NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT & RELIGION. I en tid då kristendomen går tillbaka och Islam växer i Sverige kan det finnas skäl att återvända till en granskning av Jesu liv och gärning. Ingela Bel Habib är forskare och filosofie doktor i psykologi.
Habib: ”Jesu lidande och död för våra synders skull kan sägas vara det centrala budskapet inom kristendomen. Jesus offrar sitt liv för oss för att ge oss frälsning och antar martyrrollen i en grym och plågsam död på korset, men vilka synder syftar egentligen Jesus på?”
Text: Ingela Bel Habib (belhabib2[at]gmail.com), fil doktor i psykologi och forskare | Bild: Willem Dafoe spelade Jesus i filmen ”Jesu sista frestelse” (1988). Foto: Universal Pictures via IMDB.com
Handlar det om det första syndafallet, då människan blev medveten om sig själv och sin omgivning och därmed förlorade sin oskuldsfullhet och skapade en syndfull distans till Gud eller rör det sig om det andra syndafallet, då människan i sitt övermod byggde Babels torn ända in i himlen, vilket tävlade med Guds storhet och överhöghet.
- Vilka synder och vilka problem försökte Jesus lösa och komma till rätta med?
- Hur kommer det sig att Jesus fokuserar så starkt på synd och skuld i sitt sätt att närma sig Gud och i sin lära?
- Hur kan man förstå hans handlande ur ett psykologiskt och interpersonellt perspektiv?
- Vilka traumatiska händelser och vilka personer kan ha präglat hans tankeliv och gärningar?
Om man tittar närmare på Jesus bakgrund kan man säga att profetens skuld- och syndtematik kan härledas till två betydelsefulla personer i hans liv, nämligen hans moder Maria och den person som döpte honom, Johannes, vars livshistoria är intimt förknippad med Jesus.
Enligt den religiösa berättelsen är Jesus son till Maria och avlad av den helige ande. I Lukas evangelium (Lukas 1:26-45) kan vi läsa följande:
”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: “Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig.” Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. Då sade ängeln till henne: “Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.”
Då sade Maria till ängeln:
“Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man.”
Ängeln svarade henne:
“Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, för ingenting är omöjligt för Gud.”
Maria sade:
“Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.”
…och ängeln lämnade henne.
I denna berättelse kan man även dra paralleller till det första syndafallet, i den meningen att båda kvinnorna i dessa religiösa narrativ, det vill säga Maria och Eva, blir medvetna om sin sexualitet genom två manliga framträdanden, ormen och ängeln Gabriel, där ärkeängeln ges en positiv roll som Guds sändebud.
Ett mer realistiskt antagande än den evangeliska berättelsen är att Jesus är frukten av en utomäktenskaplig förbindelse, som sedan förklätts till en helig relation mellan Maria och Gud i Jesus egen framställning av sitt ursprung. Det är troligt att starka kompensatoriska drivkrafter för sin ställning som utomäktenskapligt barn legat till grund för Jesu berättelse om sig själv och religiösa narrativ.
Läs mer i NewsVoice: Jim Caviezel nära döden när han träffades av blixten under inspelningen av ”Passion of the Christ”
Samtidigt får Maria veta av ängeln att hennes släkting Elisabeth också är havande med en son på sin ålders höst. Denna son är Johannes Döparen som skulle födas sex månader före Jesus och spela en avgörande roll i hans liv och för utvecklingen av den nya läran.
Stora delar av Jesu liv är höljt i dunkel och vi vet inte mycket om hans levnad mellan 12 och 30 års ålder. Det är troligt att han under denna tid bedrev hantverk med sin pappa Josef för att försörja familjen. Kanske gjorde sig, vid denna ålder, orättvisor och oförrätter från barndomen påminda, då han säkerligen under sin uppväxt fått utstå spott och spe för att han var ett oäkta barn. Jesus uppmärksammande, stora känslighet, milda inställning och öppna famn gentemot utstötta i samhället kan tyda på att han av egen erfarenhet visste vad det innebar att vara utesluten och inte vara inkluderad i gemenskapen.
Kanske var det nu dags att framträda som Guds son i människoskepnad, för att ge sig själv upprättelse och sitt eget och andras liv ett värde. Han låter nu döpa sig av sin släkting Johannes och kom därmed att upptas i en religiös och helig rörelse som han snabbt blir ledare för.
Uppfylld av sin nya roll och heliga mission att sprida Guds ord och lära på jorden vinner han snabbt nya anhängare till sin religion. Glädjen grusas emellertid av att den person, Johannes, som döpte honom och gav honom helig status, avrättas på ett förnedrande sätt vid en romersk tillställning, då kejsar Herodes låter halshugga honom och bära fram hans huvud på ett fat.
Läs mer i NewsVoice: Kristendomens dubbla skuldbeläggande genomsyrar västerländskt tänkande och samhällspolitik – Ingela Bel Habib
Detta måste ha varit en mycket traumatisk och destruktiv händelse för Jesus. Den person som på något sätt hade räddat honom och gett hans liv mål och mening i vuxen ålder, hade avrättats och dödats på det mest skamfulla sätt, som vore han värdelös och samhällets paria.
Kanske var det nu han började fundera på att anta martyrskapets roll, eftersom han inte hade någon möjlighet att rikta sin ilska utåt, varken när det gällde sin egen ställning som utomäktenskapligt barn eller sin ”räddares” förnedrande död.
Kanske handlar korsfästelsen, martyrskapet och Jesus död för våra synders skull helt enkelt om att profeten själv inte har kunnat förlåta vare sig sin moder eller Johannes för de händelser som varit meningsförstörande för honom och vänder därmed sin ilska inåt, mot sig själv.
Kristendomens fördömande av köttets lustar och skuldbeläggningen av sexualiteten tyder på att så kan vara fallet och att Jesus inte har förlåtit sin moder för att ha blivit havande utanför äktenskapet.
Låt oss istället för att rikta vår uppmärksamhet och blicken mot synd, skuld och förnekelse istället vända den mot det positiva budskapet i kristendomen, det vill säga mot förlåtelse, barmhärtighet och nåd. Låt oss betona kärlekens och nådens evangelium och istället se ilska, förnekelse och fördömande, som om än nödvändiga, men tillfälliga etapper i en konstruktiv försoningsprocess med sig själv och med varandra innehållande ny förlösande mening.
Text: Ingela Bel Habib, fil doktor i psykologi och forskare | Läs mer av Ingela Bel Habib
