Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
DEBATT. ”En ledare ska ingjuta hopp hos folket, ge framtidsvisioner, se helheten men inte glömma de mest utsatta”. Så talade Boris Johnson när Storbritannien trädde ut ur EU. Detta samtidigt som Stefan Löfven och (S) blivit en symbol för ett svenskt förfall i alla dessa avseenden.
Text: Christer Nilsson, historiker
Det går dåligt för socialister och socialdemokrater i Europa nu. De framstår närmast som anorektiska och i avsaknad av karismatiska ledare. De bästa har försvunnit. Återstår inte mycket annat för de övriga än att klättra i hierarkierna för garanterad inkomst och position.
I senaste EU-valet förlorade socialister och socialdemokrater 38 av sina 191 platser bland parlamentets 751 medlemmar. Kanske har partiernas sammanväxt med staten gått så pass långt att man nått vägs ände. I Sverige är det än värre för (S) med lika låga opinionssiffror som på Juholts tid, nu också förbisprungna av Sverigedemokraterna som det största partiet.
I LO är det etter värre – det skakas av inre strider och ligger mer eller mindre i spillror efter åtta år med Karl-Petter Thorwaldsson som ordförande . För honom var LO mer en politisk plattform än att företräda medlemmarna och då går det som det går. Precis som det ABF som också ligger i spillror när Thorwaldsson lämnade över till sin efterträdare. För LO-medlemmarna är det förbryllande varför Thorwaldsson närmat sig Vänsterpartiet och varför så mycket kraft lagts på att kartlägga SD:s förflutna. Man har känt sig bortprioriterade vartefter arbetsplatsolyckorna ökat och framförallt när kvinnor i vård och omsorg tvingats bära ett all tyngre ansvar för integrationen av nyanlända. Knappt nio procent av LO-väljarna röstar på (V) och enligt Demoskops senaste mätning är (SD) och (S) lika stora inom LO med (M) på tredje plats.
En symbol för den söndervittrande socialdemokratin är den utmobbade Ann-Sofie Hermansson, f.d. kommunalråd i Göteborg, som respekterade sina rötter och sitt uppdrag – att lyssna på folket. Kanske hon blir den enda toppolitikern som återgått till ett hederligt jobb och utbildat sig till att köra sopbil. Nu vann hon också målet i tingsrätten anklagad för förtal av två muslimska aktivister. Domen är glasklar. Det är inte straffbart att kalla dessa två extremister – för just extremister, eftersom dessa stöttat terrorister.
Så räddar regeringen sig själv
Det är egendomligt att det ska vara så svårt att förstå för regeringen, (S) + (MP), att det krävs två saker för att vända de katastrofala opinionssiffrorna:
- Att folket vill ha ett politiskt ledarskap som förstår vad demokrati är – att man representerar folket – tacklar sina uppgifter och inte i första hand är företrädare för sina partier eller den ena eller andra ideologin.
- Att svenska folket måste kliva ner från åskådarläktaren och kräva att politikerna gör sitt jobb, vilket lär bli det största problemet. Om så inte sker kommer dagens passivitet resultera i att medborgarna dels inte klarar av att göra sig av med olämpliga och inkompetenta politiker, dels inte klarar av att hålla politikerna i strama tyglar.
Sverige har blivit ett allt farligare land att leva i . Om inte medborgarna ser om sitt hus kommer vi att få fortsätta att leva med gängbrottslighet med narkotikahandel, mord, sprängdåd, bilbränder, våldtäkter, skolbarn som rånas av andra barn och allmän laglöshet.
Text: Christer Nilsson, historiker
Relaterat
- Skrivunder.com: Stefan Löfven ska Avgå!
- Bianca Muratagic till Stefan Löfven: Vi köper inte dina sagor längre
