Coronapandemin: ”Det händer nog inte mig”

KRÖNIKA. ”Det händer nog inte mig,” är ett vanligt tankesätt hos de flesta av oss. När Coronapandemin började i Kina tänkte många att det var något som skulle stanna där och när Italien drabbades här i Europa, fortsatte vi att vilja tro att det var ju olyckligt för Italien men det händer nog inte mig.

Text: Kerstin Unger-Salen

Det är mänskligt men ledde till att myndigheterna här i Spanien inte reagerade tillräckligt snabbt. Självklart kunde regering och myndigheter inte ana hur snabbt spridningen av corona skulle ske. Pandemin tog fart som en löpeld och trots varningar blev Spanien taget på sängen. För varje dag ökar antalet Coronadrabbade exponentiellt. Ju fler som smittas ju fler kommer i sin tur att smittas.

Vet man vilka som har Covid-19 även om de inte har symtom, och ser till att hålls isolerade, förhindrar man ytterligare smittspridning. Det är det enda som gäller just nu eftersom vissa sjukhus här nått en omänsklig situation.

I Sydkorea var man oerhört snabb på att testa samt isolera människor, vilket gjorde att de varit framgångsrika att bekämpa Coronavirus.

Här i Spanien fanns definitivt ingen framförhållning med masstestning och inte ens personal på sjukhus eller ålderdomshem får reda på om de blivit smittade. Myndigheterna hade inte gjort tillräckliga inköp i tid av skyddskläder och masker, inte heller av respiratorer och tester. Nu håller situationen på att rättas till. Om man inte testar vet man inte vem som smittar.

Osedvanligt många sjukvårdare och läkare, närmare bestämt 9409 [uppgift från i slutet av mars], har blivit sjuka och saknas därför i vården när de behövs som mest. Sånt hade aldrig hänt om de skyddats bättre. 6% av den medicinska personalen på det största sjukhuset, la Paz, i Madrid, fick isoleras hemma därför att de testat positiva, eller uppvisat symtom, enligt en intern redovisning från läkarnas fack. Brist på skyddsmasker gör att viss personal nu börjat använda dykmasker av det slag som täcker hela ansiktet (ja, de verkar fungera bra!) och man har även börjat adaptera dem för patienter som behöver respiratorshjälp.

Sjukhussängar och sjukhusplatser, läkare och sjukvårdspersonal är en ”bristvara”, speciellt i storstäderna som har mycket större antal coronasmittade som behöver intensivvård.

Allteftersom sjukvårdspersonal och läkare insjuknar, ökar trycket på sjukvårdsystemen som redan dignar under bördan av en ständigt expanderande pandemi.

Somlig personal har därför börjat bo över på närliggande hotell eller bor kvar på hemmen för att inte smitta sina familjer och, för att inte ta med sig virus utifrån till jobbet.

Läkare, oavsett specialitet, har nu anslutit sig för att behandla Corona-patienter. Privatsjukhus fungerar som offentliga sjukhus och avdelningar som använts för andra sjuka har nu tagits över av denna pandemi. Jag tänker på de andra som också behöver vård, vad händer med dem? Canceroperationer och behandlingar senareläggs. Hur många kommer då att avlida av indirekta anledningar?

Just nu rapporteras de senast registrerade siffrorna för de som drabbats av Coronavirus Situationen är helt osannolik och apokalyptisk. 78 000 infekterade och 6 528 som avlidit. Igår var det 64 059 infekterade personer. En ljusglimt är att alltfler, över 14 000 personer, också botats.  Det finns även tecken att själva ökningen av Coronainfekterade äntligen håller på att minska i antal.

Man har satt upp polisspärrar på vägarna och ingen får cirkulera som inte har licens. Brott mot förordningar är oerhört stränga och dyra. 10 000 kronor om du är ute i olovandes ärenden. Utegångsförbudet har förlängts ytterligare 14 dagar och man har blivit än mer restriktiv om vilka som får gå till jobbet. Allt för att försöka hålla tillbaka spridningen.

Mycket kritik riktas mot vänstern och regeringsmedlemmar som uppmanade folk att gå med i den stora kvinnomarschen i Madrid den 8nde mars. Den gav en massiv uppslutning och många kvinnliga ministrar ledde marschen. Även extremhögerpartiet Vox ordnade ett massmöte i storstaden vilket utan tvekan bidrog till att Madrid i särklass drabbats värst av Coronaviruset.  Själv övervägde jag ansluta mig till kvinnomarschen i Palma men avstod faktiskt av försiktighetsskäl.

I Sverige har man fortfarande en möjlighet, tror jag, att inte hamna i samma situation som Italien, Spanien, och USA, men det gäller att agera snabbt och beslutsamt. Trots att Spanien och Italien har stor täthet av läkare, 4,5 per 1000 per patienter är sjukhusen totalt underbemannade. Man skulle ha sett till att all personal testas och att de hade adekvata skyddskläder och masker, men som sagt, det gjordes inte i tid.

Läser i New York Times hur Syd Korea lyckades vända kurvan av Coronaincidenser relativt snabbt. Vilka lektioner kan Sverige, som fortfarande ligger efter utvecklingen jämfört med andra länder, lära sig?

1. Ingrip fort innan det har blivit en kris
2. Testa tidigt, ofta och med stor säkerhet
3. Spåra kontakter, isolera och övervaka. De som testas positivt bör kontaktas omedelbart för att få dem att isolera sig.
4. Värva medborgarna att hjälpa till.

Spansk TV bjuder på ”Bröd och skådespel” för att hålla oss lugna i vår isolering.

Kulturkändisar ger gratis underhållning hemifrån via Skype och visar sin mänskliga sida på ett generöst sätt. Det skapar en känsla av att vi alla sitter i samma båt.

I en intervju berättade en man att hans Pappa haft allvarliga symtom och att de ringt på ambulans för att ta in honom till sjukhuset men den kom inte på 4 dagar och Pappan dog. Sedan tog det ytterligare 36 timmar innan de hämtade hans kropp. Ingen fick följa med till krematoriet, än mindre begrava honom.

Sådana situationer är oacceptabla och det påminner oss om varför vi alla måste hålla oss hemma; I solidaritet för att inte överbelasta sjukvårdssystemet.

Igår var jag nere i byn och handlade vilket jag gör en gång i veckan. Det var kusligt tomt över allt och innan jag gick in i min livsmedelsaffär fick jag först hjälp att desinfektera de gummihandskar jag redan satt på mig och sedan fick jag nya plasthandskar att sätta över de gamla. När jag kom hem tvättade jag mina händer länge och noggrant och sköljde mina färskvaror i en vattenlösning med bikarbonat och vinägerlösning.

Min vardag är som helger, dagar blir som nätter och vice versa. Svårt att hålla disciplinen när man lever med sig själv för de enda krav som ställs är hundarna som vill gå på promenad, och de jag själv ställer förstås. Men idag har jag grundstädat badrummet, bakat fröbröd och gjort en god currykyckling. Hade mig själv på middag…

Har anmält mig på en kurs på internet med Bruce Lipton, Lynn Mc Taggart och Gregg Braden; de är evolutionärer, insiktsfulla och kloka personer att lyssna på i dessa tider. Behöver underhålla hoppets låga. Alla hittar sina egna vägar att ta sig igenom denna speciella tid. Inget blir som förr.

Tänker på boken av Johan Cullberg när jag läste pedagogik på 70-talet. Den hette; ”Kris och utveckling.” Hoppas innerligt denna monumentala kris ger oss en möjlighet till utveckling.

Text: Kerstin Unger-Salen