KRÖNIKA. Svenska Kerstin Unger-Salén som bor på Mallorca berättar om hur coronakrisen gestaltar sig i Spanien där undantagstillstånd och utegångsförbud råder, men även i balkongtäta Spanien – som i Italien – har det sociala livet antagit nya kreativa former.
Text: Kerstin Unger-Salén
Här kommer en personlig rapport från min olivgård och hälsocenter ovanför Puerto Soller. I hela Spanien råder undantagstillstånd, ”State of Emergency” och utegångsförbud. Ett radikalt beslut som man ännu inte fattat i Sverige, men antagligen kommer se sig tvingad att göra inom några dagar. Jag vet att Sverige intagit en annan strategi och vet inte hur man kommer att lyckas, men jag hoppas det.
Vad jag däremot ifrågasätter är att man inte gör masstestning och heller inte tycks vilja redovisa hur många som registrerats med coronavirus. Hur ska man veta vilka som har smittats och hur snabbt utvecklingen går om man inte har kontroll över hur utvecklingen verkligen ser ut?
Att inte få umgås eller åka och hälsa på varandra är en stor utmaning för spanjorer som normalt sett lever på gatan, i barer, på cafeterior och restauranger men, de är häpnadsväckande lydiga och det är totaltomt, överallt. Jag kan tex inte åka till Palma för att vara hos min son. Bara om jag jobbar får jag röra mig i en radie utanför min hemort.
Spanien skulle just börja fira Påsken vilket är en stor turistattraktion som prepareras under hela året. Allt är satt på pausknapp och förlusterna vill vi inte tänka på. Efter Kina, Sydkorea och Italien är den exponentiella utvecklingen i Spanien för Coronavirus synnerligen snabb.
Idag hade registrerats 3,803 nya fall och nu uppgår antalet testade positiva fall till 25,374. Man kan räkna med att antalet smittbärande dvs de som redan har viruset är minst 10 till 20 gånger större. 1,378 människor har hittills dött varav de flesta hittills är äldre,mellan 70 och 80 års ålder dör ungefär 30%, men även andra dör som har nedsatt immunförsvar eller lider av komplikationer från andra sjukdomar. Just nu dör de gamla på ålderdomshem extra mycket och de hämtas av militären.
Man får inte ha begravning och anhöriga får inte komma in på för att hälsa på sina far och morföräldrar, döda eller levande. Smittskräck är nu stor och ingen vet egentligen riktigt vad som pågår i dessa hem för det finns knappt någon insyn. Detta är en stor tragik.
Regeringen informerar varje dag i minst en timme och har lyckats motivera befolkningen än så länge att verkligen följa deras påbud. Ingen får gå ut på gatan utom ärende till apoteket, mataffär och hälsokosten. Någon järnaffär håller öppet. Polis, Guardia och militären är överallt och alla måste lyda.
De som har hund får enbart gå på en radie av 200 meter utanför hemmet. Eftersom många önskar få gå ut med en hund och röra på sig lite började man hyra ut hundar. Så nu måste man tydligen ha med hundpass eller dylikt för att visa att man äger hunden. Det verkar något överdrivet, måste jag ju säga.
Ingen får cykla eller gå på stranden. Inom några dagar kommer antagligen inga flyg tillåtas flyga vare sig till eller från Spanien så alla som behöver ta ett flyg får nog snabba sig på. Förbindelser till fastlandet från Mallorca upphör helt, förutom nödvändiga transporter, antar jag.
Jag är mer än imponerad hur alla överlag gör som de blir tillsagda. Att stanna hemma har blivit en fråga om solidaritet.
Socialt liv mellan balkonger
Det pågår många kreativa initiativ för att umgås från balkongerna i städerna och varje eftermiddag vid en viss tidpunkt går man ut på balkongerna och klappar händerna som en eloge för att tacka sjukvårdspersonalen som går på knäna och redan lider brist på skyddsmask och overall.
En hel del blir smittade, men nu har somliga frivilliga i vissa lokaliteter börjat sy upp dem i sina hem. De får material från den lokala borgmästaren som tydligen lyckats få tag på papperstyget någonstans. Sen lär man ta dem för desinficering hos den tandläkare som använder hyperbar oxygenering i sina behandlingar. Denna metod är nämligen ett välbeprövat sätt att desinfektera patienten. Jag tänker att varför kan man inte också desinfektera sjukvårdpersonalen på det sättet för att slippa bli smittade?
Människors solidaritet här är mycket stor och i Madrid har hotellen erbjudit sina rum gratis till sjukhusplatser och har redan börjat fungera. Flertalet restauranger och pizzerior erbjuder gratis mat och kör ut dem till sjukvårdspersonal på sjukhusen. Taxibilar kör gratis och militären får rycka in överallt för att hjälpa till och syns på gatorna ledsaga gamla människor och bära deras kassar.
Kommer att tänka på det svenska uttrycket; Liten tuva välter ofta stort lass”. Ett osynligt litet virus lyckades ta sig till en människa i Wuhan och några månader senare har vi en pandemi och världsekonomin kraschar…
Text: Kerstin Unger-Salén
