 4 200 sidor, INTE någonstans med ett enda ord omnämner ”gaskammare”, har jag länge grunnat på. Särskilt som Winston sedan trettiotalets mitt var betald medlem i den hemliga judiska organisation Focus. Omkring sex miljoner judar mötte döden i gaskamrarna i koncentrationslägren, stod det ju i min statligt godkända historiebok, anno 1960.
    Den som behärskar historien, äger framtiden, sägs det. Värre är att historien kommer raderas. Agenda 2030 och dess herremän vill inget högre.

  4. Vauu, utmärkt artikel. Tyvärr det flesta läser inte NW och även om de skulle läsa det och är inte vaken då tror de inte på det. Många svenskar har ingen aning om att socialdemokratiska partierna är ursprungna från förre detta kommunist partier alltså en hårstrå bättre en kommunisterna. Därför har vi dagens läge som den är för att dessa sossar i grund och botten är i verkligheten kommunister och vi vet vad de var kapabla till.
    @Ulf, mycket nyttig skrivelse som många kanske är inte medvetna om men långsam men säkert sanningen kommer fram om holomuseer och holoreligionen som många tror på.

  5. Rekommenderar boken Sekreterarklubben av Jan Bergman. Den handlar om svenska unga kvinnor som blev enrollerade av svenska försvarsmakten för att förföra tyska militära digniteter på besök i Sverige och försöka locka ur dom hemlig information. Hans mor eller moster deltog i verksamheten som han sedermera pusslat ihop. Nu håller han på med en serie om DDR och dess framväxt efter ww2, boken Bizone kastar ett väldigt upplysande ljus om uppgörelsen efter kriget, hur USA och England plundrar Tyskland på allt vad industriella tillgångar som fanns. Fransmännen fegade som vanligt ur, annars hade det hetat Trizone…
    När DDR fick nog byggde man muren. Observera att Sweitz förmedlar pengar åt vem som helst, bara beloppen är stora nog!

  6. Märk väl, ett Tyskland i spillror, hårt klämt mellan Sovjet och segrarmakterna hur reser man sig ur spillrorna? Egentligen börjar hela EU historien där, för vad hände med Nazisternas underrättelse och dess arkiv? Vem steg lite senare in och skapade både EU och Euron? Och vem stod i porten och motade bort pöbeln från Stasiarkiven när muren föll? Ingen mindre än Putin! Så genom att bara nervärdera Östtyskland och dess politik utan att läsa historia gör man det lätt för sig. Att DDR senare spårade ur, liksom socialdemokreterna har gjort idag, är en helt annan historia som många framtida författare får skriva om.

  7. Russofobi känns det som.
    Ukrainas befolkningsförändring före och efter den period som artikeln berör går inte att förena med så stora svälttal. Två miljoner är troligen en mer realistisk siffra. Robert Conquest och andra partiska historiker spred högre siffror. Dom gör det kanske delvis för att ’bevisa’ att Sovjet var värre än nazityskland. Ulf Clareus brer på med den helt obevisade tesen att Soviet var på väg att anfalla och att Hitler räddade Europa. Den ex-Sovjetiske Rezun spred den falska historien. I generalplan Ost’s pedantiskt uträknade folkomflyttningsprogram framgår det hur man beräknade fram sitt lebensraum och ämnade förverkliga målet att fördriva slaverna bortom Ural. Stalin slöt avtal med Hitler först efter det att Britterna men inte Fransmännen, förhalat alla försök från Stalin att komma överens. Stalin räknade med redan 1930 att dom skulle bli anfallna och behövde den industri som Stolypin började planera redan under Tsartiden. När Us/Uk nekade att acceptera guld som betalning och krävde spannmål kan man begripa att det inte var för att minska risken för svält.
    Jag har aldrig haft sympatier för den kommunistiska ideologin men den hade påtvingats Ryssland bland annat med hjälp av Us/Uks armeer där som bara låtsades bekämpa de röda men istället bluffade för att underlätta för Lenin och som avsiktligt förstörde för nationalisterna.

  8. Människor kan göra fel, oavsett färg på kragen, men den ensidiga demoniseringen av Stalin är inte trovärdig och missar orsaken till svälten, hungersnöden och kannibalismen, vilket var torka och missväxt.

    Men alla hungrade inte i Ukraina. Kommunismen bestraffade de som gömde mat. Den mat man fann fördelades maten, vilket är den socialistiska tanken. Att det ändå gick väldigt mycket åt pipan är en annan sak. Det behöver inte ha berott på ondska eller ett system, men just p.g.a. att torkan var mycket svår, men kanske av att man proioriterade Ryssland givetvis. Att detta inte nämns med en strof är helt enkelt propaganda i kapitalismens tjänst.

    Eftersom otyglad kapitalism oomkullrunkeligen leder till monopolkapitalism, som i sin tur leder till finanskapitalets chauvinistiska ”missioner” och ”insatser”, d.v.s. massmord på svältande barn av andra raser runtom i världen, så är det brittiska imperiet, Hitler, USA och Wahhabismens diktatur, såväl dagens socialdemokrati som stödjer dem, såväl som andra partier som gör det, fascistiska.

    Dessa fascister har nu ex. bestämt sig för att skapa svält i Venezuela, där redan ca 40000 har dött av sanktioner. En normalintelligent tolvåring inser att den fascistiska monopolkapitalismen som pågår INTE är ”kommunism”, men motsatsen.

    Fascisternas ”öppna hjärtan” har inget med godhet att göra, men med girighet. Konflikterna som uppkommer av deras ”öppna hjärtan” är sannolikt välplanerad på Bilderberggruppen. Oligarkerna livnär sig på konflikt. De skapar den och skyller den givetvis på sina största fiender, nämligen på folkets patriotism och rättvisekänsla.

    Allra helst vill de globala profitörerna att patrioter ska vara i luven på socialister och kommunister, alltmedan de rektalpenetrerar folken i land efter land, även om PRECIS ALLA tjänar på respekt och balans.

    Massmigrationen, NMR och våldsvänstern, såväl som religionerna, är med största sannolikhet skapade av profitörerna som livnär sig på konflikt.

    • Kapitalism och kommunism är ett motsatspar som har samma rot. Det är samma bankmakt som skickligt driver ett dualistiskt spel med dessa polariteter. Marxismen och kommunismen grundar sig i Hegelsk dialektik, där tes versus antites blir till ”klass mot klass”. Dessa skall till slut drabba samman varvid syntesen (kommunismens mål?) uppnås.
      Det hade inget med något arbetarnas uppror att göra, överhuvudtaget. Marx var en mycket högt uppsatt frimurare, liksom de flesta topparna inom bankmakten. Kommunismen är en ekonomisk modell, som vände till folket, för att locka med frihet, och arbete åt alla (men som ledde till slaveri, eller hur?) – och det ledde till större makt åt bankmakten eftersom sann makt är att få folket med sig.

  9. Mycket intressant artikel, och lika intressanta kommentarer! Jag säger som vår fine visdiktare Evert Taube skrev i en av sina dikter, ”Det är krig och politik som fördärvat vår Jord”…

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här